Norge är kallt, Norge är ballt.

Yes yes. Hemkommen nu till Ö-vik igen efter en liten tripp till Norge med farsan. Vi åkte mest bara för att komma iväg en liten sväng, men även för att kolla på några historiska saker. Båda är extrema historienördar, så det var riktigt schysst. Hade tänkt skriva en liten resedagbok här, för den som är intresserad. Ja, alltså du.

Vi drog iväg mot Storlien rätt tidigt på måndag morgon, för att hinna med några stopp efter vägen. Är man historieintresserad så finns det fan mer än man tror att stanna och se, till och med här i Norrland. Även om alla saker inte är cp-coola, så kan dom ändå vara värda att se. Men som sagt, kanske bara om man e historiebög. För er som inte har nån koll så ligger Storlien alldeles vid den norska gränsen, längst upp i Jämtland. Man måste alltså åka igenom Östersund och Åre och hela den vägen för att komma dit. Nåväl.

Första riktiga stoppet var i ett ställe som heter Duved, någonstans mellan Östersund och Åre, där det finns ett karolinermonument. För er som inte vet så var "karolinerna" namnet på den armé som grundades av Karl X (eller var det Karl XI... hmm...), i slutet av 1600-talet. I början av 1700-talet, rättare sagt ganska bra precis 1718, så ville Kalle Dussin (Karl XII) inta Norge, och medan han tågade mot Oslo så skickade han en bunt soldater att marschera mot Trondheim med start i Duved. För dom som har någon som helst koll på svensk historia så borde ni veta att Karl XII blev skjuten vid Fredrikshald, och därmed misslyckades hela erövringen av Norge. När armén som skulle inta Trondheim nåddes av dödsbudet så avbröt de operationen och vände därför tillbaka, men de tog en annan väg över fjällen. Av 5000 man som tågade in i Norge kom endast ca 1000 pers tillbaka. Resten frös ihjäl uppe på fjället. För att korta av en lång historia: that's why there is a monument. Vi stannade även till i byn som karolinerna återkom till efter sin dödsmarsch. Även där fanns ett monument och en stor grav. Det ni.



Vi sov på ett skabbigt vandrarhem i Storlien och åkte tidigt nästa morgon in i Norge. Första stoppet var Hegra. Högt uppe på ett berg där finns en fästning (Hegra Fästning... nähä?), som byggdes 1910 som ett skydd mot Sverige. Alla kanoner var alltså riktade österut, mot Sverige, vilket var en liten miss 1940 när nazisthelvetena invaderade vår lillebrorsa i väst.





Hegra fästning kunde ha spelat en viktig roll i kampen om Trondheim, men tack vare kanonernas placering så fungerade det inte. Norska motståndsmän lyckades dock hålla stånd i fästningen i nära fem veckor, innan den slutligen intogs av tyska fallskärmstrupper. Där uppe i fästningen var vi i alla fall och gick omkring. Riktigt häftigt. Som en stor bunkerfästning insprängd i berget, med en massa kanoner och skottgluggar & shit. Det fanns även flera spår av nazisternas beskjutning. Coolt... helst om man e såld på historia rörande 2:a VK, som jag är.





Efter det åkte vi till en fjord strax norr om Trondheim där det tyska slagskeppet Tirpitz låg ankrad 1941-43, vilket även det var coolt. Fjorden var jävligt smal, och tyskarna hade under kriget spänt upp vajrar mellan fjordens berg för att skydda Tirpitz mot inkommande bombflyg. Nere vid fjorden fanns ett minnesmärke tillägnat RAF-flygare som störtade under ett misslyckat bombangrepp mot slagskeppet.



Sen åkte vi lite längre norrut, mot Falstadtsskogen, där Norges näst största koncentrationsläger var beläget under kriget. Huvudbyggnaden hade innan kriget varit en pojkskola, men det modifierades Auschwitz-style när tha nazis kom dit. Förutom huvudbyggnaden stod ett hus till kvar sedan den tiden, och grunden av ett annat kunde man även se. Alla fångbarracker och alla vakttorn och all taggtråd och sådant där var dock borta. Totalt ca 5000 personer passerade genom detta läger när det var verksamt. Ca 4500 av dessa personer slussades vidare till Auschwitz under 1943.





Några kilometer in i skogen från själva lägret fanns en minnesskog. I det partiet av skogen avrättades och begravdes ca 220 människor, uteslutande ryssar, vitryssar och jugoslaver. Den fånge som haft huvudansvaret att gräva ner liken skrev ner var han grävt på papper, så när kriget var slut kunde han peka ut var personerna låg. Dessa gravar är nu utmärkta med små pyramidliknande stenar. Jävligt coolt, om man nu kan säga så, att se det där. Skrämmande som fan. Även fast det inte direkt var Auschwitz-style på lägret, så kändes det ändå lite fucked att gå omkring där ute.





Efter det åkte vi ner mot Trondheim där vi kollade runt, och sedan drog vi vidare mot Sverige igen, dock inte samma väg. Nu åkte vi istället en väg som går söder om Trondheim, som var grymt jävla vacker.



Några mil innan den svenska gränsen ligger en gammal 1600-talsstad som heter Röros, som var en gammal gruvstad. Så gott som hela staden är intakt som den var när den byggdes, så där gick vi också omkring och kollade en sväng.



Efter det åkte vi till Tännäs som ligger i Sverige. Där checkade vi in på ett vandrarhem och tog nån öl innan vi däckade.

Sista dagen åkte vi upp på Flatruet, där sveriges högst belägna bilväg finns. Ca 1000 m över havet. Grym utsikt, så det var coolt.



Vi stannade även på några andra ställen efter vägen hemåt, men jag orkar bara berätta om ett ställe, och det e Flataklacken vid Torpshammar (typ mellan Ånge och Sundsvall). David sommarjobbar på ett ställe där så vi drog dit för att hälsa på honom, och han tyckte det var en bra idé att åka upp på den där Flataklacken, så vi hakade på. Flataklacken e alltså sveriges mittpunkt, och uppe på det berget är det en grym utsikt.



Där finns även ett högt jävla trätorn som man kan gå upp i. Jag som e dödligt höjdrädd vågade till sist ta mig upp, men fy fan vad rädd jag var. Haha. Hela skiten knakade och gungade. Fuck no. Never again.



Jaja... det där var min lilla tripp. Wow! Nämen seriöst, det var faktiskt riktigt schysst att komma iväg en sväng med farsan och kolla på lite grejer. Vi ska dock satsa på nåt coolare nästa gång. Funderar på att dra till Rom. Fan vad gött! Vi ser väl.



Haha. Måste berätta om en sak till. Fan vad pinsamt. Var ute och åkte bil med Nordin idag när min mobil plötsligt ringde. Numret var 090-70.... nånting, och Erik har ett liknande nummer på sitt jobb. Erik hade även ringt mig från jobbet typ 3 ggr tidigare under dagen, så jag trodde det var han som ringde igen. Jag svarade och kopplade på högtalartelefonen så att Nordin också skulle höra:

Kriz: "Om jag säger bögen, vad säger du då?"

*Tystnad, jag börjar misstänka att nåt e fel*

Okänd tjej: "Ursäkta?"

*Pinsam tystnad som fan*

K: "Öööh..."

OT: "Ja, jag söker Kristoffer"

K: *Tystnad*

OT: "Hallå?"

*Kopplar av högtalartelefonen*

K: Är det här från SDR Action People? (Ett företag jag ska extraknäcka för i höst)

OT: Japp, det här e Josefin. Vi snackade förut.

K: Hahaha... oj. Trodde det var en kompis. Hahah

OT: Hahahahahhahahahahahahahahahahahahhaha

K: Hahahahha.... oj shit. Vilket sätt att göra ett första intryck.

OT: Ja, eller hur?

Osv osv.... haha. Jaja, jag kommer få jobba i vilket fall. Hon verkar ung och sådär, så jag tror inte hon brydde sig alltför mycket, men pinsamt var det i vilket fall.

Fuck it.

Peace out!




Kristoffer Jonsson
kriz@dirtymischief.se