Jag och Shake var och såg Clutch på Klubben igår. Sådär jävligt spontant. ”Ska vi dra på Clutch ikväll?” ”Ja” .. och sen tog vi en bärs och drog. Eller om sanningen ska fram så var Shake en suris ett tag så det krävdes 2-3 samtal innan han gav med sig.
Men varken han eller jag ångrar oss eftersom konserten var the shit! I ett i stort sett fullsatt och bastuvarmt Klubben var det ett jävla ös. Clutch dominerade. Ok, det märktes att det var en måndagkväll för folk var faktiskt liite sega och det dracks inte så många öl som det hade gjorts om det var en lördagkväll men stämningen var på topp ändå.
Ett förbannat coolt liveband. De kom ut, och gick in totalt i musiken. Ingen onödligt publikfrieri, obefintligt skulle jag vilja påstå, men å andra sidan lät de musiken tala. Eller sångaren sa "Thank you Stockholm" ett par gånger och en gång, när en kille i publik skrek att de skulle spela nån låt, sa sångarn med ironisk röst: "Yeah, Duuuude". Sjukt coola och duktiga snubbar. Och vilket gung. Jag har inte tänkt på att Clutch har så knepiga takter men trummisen måste vara en skolad jazztrummis eller nåt för det svänger på ett nästan funkigt sätt. Och basistens basgångar fick mig i trans, helvete vad bra basljud. Och så sångaren Neil Fallon då, hans coola och enorma röst tränger igenom allt. Och så ser det ut som att han har tics eller något eftersom han suger på över- och underläppen och ser ut att tugga tuggtobak eller nåt liknande. Och ibland spelade de långa jampartier som byggdes på mer och mer och exploderade. Jag är helnöjd. Och jag måste se de igen. Inför en festivalpublik som hoppar upp och ner. Och så måste jag köpa fler Clutch-skivor. Wonderful.
Men varken han eller jag ångrar oss eftersom konserten var the shit! I ett i stort sett fullsatt och bastuvarmt Klubben var det ett jävla ös. Clutch dominerade. Ok, det märktes att det var en måndagkväll för folk var faktiskt liite sega och det dracks inte så många öl som det hade gjorts om det var en lördagkväll men stämningen var på topp ändå.
Ett förbannat coolt liveband. De kom ut, och gick in totalt i musiken. Ingen onödligt publikfrieri, obefintligt skulle jag vilja påstå, men å andra sidan lät de musiken tala. Eller sångaren sa "Thank you Stockholm" ett par gånger och en gång, när en kille i publik skrek att de skulle spela nån låt, sa sångarn med ironisk röst: "Yeah, Duuuude". Sjukt coola och duktiga snubbar. Och vilket gung. Jag har inte tänkt på att Clutch har så knepiga takter men trummisen måste vara en skolad jazztrummis eller nåt för det svänger på ett nästan funkigt sätt. Och basistens basgångar fick mig i trans, helvete vad bra basljud. Och så sångaren Neil Fallon då, hans coola och enorma röst tränger igenom allt. Och så ser det ut som att han har tics eller något eftersom han suger på över- och underläppen och ser ut att tugga tuggtobak eller nåt liknande. Och ibland spelade de långa jampartier som byggdes på mer och mer och exploderade. Jag är helnöjd. Och jag måste se de igen. Inför en festivalpublik som hoppar upp och ner. Och så måste jag köpa fler Clutch-skivor. Wonderful.
Clutch gjorde en riktigt bra spelning på Roskilde i år. Kommer defintivt försöka se dem igen (missade malmöspelningen förra veckan).
SvaraRaderaPrecis som dig så gillar jag att det handlar om roch och endast rock. Publikflirtande lämnar de åt andra. Det enda felet med Roskildespelningen var jag. Jag hade hört för lite av det de gjort.
Men erik, har inte jag för länge sedan berättat att Clutch är the shit? De är ju hur bra som helst för fan. In på CDON.COM och smacka Blast Tyrant, Robot Hive/ Exodus och From Beale Street To Oblivion. De andra skivorna kan du ta nästa gång
SvaraRaderaJo jo, för fan. Jag har hört alla tre skivorna men nu koncentrerade jag ju mig på hur feta de var live! JU! Fattar du väl? Eller har du blivit knas nu när du har blivit halv-femtio.
SvaraRadera