År 2004 släppte Death From Above 1979 skivan You're A Woman, I'm A Machine - en av 00-talets bästa och mest unika album. För mig var deras ”Dance Punk” något helt nytt och känns lika tufft idag som 2004. Det blev en hype kring bandet och de fick bl a agera förband åt Nine Inch Nails. Men 2006 hade de två bandmedlemmarna glidit ifrån varandra och bestämde sig för att splittra bandet. Det var en kort och intensiv karriär men glädjen hos mig var enorm när de berättade att de skulle återförenas.
Skivan har jag plöjt igenom ett hundratal gånger och kan den utan och innan och eftersom jag sett en del liveklipp och hört bara gott om hur bandet låter live var jag minst sagt peppad över att få uppleva det själv.
Konserten inleds med Turn It Out och det som slår mig direkt är vilket monster till basljud Jesse F Keeler har. Det mullrar och vibrerar. Och sångaren och trummisen Sebastien Grainger sjunger förbannat coolt och med en grym känsla. Och från första sekunden av konserten blir det en moshpit. En ung snubbe lyckas t o m med en stagedive. Någonstans efter halva konserten knuffar Fredde till mig och vi kastar oss in i moshen för att känna av öset mer. Hälften av konsertbesökarna ser ut att vara 10 år yngre än mig, sådär kring 20-årsåldern. Det är rätt fascinerande att de har hittat hit för de var verkligen snorungar när bandet existerade för sju år sedan. Men snacket kring bandet har väl lockat även de yngre. Det är kul.
Konserten framförs i ett snabbt tempo utan kompromisser och i stort sett alla ”hits” från skivan spelas. Det spelas också låtar från deras EP Heads Up! från 2002 där jag inte har hört alla låtar. Bandet skiljer sig ganska mycket från hur det låter på skiva. Live är det mer ös, mer kaos och mer rock. Det som sänker betyget något är att ljudet kunde ha varit bättre. Mullret i basen tar bort mycket av det distinkta och det var ibland svårt att höra alla toner. Och visst var de lite otajta emellanåt men det blir också mer charmigt och levande då.
Men sammantaget bjöd Death From Above 1979 på en fantastiskt ösig konsert med full inlevelse som kändes otroligt fräsch trots den fem år långa pausen. Ja, du skulle ha varit där.
Och till sist måste man också fråga sig följande:
- Varför inget förband?
- Varför så inihelvete dyr biljett? 400 spänn. Det hade definitivt varit slutsålt om man sänkt priset med en hundralapp. 400 spänn är inte en siffra som får en person att spontant dra och se ett band. Just saying.
Bild från rockfoto.nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar