West Coast Riot

En dag, massa punkband och en mycket nöjd Fredde. West Coast Riot 2008 lockade 11.000 besökare och tillsammans med två dagars metaltown har Sverige helt plötsligt 2 festivaler helt inriktade på den typen av musik vi så högt aktar.
Jag ska erkänna att jag inte är någon stor kännare av punken. Jag missade hela 80-talets punkvåg och började inte lyssna på punk på allvar för än nu under 200-talet (Då är det dessutom mest band från Fat Mikes lysande Fat Wreck Chords) men när den här chansen dök upp var det svårt att säga nej. Att kalaset kostade under 500kr var inte direkt en nackdel heller. Bättre sent än aldrig med andra ord.
Rent arrangörsmässigt håller WCR hög klass. Ölen kostar 50kr men det är god öl i stora muggar så det kan jag ta. När dessutom två av fyra maträtter är veganska så är det svårt att inte låta sig charmas. Med två huvudscener och 10-15 minuters väntan mellan banden blir det med andra ord en fullproppad kväll. Vilket är helt lysande. Men nog om allt detta. Det viktigaste är ju musiken, och här kommer en genomgång av det jag såg och det jag anser vara värt att kommentera. Enligt sann fetfylla-tradition gör jag en lista av det. Bästa live på WCR 2008.

1. Floggin Molly
Det är bara att inse att jag är sjukt svag för irländsk punk. Dropkick Murphys har seglat upp som lite av ett favoritband och efter det här gigget lär Floggin-Molly-Plattorna rasa in med nästa Ginza-order. Nu har jag inte lyssnat så mycket på dessa dam och herrar tidigare men det kommer ändras. Bra show, underbar musik och mellansnacket var både lagom långt och riktigt peppande. Att kalla norrmän för Winners who become loosers må kännas gammalt men ibland är det gamla fortfarande riktigt bra.

2. NOFX
Fat Mike och hans skivbolag är lite av en kvalitetsstämpel för mig när jag letar ny punk att lyssna på. Favoritband som Strike Anywhere, Lagwagon, Strung Out, Randy, Anti-Flag och Against Me! ligger eller har legat på Fat Wreck Chords så att se NOFX kändes stort. Dessutom är de riktigt riktigt bra. Tyvärr känns det väl som de inte når riktigt ända fram den här gången. Låtarna är visso klockrent genomförda men lite för få till antalet då pauserna mellan låtarna ibland är väl långt. Då hjälper tyvärr inte det roligaste och vassaste mellansnacket jag upplevt (Metallica undantaget) på väldigt länge. Med mindre snack och mer musik hade det här varit en fullpoängare och en kandidat till en av årets spelningar (så här långt) men nu slutat det vid att vara en mycket bra spelning. Sen var det iof coolt när delar av Bad Religion gästade scenen och all beröm Fat Mike vräkte över Randy värmde mitt hjärta.

3. Lagwagon
Det var sweet att äntligen få se Lagwagon. Ett band jag mer eller mindre blev matad med under sommaren 2005 när jag jobbade med Punkoraklen Jonas och Jakob på mitt gamla jobb. De genomför enligt mig en klart godkänd spelning och jag är mycket nöjd. Iof hade jag inte så stora förväntningar men jag blev verkligen glatt överraskad.

4. Bad Religion
Media kallar detta den sämsta Bad Religion spelningen i mannaminne. Jag har aldrig sett dem tidigare så jag vet inte, men nog var jag lite besviken. Bandet kändes lite trötta och oinspirerade. Jag vet inte om det berodde på det bitvis dåliga ljudet, den loja publiken eller det faktum att Floggin Molly ställt till med stordans femton minuter tidigare men jag hade helt klart förväntat mig mera. Nu får det godkänt av mig och jag är glad att jag fått se Bad Religion. Jag hoppas på en liten revansch nästa gång.

5. Tiger Army
Inget band jag lyssnat på speciellt mycket men det svängde och jag njöt. Ståbas är coolt! Trots att det inte händer så enormt mycket på scenen så blir jag charmad (speciellt av bandets basist) och ler lite för mig själv under hela spelningen. Det här är definitivt inte sista gången jag ser Tiger Army. Jag hoppas jag får chansen att se dem på en liten klubb nånstans i Malmö eller köpenhamn.

6. Comeback Kid
Klassisk Hardcore som lät klart intressant. Jag vet inte ett skit om dessa kanadensiska herrar men jag ska definitivt ta och lyssna mer på de släpp de gjort.

7. DLK
För tidigt och på en för stor scen. Skillnaden mot vårens spelning på KB är enorm. Att de utelämnade min favorit "Dricka sprit och hålla käften" gjorde inte saken bättre.

8. Millencolin
Gäsp vad trist. Det är dax at rycka upp sig eller lägga ner. Det här var bara för trist och det kändes klart värt att missa någon låt till förmån för ölköp. Randy är och förblir kungar av svensk punk.

Besvikelsen
Att man som svensk punkarrangör inte kan ha vett att låta ett av Sveriges absolut bästa liveband spela på en av de stora scenerna är katastrof. Att man sedan låter Randy lira samtidigt som populära Floggin Molly gör att jag funderar på vart det gått snett på allvar. Nu har jag sett Randy 4-5 gånger så det var inte hela världen att jag missade dom men ändå. Jag är fortfarande besviken.

Slutsats
Ta och släpa rövarna till West Coast Riot 2009. Det kommer garanterat inte bli sämre. Slå ihop det med Metaltown och ni har tre dagar fyllda med underbar musik.

Nu ska jag packa för Roskilde. Vi drar redan ikväll och jag lovar att skriva en del rader om detta när jag är tillbaka den 9:e juli