De senaste veckorna har jag funderat mycket på vad livskvalitét är för något. Det är nog ganska svårt att generalisera, speciellt med tanke på att vissa människor går runt och är djävulskt ohäftiga. Uppenbarligen så måtte väl dessa arma satar trivas, men vi är ju lite olika som sagt var. "Så länge man trivs". För att få svar på denna svåra existentiella fråga så sökte jag mig till våra absolut mest grundläggande behov som att skita, äta, göka och sova. Hmm... här någonstans verkar det ändå finnas saker som vi inte vill vara utan. Jag menar... vem har inte kännt lyckan av att gå på dass efter en lång jävla bilresa, eller euforin i att ligga kvar och "snooza" väckarklockan när man egentligen måste gå upp till jobbet? Ja, visst är det fint... men har det egentligen med livskvalitét att göra? Är det inte bara lite mer grundläggande grejer som vi i västvärlden förmodligen aldrig kommer att få problem med? JO! Så är det ju. Så vad är det vi saknar?
Jag vet vad jag saknar. Den upptäckten gör jag varje gång jag sätter mig i solen på min balkong, sprätter en öl, tar en cigg och lyssnar på Slayer. "Vadå?" kanske ni tänker. "Det där gör väl jag varje dag!". Isådana fall så är jag glad för din skull. Det jag upptäcker är lugnet, stillheten och den totala avslappnad det ger mig. Det är något som jag erfar alltför sällan. Det är min livskvalitét.
Thrash 'til death
Bra skit. En bra introduktion. Lite halvdjup sådär (som väntat). Bög.
SvaraRaderaWelcome Thrash Brother!
SvaraRaderaEn Slayerbärs är sann livskvalité indeed.