Det är titeln på en prisad radiodokumentär från SR 2003 som gick i repris för några veckor sedan som handlar om svenska invandrare i spannien. Jag har precis lyssnat på den och den rekommenderas STARKT.
Varför bloggar jag om den här? Därför att jag hör och läser om folk som svär över vår integration och som blir väldigt upprörd över vår invandring och invandrare generellt som inte lär sig svenska och inte anammar svenska traditioner och seder och så vidare. De låter som om det är självklart och att det är något vi svenskar definitivt skulle göra. Och man förstår inte alls varför invandrare håller sig till andra invandrare från samma land och så vidare.
- När jag bodde i Sverige var jag jätteirriterad på invandrare som inte lärde sig svenska. Nu är jag exakt likadan själv, jag kan inte ett ord spanska, säger Carola som är en av dom 25 000 svenskarna på Costa del Sol.
_http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=909&artikel=3
Det kanske inte är så lätt. Och vi kanske inte är så annorlunda än de som kommer hit. Tänkvärt är det vilket fall som helst.
Inte för att vi var invandrare, snarare backpackers... men när vi var i Uganda/Rwanda/Kongo så upplyste alltid lokalbefolkningen oss om att vi var Muzungu (...det villsäga vita).
SvaraRadera