Musik är min psykofarmaka

Sitter på skolan och jobbar med ett arbete. Tro mig, det är inte så roligt som det låter. Men som tur är kan jag lyssna på musik. Och sådana här gånger finns det ett band på denna jord som verkligen kan får mig på bra humör. Det mest uppenbara, för er som känner mig, är ju Metallica och därför gills inte det.

Bandet jag tänker på är Clutch. De har ett jävla ös, groove så det sprutar om det och hur sköna texter som helst. Smaka bara på textrader som:

“Let us vote to dunk the witch in the river Styx and photograph the lye.
So in the shadow of Cerebus her spirit will reside.”

“Then I commenced to do a tap dance on eggplant Parmesan before their eyes.
Guided by voices, whole bag of tricks. Raised by Druids and Horses.”

“Hold the presses Mikey! Hot news on the wire!
Hundreds see an image of a Guinness drinking choir.
Celebrities and cameras are headed to the scene
While presidents are fleeing to their speeding limousines.”

Nä nu måste jag plugga vidare och förhoppningsvis hinna jobba undan lite så jag kan ta det lite slappt runt sista april. Olov ska ha födelsedagsfest den 27:e och förhoppningsvis kommer Marie och hälsar på i kollektivet veckan efter det.

Ni som är sugna på lite grillning vid Nydalasjön och bastning på Mariehem nu på lördag kan ju höra av er så styr jag upp.

Lär dig spela trummor med känsla Kriz!

En tanke bara...

Sitter här på jobbet och tittar ut genom fönstret på skitvädret som vi har här uppe just nu. Då slår det mig att det bara är nio veckor kvar till skolavslutningen. Fatta. NIO veckor, och sen är det sommar. Endast sju veckor kvar tills vi är inne i juni. Även fast det är svårt att tro det nu så finns det en sommar där framme, och den är på väg med stor fart. Så håll ut i all snö och skit. Snart är det grilla och dricka öl på gräsmattan som gäller.

Kvalserien > SM-slutspelet

Som MODOit tog ju säsongen slut oväntat fort denna gång men eftersom jag inte har fått nog av hockey så har jag följt både SM-slutspelet och kvalserien. Och det känns nästan som att jag har sett hockey varje dag, eller åtminstone varannan dag. Idag såg jag Malmö mot Rögle, en match som slutade 4-4, och det är nog den mest spännande match jag har sett denna säsong. Två lag som desperat kämpar för en elitserieplats spelade en match som hade det mesta. Jag håller inte på något av lagen (jag tycker dock att det vore kul med Malmö i Elitserien med sin nya superarena samtidigt som jag fascineras av Rögles kämpaanda) men fick upp adrenalinet ändå.

9 omgångar av 10 är spelade i Kvalserien och tabellen ser ut såhär inför den sista omgången:
Brynäs 16 poäng
Malmö 16
Rögle 16
Mora 16
Leksand 12
Västerås 3

Fyra (!) lag har alltså chansen att ta en elitserieplats när det är EN omgång kvar att spela. Så jämn har kvalserien aldrig varit någonsin förut. Och det handlar om liv och död för åtminstone Brynäs, Mora och Malmö. Sådan här total desperathockey får man inte uppleva i SM-slutspelet och därför är Kvalserien betydligt mer spännande att följa. Åtminstone i år.

Jehovas Vittnen… Hahahahaha!

För en liten stund sedan när jag satt och åt min lunch plingade det på dörren. Jag gick för att öppna och utanför dörren stod två tanter, som visade sig vara Jehovas vittnen. För att göra plågan så kort som möjligt, samtidigt som det kostar dem pengar, tog jag emot deras broschyrer och sen va det inte mer med det.

Men jag märkte att den här gången, de har varit här förut, var det något som inte riktigt stämde för damerna. För det första verkade de väldigt förbluffade när jag öppnade dörren och för det andra så var hon jävligt snabbt framme med bibeln och viftade.

Jag kom lite senare på vad det förmodligen var som gjorde damerna lite ställda… Mitt val av t-shirt i morse;

Hahahahaha, jag skrattar fortfarande när jag tänker på vilket min de två damerna fick när jag öppnade dörren.

Lika som bär

Ni som känner mig vet att jag är en tolerant och fördomsfri människa. Men en av de saker som jag har jävligt svårt för, rent ut sagt hatar, är par som av någon outgrundlig anledning känner sig tvingade att klä sig i likadana jackor. Varför i hela helvetet måste man köpa likadana jackor? Det finns ju ingen som helst anledning till att göra det. Ibland undrar jag om det har varit en ”tag två betala för en”-rea på Stadium. För vart man än går så ser man de där klonparen.

Det är ju en sak om man matchar varandra och har likartad stil men steget till att köpa likadana plagg är långt och oförlåtligt. Skulle det vara så att man äger likadana plagg kan man ju i alla fall ge fan i att bära dem samtidigt.

Om jag någonsin skulle få för mig att begå detta brott mot mänskligheten hoppas jag att någon av er har barmhärtigheten att göra slut på mitt lidande.

Gränsbrytning vår 2008.

Har ägnat kvällen till att lyssna på Rolling Stones. A Bigger Bang är helt fantastiskt. Jag får kalla kårar och vill sätta mig i ett kallt, mörk, tomt rum och gråta.
Det finns ju så galet många band jag har kvar att lyssna på innan jag lämnar detta jordeliv. Ska jag hinna med allt jag vill lyssna på måste jag verkligen lägga in en överväxel. Jag planerar inte att dö för än om typ 60-70 år, men det finns så pass mycket vill lyssna på och jag upptäcker ungefär 3-4 band i veckan som eventuellt skulle vara värdiga att lyssna på. Nästa projekt ska seriöst bli Neil Young. Vad har karln typ inte gjort? Det blir av.

Senast igår fick jag en update av Patrik om vad Danny L och även Josh F är inblandade i: Black Light Burns
Kolla in det Erik! Danny är med i matchen. Men var fan är Charlie?! Jag vet inte hurvida Jerome fortfarande håller på med sitt smått diffusa soloprojekt NearLY. Snyggare än det mest på denna jord än han dock fortfarande.

Det jag iaf vill komma fram till att jag tycker att Keith Richards är fantastisk. Han verkar mer nära döden än Ozzy jämt och ständigt, men gör med sådan grace. Blev mycket förvånad och glad när ärorika Louis Vuitton och chefsdesigner Marc Jacobs lät Richards vara modell för märket spring -08. Resultatet? Smutsigt, döende och så där rockperfekt. Gränsbrytande. Jag faller för det. Nu ska jag se Nip/Tuck. Tror jag.

Lords of Chaos and Mayhem.

I veckan fick jag ett paket i posten som innehöll boken Lords of Chaos and Mayhem. På första uppslaget står det: Jag vet att du kommer att uppskatta den här, spelar ingen roll vad du säger.
Visst har han rätt, jag kommer att moralpredika om att arisk norsk black metal inte bör spridas eller uppmuntras, men samtidigt finns det något i mig som är totalt fashinerad av detta hemska.
Romatiken är inte alls död. En present i form av en obskyr bok är bland det häftigaste och bästa man kan få, i alla fall i mina ögon.

Åter till boken då. Lords of Chaos and Mayhem är ett dokument över vad som skedde på den explicita Black Metal scenen i Norge med Varg i spetsen under 90-talet. Fenomentet förklaras, hur scenen kunde bli så stor och vad som egentligen hände (engligt många olika källor), alla kallblodiga mord och den misantropiska människosynen. Den förklarar även hur band som tex. Satyricon blivit mainstream trots den obehagliga genre de valt att skapa konst i.

Ligger fashinationen i avståndet mellan Den verkligheten jämfört med min eller det faktum att de allra flesta någongång stöter på fenomenet ?
Hur som helst, alla som är intresserad av musik borde läsa den även om det innebär att börja att må dåligt eller iaf bli berörd. Alla som läst någon bok om Manson-kulten (Inte MM då) vet vad jag snackar om. Har verkligen fått mig en tankeställare och skulle Julie en dag få för sig att ta på sig en Mayhem tröja blir det bli hus i helvete. Jag är helt övertygad att många av anhängarna till dessa band inte har någon aning om vad de faktiskt står för, utan tycker bara att själva approachen till livet sig själv verkar häftigt. Nu kanske du tycker att jag tar saker och ting på för allvarligt och inte ser det hela med glimten i ögat. Jag säger läs boken, döm själv.

Någon som övrigt var lagomt obskyrt när jag såg att Matt Skiba har Lords of Chaos and Mayhem som referenslittaratur till Crimson med Alkaline Trio. Första juli kommer Six, som jag längtar!

Madonna är redigt fräsh i nya videon. Konstgjord eller inte, hon är divine. Nu ska jag bege mig ut i den kalla vårluften och lyssna på Antiflag. Med det sagt hoppas jag att Virre får det toppen i Norge. Får du festa med Fenriz, RING MIG!

All the Love.

DET ÄR INTE SANT!!!!

KOLLA PÅ WWW.NIN.COM !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
TITTA VEM SOM ÄR TILLBAKA!!!!!!!
JAG DÖÖÖR, JAG DÖÖÖR, JAG DÖÖÖR!
Någon har visst gått foten av en viss Axl. Fy fan vad mäktigt. Robin ÄR TILLBAKA! FATTAR NI ?!?!?!?!!?!?!?!?
Aaron i alla ära, men Robin är ju trots allt Robin.

Droppsparkar från Boston och att fylla 100.

Vilken fart det varit på bloggandet på sista tiden. Det gillas! Tänkte skriva av mig lite här medans jag lyssnar på Dropkick Murphys' Worker's Song. Såg Dropkick Murphys igår på Vega och jag vet inte om stället fortfarande står upp. Det kan ha rasat. Det kändes defintivt som om hela bygget var på väg att rämna där mitt i spelningen när ALLA skrek med i vareda sång och moshpitten var som allra vildast. Det kändes skönt att vara tillbaka där. Tillbaka i moshen. Där jag föddes för att vara. Jag har varit lite gubbig på de senaste spelningarna jag sett och mest stått och headbangat sönder min nacke men igår kunde jag inte hålla mig. In i smeten. SMACK! Helt underbart och dag känns det som jag gick en tolvrondersmatch mot öresundståget. Ovärderligt.
Har ni inte sett Dropkick Murphys spela live så har ni defintivt missat nått. Jag kunde inte sluta le på hela natten efteråt och jag har fortfarande svårt att fokusera på nått annat idag än att drömma mig tillbaka till igår. Livemusik är det absolut bästa som finns i världen och livemusik tillsammans med peppade vänner är helt oslagbart.

Och i juni fyller er pappa 100! Då har jag sett över 100 artister/grupper live sedan jag började räkna. Det känns rätt coolt. Jag vet inte om det räknas som mycket eller lite, men jag tycker att det är nått man får skriva ner i sin musik-cv som en milsten. :) Om jag orkar kanske jag kastar upp en dryg lista på de hundra banden där efter Rock am Ring.

Tillbaka till arbetet. Hur bra det nu kan gå när man lyssnar på texter som:

"We're the first ones to starve, we're the first ones to dieThe first ones in line for that pie in the skyAnd we're always the last when the cream is shared outFor the worker is working when the fat cat's about"

Bögen och hora

Jag halvslumrade och lyssnade lite svagt på ett UR-program på SVT och hörde hur de diskuterade fula ord som förekommer i skolan. Det verkar iaf vara väldigt vanligt att kalla varandra för hora, fitta, subba osv... en tjej hade hört ordet över 100 ggr t ex på en dag. Det är .. stört. Men sen pratade de också om att kalla nån bög och det var en kille som tog väldigt illa upp och menade att ingen ska behöva kallas bög om man inte är det, "man ska visa respekt och inte kalla mig bög". Man slängde alltså in ordet bög i samma grupp av hm... skällsord som hora, fitta osv. Och det tyckte jag ju var lite överdrivet. Eller är det för att jag är Ö-viksbo i grunden och att vi kallar varandra bög ibland på samma sätt som man menar ord som idiot och dummer?

Kickelåffen, jag vet ju att du och jag diskuterade det där nån gång när du hade haft nån kurs om sådant. Och då hade du lite dåligt samvete för att vi kallade varandra för bög och cp ibland. Men nu är du lika dum ändå. Bög.

Erik Persson listar De (enligt honom) Tio Bästa Metallica-låtarna (utan inbördes ordning)

Jag gick hem från jobbet idag och funderade på Metallicas storhet och alla extremt bra låtar som de har skrivit. Och sen funderade jag vidare vilka som då är de tio bästa låtarna och där fick jag huvudvärk, men jag bestämde mig för att plocka ut de tio bästa låtarna i mitt tycke. Jag har valt ut dessa låtar utifrån favoritskap och personlig betydelse och en massa andra faktorer. Det var svårare än vad jag trodde eftersom det helt enkelt finns för många favoriter. Ett annat problem är ju att man är ganska less på vissa låtar och då måste man försöka sätta sig in i låten från ett annat perspektiv. Men jag försökte hursomhelst ta ut de tio låtar som betyder eller har betytt mest för mig. Och dessa tio låtar nedan kom jag fram till.

One
Creeping Death
Master Of Puppets
Blackened
Enter Sandman
Welcome Home (Sanitarium)
Bleeding Me
Sad But True
Nothing else Matters
Battery

Nu vill jag se DIN lista och speciellt Svenkes (din gamle Metallica-räv) och Annas (jag vet att du kommer att ha med One på listan).

100 % humor

Funderar på att skriva ett brev till Ebba von Sydow och erbjuda mina tjänster… och det är inte mina sexuella tjänster, inte för att jag skulle ha något emot att ligga med henne, utan det är mina matematikkunskaper från grundskolan jag tänkte sälja till henne.

Om du inte förstår det roliga med bilderna har du ingen humor och/eller är kass på matematik.

”May Rocket From The Crypt be with you right now!”

Ni har väl inte missat att jag diggar Rocket From The Crypt, ett band som för evigt kommer att ha plats i mitt hjärta. Jag har ju t o m bloggat om bandet både en och två gånger förut.

Idag fick jag hem Rocket From The Crypts nysläppta liveskiva som är en CD och DVD med bandets sista konsert någonsin. CD:n har jag mp3-lyssnat igenom ett antal gånger redan och jag var riktigt peppad på live-dvd:n… och vilken fröjd den är!

Jag kom hem från jobbet och har suttit tills nu och kikat igenom hela konserten, från början till slut (dock fick jag pausa för pinkpeppen och ibland spola tillbaka några gånger eftersom vissa ögonblick helt enkelt var så coola så att jag fick lov att se de igen).

Denna sista konsert någonsin med Rocket From The Crypt är inspelad i en lokal för 1500 pers i San Diego, Halloween 2005. Stämningen är galen, publiken är (precis som bandet) utspökade och det ser ut att vara ca 65 grader varmt. Speedo bärs in på bår med ett ”likskynke” över sig. På väggen bakom bandet visas psykadeliska bilder och bandet bränner av 25 (!) jävla låtar i ett rasande tempo. Snortajt och galet och svängigare än din mammas rumpa.

Halvvägs in i showen byter de om från deras halloweenkostymer till de karaktäristiska stilrena skjortorna. Det blir kaos och folk stagedivar. En ful fetknopp vägrar fatta att han ska hoppa ut i publikhavet igen och bandet sparkar honom bokstavligt talat i röven och Speedo avbryter låten och varnar med orden ”Do not jump into the barricades. We spend hours talking and practise what we might do to someone who jump onstage. Be warned.” eller nåt liknande. Priceless.

De drar ut på låten Glazed och Speedo bryter ihop och går och sjunger ”Smoke pot, smoke pot, everybody smoke pot” med alla i bandet varefter han ramlar ihop på golvet och säger ”I need air ladies and gentleman”.

När de kommer in sista gången har de dragit på sig vita Elviskläder och rockar de två sista låtarna detta band någonsin ska spela. Hur bra som helst och samtidigt oerhört sentimentalt. Hur coolt som helst att spela in sin sista konsert på detta sätt. Bara att bestämma att man ska spela sin sista konsert liksom.. ”Okej, nu bokar vi en sista konsert, spelar som satan, sen lägger vi ner bandet” – det är stort!

Underbart texthäfte också. Speedo går igenom och skriver ett par meningar för varje låt. Ett typ av textbaserat kommentator-spår.

Jaja, nog läst nu. Gå upp till adressfönstret, smacka in på www.cdon.com (eller valfri nätbutik som säljer denna produkt) och beställ den! Jag vet , till 110 %, att Nils Shaky kommer att lyda mitt råd. Det bör ni andra också göra.

1 april skämt?

Blev ni förresten 1:a april lurad? Varför ska man luras på 1:a april anyways?
Bästa april skämtet igår måste dock ha varit det om att NIN är signade till Road Runner Records. I'd sooo respect that. Nåja.

Läser just nu världens mest makabra kurs. Om vi inte sjunger den socialistiska lagda låten: Äppelmeodi, så lyssnar vi på föreläsningar om infrastruktur i Sydafrika, människans etik, energi och materia och om hållbar utveckling. Massivt förvirrande. Kommer säkert inte en röd tråd om några veckor. Inom några minuter ska jag börja att läsa en bok om mänskliga rättigheter och bli less och ledsen.

Min PS3 är sedemera på väg till Sverige[!!!!!!!]. Om några dagar anländer Hon tillsammans med ett stycke Devil May Cry 4 och Ninja Gaiden. Smackebonken. Får upp mer och mer pepp för Metal Gear Solid 4. När väl fanskapet är i min hand kommer jag på fullaste allvar att stänga av mitt yttre liv och spela tills jag är klar. Ryser bara jag tänker på det. Vill inte få upp hopp om att det kommer i juni, men jag vill så gärna tro på det. Konami har väl inte alltid övertygat med spel-släpp och hålla datum. Jag hoppas, jag hoppas!

Hellacopters nya är precis vad jag ville ha. Hoppas det åter kan ta sig tillbaka till toppen innan de lägger av. Jag röstar på mera Solution istället för Death Breath. För ett tag iaf. Å andra sidan har jag gått och blivit tillfälliga allergisk mot allt som lever om. Istället lyssnar jag på Alessandros elektroband: ModWheelMood
Sanstlöst bra. Om man är förtappad som jag. Lyssna på det. Mhz handlar tydligen om Trent. Det är fint det!

Jaja, all good, all the Love.

Vad fan gör jag?

Blev för någon minut sedan så peppad och röj-sugen av musiken som strömmar ut ur mina högtalare att jag helt plötsligt plockade upp min dator och smackade ner den i skrivbordet. Det blev en jävla smäll och datorn slocknade/dog.

Vad fan gör jag?, tänkte jag. Men den startade som tur var igen och verkar inte ha fått några större men av händelsen. Det borde finnas en varningstext på Panteras skivor som avråder från att man lyssnar på dem samtidigt som man arbetar framför datorn.

Sen vill jag också passa på att kungöra min vita period. Jag säger inte att jag ska ha en vit månad för det slutar bara att man super skallen av sig när den är över. Jag ska istället ha en vit period och inte festa för än jag känner mig peppad igen. För just nu är jag sjuk less på att festa.

Så om det är någon som känner som jag och gärna spenderar helgen med tv-spel, biljard, fika, film eller knull kan ni ju höra av er.

Don't mess with the Het!

Jaha, berätta något nytt för mig.

Känner dramat i mitt liv. Telefonen slutade av någon anledning aldrig att ringa inatt. Mellan telefonsamtalen drömde jag om vampyrer och fångenskap i evigheters evighet, Johnny Depp i form av Sweeney Todd på Victoria's Secret och felknäppta skjortor. Psykoanalysen på den va!

Julie har varit mer eller mindre hysterisk hela dagen, allt pga en klämd + tappad nagel. Men det är förståeligt, jag skulle också vara hysteriskt. Stackars stackars liten.

Jag hatar söndagar. Per omgående skall jag flytta till New York, käka brunch nere i East Village och gå på museum med Julie varje söndageftermiddag. Det skulle vara fancy det. Detta slask, helvete, dödn driver mig till vanvett. Söndagar suger. Speciellt här.

Väldigt less på Trent. Nu ligger några nya datum för US-tour fall -08 uppe, men totalt intetsägande! Ingen info om bandet, vad som ska turneras eller något. Näe, det här duger verkligen inte. Hela hypen med att vara blogg-boegen på NIN suger totalt. Inga fler hemligheter, inga fler överraskningar. Jag blir bara stressad och ofokuserad. Ponera att jag nu råkar bestämma för mig att infinna mig i området Texas kring mitten av augusti, hur får jag då tag på biljetter?
KOMMER THE SPIRAL ATT ÖPPNAS IGEN ELLER VAD ÄR DET SOM HÄNDER?!
Och vem kommer spela motherfucking lead-guitarr? Kirk Hammet? Pepper Keenan? Josh Homme? Robin Finck? David Wyndorf? Kai Hansen?
Ge upp.

Förr eller senare SKA jag komma igång med skrivandet för Buddyhead. Just nu håller inte det jag skickar in, ty jag är för 'formel och smal i mitt skrivande som inte tilltalar publiken.' Men en dag, en dag snart ska jag lyckas få något publicerat!
Det jag dock lyckades att få fram ur puckona är att Josh hängde med Trent till Hong-Kong. Vad som skedde där fick dock jag ingen klarhet i.
Kolla förresten in Josh's Youtube kanal. Djupare än din mamma!

All the Love

Beställ skivor - bli lycklig!

Jag sitter häruppe i Dalkarlså norr om Umeå och hälsar på svärföräldrarna. Folk är ute och handlar och grejar så jag gick in på datorn och smackade in på CDON och beställde skivor:

- Nya In Flames + DVD
- Rocket From The Crypts liveskiva + DVD (total pepp!)
- Den där jävla Year Zero Remixed-plattan

Men CDON är härliga och har lagt in lite erbjudanden. Handla för 169 kr så får man två filmer för 69 spänn och SMACK, så har jag en beställning på Night Watch och Day Watch (!). Och jag har ju inte sett uppföljaren. Och eftersom jag handlade för 400 kr, så får jag en pocket för 9 spänn. Höhö! Men jag gillar sådant. Och jag blir alltid så lycklig och peppad när jag beställer skivor. Fan, det är ju det som livet går ut på. När beställde till exempel DU skivor senast? VA? Se så, smacka in på CDON och bli lycklig.

På lördag smäller det!

Riktigt länge sedan jag hade en sån där präktig kalasfylla med pinsamheter och kräks. Siktar på imorrn, men man får se. Brukar alltid bli relativt lugn när man har folk hemma hos sig själv. Finns du i Umeå-trakten, känner mig och har mitt nummer, men på nåt sätt inte blivit bjuden, så är det bara att slå en pling och kolla om det är okej att komma förbi. Kl 19.00 imorrn kör vi.

På måndag börjar tha jawb igen. Påsklovet har gått FÖR fort. Nu siktar jag på vecka 24 då jag går på sommarlov. Och ja, jag lovar att blogga innan dess. Ska skärpa mig nu. Pappa Dread, i all sin ära, kan ju fan inte få gå om mig. Pinsamt. Usch.

Nu ska jag gå och hänga tvätt och sen kolla på "The Doors". Vill komma in i Morrison-peppen igen. Den har inte varit sig lik sen Rockbaren-efterfesternas glansdagar. "Light My Fire" är ju faktiskt den ultimata efterfestlåten.

Bjuder på några bilder (courtesy of fetfylla.nu) som avslutning. De föreställer en minst sagt schliten Kriz'n anno '03. Håll till godo!

Ciao.