Emergency: This Book Will Save Your Life

...Eller “Varning! Om du inte läser den här boken kommer du aldrig att överleva” (som den heter på svenska), är Neil Strauss bok som släpptes ursprunligen 2009 och utkom relativt nyligen (tror jag) på svenska. Neil Strauss som för de flesta är mest känd för att ha skrivit de underhållande böckerna The Dirt och The Game tidigare. Marilyn Mansons självbiografi, The Long Hard Road out of Hell, är också väldigt värd att läsa.

Likt The Game så handlar Emergency om Neil själv. Boken tar sin början inför millenniumfirandet och snacket kring Y2K-buggen. Och så får han i uppdrag att undersöka de sekter som i USA trodde på världens undergång i samband med detta nyårsfirande. Detta blir starten av hur Neil Strauss mer och mer blir orolig för framtiden och vad som komma skall. Han blir mer och mer övertygad om att domedagen på olika sätt snart är här genom kärnvapenkrig, naturkatastrofer och liknande. Och med 11 september, USAs krigande, orkanen Katrina i New Orelans och den ekonomiska krisen ser han ännu fler tydliga tecken på detta,

Därför vill han vara så förberedd som möjligt när katastrofen verkligen inträffar. Han börjar att undersöka i vilket land det är lättast och mest lämpligt att skaffa ett dubbelt medborskap och lägger ner en jäkla massa tid på detta. Sedan lär han sig överleva i vildmarken, hur man hanterar skjutvapen, hur man lär sig flyga, hur man hanterar knivar, hur man överlever i stadsmiljö utan elektricitet och vatten, hur man slaktar och flår en get osv… Och som väntat träffar han en hel del lustiga figurer när han lär sig allt detta. Och är det något som Neil Strauss är duktig på så är det att beskriva karaktärer.

Boken är på dryga 500 sidor men är väldigt lättläst eftersom kapitlen är väldigt korta och mer skrivna som blogginlägg. Ofta skriver han heller inte så ingående utan mer lättsamt och koncentrerar sig mer på hur allt påverkar hans privatliv, t ex hans förhållande med sin flickvän. Kanske skulle han också kunna skriva mer politiskt ingående men det känns inte heller som hans grej. Han skriver underhållande och fascinerande. Och man blir själv peppad på att lära sig färdigheter så man kan överleva när väl Ragnarök kommer. För visst håller man med om att framtiden inte alla gånger ser jätteljus ut. Dock är jag inte lika paranoid som Neil Strauss.

Skivhösten 2011

Vi går mot mörkare tider. Det blir kallare. Och jävligare. Men här kommer en tröst i mörkret. I regel brukar oftast de bästa skivorna släppas på hösten, och så blir det säkert även 2011. Jag gjorde en liten snabb lista på några skivor som ska släppas i höst och som jag ser fram emot och är nyfiken på. Jag lär återkomma till detta när det kommer fler release-datum. Hojta gärna om ni tycker jag har missat något.


Chimaira – The Age Of Hell – 16 augusti
Red Hot Chili Peppers - I'm With You – 30 augusti
Anthrax – Worship music – 12 september
Opeth – Heritage – 20 september
Machine Head – Unto The Locust – 26 september
Mastodon – The Hunter – 27 september
Wayne Static – Pighammer – 4 oktober
Megadeth – TH1RT3EN - november
Queens of The Stone Age - ? – 2011-2012

Och lite 2012 som måste nämnas:
Soundgarden – tidigt 2012
Meshuggah – tidigt 2012

Kommer badpojkarna i Mastodon att släppa 2011 års bästa album?

Starcraft II no more

Nu avinstallerade jag Starcraft II. Jag kände det var dags efter en miljard matcher. Det är fortfarande väldigt kul men jag har lite ångest över att det tar så mycket av min tid. Det är inte bra. Och nu när det är slut på semestern så måste man göra något nytt med sitt liv. Förändra sig lite. Uppgradera sig själv lite grann. Ändra på något. Så… jag avinstallerade Starcraft II. Sedan kommer jag att köpa en skivspelare ytterst snart också. Och en ny receiver. Det blir kanske inte sådär jättebilligt. Men det skiter jag i. Det är lätt värt det. Jag har ändå ingen bil. Så jag kan lägga pärning på skivor istället. Sen ska jag börja träna lite mer. Eller börja träna. Och klippa mig lite kanske. Jag får se.

Men bara för att jag inte kommer att spela SC2 längre så kommer jag givetvis fortsätta att spela tv-spel. Jag har dock svårt för såna här evighetslånga onlinespel så jag håller mig undan sådana. Dit hör även WOW och allt sånt där. Spel ska ta slut. Man ska kunna klara det. Och sen ska man kunna läsa eftertexterna och sen ska man kunna lägga det i bokhyllan och sälja det nån gång. Alternativt låna ut det till någon.

Jag är sugen på L.A. Noire. Så jag lär köpa det snart. Någon som har något annat förslag på spel att lira? Är det förresten ingen som är sugen på att börja spela Tekken igen? Med dagens teknologi så kan man ju spela mot varandra fast man sitter 100 mil ifrån varandra också. Spela öl och Tekken tillsammans är väldigt trevligt det. Jä.

Och så ska jag läsa fler böcker. Jag läste tre böcker nu under semestern och jag gillar verkligen attt läsa. Men gör det för sällan för att jag inte känner att jag har tid. Men jag ska ta mig tid. Läsa är the shit.

1, 2... Freddy is coming for you...

Idag har jag suttit och skrivit ett CV. Det blev fint. Jag hade ingen aning om att jag kunde så mycket saker, samt hade sådana gedigna erfarenheter. Mitt enda problem nu är väl att jag vägrar kompromissa när det gäller klädsel.

Den nionde augusti kommer då äntligen den fjärde DLC'n för Mortal Kombat. Efter att ha smiskat runt med Skarlet, Kenshi och Rain så kommer nu ett faktiskt ganska oväntat väntat gästspel. Titta och njut... mmm... marmelad...

Mastodon - Black Tongue

Jag drömde precis om Mastodon nu innan jag vaknade. De skulle spela och jag var sjukt peppad. När jag var på plats vid arenan och Mastodon gick ut på scen så var alla medlemmar ersatta pga sjukdom och annat. Publiken bestod av en massa ungar som moshade med bara ett ben och andra konstigheter. Och jag kände mig utanför. Och bandet lirade DOWNs Bury Me In Smoke om och om igen. Konstig dröm.

Och nu när jag vaknar ser jag på blabbern att man kan lyssna på låten Black Tongue från kommande skivan The Hunter. En ganska ”enkel” låt för att vara Mastodon men ändå grym! Och Mastodon seglar direkt upp som en storfavorit till årets bästa platta.

Förutom att lyssna på låten nedan så ser man också hur konstnären A.J. Fosik jobbar med ögat till trädskulpturen som pryder omslaget. Duktig kille.



På Mastodons merch-sida finns nu också möjlighet att beställa en fet limited edition av The Hunter. Dags att beställa helt enkelt!

http://www.mastodonrocks.com/merch

Skivan släpps 27 september.

På väg mot Umeå

Nu drar jag snart hem till Umeå igen. Hej hej!

Livet Deluxe och Stockholm Noir

Nu har jag läst ut den tredje delen av Jens Lapidus romanserie Stockholm Noir: Livet Deluxe. Första boken Snabba Cash sträckläste jag förra sommaren och fick en kick av Lapidus speciella skrivsätt och skildring av Stockholms undre värld. Och nu har jag i följd läst uppföljaren Aldrig Fucka Upp och den nyligen utgivna Livet Deluxe.

Böckerna handlar om ett flertal karaktärer som på olika sätt rör sig i eller i gränslandet kring Stockholms undre värld. Författaren jobbar också som försvarsadvokat och visst märks det vart han hämtar sin inspiration och erfarenhet ifrån. Därför känns det också som en mycket trovärdig bild som han målar upp av Stockholms undre värld där juggemaffian dominerar, där kokainet och pengarna dominerar på ytliga Stureplan och där de unga kriminella från förorterna försöker bli något stort i den kriminella världen. Och ibland tror man att man får lite koll och blir insatt i de kriminellas tänk. Vad man bör tänka på för att inte åka fast, hur man utför ett värdetransportrån, hur man håller sig undan poliser osv.

Snabba Cash var en mycket intensiv bok där de tre huvudkaraktärerna vävs samman och så exploderar allt på slutet. Boken handlar just mest om att nå rikedom snabbt på ett icke lagligt sätt. Uppföljaren skiljer sig lite och är lite mer extremare. Där snabba cash handlar om… pengar… är Aldrig Fucka Upp betydligt mörkare och de tre nya karaktärerna har annat i sitt liv som driver dem. Denna bok är också väldigt intensiv och lättläst men på slutet vill Lapidus kanske lite för mycket och avslutningen blir därmed lite sämre. Avslutande Livet Deluxe fortsätter mest på ämnet i Snabba Cash och återanvänder sig av många karaktärer som har varit med i de tidigare böckerna.

Det är som sagt författarens språk som många sätt är styrkan i böckerna. Det är ett konstant driv och korta meningar blandat med slang och språk beroende på vilken karaktär det handlar om. En annan styrka hos författaren är hans sätt att skildra karaktärerna i böckerna. Det är långt ifrån goda och snälla personer som skildras men i och med att man lär känna dem så pass bra så känner man ändå sympati.

Dock, efter att nu har sträckläst två böcker, så är man ganska mättad av det intensiva språket. Man kan Lapidus vid det här laget. Och kanske var också Livet Deluxe några sidor för lång och lite för utsvävande men det var likt förbannat ändå väldigt svårt att sluta läsa.

Kortfattat: grymt intensiva och händelserika romaner om Stockholms undre värld. Läs rubbet.

En mycket bra och lam dag!

Detta har varit en helvetessommar på många sätt och vis, men nu ser jag ändå någon slags ljusning långt där borta. Den sista juli så går mitt kontrakt på jobbet ut. Tänkte ta och unna mig en veckas arbetslös semester, kanske ta en öl eller två på min balkong. Ni är självklart inbjudna! Efter det så blir det att söka en ny tjänst UTANFÖR SKOLAN.

Skolan är en fördömd plats... åtminstone på de flesta skolor jag känner till. Det verkar ju inte direkt bli bättre heller när man i vissa politiska läger likställer information med faktisk kunskap. Det spelar nästan ingen roll vart jag får jobba, så länge som lönen åtminstone matchar skitlönen som lärare... eller att jobbet inte handlar om att kränga skit som ingen egentligen behöver.

Nu ska jag käka upp all den goda middagsmaten som jag gjorde igår och lyssna på Sodom...

90-talets 100 bästa låtar by Rawk

För typ ett år sedan gjorde jag en spotifyplaylist med de enligt mig 100 bästa låtarna på 00-talet. Den finns här:

http://www.smackebonk.se/2010/08/00-talets-100-basta-latar-by-rawk.html

Ungefär i samma veva gjorde jag samma sak fast med 90-talets fetaste låtar. Men jag gjorde aldrig reklam för den. Nu gör jag det.

Det är som sagt en ytterst personlig lista. Självklart finns det många klassiker på denna lista som är svår att ignorera men framförallt består listan av låtar som hade stor betydelse för mig när jag upptäckte musiken på allvar från början av 90-talet och framåt. Det var faktiskt betydligt svårare att göra denna 90-talslista än 00-talet. Jag har en reservlista med nästan lika många 90-talsdängor. 90-talet > 00-talet.

Hursomhelst, har du inte koll på 90-talet så har du en suverän lista att lyssna på här. Och ni andra får gärna kommentera och snacka skit. Eller helst göra en egen. Om ni vågar.

90-talets 100 bästa låtar

Smackebonk.se har fått ett uppdaterat utseende!

Passade på att lägga in Bloggers nya utseende på Smackebonk. Detta är dock bara temporär design men tycker den får duga tills via alla (blir väl mellan jag och Erik) kan ge input till hur vi vill att det ska se ut.

Men det som vi kan se är nytt funktionellt är:

• Tag Clouds" istället för listor
• Rensat bort lite onödigt på sidan
• Satt en ny standard på typsnittet för alla nya och gamla inlägg. Nu behöver ni inte bry er om att justera typsnitt eller storlek. Bara skriv och posta!
• Breddat designen rätt rejält
• Möjlighet att lägga till bakgrundsbild är nu möjlig (la dit typ nå standard konsert-aktigt)
• Dela inlägg på Facebook, Twitter, Google+ osv är nu möjligt! Sociala medier ni vet! Nu kan vi sprida mera!
• Nytt blogg-inlägg görs numera uppe i standardramen längst upp till höger
• För admins fins nu bättre statistik över sidan i kontrollpanelen. 

Trivia: Idag har Smackebonk dryga 10 besökare per dag. För ett år sedan var det nästan 100 besökare per dag....  Gamla fetfylla.nu hade som bäst 900 besökare per dag med ett rekord på dryga 3000 besökare per dag. 

Smackebonk har nu anpassats för Mobilen!

Smackebonk har nu anpassats för Mobilen! Kolla in Smackebonk.se via din Smartphone (Iphone eller Andriod) så kommer du fatta hur coolt det nu är! Grymt simpelt att aktivera men så mycket bättre det blev!

Smackebonk finns nu också på facebook!

Nu finns vi också på facebook :). Vi ligger i helt enkelt.

Här är länken: https://www.facebook.com/pages/Smackebonk. Sätt igång och like:a.

Nya inlägg som skrivs kommer automatiskt att hamna även på fb-sidan. Jä? Jä!

Smackebonk finns nu på Twitter!

Som sagt - Smackebonk finns nu på Twitter! Nu är vi på gång igen (förhoppningsvis). Nu gäller det bara att vi börjar blogga lite igen också.

Så följ @smackebonk på Twitter så kommer du inte missa något som skriv i denna blogg!

/ Färne & Rawk

Det är på tiden att börja 90-tals-blogga!!

Tycker att vi alla borde komma igång med bloggandet igen! Alltså 90-tals-bloggande då man skrev om sitt liv och vad man gjorde i mer än 160 tecken eller som en töntig FB uppdatering! 


Så tänkte börja med detta existens-inlägg: 
Ja vad händer idag. Inte så mycket faktiskt, något som är rätt ovanligt för min rastlösa själ. Har varit hemma nu typ en vecka i Övik. Blev typ sjuk i torsdags för att jag fick för mig att gå från ett misslyckat krogbesök i staden död(-vik)! Så här var det alltså; Ryktena hade sagt att staden levde pga av nått sommar-event som hade varit tidigare på dagen. Jag kände mitt sthlms-flås slog till och ringde alla jag kände i Övik, dvs två personer! Fick tag i Andreas. Han var skeptisk men hängde på. Vi tog en bira och gick ned mot staden å det visade sig att Kannan och Olles stängd! FUCK! Så vi gick till Harry's där 5 pers och en trubadur befann sig. EPIC FAIL! Vi tog en öl och jag gick hem lite sexigt lättklätt och ja blev förskyld. MEN VA FAN! 
Igår var det tänkt att jag skulle dricka bura med Christer och ja Meshuggah-gänget men Haake hade fyllt 40 och var inte på plats (bortrövad eller nått). Sedan så var jag tokförskyld och fick skippa allt ändå. 


I natt satt jag uppe och nördade en del istället då det är perfekt att göra då man är lite sjuk. Två flugor i ett så att säga. :) Så har börjat fixa en hemsida till mig själv och kopplat ihop alla sociala medie-sidor jag äger till ett nätverk av marknadsförings-onska! Så nu har jag fått en nytändning till att börja blogga på Smackebonk.se igen. Måste säga att jag saknar gamla fetfylla.nu som man drev på 00-talet! Vilken sammanhållning det var på den tiden i gänget! Varför ska alla dö då de passerar 30?!


/Färne is back! 

Fyra nya smiskare...

Efter hårda och enformiga dagar på jobbet så finns det bara en sak att göra... plöja nya Mortal Kombat, om och om igen. Det är precis vad jag har gjort den senaste månaden. Varje dag efter jobbet sitter jag och spelar det kitschiga spelet som ska spelas för att det är löjligt brutalt. Det är skönt... ingenting i hela världen stör mig medan jag tränar mina FATALITIES. Inte ens den nedåtgående spiralen som kallas för det "fria marknadsidealet".



Nu har release-datumet för en ny karaktär äntligen offentliggjorts. Skarlet kommer att smiska fjollet Stryker tämligen ofta, det är jag säker på. Den 21/6 är det dags... och enligt trailern här ovan som släpptes för någon halvtimme sedan så verkar ytterligare tre nya karaktärer vara på väg under sommaren. Kenshi lär även passa bra att lira med tillsammans med Ermac, som jag annars kör med oftast.

Facebook är död... länge leve smackebloggen!

Ugly Americans: Apocalypsegeddon

Kungserien Ugly Americans kommer att bli ett nedladdningsbart X360-spel på XBOX Arcade! Det kommer att vara ett sidscrollande multiplayerlir som enligt uppgift släpps i augusti 2011. Man får hoppas att det blir lika beroendeframkallande som kungliret Castle Crashers... då det skulle behövas fler trevliga multiplayer alternativ.

Ugly Americans	New Episodes Summer 2011
Three Hole
www.comedycentral.com
New Episodes Oct 6, 10:30pm/9:30c Department of Integration Field Guide Follow the Show on Twitter

Hursomhelst så ser jag fram emot att smiska upp New York med Twayne the Bone Raper's brutala appendix.... det borde även du göra!

Slayer Pinball

För alla er där ute med någon Äppelskärm/telefon kommer nu något riktigt smiskigt. Tydligen så har det släppts en Slayerapplikation i form av ett flipperlir! Alla som inte använder en fem år gammal Nokia med 2,5mb minne bör därför snarast införskaffa denna künga accessoar... det går även rykten på stan om att någon viss person skaffat en sådan där Ifåån... jag tänker förstås på Kriz... nå, vad väntar du på?

Reklam är bög.

För er som alltid velat ha en MegaLeif-tygpåse med blindskrift, garanterat spionmåsfri,* så kommer nu en ypperlig möjlighet. Tillsammans med andra officiella MegaLeif-produkter såsom Seperegnskydd och Sepetrosor så kan du bygga en riktigt ful tillvaro.



*Inga spionmåsar blev skadade i designprocessen av dessa produkter. Alla pengar går oavkortat till någon ful entreprenör i tyskland. Megaleif frånskriver sig ansvaret för vad alla eventuella vinster kommer att gå till. Ingen garanti lämnas heller för att du kommer att få fler och bättre kompisar. Det mest sannolika är att du kommer bli utfryst av alla, inklusive kassörskorna på ICA. Ensam och övergiven kommer du sedan att dö en smärtsam död. Men låt oss nu inte gå händelserna i förväg! Du kommer att hinna leva ganska länge innan dess. Miserabel och sinnesförvirrad kommer du att irra runt på Norges gator utan så mycket som en pizzakant att tugga på. För att överleva säljer du dig själv till medicinska experiment som går ut på att testa salvor mot fotsvamp i ansiktet. Eventuellt kan du skrapa ihop några norska oljepengar som prostituerad för ålderdomshem i Lofotenregionen.

Les Claypool vs. Metallica

Här ovan är ett litet ihopklipp med intervjuer gällande Claypool's varande eller icke-varande i Metallica. Kolla eller dö!

Har varg dödat svenska barn?

Peter Dolving, sångare i The Haunted ger sin syn på saken...

Rawk listar 2010 års bästa skivor

Ja, jag tyckte också att denna lista ska släppas innan 2010 är slut för att den inte ska kännas ute. Och nu får jag äta upp det. Och skämmas. Jag kan försvara mig lite med att jag bestämde ordningen i mellandagarna och att det ändå inte har hunnits släppa några skivor 2011 så skivåret 2010 känns fortfarande aktuellt. Bättre sent än aldrig säger man också.

2010 bjöd på ett bra och jämnt skivår. Som vanligt känns det som att jag har tagit nytt lyssningsrekord igen, vilket helt och hållet beror på Spotify som jag använder bokstavligen flera timmar om dagen. När jag påbörjade listan och listade skivor som jag ansett att jag hade lyssnat på så mycket att jag har hyfsat koll hade jag 45 skivor i högen. Jag valde ut 25 av dessa i form av en topp 20 och fem bubblare.

Jag har också gjort en Spotify-playlist med en låt från respektive skiva. Förutom Zombiekrig då som inte finns på Spotify.
http://open.spotify.com/user/rawk666/playlist/0ihR02xALLSNBShvVqDfSk


Bubblare:
Hardcore Superstar - Split Your Lip
Stone Sour - Audio Secrecy
Witchery – Witchkrieg
Imperial State Electric - Imperial State Electric
Motörhead - The World Is Yöurs

20. The Sword - Warp Riders
Lasse Ulrichs favoriter är tillbaka med ett nytt album. I förhållande till förra skivan har det också skett viss utveckling. Warp Riders är mer stonerrock när föregångaren var mer doom. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den utvecklingen, både bra och dåligt tror jag. Det osar 70-tal och det är hög klass på riffandet. Och svänger utav helsicke. Och hela texttemat är skönt nördigt. Men suveränt. Årets snyggaste skivomslag dessutom.




19. Watain – Lawless Darkness
Uppsalabandet själva samt vissa recensenter snackar om att denna platta är ett uppvaknande och räddning för hela black metal-genren. Själv har jag ingen åsikt kring detta, jag brinner för lite för black metal och är för lite insett för att kunna säga något sådant. Jag gillar skivan som fasiken dock. Inte en renodlad black metal-platta i min mening, snarare en grym blandning mellan thrash och black. Jag får t ex ofta vibbar från Ride The Lightning. Intervjun i Close-up tyder på att sångaren är en rätt störd kille men de är förbannat duktiga musiker. Kul också att de fick vinna årets hårdrocksgrammis.

18. Airbourne – No Guts. No Glory
Airbourne hymlar inte med att de spelar AC/DC-rock. Men de gör det med sådan energi och pondus att det blir hur grymt som helst. No Guts. No Glory är en helt klart värdig uppföljare till debuten Runnin’ Wild. Kanske finns det någon onödig filler på skivan och visst är några låtar för lika varandra men låtar som It Ain’t Over Till It’s Over, Raise The Flag, Blonde, Bad And Beautiful och Back On The Bottle är så fullkomlig riffrock att det inte spelar någon roll. Dessutom är Airbourne ett av världens bästa liveband just nu.

17. Shining - Blackjazz
Danko listade denna platta som årets bästa platta och givetvis blir man nyfiken. Och jag blev minst sagt glatt överraskad och överraskad. Shining spelar någon form av norsk elektronisk cp-rock med jazzinfluenser och black metal. Helt galet och en grym upplevelse. Det är inget snack om att de är extremt duktiga musiker, jag hänger ofta inte alls med vad de sysslar med. Gillar man utflippade grejer eller t ex noise och industri eller bara är ett fan av experimentell musik överhuvudtaget får man absolut inte missa detta. Nu hamnar den relativt långt ner på listan eftersom jag inte hann komma in i skivan helt och hållet innan jag sammanfattade året men den växer hela tiden och slutar inte fascinera.

16. Danko Jones – Below The Belt
Soundet är som väntat hårdare än på förra skivan som ju i mångt och mycket var en besvikelse. Med Below The Belt är Danko är definitivt tillbaka och han vet vad han gör. Skivan är ovanligt lätt att komma in i och har många självklara hits som sätter sig direkt. Inte visste jag att t ex en låt om att göra slut kunde låta så catchy (I Wanna Break Up With You). Texterna är vad de är och han gör det med glimten i ögat. Danko är kung och behövs.

15. Misantropic - Insomnia
Oväntat bra ös från Umeå som man blir glad och arg av på samma gång. Tänk en blandning på Slayer-thrash, punk, och rock & roll. En härlig käftsmäll helt enkelt. Och tuffast är att det för ovanlighetens skull är kvinnlig sång.

14. Zombiekrig - Undantagstillstånd
Jag fick upp ögonen för detta band när jag hörde de på P3 Rock för en tid sedan. Och sedan när jag läste deras presentationstext så fick jag grym igenkännelse (byt ut några namn så är man hemma) och blev kär:

”Vi är dom som hade hår för hela ansiktet och Carcass-longsleeve på klasskortet. Som förstörde ditt högstadiedisco med Sepulturacovers 1992. Vi slet kilometermetervis kassett-tejp med Revel in flesh, Dyers eve, Troops of Doom, Inner Self och Seasons in the Abyss. Vi levde när Entombed, Dismember och Edge of Sanity ägde Svea Rike. Vi fick våra revben söndermoshpittade på magasinsgatan. Vi drack folköl och hatade Ace of Base. Vi bandade Headbangers Ball på söndagnätterna. Vi störde ihjäl oss på dig, din brorsa, dina kläder och dina dance moves. Fan va sweet det var.”

Zombiekrig är ett svenskt band som spelar thrash metal på svenska. Och det är hur bra som helst. Bland deras influenser nämns bl a ”Metallica 1984” och ”Megadeth innan dom blev gay” och det hörs verkligen på musiken ty riffen osar verkligen old school thrash och man anar Hetfield lite här och var. Men det görs med kärlek och det är kungliga riff. Att sjunga på svenska verkar lite inne nuförtiden (Dundertåget, Invasionen m fl) men Zombiekrig gör det tuffast av alla och den hårda och brutala svenskan gör att det blir punkigt och uppkäftigt som fan. Jag får också en del LOK-vibbar ty många av texterna är fyndiga och roliga som ”Dö för fan. Sluta andas – stick” och ”Håll Käften Ge Mig Dina Pengar”.




13. Exodus – Exhibit B: The Human Condition
Exodus fyllde 30 i 2010 och har haft en jäkla massa strul med dödsfall, skivbolagsstrul och medlemsbyten under sin karriär. Kul att det verkar flyta på bra nu och att de får släppa skivor. Exhibit B: The Human Condition är en uppföljare till 2007 års ”The Atrocity Exhibition... Exhibit A” och behandlar människans mörka sidor. Kanske inte ett särskilt unikt ämne men musiken får tala istället och Exodus har skapat en skiva med suverän thrash som spöar det mesta av allt annat som finns där ute. Det är inte klassisk snabb thrash med korta låtar à la Reign In Blood. Istället är det komplexa riff och låtar och hela skivan klockar in på 74 minuter. Man behöver naturligtvis tid att komma in i skivan men man blir belönad eftersom det är så välskrivet och varierande. Jag måste säga att jag är mycket imponerad av dessa Bay Area-veteraner över att de har lyckats knåpa ihop detta. Årets bästa thrash metal-platta.

12. Triptykon – Eparistera Daimones
Jag tyckte att Celtic Frost-skivan Monotheist var helt suverän och när bandet splittrades får man se denna skiva som den naturliga uppföljaren eftersom det är frontfiguren Tom Gabriel Fischers nya band. Tyngden är lika imponerande som på Monotheist och jag är återigen fascinerad över de förvridna riffen och tyngden. Det är fängslande på alla sätt. Lyssna bara när inledningspåret Goetia kommer igång vid 2:09. Skivsomslaget pryds av en målning signerad en viss H.R.Giger, vilket passar perfekt in i musiken. I längden blir tyngden och mörkret nästan lite för mycket men i lämpliga doser är detta det tyngsta soundet 2010. Nu hoppas jag bara att de levererar på samma sätt live på House of metal i mars.

11. High On Fire – Snakes For The Divine
Massiv, mullrande, primitiv stonerdoom-metal som krossar och kör över det mesta. En låt i taget är detta hur bra som helst men som helhet blir det lätt lite ensidigt vilket hade kunnat räddas upp om låtarna var mer rakt på sak (nerbantade) och produktionen, framförallt sången, inte var så torr. Men så går jag tillbaka och slänger på t ex Bastard Samurai och känner att det här ändå är så krossande bra.

10. Kylesa - Spiral Shadow
Ett av metalvärldens mest intressanta och unika band just nu. De verkar också ha löjligt lätt att skriva låtar med tanke på hur bra fjolårets skivsläpp Static Tensions var, en skiva som jag inte ens har hunnit lessna på. Det är svårt att beskriva Kylesas sound och det är väl det som gör att det är så intressant. Jag har kommit fram till att det egentligen inte är tyngden som berör utan snarare de psykedeliska och flummiga partierna som är bandets storhet. Man slukas lätt in i musiken och hamnar i ett slags trans. Kylesa fortsätter att utvecklas och vara unika på Spiral Shadow. En skiva som räcker länge och som är… oemotståndlig skulle jag säga.

9. Iron Maiden - The Final Frontier
Iron Maiden 2010 - ska det vara något? Ett klassiskt hårdrocksband som har hållit igång sen i mitten av 70-talet borde ha blivit ointressanta för länge sedan. Om man jämför med andra band som har en liknande historia och kult kring sig så är det många som har spelat ut sin roll för längesen. Men det tycker jag inte att Iron Maiden har gjort. Det märks tydligt att de brinner för musikskrivandet och framförallt vill utmana sig själva. Och The Final Frontier är intressant på många sätt. Det här är ingen skiva för Maiden-fans som vill ha nya Maiden-hits. Här finns inga sådana. Istället dyker Maiden ner djupare i proggträsket och utforskar territorium som de har varit inne på tidigare på deras album på 2000-talet. Introt kändes både tufft och konstigt första gången man hörde det. Nu känns det bara konstigt och ointressant och i mitt tycke drar det ner betyget lite på skivan. Ironiskt nog tror jag dock att detta har gjort att man lättare har kommit in i fler låtar eftersom man inte har ägnat förstaspåret så mycket uppmärksamhet. The Final Frontier är en skiva som kräver mycket tid att komma in i men många sekvenser är så bra och fantastiska att det är lätt värt besväret. Bästa spår? The Talisman.

8. Khoma – A Final Storm
Likt förra skivan, fantastiska The Second Wave, har A Final Storm fått äckligt bra recensioner. Men av många skäl är inte A Final Storm lika chockerande bra som förra plattan och når kanske inte samma höjder. Samtidigt tycker jag att skivan är jämnare och känns mer genomarbetad och genomtänkt än sin föregångare. Och det tar tid att komma in i skivan. Och det är ett bra tecken om något på att en skiva är bra. Själv är jag upp och ner på vad jag egentligen tycker om A Final Storm. Jag blev egentligen lite besviken på den till början men i höstas började den växa enormt och det är helt klart en av 2010 års bästa skivor.

7. Fear Factory – Mechanize
Skivorna Archetype och Transgression (från 2004 respektive 2005) var helt okej men i jämförelse med bandets tidigare verk så faller de platt. Detta beror helt och hållet på att Dino Cazares har saknats. Och efter många turer hit och dit är han nu tillbaka i bandet. Det är lite tråkigt att inte hela originaluppsättningen är tillbaka men nya trummisen Gene Hogland är en minst lika bra trummis som Herrera. Skivan är en klar tillbakagång till soundet på Fear Factorys mästerverk Demanufacture från 1995 och det är lika hårt och skoningslöst. Nämnda Hogland smattrar på ett sätt som låter omänskligt och tillsammans med Cazares exakta riff känns det fräschare, mer intensivt och varierande än på länge. Sångaren Burton C Bell har alltid behandlat olika mörka och skrämmande framtidsscenarier i sina texter men väljer nu att skriva om nuet eftersom han menar att världen idag på många sätt har blivit den värld han brukade måla upp på 90-talet. I like it. Jag trodde att jag skulle känna att Fear Factorys sound kändes lite förlegat men tvärtom känns det förvånansvärt fräscht även om jag känner viss nostalgi. Ett välskrivet album som kanske inte når lika högt som den suveräna trippeln Demanufacture, Obsolete och Digimortal men är samtidigt inte långt därifrån. Lyssna på låtarna Mechanize, Fear Campaign, Christploitation och Final Exit så förstår du varför Fear Factorys Terminator metal fortfarande är så bra.

6. Bring Me The Horizon - There Is A Hell, Believe Me I’ve Seen It. There Is A Heaven, Let’s Keep It A Secret
Jag blir väl inte direkt jättepeppad när jag normalt hör ordet ”screamo” eller vad man det nu är för officiell genre på detta band. Men efter att ha läst en lite för pretto recension i Close-up kände jag att jag var tvungen att lyssna. Och jag tycker det är svinbra. Dessa tatuerade ungtuppar levererar verkligen. Det är stundtals helt galet men hela tiden intressant. Och tungt. Sångaren är suverän och skiftar sångstil konstant. Hardcore, döds, emo. Eller ett snabbare hardcore-Meshuggah. Lyssna på Fuck, en av 2010 års bästa låtar.

5. Bombus – Bombus
Jag älskar när det släpps en skiva med ett band som man aldrig hört talats om och det är hur bra som helst. Ännu roligare att det visar sig vara svenskar naturligtvis. Göteborgarna låter som en blandning mellan Black Sabbath, High On Fire och Motörhead. Det är groovigt och doomigt och fantastiskt bra. En chockerande bra debut och jag hoppas att de kan vara lika bra på kommande plattor och att de är lika bra live som ryktet säger.

4. Deftones – Diamond Eyes
Jag är ett stort fan av Deftones tre första skivor med sedan har faktiskt intresset svalnat mer och mer för varje år och skivsläpp. Det var dock basisten Chi Chengs öde och alla intervjuer kring detta som gjorde att jag blev nyfiken på att lyssna på Diamond Eyes. Och det är jag glad över att jag gjorde eftersom det här är det bästa Deftones har gjort på tio år. Känslorna och ångesten för sin bandmedlem genomsyrar hela plattan och Chino Morenos spöklika och karaktäristiska stämma berör mer än någonsin. Soundet är det tyngsta Deftones har kunnat frambringa vilket antagligen beror på att gitarristen använder 8-strängade Meshuggah-gitarrer på skivan.

3. Monster Magnet - Mastermind
Nej, det blev ingen ny Powertrip den här gången heller säger folk säkerligen om denna platta. Käften säger jag. Powertrip var tio år sedan och med tanke på vad som har hänt däremellan så skulle det vara konstigt om Dave skulle skriva en likadan platta. Powertrip är också den skiva som skiljer sig mest från resten av diskografin. Men nu snackar vi Mastermind. Det som slår mig först när jag lyssnar på Mastermind är hur mörk och tung den är. Först och främst till soundet, Monster Magnet har aldrig haft ett såhär tungt sound. Lyssna bara på basslingan på förstaspåret eller de tunga gitarrerna på dängan Bored With Sorcery. Men Mastermind är också en mörk platta när man lyssnar på texterna. Texterna är skrivna i ett motell i en av LA:s slitna förorter där Dave Wyndorf tvingades bo kvar när hans producent blev fast i Europa pga vulkanaskan. Texterna är en blandning av nergångna människor; prostituerade och nerknarkade personer, blandat med inspiration från kabel-tv;n och hans egna fantasier men framförallt Daves upplevelser de senaste åren. Och det är på många sätt det som gör skivan extra intressant. Det är inget snack om att han har gått igenom ett par jobbiga år sen överdosen. Och han framför texterna på ett ypperligt sätt eftersom sången är bättre och mer karaktäristisk än någonsin. Låtarna då? Som helhet ett kraftfullt album som är vigt åt att framföras live. Det märks tydligt. Det finns också några riktiga toppar med nämnda Bored With Sorcery, singeln Gods And Punks, Dig That Hole, Mastermind och 100 Million Miles. Dave Wyndorf levererar och jag har djup respekt för farbrorn.

2. Kvelertak – Kvelertak
Jag läste någonstans att Kvelertak är det bästa som har hänt norsk rock sedan Turbonegro och blev nyfiken på att lyssna. Och jag håller lätta med. Visst finns det likheter med just Turbonegro men Kvelertak är snarare Turbonegro på steroider; svängig, hård rock med metal- och hardcoreinfluenser och med en sångare vid namn Erlend Hjelvik som vrålar på norska. Jag får också en del Nine-vibbar. Jag blir så jäkla sugen på att dricka mjöd, svettas och headbangas när jag hör detta. Eller mer kortfattat: Denna skiva får man inte missa.

1. The Dillinger Escape Plan – Option Analysis
Jag antar att det är lätt för många att bara avfärda detta magnifika band som oväsen men bakom de mest galna riffen och brutaliteten är det i grund och botten vansinnigt bra låtar. The Dillinger Escape Plan fortsätter att vara ett helt unikt band. Styrkan i bandet är variationen och det går egentligen att babbla upp alla möjliga genrer man kan tänka sig och ändå hitta dessa i Option Analysis. Under en och samma låt kan det blandas hejvilt mellan metal, jazz, hardcore, arenarock och elektronisk musik vilket egentligen inte borde funka men det gör det - och det säger allt om TDEPs storhet. Förra plattan Ire Works var för mig en liten besvikelse, och ett steg bakåt i jämförelse med Miss Machine, men Option Analysis är bandets bästa platta eftersom den är så varierad och välskriven. Bästa låten (årets bästa låt!), och kanske ändå lättast att fastna för, är utan tvekan Widower. Börja med den. Och fortsätt sedan med ”Farewell, Mona Lisa”, ”Gold Teeth on a Bum”, ”I Wouldn't If You Didn't och "Parasitic Twins” – då förstår ni genast storheten. Och sedan är det bara att fortsätta lyssna in sig på skivan. Jag har haft Option Analysis som en tydlig årets bästa skiva-kandidat hela våren. Sedan lyssnade jag sönder den ett tag men när jag gjorde listan insåg jag att ingen annan skiva har givet mig mer än Option Analysis 2010.

Kortfattat:

1. The Dillinger Escape Plan – Option Analysis
2. Kvelertak – Kvelertak
3. Monster Magnet - Mastermind
4. Deftones – Diamond Eyes
5. Bombus – Bombus
6. Bring Me The Horizon - There Is A Hell, Believe Me I’ve Seen It. There Is A Heaven, Let’s Keep It A Secret
7. Fear Factory – Mechanize
8. Khoma – A Final Storm
9. Iron Maiden - The Final Frontier
10. Kylesa - Spiral Shadow
11. High On Fire – Snakes For The Divine
12. Triptykon – Eparistera Daimones
13. Exodus – Exhibit B: The Human Condition
14. Zombiekrig - Undantagstillstånd
15. Misantropic - Insomnia
16. Danko Jones – Below The Belt
17. Shining - Blackjazz
18. Airbourne – No Guts. No Glory
19. Watain – Lawless Darkness
20. The Sword - Warp Riders

Motörvin

Förmodligen den smiskigaste flaska
vin som någonsin producerats!

Pappa Dread: 2010 års bästa skivor

1. Monster Magnet - Mastermind



Monster Magnet är tillbaka och det med en tung platta som riktigt dryper av stonervibbar. Årets bästa platta och det bästa gruppen släppt sedan Powertrip.


2. Kylesa - Spiral Shadow



Att följa upp en bra platta är alltid svårt. Men när Kylesa släpper en ny platta redan ett år efter den jag borde kallat förra årets kanske allra bästa, verkar det vara hur lätt som helst. Speciellt när man lyssnar på plattans höjdpunkt "Don't Look Back".


3. Deftones - Diamond Eyes



Efter Chi Chegns bilolycka, som lämnat honom i ett semi-komaliknande tillstånd trodde jag att jag sett det sista av gruppen. Men i takt med Chi's små små steg framåt plockade man in gamla polaren Serigo Vega och släppte i maj en helt ny platta som närmast kan liknas vid en hyllning till livet.


4. Airbourne - No Guts. No Glory



Airbourne är inte det mest inovativa bandet på planeten men de har en frontman som saknar exakt alla spärrar och bandet har en energi på scen som jag sällan skådat. Denna glöd och energi har man lyckat pressa ner i en hela 18 låtar lång platta som är helt lysande.


5. Witchery - Witchkrieg



Den alltid lika genialiske Fredrik Strage beskrev en gång en musikvideo med orden "Jag vill bara lyssna på Burzum och dyrka satan". Det hade han säkert sagt om Witcherys senaste platta med för den är tung, mörk och ruggigt arg. Det är utan tvekan den bästa svenska platta som släppts i år och borde även få pris som årets snyggaste omslag.


6. Black Rebel Motorcycle Club - Beat The Devil's Tattoo




7. The Sword - Warp Riders

8. Electric Wizard - Black Masses

9. The Dillinger Escape Plan - Option Paralyzis

10. Royal Republic - We Are The Royal

Svenke: 2010 års bästa skivor

01 . Kvelertak - Kvelertak

Norskarna har blandat lite av varje och kommit fram till en egen skön musikstil. Ska bli oerhört skoj att följa detta band i framtiden.

02 . Bring Me the Horizon - There Is a Hell Believe Me I've Seen It, There is a Heaven Lets Keep it a Secret

Förstår inte varför jag inte lyssnat på detta band tidigare. Väldigt varierad och skön "screamo".

03. Bombus - Bombus

Ett svenskt Melvins som gjort en bättre skiva än Melvins gjort i år.

04. Venetian Snares - My So Called Life

Aaron Funk skapar en egen label och släpper en skiva som jag skulle vilja kalla en typ av best of men med helt nya låtar.

05. Deftones - Diamond Eyes

Deftones har återfått gnistan även fast Chi Cheng ligger kvar på sjukhuset och det är en helt underbar nytändning.

06. Kylesa - Spiral Shadow

Jag förstår inte riktigt hur de lyckas göra en så bra skiva så tätt inpå den förra(2:a min lista förra året).

07. High on Fire - Snakes for the Divine

Matt Pike och hans mannar plöjer på som vanligt.

08. The Dillinger Escape Plan - Option Paralysis

DEP byter trummis igen och skruvar upp galenskaperna lite till.

09. Årabrot - REVENGE

Vårt grannland i väst fortsätter leverera extremt mycket bra musik vilket Årabrot är ett bra exempel på.

10. Mike Patton - Mondo Cane

Patton får för sig att göra en skiva med gamla italienska pop-låtar från 50- och 60-talet och det blir hur bra som helst.

2010 års bästa låtar

Jag sitter och försöker få ordning på 2010 års bästa skivor-listan. Det går… sådär. Man flyttar runt och har sig. Och går tillbaka och lyssnar. Och jämför genre mot genre. Och resonerar hit och dit. Det ger ångest men är samtidigt hur kul som helst. Men innan året är slut ska listan upp!

Men jag tänkte också, likt Fredde, ge en aptitretare. Detta i form av en playlist som visar de enligt mig 40 bästa låtarna från 2010. Typ. 40 riktigt bra låtar som jag har lyssnat på en hel del detta år. Det är också fullt möjligt att några av albumen som dessa låtar finns med på kommer att hamna på årets bästa album.

http://open.spotify.com/user/rawk666/playlist/1qkljzU02XSGDSweGpcIKT

En aptitretare inför Topp-10 2010

Just nu sitter jag uppe i Markus Näslunds förlovade land och jobbar intensivt med att sammanställa en lista över årets bästa plattor. Det blir tio stycken. Inte för att det saknats plattor utan för att tio är ett jämnt och fint nummer. Speciellt i år. En annan sak jag lovat mig själv, och som jag även pratade om förra året, är vikten av att släppa listan innan året är över. För vem vill läsa om 2010 när man sitter och suktar efter det som väntar en under det nya året?

Hur som helst så tänkte jag ge er lite små ledtrådar till min lista. Eller glimtar om vad som komma skall. Inte för att någon kanske bryr sig utan för att få igång peppen på den här sidan igen. För peppen måste nog vara Mest Saknade 2010. Detta kan man i alla fall säga om min topplista i år.

Det kommer INTE finnas någon hiphop-platta med i år.
Det kommer finnas minst två svenska grupper representerad.
Det kommer finnas minst en kvinnlig sångare på listan.



Är Witchery ett av de två svenska band som kommer ligga på min topp-tio-lista?

Crowbar - The Cemetery Angels

Första smakprovet på kommande Crowbar-plattan ”Sever The Wicked Hand” kan man lyssna på här: http://www.noisecreep.com/2010/11/23/crowbar-cemetery-angels-song-premiere/.

Kirk har gått och blivit nykter men det verkar ha påverkat musiken positivt! Skön sludgemetal à la tidigt 90-tal.

Skivan släpps i 8 februari 2011. Dessutom står det på hemsidan att de kommer till Europa 2011. Då får vi hoppas på ett Sverige-datum.

Sever The Wicked Hand:

01. Isolation (Desperation)
02. Sever The Wicked Hand
03. Liquid Sky And Cold Black Earth
04. Let Me Mourn
05. The Cemetery Angels
06. As I Become One
07. A Farewell to Misery
08. Protectors Of The Shrine
09. I Only Deal In Truth
10. Echo An Eternity
11. Cleanse Me, Heal Me
12. Symbiosis

Lemmy - 49% Motherf**ker 51% Son of a Bitch

Den här Lemmy-dokumentären lär vara kung! Kung kung kung. Spana in http://www.lemmymovie.com/ för mer info.

Fight 'Em 'Til You Can't

Jag har helt klart fått en nytändning på Anthrax. Av the Big Four i somras så måste jag säga att Anthrax imponerande mest. Trots sin ålder visar de en spelglädje som är svår att ignorera. Dessutom, trots att jag är ett fan av Anthrax 90-tal och John Bush, så måste jag säga att jag är djupt imponerad av Joey Belladonna. Han ger kanske ett lite mesigt intryck och är för söt men när han sjunger så fantastiskt bra så spelar det ingen roll.

Nedan spelar de en ny låt som skulle/ska vara med på nya plattan Worship Music som har blivit uppskjuten sen sångaren Dan Nelson fick kicken. Men låten är kung och detta lovar gott.

Bowser är metal...

...det vet ju vem som helst! Mario & Luigi är inte så dåliga på att headbanga heller. Jag gissar på att prinsessan är förtjust i deras uppvaktning.

En magisk natt i Roskilde.

Rawk börjar med Foppa och jag fortsätter med James Maynard Keenan och Deftones. Snubblade över det här videolösa youtubeklippet idag och har lyssnat på det säkert 20 gånger. Det låter så jävla bra att jag vill gråta. 2001 var året man skulle varit där. Båda banden lirade på festivalen 2006 med, men tyvärr inte samma dag.

Vintermums med Foppa

Va fan, det börjar bli dags att väcka den här bloggen. Jag ska skärpa mig. Vi börjar med Foppa.

E24 och Metallica

Vill bara belysa hur kassa e24 är att recensera musik.. =) DEATH MAGIC?

Bara läs denna artikel och inse. Samt så kan det ju inet vara så svårt att lära sig slå i otakt.. Hehehe..




http://www.e24.se/lifestyle/kultur/trummade-med-metallica-for-245-000-kronor_2365827.e24

GRYMMA SKILLS! - Dub FX 18/04/2009 'Made'

Sodomized!

Tänkte bara tipsa om titelspåret till tvåtaktskungarna Sodom's kommande platta... In War and Pieces. Jag kan kallt konstatera att jag är lyrisk. JÄ!

Monster Magnet - Gods and Punks

Konserthösten 2010

Löven börjar bli gula och röda, det börjar bli kallt, hockeyn är här osv.. hösten är här! Men det bästa med hösten är att då börjar turnerandet för många band också.

Tidigare höstar har det sett ut såhär:
http://www.smackebonk.se/2008/09/konserthsten-2008-r-ver-oss.html
http://www.smackebonk.se/2009/08/konserthosten-2009-ar-over-oss.html

Hösten 2010 bjuder Stockholm på dessa konserter som jag är extra sugna på (och fler lär tillkomma):

Ozzy Osbourne
2010-09-07
Stockholm, Globen

Red Sparowes
2010-10-04
Stockholm,Debaser Slussen

Danko Jones
2010-10-09
Stockholm, Debaser Medis

Airbourne
2010-11-10
Stockholm,Tyrol

The Sword
2010-11-11
Stockholm, Göta Källare

Monster Magnet
2010-11-12
Stockholm, Klubben

Stone Sour/Hellyeah
2010-11-18
Stockholm Arenan

Raised Fist
2010-11-23
Stockholm, Debaser Medis

Deftones/Coheed & Cambria/Khoma
2010-11-29
Stockholm, Arenan

Kreator/Exodus/Death Angel/Suicidal Angels
2010-12-08
Stockholm, Debaser Medis