1. Alice In Chains - Black Gives Way To Blue
Duff McKagan kallade den för den bästa platta som släppts de senaste tio åren. Jag är nog inte redo att gå så långt men den är nära. Det klockrena AiC-soundet finns där, fast i modernare tappning. Cantrell låter klockrent och DuValls röst gör sig förbannat bra. Speciellt tillsammansmed Cantrell. Det här plattan är precis allt jag någonsin önskade att den skulle vara.
2. Mastodon - Crack The Skye
När Mastodon släpper sin hittills bästa platta så är det helt omöjligt inte nämna den när man pratar om det bästa som gjorts under året. Crack The Skye är inget annat än ett mästerverk och den hade säkerligen knipit förstaplatsen om det i mina ögon inte var ett väldigt speciellt skivår.
3. Wolfmother - Cosmic Egg
Wolfmothers debutplatta tog mig med storm och jag har verkligen hoppast att uppföljaren skulle vara minst lika bra. Cosmic Egg lever upp till dessa förväntningar och det med råge. Det är gruppens bästa platta och jag tycker att den både är jämnare och har högre toppar än den förra. Sjuttiotalssoundet är klart mer framträdande här. Ibland skriker det Zeppelin om det. Ibland Black Sabbath. Det är underbart och plattans höjdpunkt 10.000 feet ger mig enorm gåshud varje gång jag hör den.
4. Street Sweeper Social Club - SSSC
Tom Morello och Boots Riley teamar upp och skapar något som låter som en del Rage Against The Machine och två delar klockren hiphop och resultatet blir en skiva fylld med politik, grymma texter, skön rapp och Morellos klassiska gitarrsound
5. Lamb of God - Wrath
De har kallats Panteras arvtagare och det med all rätt. Wrath är en aggressiv, hård och rå skiva som jag är helt såld på. Favoritspåret Set To Frail är som en käftsmäll och resterande låtar ger en nästan lika mycket hård kärlek.
6. Them Crooked Vultures - Them Crooked Vultures
Josh Homme, Dave Grohl och den levande legenden John Paul Jones. Släpper en platta under namnet Them Crooked Vultures. Att Homme verkar styra ganska friskt här märkt på soundet som låter en hel del som Queens of The Stone Age's lugnare delar. Fast det är ju aldrig någonsin negativt. Och plattan är ruggigt jämn dessutom.
7. Dälek - Gutter Tactics
Gutter Tactics är arg jävla hiphop som inte kunde bry sig mindre om vem har mest guld i käften och vem som har mest "hoes" i baksätet. Dälek står ovanför sådant och med den här plattan har man kikarsiktet inställt på USA (igen). Men man ger sig även på hiphop-scenen i övrigt. Det är minst lika experimentiellt som tidigare och den matta av ljud man som lyssnare möts av är bedövande briljant. Det är är bland det absolut bästa gruppen gjort.
8. ISIS - Wavering Radiant
Isis senaste verk är en riktigt bra platta. Isis själva kallar det för sin popplatta. En riktigt bra beskrivning om det som är en enklare skiva än vanligt. Öppningsspåret Hall of the Dead är det starkaste men resterande spår håller nästan lika hög klass.
9. Megadeth - Endgame
Ingen topplista utan thrash! Med Endgame visar Mustaine än en gång att han är den obestridde thrashkungen oavsett vad andra må påstå. Det visar han redan i det inledande spåret Dialect Chaos som egentligen är ett enda lång solofest mellan Mustain och nye Chris Broderick. Och sen blir det bara bättre och bättre.
10. Anti-Flag - People or the Gun
Den här skivan är inte gruppens bästa men det är fortfarande en bra Anti Flag - platta och det räcker oerhört långt. Med låttitlar som "The Economy is Suffering... Let it Die", "You're Fired" och "No War Without Warriors" så är det i alla fall förra årets mest aktuella platta.
Nominerade utanför topptio:
Fu Manchu - Signs Of Infinite Power
Kiss - Sonic Boom
Strike Anywhere - Iron Front
La Coka Nostra - A Brand You Can Trust
Paradise Lost - Faith Divides Us, Death Unites Us
Ska kolla upp Dälek... behöver något helt nytt för mina öron.
SvaraRaderaNu har jag lyssnat mig igenom albumet. Titelspåret Gutter Tactics var det som jag tyckte var mysigast. Har i regel ganska svårt för rap & hiphop, men titelspåret var riktigt angenämt. Dock så var det mysigt olustiga samplingar på ganska många låtar. :)
SvaraRaderaJag hann inte ens ha mycket hopp om AIC. Men tänkte väl "nja, ny sångare, verkar dumt detta". Men gudars skymning vad bra den är. Så otroligt jämn. Homogen. Känsloladdad.
SvaraRaderaMen Megadeths nya orkade jag inte med. Saknade RIFFEN. Fast musikermusikerna med hästsvans och prenumeration på Guitar World lär älska den i all evighet.
Yup, guitarworld-musikerna lär verkligen avguda gitarr-runkeriet... men även jag... för det är ju Dave!
SvaraRaderaDave: Jo Dälek har en hel del olustiga samplingar i sina låtar och de är verkligen helt egna.
SvaraRaderab: Homogen och känsloladdad tycker jag är en sjukt bra beskrivning på plattan. Angående Megadeth så tog det ett tag innan jag förstod skivan och då var en svår att ogilla och jag får hålla med Dave i att det skivan är kung för att det är Dave :)
Det vore kul se dem live också. Jag såg aldrig AIC med Layne ens.
SvaraRaderaJag tycker ni ska kolla upp Overkills senaste. De flesta av de där gamla banden verkar ha fått en back to da roots-feeling. Jag räknade ut eller slutade bry mig i dem för typ 20 år sedan men damn, det låter bra fortfarande. Om ni går igång på det kan ni sedan få en best of jag mödosamt gjort på deras skivor mellan The Years Of Decay (-89) och framåt.
Jag såg aldrig heller AiC med Layne och det känns rätt surt. Får chansen att de dem nu i stället på Rock am Ring och det är ju alltid nått. Ska bli grymt sweet att höra det nya materialet live.
SvaraRaderaSka kolla upp Overkill!