Vad var det vi har sagt om högern och musiksmak? Här har ni ytterligare bevis.
26 augusti 2010
Alla borde göra som Bodström.
Jag tänker inte rabbla så mycket som jag brukar när jag skriver inlägg. Det jag ska göra är att länka till en krönika skriven av en ung öviksbo som har förbannat mycket intressant att säga. Jag hoppas vi får höra mer av den här snubben i framtiden. Läs, fundera och kommentera!
http://www.expressen.se/debatt/1.2109562/alla-borde-gora-som-bodstrom
http://www.expressen.se/debatt/1.2109562/alla-borde-gora-som-bodstrom
24 augusti 2010
00-talets 100 bästa låtar by Rawk
Här har ni min officiella lista på vad jag tycker är de hundra (100!) bästa låtarna mellan 2000 och 2009. Tio år av massa musik. Det tog lite tid att göra denna lista och jag har bytt ut låtar i all evighet och kommer säkerligen att fortsätta att göra det beroende på hur man känner. Man upptäcker snabbt att hundra låtar faktiskt är ganska lite när man väl sätter sig ned och det är mycket som man vill ska få plats. Väldigt intressant och kul är det dock och jag rekommenderar andra att göra samma sak.
Innan ni börjar klaga så ska ni också få veta hur processen gick till för att ta fram denna lista. Jag har resonerat på lite olika sätt. Först och främst har jag tagit låtar som har betytt extremt mycket för mig detta årtionde. Låtar som helt enkelt alltid kommer att vara en del mig, och därmed är det en högst personlig lista. Men jag har också lagt dit låtar som helt enkelt var så stora hits att jag helt enkelt inte kunde ignorera dem. Har även försökt få med låtar som har betytt mycket för musikutvecklingen i övrigt och då är koncentrationen självklart lagd på den tyngre musiken. Självklart finns det några låtar som jag saknar (det finns t ex nån Metallica-låt som jag hade velat ha med) men Spotify är Spotify och dess begränsningar får man ta!
Skit samma, sluta läsa detta babbel och lyssna istället på listan. Kontra med din egen lista och/eller taskiga kommentarer!
http://open.spotify.com/user/rawk666/playlist/3NQC8h8aG4tEFJ9us4CxJm
Innan ni börjar klaga så ska ni också få veta hur processen gick till för att ta fram denna lista. Jag har resonerat på lite olika sätt. Först och främst har jag tagit låtar som har betytt extremt mycket för mig detta årtionde. Låtar som helt enkelt alltid kommer att vara en del mig, och därmed är det en högst personlig lista. Men jag har också lagt dit låtar som helt enkelt var så stora hits att jag helt enkelt inte kunde ignorera dem. Har även försökt få med låtar som har betytt mycket för musikutvecklingen i övrigt och då är koncentrationen självklart lagd på den tyngre musiken. Självklart finns det några låtar som jag saknar (det finns t ex nån Metallica-låt som jag hade velat ha med) men Spotify är Spotify och dess begränsningar får man ta!
Skit samma, sluta läsa detta babbel och lyssna istället på listan. Kontra med din egen lista och/eller taskiga kommentarer!
http://open.spotify.com/user/rawk666/playlist/3NQC8h8aG4tEFJ9us4CxJm
23 augusti 2010
Spine Of God med Manson och Wyndorf
1999. Marilyn Manson drar av Monster Magnet-klassikern Spine Of God och Wyndorf är med och sjunger duett. Två snubbar och band i toppen av deras karriärer detta år, Manson med Mechanical Animals och Antichrist Superstar i bagaget och Monster Magnet med Powertrip släppt året innan.
Briljant framträdande och de båda frontsångarna passar hur bra som helst ihop. Och självklart eldar och slår Wyndorf sönder en gitarr på slutet. Och så bjuds det givetvis också på en massa tits and ass som filmaren gärna fokuserar på.
Briljant framträdande och de båda frontsångarna passar hur bra som helst ihop. Och självklart eldar och slår Wyndorf sönder en gitarr på slutet. Och så bjuds det givetvis också på en massa tits and ass som filmaren gärna fokuserar på.
Lite smakprov från Mastermind
Dave Wyndorf peppar upp kommande Monster Magnet-skivan ytterligare med följande ord:
"Mastermind is a big, beefy ball of demented anthems and power rock. The music itself is exaggerated and muscular. Like classic rock gone insane! Giant hooks, giant sounds. The rockers are direct and intense. The ballads trippy and strange. It's guitar heaven.”
De är och spelar i Tyskland nu och här är två smakprov från två nya låtar; Bored With Sorcery och Dig that Hole. Jag har varit en sucker av Magnet sen 95 års Dopes To Infinity och har svårt att bara objektiv när det gäller detta eminenta rockband, men fan - det här lovar gott! Trots bootlegkvallan så hör man att detta är två feta rocklåtar.
Mastermind låtlista:
01. Hallucination Bomb
02. Bored With Sorcery
03. Dig That Hole
04. Gods and Punks
05. The Titan Who Cried Like A Baby
06. Mastermind
07. 100 Million Miles
08. Perish In Fire
09. Time Machine
10. When The Planes Fall From The Sky
11. Ghost Story
12. All Outta Nothin'
Mastermind släpps i oktober.
18 augusti 2010
"Jävla vitskallar!"
Det är titeln på en prisad radiodokumentär från SR 2003 som gick i repris för några veckor sedan som handlar om svenska invandrare i spannien. Jag har precis lyssnat på den och den rekommenderas STARKT.
Varför bloggar jag om den här? Därför att jag hör och läser om folk som svär över vår integration och som blir väldigt upprörd över vår invandring och invandrare generellt som inte lär sig svenska och inte anammar svenska traditioner och seder och så vidare. De låter som om det är självklart och att det är något vi svenskar definitivt skulle göra. Och man förstår inte alls varför invandrare håller sig till andra invandrare från samma land och så vidare.
- När jag bodde i Sverige var jag jätteirriterad på invandrare som inte lärde sig svenska. Nu är jag exakt likadan själv, jag kan inte ett ord spanska, säger Carola som är en av dom 25 000 svenskarna på Costa del Sol.
_http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=909&artikel=3
Det kanske inte är så lätt. Och vi kanske inte är så annorlunda än de som kommer hit. Tänkvärt är det vilket fall som helst.
Soundgarden i Spin
Lång och grymt intressant intervju med Soundgarden i senaste Spin. Läs eller blö!
http://www.spin.com/articles/soundgarden-alive-superunknown
http://www.spin.com/articles/soundgarden-alive-superunknown
12 augusti 2010
Designen från helvetet.
Slipsarna är kastade. Man kallar sig Arbetarparti. Den blå färgen lyser med sin frånvaro (Bakgrunden är visserligen ljusblå.) Man skulle kunna tro att jag snackar om Socialdemokraterna. Så är inte fallet. Jag snackar om det politiska sveriges ulv i fårakläder. De "nya" moderaterna som klär ner sig, byter färg och svänger sig med vänstersnack för att än en gång försöka lura folket. Nu har man även tagit fram en ny fin affisch som ser ut att vara designad av samma dagisbarn som spydde upp Alliansloggan. Ni vet, den där gräsliga som ser ut som ett fattigt plaigat av Animal Planet. Det är inte ofta jag vill kräkas och gråta samtidigt, men så är det nu. Titta och njut av det som troligtvis är den överjävligt fulaste affisch jag sett i hela mitt liv.
trolig
11 augusti 2010
KD's nya valaffischer
KD har nu lanserat sina valaffischer inför valet 2010. Partiledare Göran Hägglund ses på flertalet av dessa stå öga mot öga med diverse djur. Du kan finna dessa här, och sedan med glädje jämföra originalen med den snabbt ihopklistrade satiren här nedan...
På denna blogg som Herr Sundelin uppmärksammat sedan tidigare finns en helt underbar satir gjord på samma tema. Kolla upp eller dö!
10 augusti 2010
Rawk: halvårsrapport skivor 2010
Nu har det gått över sju månader av detta år och på denna tid har det släppts en massa ny och spännande musik. Jag tänkte därför lista de skivor som är släppta i år och som jag tycker är mest intressanta. Det är bra att göra en halvårsrapport på detta sätt för då är man också mer förberedd i slutet av året när man ska skriva sin årsbästalista. Och på tal om det, jag saknar fortfarande fjolårets årsbästalistor från Nordin och Färne!
Man ska också komma ihåg att musikhösten ofta brukar vara bäst och det brukar alltid släppas en massa intressant vid den årstiden. Spontant kan jag komma på nya släpp med Iron Maiden, Monster Magnet, The Sword och Serj Tankian. Det kommer att bli ett suveränt skivår detta också.
Witchery – Witchkrieg
http://www.smackebonk.se/2010/07/witchery-witchkrieg.html
Zombiekrig - Undantagstillstånd
http://www.smackebonk.se/2010/05/zombiekrig-undantagstillstand.html
Fear Factory – Mechanize
Skivorna Archetype och Transgression (från 2004 respektive 2005) var helt okej men i jämförelse med bandets tidigare verk så faller de platt. Detta beror helt och hållet på att Dino Cazares har saknats. Och efter många turer hit och dit är han nu tillbaka i bandet. Det är lite tråkigt att inte hela originaluppsättningen är tillbaka men nya trummisen Gene Hogland är en minst lika bra trummis som Herrera. Skivan är en klar tillbakagång till soundet på Fear Factorys mästerverk Demanufacture från 1995 och det är lika hårt och skoningslöst. Nämnda Hogland smattrar på ett sätt som låter omänskligt och tillsammans med Cazares exakta riff känns det fräschare, mer intensivt och varierande än på länge. Sångaren Burton C Bell har alltid behandlat olika mörka och skrämmande framtidsscenarier i sina texter men väljer nu att skriva om nuet eftersom han menar att världen idag på många sätt är skrämmande nog. I like.
Bombus – Bombus
Jag älskar när det släpps en skiva med ett band som man aldrig hört talats om och det är hur bra som helst. Ännu roligare att det visar sig vara svenskar naturligtvis. Göteborgarna låter som en blandning mellan Black Sabbath, High On Fire och Motörhead. Det är groovigt och doomigt och fantastistk bra. En chockerande bra debut som kommer att hamna högt på årsbästalistan vid årets slut.
Imperial State Electric - Imperial State Electric
Sveriges kanske bästa musiker, Nicke Andersson, släpper sin första ”soloplatta”. Han har själv sagt att det kommer att låta ”typ som Hellacopters” och visst känner man igen mycket från det nedlagda bandet. Nicke Andersson har också ofta sagt i intervjuer att han är ett gigantiskt Kiss-fan och detta märker man för första gången väldigt tydligt ty Kiss-influenserna finns överallt på skivan. Själv kallar Nicke Andersson skivan för powerpop men jag skulle snarare beskriva soundet som en soft rockskiva med tydliga influenser från nämnda band. Jag var tveksam de första genomlyssningarna men Imperial State Electric tar sig och växer för varje genomlyssning. Allt herr Andersson rör vid blir helt enkelt jävligt bra. Det är bara att inse.
Exodus – Exhibit B: The Human Condition
Exodus fyller 30 i år och har haft en jäkla massa strul med dödsfall, skivbolagsstrul och medlemsbyten under sin karriär. Kul att det verkar flyta på bra nu och att de får släppa skivor. Exhibit B: The Human Condition är en uppföljare till 2007 års ”The Atrocity Exhibition... Exhibit A” och behandlar människans mörka sidor. Kanske inte ett särskilt unikt ämne men musiken får tala istället och Exodus har skapat en skiva med suverän thrash metal som spöar det mesta av allt annat som finns där ute. Det är inte klassisk snabb thrash med korta låtar à la Reign In Blood. Istället är det komplexa riff och låtar och hela skivan klockar in på 74 minuter. Man behöver naturligtvis tid att komma in i skivan och det tar sin tid men man blir belönad eftersom det är så välskrivet och varierande. Jag måste säga att jag är mycket imponerad av dessa Bay Area-veteraner över att de har lyckats knåpa ihop detta. Årets bästa thrash metal-platta?
Danko Jones – Below The Belt
Soundet är som väntat hårdare än på förra skivan som ju i mångt och mycket var en besvikelse. Med Below The Belt är Danko är definitivt tillbaka och han vet vad han gör. Skivan är ovanligt lätt att komma in i och har många självklara hits som sätter sig direkt. Inte visste jag att t ex en låt om att göra slut kunde låta så catchy (I Wanna Break Up With You). Texterna är vad de är och han gör det med glimten i ögat. Danko är kung och behövs.
Deftones – Diamond Eyes
Jag är ett stort fan av Deftones tre första skivor med sedan har faktiskt intresset svalnat mer och mer för varje år. Det var dock basisten Chi Chengs öde och alla intervjuer kring detta som fick mig att verkligen vilja lyssna på Diamond Eyes. Och det är jag glad över att jag gjorde eftersom det här är det bästa Deftones har gjort på tio år. Känslorna och ångesten genomsyrar hela plattan och Chino Morenos spöklika och karaktäristiska stämma berör mer än någonsin. Soundet är det tyngsta Deftones har kunnat frambringa vilket antagligen beror på att gitarristen använder 8-strängade Meshuggahgitarrer på skivan. En kandidat till årets bästa skiva.
High On Fire – Snakes For The Divine
Massiv, mullrande, primitiv stonerdoom-metal som krossar det mesta i tyngd. En låt i taget är detta hur bra som helst men som helhet blir det lite ensidigt vilket hade kunnat räddas upp om låtarna var mer rakt på sak och produktionen, framförallt sången, inte var så torr. Men så går jag tillbaka och slänger på t ex Bastard Samurai och känner att det här ändå är så krossande bra.
Johnny Cash - American VI: Ain't No Grave
En äkta postmortem-platta med den avlidne kultgubben Johnny Cash. Låtarna har funnits i mer eller mindre halvfärdiga demoproduktioner och sedan har Rick Rubin med crew fixat allt till färdiga låtar i studion. Trots förutsättningarna så känns det genomarbetat och själen finns där. Man hör Cash sorg i sången, hans förberedelser för döden och ångesten. Och allt ackompanjeras med enkla gitarrer, banjo, orgel och fottramp. Mäktigt.
Airbourne – No Guts. No Glory
Airbourne hymlar inte med att de spelar AC/DC-rock. Men de gör det med sådan energi och pondus att det blir hur grymt som helst. No Guts. No Glory är en helt klart värdig uppföljare till debuten Runnin’ Wild. Kanske finns det någon onödig filler på skivan och visst är några låtar för lika varandra men låtar som It Ain’t Over Till It’s Over, Raise The Flag, Blonde, Bad And Beautiful och Back On The Bottle är så fullkomlig riffrock att det inte spelar någon roll.
Khoma – A Final Storm
Likt förra skivan, fantastiska The Second Wave, har A Final Storm fått äckligt bra recensioner. Men av många skäl är inte A Final Storm lika chockerande bra som förra plattan och når kanske inte samma höjder men skivan är dock jämnare och känns väldigt genomarbetad. Och det tar tid att komma in i skivan. Och det är ett bra tecken om något på att en skiva är bra. Själv är jag upp och ner vad jag egentligen tycker om A Final Storm. Jag har egentligen varit lite besviken på den men på sistone har den börjat växa enormt så jag får se vart den hamnar på årsbästalistan vid årets slut.
The Dillinger Escape Plan – Option Analysis
The Dillinger Escapa Plan fortsätter att vara ett helt unikt band. Jag antar att det är lätt för många att bara avfärda detta magnifika band som oväsen men bakom de mest galna riffen och brutaliteten är det i grund och botten vansinnigt bra låtar. Variationen är styrkan i bandet och det går egentligen att babbla upp alla möjliga genrer man kan tänka sig och ändå hitta dem i Option Analysis. Under en och samma låt kan det blandas hejvilt mellan metal, jazz, hardcore, arenarock och elektronisk musik vilket egentligen inte borde funka men det gör det - och det säger allt om TDEPs storhet. Förra plattan Ire Works var för mig en liten besvikelse men Option Analysis är bandets bästa platta eftersom den är så varierad och välskriven. Bästa låten, och kanske ändå lättast att fastna för, är utan tvekan Widower. Börja med den. Och fortsätt sedan med ”Farewell, Mona Lisa”, ”Gold Teeth on a Bum”, I Wouldn't If You Didn't och “"Parasitic Twins”. Och sedan är det bara att fortsätta lyssna in sig på skivan. Jag har haft Option Analysis som en tydlig årets bästa skiva-kandidat hela våren. Nu har jag lyssnat sönder mig på den men lär dock hamna väldigt väldigt högt upp bland årets bästa skivor. Frågan är hur högt.
Triptykon – Eparistera Daimones
Jag tyckte att Celtic Frost-skivan Monotheist var helt suverän och när bandet splittrades får man se denna skiva som den naturliga uppföljaren eftersom det är frontfiguren Tom Gabriel Fischers nya band. Tyngden är lika imponerande som på Monotheist och jag är återigen grymt imponerad över de förvridna riffen och tyngden. Det är fascinerande på alla sätt. Lyssna bara när inledningspåret Goetia kommer igång vid 2:09. Skivsomslaget pryds av en målning signerad en viss H.R.Giger, vilket passar perfekt in i musiken.
Kvelertak – Kvelertak
Jag läste någonstans att Kvelertak är det bästa som har hänt norsk rock sedan Turbonegro och blev nyfiken på att lyssna. Och jag är beredd på att hålla med. Visst finns det likheter med just Turbonegro men Kvelertak är snarare Turbonegro på steroider; svängig hård rock med metal- och hardcoreinfluenser och med en sångare vid namn Erlend Hjelvik som vrålar på norska. Jag får också en del Nine-vibbar. Denna skiva får man inte missa.
Melissa Auf Der Maur – Out Of Our Minds
Melissa är inte bara cool och snygg, hon är en duktig och framförallt intressant låtskrivare också. Debuten som kom för sex år sedan var mer rakt på och stoner medan Out Of Our Minds är något annat. Det är stämningsfullt och skickligt och intrycken är många. Melissa Auf Der Maur fascinerar.
Dundertåget – Dom feta åren är förbi
Rockprogg med Strängen. Kanske inte lika bra som förra plattan men texterna gräver lite djupare och det osar 70-talet kryddat med Hellacopters och Sverige. Jag tycker det är kung.
Watain – Lawless Darkness
Uppsalabandet själva samt vissa recensenter snackar om att denna platta är ett uppvaknande och räddning för hela för black metal-genren. Själv har jag ingen åsikt kring detta, jag brinner för lite för black metal och är för lite insett för att kunna säga något sådant. Däremot kan jag säga att jag gillar skivan som fan. Grym blandning mellan thrash och black. Intervjun i Close-up tyder ju på att sångaren är en rätt störd kille men de är förbannat duktiga musiker.
Man ska också komma ihåg att musikhösten ofta brukar vara bäst och det brukar alltid släppas en massa intressant vid den årstiden. Spontant kan jag komma på nya släpp med Iron Maiden, Monster Magnet, The Sword och Serj Tankian. Det kommer att bli ett suveränt skivår detta också.
Witchery – Witchkrieg
http://www.smackebonk.se/2010/07/witchery-witchkrieg.html
Zombiekrig - Undantagstillstånd
http://www.smackebonk.se/2010/05/zombiekrig-undantagstillstand.html
Fear Factory – Mechanize
Skivorna Archetype och Transgression (från 2004 respektive 2005) var helt okej men i jämförelse med bandets tidigare verk så faller de platt. Detta beror helt och hållet på att Dino Cazares har saknats. Och efter många turer hit och dit är han nu tillbaka i bandet. Det är lite tråkigt att inte hela originaluppsättningen är tillbaka men nya trummisen Gene Hogland är en minst lika bra trummis som Herrera. Skivan är en klar tillbakagång till soundet på Fear Factorys mästerverk Demanufacture från 1995 och det är lika hårt och skoningslöst. Nämnda Hogland smattrar på ett sätt som låter omänskligt och tillsammans med Cazares exakta riff känns det fräschare, mer intensivt och varierande än på länge. Sångaren Burton C Bell har alltid behandlat olika mörka och skrämmande framtidsscenarier i sina texter men väljer nu att skriva om nuet eftersom han menar att världen idag på många sätt är skrämmande nog. I like.
Bombus – Bombus
Jag älskar när det släpps en skiva med ett band som man aldrig hört talats om och det är hur bra som helst. Ännu roligare att det visar sig vara svenskar naturligtvis. Göteborgarna låter som en blandning mellan Black Sabbath, High On Fire och Motörhead. Det är groovigt och doomigt och fantastistk bra. En chockerande bra debut som kommer att hamna högt på årsbästalistan vid årets slut.
Imperial State Electric - Imperial State Electric
Sveriges kanske bästa musiker, Nicke Andersson, släpper sin första ”soloplatta”. Han har själv sagt att det kommer att låta ”typ som Hellacopters” och visst känner man igen mycket från det nedlagda bandet. Nicke Andersson har också ofta sagt i intervjuer att han är ett gigantiskt Kiss-fan och detta märker man för första gången väldigt tydligt ty Kiss-influenserna finns överallt på skivan. Själv kallar Nicke Andersson skivan för powerpop men jag skulle snarare beskriva soundet som en soft rockskiva med tydliga influenser från nämnda band. Jag var tveksam de första genomlyssningarna men Imperial State Electric tar sig och växer för varje genomlyssning. Allt herr Andersson rör vid blir helt enkelt jävligt bra. Det är bara att inse.
Exodus – Exhibit B: The Human Condition
Exodus fyller 30 i år och har haft en jäkla massa strul med dödsfall, skivbolagsstrul och medlemsbyten under sin karriär. Kul att det verkar flyta på bra nu och att de får släppa skivor. Exhibit B: The Human Condition är en uppföljare till 2007 års ”The Atrocity Exhibition... Exhibit A” och behandlar människans mörka sidor. Kanske inte ett särskilt unikt ämne men musiken får tala istället och Exodus har skapat en skiva med suverän thrash metal som spöar det mesta av allt annat som finns där ute. Det är inte klassisk snabb thrash med korta låtar à la Reign In Blood. Istället är det komplexa riff och låtar och hela skivan klockar in på 74 minuter. Man behöver naturligtvis tid att komma in i skivan och det tar sin tid men man blir belönad eftersom det är så välskrivet och varierande. Jag måste säga att jag är mycket imponerad av dessa Bay Area-veteraner över att de har lyckats knåpa ihop detta. Årets bästa thrash metal-platta?
Danko Jones – Below The Belt
Soundet är som väntat hårdare än på förra skivan som ju i mångt och mycket var en besvikelse. Med Below The Belt är Danko är definitivt tillbaka och han vet vad han gör. Skivan är ovanligt lätt att komma in i och har många självklara hits som sätter sig direkt. Inte visste jag att t ex en låt om att göra slut kunde låta så catchy (I Wanna Break Up With You). Texterna är vad de är och han gör det med glimten i ögat. Danko är kung och behövs.
Deftones – Diamond Eyes
Jag är ett stort fan av Deftones tre första skivor med sedan har faktiskt intresset svalnat mer och mer för varje år. Det var dock basisten Chi Chengs öde och alla intervjuer kring detta som fick mig att verkligen vilja lyssna på Diamond Eyes. Och det är jag glad över att jag gjorde eftersom det här är det bästa Deftones har gjort på tio år. Känslorna och ångesten genomsyrar hela plattan och Chino Morenos spöklika och karaktäristiska stämma berör mer än någonsin. Soundet är det tyngsta Deftones har kunnat frambringa vilket antagligen beror på att gitarristen använder 8-strängade Meshuggahgitarrer på skivan. En kandidat till årets bästa skiva.
High On Fire – Snakes For The Divine
Massiv, mullrande, primitiv stonerdoom-metal som krossar det mesta i tyngd. En låt i taget är detta hur bra som helst men som helhet blir det lite ensidigt vilket hade kunnat räddas upp om låtarna var mer rakt på sak och produktionen, framförallt sången, inte var så torr. Men så går jag tillbaka och slänger på t ex Bastard Samurai och känner att det här ändå är så krossande bra.
Johnny Cash - American VI: Ain't No Grave
En äkta postmortem-platta med den avlidne kultgubben Johnny Cash. Låtarna har funnits i mer eller mindre halvfärdiga demoproduktioner och sedan har Rick Rubin med crew fixat allt till färdiga låtar i studion. Trots förutsättningarna så känns det genomarbetat och själen finns där. Man hör Cash sorg i sången, hans förberedelser för döden och ångesten. Och allt ackompanjeras med enkla gitarrer, banjo, orgel och fottramp. Mäktigt.
Airbourne – No Guts. No Glory
Airbourne hymlar inte med att de spelar AC/DC-rock. Men de gör det med sådan energi och pondus att det blir hur grymt som helst. No Guts. No Glory är en helt klart värdig uppföljare till debuten Runnin’ Wild. Kanske finns det någon onödig filler på skivan och visst är några låtar för lika varandra men låtar som It Ain’t Over Till It’s Over, Raise The Flag, Blonde, Bad And Beautiful och Back On The Bottle är så fullkomlig riffrock att det inte spelar någon roll.
Khoma – A Final Storm
Likt förra skivan, fantastiska The Second Wave, har A Final Storm fått äckligt bra recensioner. Men av många skäl är inte A Final Storm lika chockerande bra som förra plattan och når kanske inte samma höjder men skivan är dock jämnare och känns väldigt genomarbetad. Och det tar tid att komma in i skivan. Och det är ett bra tecken om något på att en skiva är bra. Själv är jag upp och ner vad jag egentligen tycker om A Final Storm. Jag har egentligen varit lite besviken på den men på sistone har den börjat växa enormt så jag får se vart den hamnar på årsbästalistan vid årets slut.
The Dillinger Escape Plan – Option Analysis
The Dillinger Escapa Plan fortsätter att vara ett helt unikt band. Jag antar att det är lätt för många att bara avfärda detta magnifika band som oväsen men bakom de mest galna riffen och brutaliteten är det i grund och botten vansinnigt bra låtar. Variationen är styrkan i bandet och det går egentligen att babbla upp alla möjliga genrer man kan tänka sig och ändå hitta dem i Option Analysis. Under en och samma låt kan det blandas hejvilt mellan metal, jazz, hardcore, arenarock och elektronisk musik vilket egentligen inte borde funka men det gör det - och det säger allt om TDEPs storhet. Förra plattan Ire Works var för mig en liten besvikelse men Option Analysis är bandets bästa platta eftersom den är så varierad och välskriven. Bästa låten, och kanske ändå lättast att fastna för, är utan tvekan Widower. Börja med den. Och fortsätt sedan med ”Farewell, Mona Lisa”, ”Gold Teeth on a Bum”, I Wouldn't If You Didn't och “"Parasitic Twins”. Och sedan är det bara att fortsätta lyssna in sig på skivan. Jag har haft Option Analysis som en tydlig årets bästa skiva-kandidat hela våren. Nu har jag lyssnat sönder mig på den men lär dock hamna väldigt väldigt högt upp bland årets bästa skivor. Frågan är hur högt.
Triptykon – Eparistera Daimones
Jag tyckte att Celtic Frost-skivan Monotheist var helt suverän och när bandet splittrades får man se denna skiva som den naturliga uppföljaren eftersom det är frontfiguren Tom Gabriel Fischers nya band. Tyngden är lika imponerande som på Monotheist och jag är återigen grymt imponerad över de förvridna riffen och tyngden. Det är fascinerande på alla sätt. Lyssna bara när inledningspåret Goetia kommer igång vid 2:09. Skivsomslaget pryds av en målning signerad en viss H.R.Giger, vilket passar perfekt in i musiken.
Kvelertak – Kvelertak
Jag läste någonstans att Kvelertak är det bästa som har hänt norsk rock sedan Turbonegro och blev nyfiken på att lyssna. Och jag är beredd på att hålla med. Visst finns det likheter med just Turbonegro men Kvelertak är snarare Turbonegro på steroider; svängig hård rock med metal- och hardcoreinfluenser och med en sångare vid namn Erlend Hjelvik som vrålar på norska. Jag får också en del Nine-vibbar. Denna skiva får man inte missa.
Melissa Auf Der Maur – Out Of Our Minds
Melissa är inte bara cool och snygg, hon är en duktig och framförallt intressant låtskrivare också. Debuten som kom för sex år sedan var mer rakt på och stoner medan Out Of Our Minds är något annat. Det är stämningsfullt och skickligt och intrycken är många. Melissa Auf Der Maur fascinerar.
Dundertåget – Dom feta åren är förbi
Rockprogg med Strängen. Kanske inte lika bra som förra plattan men texterna gräver lite djupare och det osar 70-talet kryddat med Hellacopters och Sverige. Jag tycker det är kung.
Watain – Lawless Darkness
Uppsalabandet själva samt vissa recensenter snackar om att denna platta är ett uppvaknande och räddning för hela för black metal-genren. Själv har jag ingen åsikt kring detta, jag brinner för lite för black metal och är för lite insett för att kunna säga något sådant. Däremot kan jag säga att jag gillar skivan som fan. Grym blandning mellan thrash och black. Intervjun i Close-up tyder ju på att sångaren är en rätt störd kille men de är förbannat duktiga musiker.
09 augusti 2010
Soundgarden – Black Rain och Telephantasm
Det blir mer och mer Soundgarden. Igår spelade de på Lollapalooza i Chicago, jag blir sjukt peppad när jag ser klipp från spelningen.
Igår premiärspelades den tidigare osläppta Soundgarden-låten Black Rain. Lyssna på den här:
http://blogs.1077theend.com/aharms/2010/08/08/world-premiere-stream-soundgardens-black-rain-here/
Den härstammar från Badmotorfinger-tiden och av någon anledning så lämnades den då. Svårt att förstå när man hör låten nu för låten är riktigt bra. Mörk, tungt groovigt riff och med Cornells bästa sångläge. Sådär kan han tyvärr inte sjunga längre, jag kan inte tänka mig det iaf. Sådan musik skrivs inte heller längre. Men man får hoppas att Soundgarden blir så peppade att de går in i studion nån gång i framtiden och skriver en skiva med tunga riff igen.
Denna låt ska vara med på en samlingsskiva som heter Telephantasm och som släpps 27 september i tre olika versioner. Egentligen är jag lite tveksam till detta eftersom A Sides släpptes 97 som ju också var en samlingsskiva, å andra var detta 13 år sedan nu och självklart vill de ha någonting ute till försäljning. Jag kommer dock att köpa Telephantasm hursomhelst!
Låtlistorna för respektive format är följande:
** "Telephantasm" (Single CD):
01. Hunted Down
02. Hands All Over
03. Outshined
04. Rusty Cage
05. Birth Ritual
06. Black Hole Sun
07. Spoonman
08. My Wave
09. Fell On Black Days
10. Burden In My Hand
11. Blow Up The Outside World
12. Black Rain (previously unreleased)
** "Telephantasm" (2-CD/Limited-Edition DVD):
CD - Disc One:
01. All Your Lies
02. Hunted Down
03. Fopp
04. Beyond The Wheel
05. Flower (BBC session)*
06. Hands All Over
07. Big Dumb Sex
08. Get On The Snake (live)
09. Room A Thousand Years Wide (single version)*
10. Rusty Cage
11. Outshined
12. Slaves & Bulldozers
CD - Disc Two:
01. Jesus Christ Pose (live)
02. Birth Ritual
03. My Wave
04. Superunknown
05. Spoonman
06. Black Hole Sun
07. Fell On Black Days (video version)
08. Burden In My Hand
09. Dusty
10. Pretty Noose (live on "SNL")*
11. Blow Up The Outside World (MTV "Live 'N' Loud")*
12. Black Rain*
*Previously unreleased on CD
DVD - The Music Videos:
01. Flower
02. Hands All Over^
03. Loud Love^
04. Jesus Christ Pose (original version)
05. Outshined
06. Rusty Cage
07. My Wave^
08. Spoonman
09. The Day I Tried To Live (uncensored)^
10. Black Hole Sun^
11. Fell On Black Days^
12. Pretty Noose (uncensored)
13. Burden In My Hand
14. Blow Up The Outside World (uncensored)
Bonus Videos:
01. Spoonman (mash-up version)
02. The Day I Tried To Live (European version)
03. Superunknown^
04. Pretty Noose (international version)
05. Pretty Noose (alternate ending)
06. Blow Up The Outside World (censored)
All videos previously unreleased except ^
** Super Deluxe Version (2 CDs + Limited-Edition DVD + 3 heavy vinyl discs plus more in deluxe packaging) 
Igår premiärspelades den tidigare osläppta Soundgarden-låten Black Rain. Lyssna på den här:
http://blogs.1077theend.com/aharms/2010/08/08/world-premiere-stream-soundgardens-black-rain-here/
Den härstammar från Badmotorfinger-tiden och av någon anledning så lämnades den då. Svårt att förstå när man hör låten nu för låten är riktigt bra. Mörk, tungt groovigt riff och med Cornells bästa sångläge. Sådär kan han tyvärr inte sjunga längre, jag kan inte tänka mig det iaf. Sådan musik skrivs inte heller längre. Men man får hoppas att Soundgarden blir så peppade att de går in i studion nån gång i framtiden och skriver en skiva med tunga riff igen.
Denna låt ska vara med på en samlingsskiva som heter Telephantasm och som släpps 27 september i tre olika versioner. Egentligen är jag lite tveksam till detta eftersom A Sides släpptes 97 som ju också var en samlingsskiva, å andra var detta 13 år sedan nu och självklart vill de ha någonting ute till försäljning. Jag kommer dock att köpa Telephantasm hursomhelst!
Låtlistorna för respektive format är följande:
** "Telephantasm" (Single CD):
01. Hunted Down
02. Hands All Over
03. Outshined
04. Rusty Cage
05. Birth Ritual
06. Black Hole Sun
07. Spoonman
08. My Wave
09. Fell On Black Days
10. Burden In My Hand
11. Blow Up The Outside World
12. Black Rain (previously unreleased)
** "Telephantasm" (2-CD/Limited-Edition DVD):
CD - Disc One:
01. All Your Lies
02. Hunted Down
03. Fopp
04. Beyond The Wheel
05. Flower (BBC session)*
06. Hands All Over
07. Big Dumb Sex
08. Get On The Snake (live)
09. Room A Thousand Years Wide (single version)*
10. Rusty Cage
11. Outshined
12. Slaves & Bulldozers
CD - Disc Two:
01. Jesus Christ Pose (live)
02. Birth Ritual
03. My Wave
04. Superunknown
05. Spoonman
06. Black Hole Sun
07. Fell On Black Days (video version)
08. Burden In My Hand
09. Dusty
10. Pretty Noose (live on "SNL")*
11. Blow Up The Outside World (MTV "Live 'N' Loud")*
12. Black Rain*
*Previously unreleased on CD
DVD - The Music Videos:
01. Flower
02. Hands All Over^
03. Loud Love^
04. Jesus Christ Pose (original version)
05. Outshined
06. Rusty Cage
07. My Wave^
08. Spoonman
09. The Day I Tried To Live (uncensored)^
10. Black Hole Sun^
11. Fell On Black Days^
12. Pretty Noose (uncensored)
13. Burden In My Hand
14. Blow Up The Outside World (uncensored)
Bonus Videos:
01. Spoonman (mash-up version)
02. The Day I Tried To Live (European version)
03. Superunknown^
04. Pretty Noose (international version)
05. Pretty Noose (alternate ending)
06. Blow Up The Outside World (censored)
All videos previously unreleased except ^
** Super Deluxe Version (2 CDs + Limited-Edition DVD + 3 heavy vinyl discs plus more in deluxe packaging)
Get to the choppaaargh!
Nu såhär i predator-tider så passar Austrian Death Machine's kunglåt perfekt...
...och på tal om Arnold, se nedan nu eller dö!!
...och på tal om Arnold, se nedan nu eller dö!!
05 augusti 2010
Hirax - Dödens ansikte
Ja, vad säger man... old school thrash av ett bortglömt, men ack så viktigt kungband... frågan är om dom faktiskt står inför döden med denna låt.
HAIL HIRAX!
HAIL HIRAX!
01 augusti 2010
Scars On Broadway - Fucking
Scars On Broadway med SOAD-snubbarna Daron och John har släppt en ny låt som man kan ladda ner. Kung låttitel. Kul att se att bandet verkar vara på gång igen efter den långa paus som har tagits. Frågan kvarstår dock - när kommer en ny skiva?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)