Jag: ”-smacka fest imorgon?”
Brorsan: ”-smacka fest imorgon!”
Jag: ”-JAAA!!!!!”
Snart är det en ny helg med nya fester och nya äventyr. Men först tänkte jag att jag att vi ska ta en liten titt i backspegeln. Hur kändes det att avsluta fyra vita veckor med en tvådagars? Hur bra va Entombed? Vad minns jag egentligen av lördagen?... Det finns många frågor och här kommer några svar. Men inte nödvändigtvis på de frågorna, jag får se vart babblet tar mig.
Det har ju tidigare varit ganska mycket snack om de vita veckorna, både från och Eriks håll, i denna blogg. Men det är inte så jävla konstigt egentligen eftersom det blev en jävla stor del av våran vardag att vara nyktra. Men den 25 augusti 2006 tog den vita perioden i mitt liv slut, i alla fall för den här gången, för att istället lämna plats för det svarta (om du tror att det svarta och vita är någon form av symbolik för mitt psykiska välbefinnande så är på tok för EMO). Och hur välkomnar men in det svarta i ens liv på bästa sätt kanske du undrar. Jo man rockar skiten ur sig själv tillsammans med de gamla dödsrockrävarna Entombed, som spelade i Ö-vik, så jävla metal så det bara sprutar om dem fan i mej. Tänker inte gå in mer på det eftersom Lillis redan har skrivit om det.
Men så vänder vi på bladet i boken och va hittar vi då där? Jo det är helt plötsligt lördag och jag, Linn och Anna sitter på en buss med färdriktning Umeå. En parentes är att Anna och Linn riktigt imponerade på mig när de köpte var sin öl på systemet i Ö-vik klockan 10.05 för att senare en timme senare förtära den på bussen. Själv valde jag att ladda inför festen som väntade hemma i Umeå, å som jag laddade. Jag laddade nog lite för mycket för mitt egna och andras bästa. Eftersom jag aldrig mår dåligt av sprit eller känner smaken av den så finns det ju få saker som hindrar mig från att hälla i mig en 7:a sprit, plus lite annat gått, förutom mitt sunda förnuft. Och i lördags fanns det inte en gnutta sunt förnuft i kroppen. Vad grundar jag det på kanske du frågar dig själv, jo en människa med sunt förnuft dricker inte mer gin än tonic när man blandar Gin&Tonic. All alkohol gjorde att jag inte kommer ihåg någonting från det att vi lämnade min lägenhet för att dar in på stan, totalt jävla mörker är vad det är. Men jag har dock fått berättat vad som hände när vi väl tagit oss dit. Till att börja med plockade jag tydligen upp brorsan och trasat in med honom i fontänen på renmarkstorget, trots att han vädjade att jag skulle tänka på både kamera och mobil. Efter badet i fontänen försökte jag och Erik komma in på Pipes. Vakterna frågade varför vi va så blöta och vi svarade att vi hade tagit en dusch tillsammans innan vi gick ut. Vårt svar imponerade nog inte så mycket på vakterna eftersom de inte släppte in oss…*Telefonen ringer*… på Pipes. Det är det jag fått berättat och minns av händelserna under lördagsnatten. För att få en mer detaljerad beskrivning av händelserna hänvisar jag till brorsan och Linn.
Nästa kapitel i berättelsen börjar på söndagsmorgonen när jag vaknar av att Anna (min förra combo) plingar på dörren runt 10.30. Hon skulle nämligen hämta sin säng och skrivbord vilket jag total hade glömt bort. Jag stuttsar upp ur sängen, som den atlet jag är, och… Fortsättningen, och avslutet, på denna saga tänker jag inte att skriva i bloggen. Den får du höra nästa gång vi tar oss en öl tillsammans. Fast till dess har du säkert redan hört slutet på sagan.
Just det höll på att glömma en sak…äh jag orkar fan inte babbla om Mastodon just nu, trots min enorma Blood Mountain-pepp, gör jag det kommer detta blogginlägg att bli det längsta genom världshistorien.
Sov gott alla ni där ute i fetfyllagemenskapen. Vissa av er har jag ju nöjet att träffa redan imorgon, då är det fest igen. JÄ!
Jag skulle behöva en detaljerad beskrivning av vad som hände från att de vi lämnade din lägenhet och tills jag försvann.. jag har bara ett vagt minne av att jag var på Vasaplan.
SvaraRadera