Rawk: 2014 års bästa NYA tv-serier

Jag brukar säga att det typ inte görs några bra filmer längre. Och det uttalandet står jag i stort sett fast vid efter att ha gått igenom de filmer jag har sett i år. Visst, Gone Girl och Interstellar stod ut. De var bra. Och några andra. Men jag såg många filmer som inte gav så mycket heller.

Nej, de stora upplevelserna finner man i alla de välskrivna tv-serier som finns all over the place nuförtiden: Netflix, HBO Nordic, svenska serier, danska serier, (pirate bay) osv. Här snackar vi karaktärsutveckling, dramatik och bra manus.

För att göra listan lite enklare så väljer jag att bara lista de tv-serier som har haft premiär i år. Jag har njutit av serier som Hannibal, Ray Donovan, Homeland, Game Of Thrones, The Walking Dead, Orange Is The new black m fl... MEN eftersom första säsongen för dessa serier hade premiär ett annat år så får dessa inte vara med på min 2014-lista. Dessutom hade det blivit lite tjatigt med Game Of Thrones högt upp varje år. Däremot kan jag varmt rekommendera alla dessa nämnda serier ovan, de är svinbra.

5. Marco Polo
Marco Polo är en underhållande och visuellt vrålsnygg serie med historisk anknytning. Denna nya Netflix-serie uppges ha kostat nästan en miljard kronor. Och det märks.  Man får följa Marco Polo på sina äventyr i Asien där han är rådgivare till Khubilai khan (Djingis Khans sonson). Mycket våld, väldigt mycket naket men när man kommer in i karaktärerna och handlingen så blir man berörd även där.

4. Foo Fighters: Sonic Highways
Nya Foo Fighters-plattan var en besvikelse. Den är väl egentligen inte direkt dålig, men den står inte ut. Den har egentligen inget nytt att erbjuda och känns blek. Jag saknar framförallt råheten från förra skivan Wasting Light. Och så är skivan bara åtta låtar lång. Dave Grohl verkar istället ha lagt merparten av energin på att regissera denna HBO-serie. Herr Grohl gör en djupdykning i åtta klassiska amerikanska musikstäder där han berättar vad städerna har betytt för honom och så berättar han varje stads musikhistoria. Han intervjuar tongivande musikprofiler från städerna och man får se gamla liveklipp och annat. Och det är svinbra. Och otroligt inspirerande. Efter varje avsnitt har jag tagit fram gitarren och försökt skriva inspirerande riff. Det är ett bra betyg. Otroligt värt att se för alla som är musikintresserade.

3. Fargo
När jag först läste om att det skulle göras en tv-serie av bröderna Coens klassiska långfilm från 1996 var jag väldigt tveksam. Det kändes desperat och något som tv-seriefolket gör när de har slut på idéer och bra manus. From Dusk Til Dawn – tv-serien, har jag också färskt i minnet och den var inte bra. Men med tv-serien Fargo har man verkligen lyckats. Skådisarna är fantastiska, både Billy Bob Thornton och Martin Freeman är båda briljanta och gör väldigt minnesvärda roller. Och manuset är lika flippat som filmen - makabert, mörkt och komiskt. Och stämningen i Minnesotas vintriga trakter är densamma. Serien Fargo är bättre än filmen.

2. Gomorrah
Först kom boken, som baserades på Roberto Savianos reportage om maffian i Neapel. Och nu har även tv-serien kommit. Man får följa maffiafamiljen Savastano i Neapel och hur den organiserade brottsligheten genomsyrar hela samhället. Det är inte bara högsta hönsen som följs utan även underhuggarna, knarklangarna och ”vanliga” människor. Och det är rått och brutalt och känns extremt verklighetstroget. På det sättet skiljer det sig från andra mer klassiska maffiafilmatiseringar där maffian och våldet romantiseras. Så är inte fallet här och det är det som gör serien så bra.

1. True Detective
True Detective slog igenom med buller och bak. Visst, det var en ny HBO-producerad serie och det var spännande val av skådisar med Matthew McConaughey och Woody Harrelson i huvudrollerna, men jag var inte beredd på hur bra serien ändå skulle vara. Ingen annan serie var ens i närheten av att vara lika bra under året som har gått. Och som upplevelse ligger den högt uppe genom tiderna för mig. När jag var totalt inne i serien, och alla teorier och allt snack som fanns på nätet om hur serien skulle sluta, njöt jag fullständigt. Då längtade jag hela veckan till nästa avsnitt. Rollbesättningen är perfekt där det är McConaugheys tolkning av Rust Cohle som står ut mest. Det är hans livs roll. Intrigen var spännande in i det sista. Regisserandet är kanon, minns bara nerven i den där sex minuter långa scenen utan klipp i avsnitt fyra. Och dialogerna kändes genuina. Första säsongen av True Detective är en klassiker.