METALLIMANIA

Eftersom det finns många här på bloggen som aaaavguuudar Metallica, och i samma veva tycker om att göra topplistor, så tänkte jag ge mig på en topplista som behandlar alla Metallicas egenkomponerade studioalbum. Listan blir ju subjektiv och bra, men kan förhoppningsvis dra ner mängder av arga kommentarer och påhopp.

9. ST. ANGER

Ja, var ska man börja… denna miserabla skiva var det som fick mig att bli kraftigt skeptisk till allt vad ’tallica heter. Jag hade förväntningar på plattan, som sig bör, men detta är outhärdligt dåligt! ”Frantic” är väl en ganska ok låt som borde kunnat bli så mycket bättre än vad den blev, och när väl titelspåret kommer igång så känns det rätt bekvämt… men… vad är det som händer!? ALLT BLIR GAY!! NU-METAL FJOLL!!! Metallica blir plötsligt hur ohäftiga och töntiga som helst iochmed denna osägbara skymf av allt vad metal är. Slutligen så kan man väl säga att ”All within my hands” är en ganska bra avslutning i förhållande till skiten man tvingats genomlida till dess. Låt oss tillsammans hoppas… ALDRIG MER!

8. DEATH MAGNETIC

Detta är ju verkligen en uppryckning vad gällande möjligheten att åtnjuta Metallica’s musikaliska flora. Introt var ju riktigt mysigt, men sen så var det väl inte sådära ”back to the roots” hit & dit som det var så mycket snack om. Detta är i bästa fall dålig thrash. Uppbyggnaderna av låtarna är inte bra någonstans, förutom på spåret ”Suicide & Redemption” som i backspegeln ter sig bäst av alla låtarna på skivan. Det är ett evigt klipp och klistrande med riff som stundom är riktigt kaxiga, och det är detta som är så tragiskt… detta hade kunnat bli hur bra som helst med den attityd och mentalitet som bandet ägde på 80-talet. Så blev det nu inte, och vi får hålla till godo med modifierade låtar såsom på piratmixen ”Better, Shorter and Cut”.

7. RELOAD

Ett hyfsat album som har sina höjdpunkter. Låtarna är välskrivna, om än inte sådära superbra alla gånger. Roligt är också att man inte försöker göra thrash bara för sakens skull (tänk; ”Death Magnetic”). ”Where the wild things are”, ”Devil’s dance” och ”Better than you” är dom låtar som jag kommer att tänka på rent spontant som höjdpunkter. ”Attitude” funkar för övrigt bättre i bilen än vad ”Fuel” gör… så veva ner bilens sidoruta i sommar och testa!

6. LOAD

Detta är en grovt underskattad platta. I princip ett komplett album, sånär som på 2-3 låtar. A-sidan är underbart sammansatt, ibland lite väl tjejvänlig (vilket drar ner betyget) men trots allt väldigt mysig… medan B-sidan innehåller lite mera utomkroppsliga melodier. ”Outlaw Torn” är hur bra som helst, speciellt originalversionen som inte är nedklippt för att kunna rymmas på albumet. Lyssna nu, säger jag!

5. METALLICA

”Enter Sandman” är trasig för all framtid. Vad som en gång i tiden var det coolaste som fanns, är numera en trasig gammal klyscha som jag mår dåligt av att lyssna på. Anledningen till att denna skiva hamnar så högt upp på listan är istället alla låtar som folk i regel bortser ifrån. Jag snackar såklart om käftsmällarna ”Through the never”, ”Holier than thou” och ”Don’t tread on me”. Just den sista låten är ett sådant där spår där Hetfield verkligen lyckats med sången. Han låter övertygande… något som vi inte skämts bort med på de två senaste skitalbumen. ”My friend of misery” är en vacker låt, ja… men frågan är inte om ”The god that failed” är snäppet råare rent lyriskt. ”Of wolf and man” är mest bara sådär barnsligt elak, och man blir glad av den. Albumet avslutas på ett underbart sätt i och med kungriffaren ”Struggle Within”.

4. …AND JUSTICE FOR ALL

Detta hade varit ett riktigt kungalbum om mixningen varit lite mer rättvis mot vår käre vän Newsted. Det är faktiskt lite lustigt, men jag tycker att B-sidan är mycket bättre än A-sidan. ”Blackened” och ”Shortest straw” är de starkaste spåren på första sidan, men B-sidan är helt komplett och allt man kan önska av ett klassiskt metalalbum. Jag måste än en gång påpeka den enorma skillnaden i kvalité mellan den dumhyllade ”Death Magnetic” och denna klassiker. Skäms på er!

3. KILL ’EM ALL

Attityd och energi säger allt. Egentligen så är väl ”Metal Militia” ensam en bidragande faktor till varför detta album hamnar så högt. Jag hade gärna satt detta album som nummer ett, men tyvärr så är albumet inte lika välkomponerat som de två toppalbumen. Däremot så är detta nog den Metallica-platta som snurrat mest hemma hos mig. Detta är mitt Metallica, vilket är ditt?

2. RIDE THE LIGHTNING

Anledningen till varför detta album föräras andraplatsen är att det är komplett rakt igenom. Ingen låt är dålig… INGEN, SÄGER JAG!! De två starkaste spåren är helt klart turboångvälten ”Fight fire with fire” och den smakfulla och underbart olustiga ”Call of Ktulu”. Allt däremellan är bara en stor orgie i organiska lyckoryckningar.

1. MASTER OF PUPPETS

Lite tråkigt att detta album är nummer ett, men så är det. I alla fall om man väger samman alla de möjliga faktorer som finns… t.ex. ”musikalisk genialitet”, ”fjäderchans” och ”smiskbarhet”. Allt är vackert och bra på detta album, med ett litet minus för en totalt sönderspelad ”Master of puppets”. De tre toppspåren är annars… jag vet inte… det går inte att välja. Alla spår är hur j*vla bra som helst och av dessa så är faktiskt sämsta spåret ”Master of Puppets”! HA!