Bloodsport!

Söndag kväll är det just nu. Om en liten stund är det debatt mellan Herr Persson och Herr Reinfeldt. Dvs, mellan alles vår tjockis vs snubben som diggar Da Buzz och står för det. Nädu Reinfeldt, ska jag lägga min röst på dig så får du faaan byta musiksmak. Det är ju bara att tänka efter själv. Jag umgås inte med personer som verkligen verkligen diggar Da Buzz. Såna personer och jag är som olika. Så då är jag och Moderat-Fredrik det också. Hihi.

Första veckan av GI var ändå rätt lugn. Dock nu i slutet av denna vecka så känner jag mig orkeslös som fan och Kriz har samma sympton. Idag har jag som mest bara lagat mat och halvslumrat. Och sovit lite. Jag drömde att någon slog sönder min gitarr och gav den tillbaka i bitar. Och jag var förbannad och slogs med alla. Och tillslut stod jag ensam och utanför alla. Och blev misshandlad själv. Och hamnade på psyk typ. Och ingen förstod mig. Hallå liksom, det var ju dom som började! Det var ju någon som slog sönder min gitarr! Knäpp dröm som fan.

Igår kväll var det förfest här i Rockbaren och alla drog på Community utom jag. Jag hade som sagt varken sug eller pengar. Och det kändes bra. Jag får ta igen det någon annan gång istället. Typ nästa helg kanske? I stället för att supa mig full så umgicks jag och Lillerik och såg film hemma hos honom. Och inte vilken film som helst heller – BLOODSPORT. Och det var hur underbart som helst. För att ni ska första varför så måste ni få lite bakgrund till det hela. Bloodsport hade Lillerik inspelad på VHS när vi var små. Den klippta och den oklippta versionen på samma band och i värdelös kvalité. Men det gjorde ingenting för vi älskade filmen och såg den jämt och ständigt. Och beundrade denna Jean-Claude Van Damme. När vi såg filmen igår hade vi inte sett den på kanske 15 år eller något liknande men det komiska var att man kände igen varje liten detalj och varenda scen i hela filmen. Nu insåg man ju dock givetvis vilket sanslöst dåligt skådespeleri det är i filmen men fighterna är fortfarande hur grymma som helst. Vi satt där och myste tillsammans och skrattade och fnissade konstant. Det var en kick! En nostalgitripp utan dess like! BLOODSPORT! JEAN-CLAUDE VAN DAMME!

Jag köpte en platta i lördags helt sådär hux flux: Opeth - Deliverance. Jag har alltid haft lite småångest över att jag inte haft den på CD tidigare men nu är jag hur nöjd som helst för satan vad bra den är. Sen drog jag en beställning på CDON och beställde nya Audioslave, första Zeppelin (ja, det är förbannat tragiskt att jag inte har haft den förut men när man lyssnar på den på jobbet då och då så inser man vilken loser man är och åtgärdar det!), Blood Mountain (släpps i veckan!) och en Live-DVD med Danko Jones (!).

Teddy ringde mig igår kväll. Han var som lite småfull och glad. Ytterst glad. Eller lycklig som han uttryckte det själv: ”Erik, jag måste säga att jag är mycket lycklig just nu. Japp, jag är riktigt lycklig lycklig!”. Det var kul att höra. Han har börjat plugga samma marknadsskola som Herr Hugo har läst. Och han tyckte det kändes hur bra som helst. Och var glad över att få träffa nya människor över hela Sverige och så. Ha, Ted är student! Det är kung. Jag håller bara tummarna att det går bra för pojken. Sen var han också sugen på att komma upp och festa. Vilken dag som helst snart som han uttryckte det. Och han var också peppad på Modo Hockey som satan. Det är jag med. Ted tippade minst semifinal och kanske final. Jag tror också på semifinal. Vi får se!

Nu blir det politik på TV. Pusshej!

Erik A. Persson
rawk@dirtymischief.se