Entering the black stage of Övik

Jahhh...Övik.... I Övik har jag alltid en ritual jag gör för att varva ned, fundera och bli ett med mig själv. Denna ritual har jag alltid tyckt varit lite hemlig och något endast för mig. En ritual som jag vet att säkert många andra också har. Av någon anledning så har denna ritual kännts intim nästan lite påträngande på min egen personlighet. Nästan en känsla av att runka inför publik men med ögonbindel på. Det har kännts som ingen ser en men som man är synad till det minsta. I detta fall är jag granskad av mig själv och mitt egna dåliga självförtroende...

Det är i detta tillfälle jag beträder den svarta scenen som endast finns i Övik. 

Med förvirring och stress i magen tar jag på mig kläderna. Alltid är det något jag har glömt men oftast är det något som inte är av betydelse. Med raska steg går jag ned för trappan och kryper in i mitt egna krypin. Ett krypin som rullar genom tid och rum utan att se sig om. Det luktar nytt och det är idag över ett år sedan jag befann mig i samma situation. Här befinner jag mig ensam och med folket där nere och utanför. Men nu börjar resan. Nu startar det, från att varit tyst som i grav vrider det sig under mig och mullrar till. Nu i 30 min är allt detta mitt... Det är bara jag .... och ni, fast inte ni med mig utan jag med er. Det är jag som har kontrollen även om det känns som jag är ovan med det. 

Med ett suss och ett virr startar musiken... och nu börjar  scenlamporna blinka i 3-takt, 4-takt och ibland något mitt e mellan...  Det är något bekant och något jag känner har rört vid förut. Jag tar ett djupt andetag och är tyst en sekund... 

Jag öppnar ögonen och stroben slår nu fortare i mina ögonen. Nu är det dax! Jag öppnar munnen och släpper ut all luft jag har i lungorna. Medan börjar mitt blod att pumpa och pulsen höjs. Det låter skit till en början med efter ett tag så befinner jag mig i en trans och ett med mig själv. Det svänger ordentligt nu... Framför mig ser jag allt utspela sig som en musikvideo med den mörka skogen och hårda skuggorna. Nu startar stroben igen och jag kommer tillbaka i verkligheten. Dax att öka tempot även fast det nu gör ont i mina stämband och fingrar...  

Vilka solon vilka taktslag jag gör!! Jag är KUNG! Om bara ni visste hur bra jag är just nu! JAG ÄR FRI! Jag är ett med det ökande solot, ett med musikvideon som svänger med de dansande skuggfigurerna. Jag är oövervinelig och en dag ska jag också släppa en skiva och ta över världen!

...Men med ett rassel och ett tjut slås nu min dröm i spillror! Tiden är ute, showen är slut... 

Jag vrider ned volymen och stänger bilmotorn. Allt som egentligen inte spelade någon roll bli nu åter igen min vardag. Men för en stund där i bilen var jag kungen och jag som ägde dig och världen... 

Dessa få minuterna får mig att gå ett år till i en värld där jag inte kan sjunga och inte hör hemma på en scen. 

Men nästa år tar jag åter scenen mellan och det mellan Arnäsvall och Bonässund. Vägen därmellan är jag fri, fri från andras och mina fördommar om livet och hur det ska levas... 

.....trust I seek and I find in you

every day for us something new

open mind for a different view

and nothing else matters

never cared for what they say

never cared for games they play

never cared for what they do

never cared for what they know

and I know

YE-YEAH!!!