Mulholland Drive

Jag har ägt filmen i över ett år tror jag men det har aldrig blivit av att jag har sett den. Jag har aldrig känt mig redo för den, man vet ju hur krävande Lynch är (Lost Highway är ingen lätt match för sin stackars hjärna) men just ikväll var det dags.

Japp, filmen var ju som väntat jävligt förvirrande och ja, man får se lesbiskt sex. Eller sex, man får se Naomi Watts och hennes motspelerskas titties!

Men filmen är så mycket mer… och så förbannat bra. Ett tragiskt kärleksdrama fyllt med svartsjuka, ångest, hat och hallucinationer. Någonstans mitt i filmen fattar man ingenting men ett tag efter filmen lägger det sig. Linn var bättre än mig att fatta alla detaljer men när man sen efterforskar om alla små detaljer som Lynch har lagt in så blir filmen ett mästerverk. Och det är en film man bara måste se två gånger. Det är inte en knäpp film bara för att vara knäpp och förvirrande. Den är egentligen helt logisk och genialisk. Så jävla bra. Och riktigt skrämmande också. Jag är ju dock en mes när det gäller skräck men jag blundande med ena ögat och gömde mig nästan under filten flera gånger under filmens gång. Och Naomi Watts är helt fenomenal.

All Hope Is Gone - Slip Sour

Hej syster och bröder i musiknörderi.

Jag har suttit och lyssnat på Stoneknot... Slip Sour.. jag menar Slipknots nya platta All Hope Is Gone nu i två dagar och jag gillar den. Det är en riktigt bra rockskiva och ett sjukt givet köp. Den kommer säkerligen inte ha nått på årets topp 5 att göra men kanske kan den bubbla på den topp 10. Eller jag vet inte, vi får se hur lång tid det tar innan jag blir less på den, om jag nu blir det. Verket är i alla fall värt. Bra jobbat och allt sådant där. Köp skiten. Det är bara ett enda litet litet problem med den. DET ÄR FEL GRUPP SOM SLÄPPT FANSKAPET!

Cory Taylor! Skärp dig för fan! Varför ska det vara så svårt att hålla isär grupperna? Varför ska det vara så svårt generellt att inte ta med sig nått från den ena gruppen till den andra. Kolla Hellacopters tex. Nicke började hänga med Scott Morgan (vilket är sjukt coolt), bildade The Solution (vilka är sjukt coola) och sen började det dofta soul över hellacopters och plattan Rock n Roll Is Dead är väl ett klockrent exempel på hur grupper lätt kan flyta ihop. Nu har det hänt Cory Taylor och det har hänt Stone Sour och Slipknot. Det är sjukt synd. Jag hade hoppast på att Slipknot skulle fortsätta på den väg man börjat på med Vol 3 : Subliminal Verses men så blev det inte. Det blev i stället en skiva som visserligen är riktigt bra. Men det är inte en Slipknot-skiva. Det blev en Stone Sour - skiva och jag, jag är stensur!

The Day That Never Comes

Första genomlyssningen
(kommentarerna är spontana och nedtecknade direkt under lyssnandes gång)

Jag sitter vid datorn och lyssnar genom hörlurar.
Långt intro… jag tänker Fade to black
Jag småler hela tiden.

James.

Refrängen är stark. Gitarrmelodierna i bakgrunden är the shit. James har klassiska ”aaah” i slutet.

Fuck. Andra versen. Melodin är ju klockren.

Efter andra refrängen. Tunga gitarrer. Jä. Tungt riffande. Fan, det är verkligen Sanitarium-känsla. Fade to black. Fan, det är klassiskt Metallica. St Anger är så långt borta.

Lasse trummar. Högt. Som väntat dock.

One-gitarrer. James & Kirk! Tvillingspelar. Haha, helvete vad One. Och helvete vad bra. Kirk solar. Fan vilka gitarrer.

Coolt riff. Och så Kirk igen. KRK! Han är kung. Välkommen tillbaka Kirk! HAHA!

Vilken jävla singel.

Spontant. En blandning av Fade To Black och One!!! Haha, och nu kommer tårarna. Glädjetårarna.

Andra genomlyssningen

Ska lyssna genom stereon. Kommenterar efteråt.

Lyssnat på låten med Linn nu högt som fan på stereon. Låten är förjävla bra. Linn ryser också och gillar de underbara gitarrerna på slutet. Det är bra. Allt är bra och jag är lycklig. Jag fick lov att ta lite jäger för att dämpa .. känslorna.

Lillerik skrev det så jävla bra precis på MSN: ” jag tror vi just fick den perfekta anledningen att supa i morrn”

Imorrn blir det fest hemma hos Färne. The Day That Never Comes i repeat. Fanimig. Och sen ta med oss en bränd variant ut på krogen och tvinga DJ-snubben att spela den.

Tredje-fjärde genomlyssningen nu. Helvete vad kung låt. Stegringen mot hela det mäktiga slutpartiet. ”THIS.. I.. SWEAR!” - och sen brakar det loss. Tack Rick Rubin för att du läxade upp Metallica och sa åt dom att skärpa sig. Eller vem ska man tacka egentligen? Jag tackar mig själv.

Fan vad bra han sjunger. Låter fräscht. Och han är långt framme i mixen. Och han har sån karaktär i rösten. Glöden i rösten är där. Måste vara för att han sjunger ljusare.

Jag kikar på lite blabberkommentarer och de negativa kommenterarna är inte trovärdiga längre. De får ju allt de har eftersträvat. Gillar man inte denna låt gillar man inte Metallica helt enkelt. Och då kan man dra åt helvete vettu! To hellaaaah.

Välkommen hem Metallica. Nu ska jag ut och springa med Shaken. Kommer inte att vara något problem idag inte.

Och nu har jag ringt Shaken. Han sitter frotfarande och ser film (21:30) och tycker att vi ska springa imorgon bitti istället! Imorgon bitti? Innan jobbet? Är han helt störd?! Jag har ju peppen i mig nu! Och så har han heller inte lyssnat på låten ännu fast jag har påmint honom två gånger. ”Alla är inte som du Erik”. Jävla Svensson-Daniel. Imorrn ska jag supa ner dig!

Skickade låten till Mange också. Som säger såhär: ”jag lyssnade inte klart, blev för skränigt efter 4 minuter” – Gaah, ibland undrar man ju vad man har för polare.

Dock så blev jag glad att tuffa Satariel-Robert ändå gav gott betyg åt låten. I det stora hela. Samma med tuffa Annika.

Äh, jag drar ut själv då. Lyssna på TDTNC på repeat och skrika ”METALLICAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRGGGHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHIIIIIIAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAaaaaa” till alla jag möter.

Jag skriver klart när jag kommer tillbaka.

Sådärja, nu har jag sprungit och duschat. Hann lyssna igenom låten fem gånger och skulle kunna ha fortsatt dubbelt så länge känns det som – perfekt ute-å-springa-låt alltså!

Nu ska jag sova. Ja’ e gla’.

Måste lägga in en slutkommentar också. Senaste nyheten på Blabbern:
” GAGGLE OF COCKS has had its debut album, "American Trash", released worldwide via Screaming Ferret Wreckords.”

Kast med liten boll

Olov och jag har återigen haft en av våra patenterade diskussioner/meningsskiljaktigheter. Den här gången är det Olov, som på fullaste allvar, påstod att han kunde kasta en boll 75 meter. Jag såg det som en total omöjlighet för den lilla parveln och tyckte att han överskattade sin kastarm en hel del.

Efter en hel del bollande i vardagsrummet kom vi tillslut fram till att vi skulle slå vad… I stora drag kan man säga att Olov har tio försök på sig att kasta ett objekt 75 meter. Sju stycken av försöken avverkade han igår på parkeringen till vårdcentralen här utanför lägenheten. Han lyckades som mest vräka iväg en tennisboll 55 meter. Jag ser det ju fortfarande som en omöjlighet för Olov att vinna vårat vad, men han är fullt övertygad om att så fort han har fått tag på en bandyboll så kommer han att gå segrande ur det hela.

Men vad tror du? kan Olov kasta ett objekt 75 meter?

Black Ice

Det är dags att balansera upp Metallica-ståndet med lite hederligt troget AC/DC-stånd.

AC/DC släpper sitt nya album "Black Ice" 21 oktober! Och singeln "Rock 'n Roll Train" släpps... 28 augusti! Och sen drar de ut på en fet USA-turné senare i höst. En turné som lär komma till Europa också. Jäklar. 15 nya AC/DC-låtar. Fan, det är åtta år sedan de släppte Stiff Upper Lip nu... en herrans massa år sedan.

Jag älskar Rolling Stones kortrecension av den kommande rocksmockan:
"Brian wails about skies on fire, blood in his eyes, storms raging, lightning flashes, hard rain and pretty women. Angus Young shreds throughout (we dig his slide work on “Decibel”), and the rhythm cats — Malcom Young, Cliff Williams and Phil Rudd — are solid as a rock. The first single is “Rock ‘N Roll Train”; “She Likes Rock ‘N Roll” will be a stripper anthem; and “War Machine” (our favorite) will tear you to pieces."

HAHA!

ÖH - Motörhead, The Haunted, Slipknot, AC/DC och Metallica släpper alla ett nytt album inom den närmaste framtiden!

Metallica-peppen tog nytt rekord!

Det är surtisdag och jag tvättar kläder och lagar middag och är seg...

Äh, jag sitter här och försöker skriva ett blogginlägg samtidigt som jag peppar ihjäl mig med Kriz på MSN.

Pang! Boom! Smack! Massa nya Metallica-grejer på en gång. Jag listar dom:

1. Gå in på Metallica.com och klicka dig vidare på nyheten "A little taste of death". Två ljudklipp från två låtar. Låter fett som satan. Och det ena klippet är ju introt från The New Song. Fan vad bra det låter.

2. Spana genast in dagens första Fly On The Wally-klipp. Låten som Rob spelar bas på ÄR thrash. Dra åt helvete.


3. Det mest exklusiva till sist, och det är lika bra att jag copy-pastar Blabbern:
"METALLICA's new single, "The Day That Never Comes", will be premiered exclusively on Zane Lowe's show on BBC Radio 1 this Thursday, August 21 between 7:00 p.m. and 9:00 p.m. UK time"


7-9 UK time är alltså 20-22 svensk metal-tid. Nu på t-o-r-s-d-a-g snackar vi alltså, då får vi höra det första som Metallica släpper på fem jävla år. Eller 1826 dygn. Eller 43800 timmar. Eller 2 628 000 minuter. Länken till radioprogrammet: http://www.bbc.co.uk/radio1/zanelowe/index.shtml

The Joke Knight

Kollade just på IMDB och såg att "The Dark Knight" halkat ner på en 3'e plats över de bästa filmerna alla kategorier genom tiderna. I skrivande stund så har 230480 personer röstat på läderlapps-eposet. Betyget lyder; sjukligt höga 9.1 poäng. Det var ett tag sedan jag såg den på bio, så nu känner jag att den största euforin har hunnit sjunka till en mer filmkritisk nivå. Visst, det var en fördjävligt bra rulle med tanke på att biograferna har svämmat över med serietidningstolkningar de senaste åren... men ändå... i helvete att ett sånt högt betyg är motiverat. Jag var orolig innan biobesöket... jäääävligt orolig. Mest för att jag inte skulle köpa Heath Ledgers rollprestation som Jokern. Jag menar, Jack Nicholson är ju ingen man smiskar speciellt lätt (tänk; de olika tolkningarna av karaktären Jack Torrence i The Shining).


Som tur var så gjorde Ledger ett underbart arbete innan han bestämde sig för att dö lite grann. Iofs, så måste man ju betänka att rollen är tacksam att spela. Jag menar, rollen i nya filmen går ju mest ut på att ta stor plats och leka psykopat. Det är i de små gesterna och rent attitydmässigt som Ledger vekligen lyckades. Han VAR Jokern. Det kanske kan vara en direkt orsak till hans bortgång.

Fördj*vligt fint isådana fall...

NIN-promobild

En promobild på "nya" NIN. Hur inihelvete photoshoppad är inte den här bilden egentligen? Kan man vara så snygg som 40-åring? :) Och Robin, hur jävla söt är han inte? T o m jag vill hångla med honom. Intressant frilla har han absolut. Något för dig Fredde? Och Allesandros mörka italienska ögon... mmm..

"rock on"

Wikipedia är ju bara för underbart ibland. Jag fick lov att sno hela skiten:

"Corna

Corna (italienska för horn, även mano cornuta, behornad hand) är en apotropeisk gest som används i medelhavsländer. Enligt folktron skyddar gesten mot onda ögat. Genom att rikta pek- och lillfingrarna mot en person med onda ögat så att det efterliknar ett par horn blir man beskyddad. Skyddet består i att hornen är vassa och följer principen vasst emot. Gestens ursprung kan spåras tillbaka till antikens Grekland.

Samma gest används åtminstone sedan 1960-talet för att anspela på Satan och satanism, och har flera olika betydelser inom heavy metal, där det kan betyda djävulens horn, gethorn, rockhorn eller bara horn. Inom denna subkultur kan gesten också betyda "rock on", och då utan några satanistiska undertoner utan endast i positiv bemärkelse. På rock/hårdrockskonserter i största allmänhet är det väldigt vanligt att man utför gesten. Dess sammanhang med heavy metal/hårdrock är för att Ronnie James Dio gjorde så på livekonserter med Black Sabbath. Hans farmor hade gjort så och han verkar har tyckt det var coolt.

Hur man utför gesten."

Metallica i USA

January 31 - Newark, NJ Prudential Center
Nära NY dit det är rätt billigt att flyga om man gräver lite. Vad sägs?
Waste Plane!

Hårklippning – Anno 2008

Jag har gått och skjutit på det riktigt länge nu. Senast jag klippte mig hos en frisör var faktiskt i december år 2007. Men med hjälp av en stor stark i rumpan, av min syster, fick jag mig idag äntligen till en frisör. Eftersom min vanliga frisör Malin var sjukskriven fick jag istället klippa mig hos en tjej som heter Mia. Jag blev direkt nervös, det blir väl alla när de ska gå till en ny frisör, men det tog inte lång tid innan det kom fram att hon gillade Metallica och hatade Takida. Efter det var jag såld och nervositeten var som bortblåst. För det finns inget värre än att förklara för ett popsnöre hur jag vill ha min rockfrisyr klippt som. Det är rent ut sagt omöjligt.

För alla er som kan minnas tillbaka till sommaren år 2006 (Tallinn, Gatufesten, vitamånaden etc.) har nog en ganska bra bild över hur det blev. Just nu känns det kort som fan men det är det inte. Jag har bara blivit så van vid min långa lejonman som jag har haft den senaste tiden. För mitt hår har varit jävligt långt. Kan bara vara Papa Fred som har haft längre hår än mig den senaste tiden.

Jag vet att det här blev ett fjortisinlägg men det får ni ta.

Cyanide (och King Diamond)

Så var det då dags, Metallica lirade en låt från Death Magnetic på Ozzfest-spelningen igår. Cyanide. Det kom först upp några mobiltelefoninspelade klipp på tuben men det vägrar jag lyssna på. Eller, jag lyssnade på det inbäddade Youtube-klippet i Blabber-nyheten i fem sek och sen stängde jag av. Men nu har Metallica själva släppt ett klipp på Metontour när de lirar hela låten. Självklart inte suveränt ljud där heller men betydligt bättre än youtube-skiten. Och om Metallica själva lägger upp saker så får man (och måste) man lyssna på det eller hur? Så gå in på metontour.

Och nu har jag lyssnat igenom låten typ fyra gånger. Blabberfolket sågar som vanligt allt (de sågar ju allt post-80-tals-Metallica). Mina polare på Metclub-forumet (som har länkat till Rick Roll-videon hela dagen) har alla möjliga åsikter åt alla olika håll. Själv är jag både positiv och lite kluven. Jag älskar introt och riffuppbyggnaden , jag får stånd av att Kirk solar. Robs bas är fet. Med största sannolikhet måste detta vara ”LOAD”-låten som The Quietus skrev om tidigare och som han nästan småsågar. Tempot är mellantempo och inte thrash-tempo. Jag hade lite svårt först att få ihop alla olika delar av låten men det blir bättre. Jag älskar det lugna mystiska innan Kirks solo. Fetast är klart när det bara är Lars och Rob innan gitarrerna kommer in - och det känner man ju in från Missionmetallica-trailern. De få sekunderna som James och Kirk tvillingspelar i slutet av solot får jag också stånd av. Ska man jämföra med tidigare material så känns det LOAD/JUSTICE-blandning på något konstigt sätt.

Nä, jag ska nog inte lyssna så mycket mer på detta. Kvallan är ju som sagt inte det bästa. Men helvete vad långt det kändes till 12 september nu. Jag vill höra soundet! Singeln kommer man ju dock att få höra tidigare. Typ om 2-3 veckor. Det är för länge!

Förjävvla tufft också att de körde Mercyful Fate-medleyt som extranummer med självaste King Diamond himself. Förjävvla tufft.

OS-invigningen Beijing 2008

Jag såg precis sammandraget av OS-invigningen och jag kan lätt säga att det är den tuffaste OS-invigningen som jag har sett. Normalt brukar OS-invigningar vara tråkiga och för konstnärliga och konstiga och man väntar alltid på fyrverkeriet på slutet. I Kina vet dom minsann hur man inviger. Sjukt imponerande och äckligt påkostat. Och de där synkroniserade gruppgrejerna, som de där 2000+ trumslagarna var bland det tuffaste jag sett. Det kändes som att det var en supertränad armé för några tusen år sedan. Och fyrverkerierna, som pågick lite då och då, var 10 ggr värre än allt annat jag sett. KINA!

OS är the shit tycker jag. Jag brukar se så mycket som möjligt. Vad som helst, det kvittar. Självklart är friidrotten det bästa men det är kul att sätta sig in i t ex bågskytte, simhopp och tyngdlyftning också. De visade några snabblickar på svenska guldmedaljör genom tiderna och det var så ballt så jag fick tårar i ögonen. OS rules!

“He is like the brother i never had. He is like the wife i should have stayed married to.”

Så säger en viss Lars om en viss James i klippet nedan. Ett åtta minuters långt (härligt synkat mellan ljud och bild!) reportage från BBC Two-programmet ”The Culture Show”. Intervju med Hettan och danskjäveln och klipp backstage och från scen från Bergen-spelningen nu i juli. Faktiskt ett riktigt sevärt klipp (ja vad fan tror du, det är ju METALLICA!). Vem visste att gubbarna repar till halv fem på morgonen t ex! Och dra åt helvete vad snygg James är i den där skinnjackan. Jag ska fixa en likadan nu i höst. Och så ska jag ha en Metallica-pin på den. Och så ska jag äntligen tatuera in Metallica-M:et på underarmen. No more fuckin’ around!

Bränt in Smack E Bonk i Feedburner!

För att det ska gå lätt att prenumerera på vår "ny" smackade smackebonk-sida så har jag addad den till feedburner. Så vare sig ni har mobil, MAC, eller är en rss-apa så ska det funka. Detta är så web 2.0 så det finns inte.

Prenumerera på Smack E Bonk!

smackebonk.blogspot.com

Nu är det gjort. Vi har bytt namn på bloggen. Från Fetfylla till Smackebonk. Varför? Det var planerat sen länge. Fetfylla var lite uttjatat och några av ”skribenterna” (som dock inte skriver så mycket…) vill inte veta av ordet – detta är största anledningen. Uttrycket Fetfylla myntades för snart tio år sedan (nio för att vara exakt… tror jag) så egentligen borde vi väl avvakta ett år till men näe, det är dags nu! Första steget är som sagt att byta namn på bloggen eftersom bloggen är det enda som lever i fetfylla-världen just nu. Bloggen har faktiskt funnits i över två år (första inlägget skrevs 27 juli 2006) så det är på tiden att vi gör nån typ av förändring.

Nästa steg är självfallet att göra om hela Fetfylla-sidan, något som vi har planerat att göra sen typ 2004. Men vi har mycket på gång nu och har på ett ungefär bestämt upplägg m m. Så det ska fan inte dröja länge innan en väntad2.0-version faktiskt är klar. Så nä, Fetfylla är fan inte död!

Varför smackebonk? Varför din mamma?! Jag och Färne har letat efter ett ord som är ”oss” och det är det bästa vi har kommit fram till. Jag har tidigare fört fram frågan till er andra om att komma på ett bra uttryck men eftersom ingen har kommit med något så är det vi som bestämmer helt enkelt. Smackebonk-uttrycket började vi köra med feb-mars 2006 (efter att en viss upphetsad expertkommentator hävde ur sig det) och blev senare ”smack”, ”smacka” osv. Dessutom är det ett jävligt ovanligt uttryck (pröva googla) och nu tar vi över det även på nätet.

Loggan är producerad av en 30+-snubbe från Råneå som numera bor i min gamla Umeå-lägenhet. Löst baserad på Adam West-Batman och serietidningar.

Så sätt igång och skäll på oss nu!

Smackebonk.blogspot.com

Death Magnetic Wallpapers!

Kortfattad uppdatering

Flytt genomförd, från 2:a på 43 kvadrat till 3:a på 73 kvadrat, besökte IKEA och kom nästan upp i 10k på kvittot, massor kvar att ordna än dock (gästsäng finns om nån vill hälsa på).
Inget internet i lägenheten än.
Drar till Skurup på fredag och spenderar helgen där innan vi drar till Hurghada i två veckor.

Metal Gear Solid 3 - SPOILERS

Då var det avklarat. Det tredje spelet i Kojimas underbara Solid-serie och oj vad det här spelet levererade (förvånad?).

För ett par år sedan så gjorde jag ett kort men tappert försök att spela MGS3 på en lånad consol. Jag hade då endast spelat det andra spelet och det var ett par år innan så jag hade absolut noll koll på storyn. Lägg till det ett kamerasystem som var under all kritik. Det sämsta jag upplevt som gamer och ni förstår att spelande inte var långvarigt. Jag la av redan efter tre timmar. Då hade jag spelat i en timme och tittat på film och läst dialog i två timmar. Skit tyckte jag och stängde av.

Nu är det annorlunda. Jag har spelar igenom båda tidigare spel och varit en stor nörd och antecknat medans jag spelat. Jag har stenhård koll på allt som händer i Solid 1 och Solid 2. Vilka karaktärer som hör ihop och vilka som medverkat tidigare (i andra spel) och så vidare. Jag hade även lyckats lägga beslag på Metal Gear Solid 3 : Subsistance. Den uppdaterade varianten som låter mig styra kameran runt snake precis som jag vill och oj vilken skillnad Jag har suttit som klistrad i de dryga 14 timmar det tog mig att ta mig igenom spelet. Satt till tre i lördags morse, till fem i går morse och jag har varit totalt uppslukad. Men nog om det.

------SPOILERS------

Handlingen då? Jo rent mentalt var det rätt tufft att gå tillbaka till tiden före Solid Snake och spela überförädaren Big Boss. Då känd som Naked Snake under dennes absolut första stora uppdrag. Storyn utspelar sig ju under kalla kriget med sedvanligt kärnvapenhot, storpolitik, onda råd bestående av gamla män som styr i bakgrunden och överhoppare högvis med referenser till tidigare (senare) spel, återkommande karaktärer (Ocelot!!) och specialteam som löpt amok. Just detta spelets specialteam består i legendariska Cobra Unit. Ledd av än mer legendariska Boss. En kvinna så hård och cool att hon offrar sitt liv och sin heder för sitt land, utan att tveka en sekund. Helt lysande. Det jag lärt mig uppskatta av just Mäster Kojimas storhet är hans förmåga att berätta. Jag lider verkligen med alla karaktärer i spelen. Jag hade gråten i halsen under scenerna i Metal Gear Solid 2 när Hal a.k.a. Octagon förlorar sin syster han en gång övergivit i hennes absolut mest kritiska dagar i livet. Det var ett par tuffa scener som berörde mig mycket mer än de flesta dramatiska filmer gjort. Det här spelet är inget undantag. I slutet, när Snake besegrar sin kära chef. Boss. Som tagit till sig honom, tränat honom, älskat honom och gjort honom till den supersoldat han är idag, ja då rös jag. När jag sedan får veta Boss öde, hennes tveklöshet inför det omöjliga. Ja då var det svårt att inte gråta ett par tårar. Jag sitter alltså och har gråten i halsen när jag spelar ett spel. ETT SPEL! Det är hur underbart som helst och ett bevis på att spel är MINST lika mycket kultur som film, teater och musik.

------Slut SPOILERS------

Nu sticker jag upp till Umeå på onsdag morgon men nästa vecka, när jag är tillbaka då finns det bara en sak. Då existerar bara en man. Solid Snake!! Då ska jag äntligen få sätta tänderna i Metal Gear Solid 4 : Guns of the Patriots och allt ska få sin upplösning. Liquid Snake ska döden dö.

Innan jag la mig igår hockade jag upp min PS3:a mot nätet och gick in på Playstation Store (Xbox Live 0.5) och hittade där Metal Gear Solid 4 Database. Vilket jävla mästerverk det är. Här finns ALLT. Tidslinjer, karaktärsrelationer i form av feta diagram som växer beroende på vilka årtal man väljer att fokusera på. Det är hur bra som helst och ett enormt komplement. Att det dessutom är censurerat på så vis att inget from MGS4 avslöjas så länge du inte klarat det spelet är bara så bra. Erik och Anna. Tanka ner!!! Det kostar gratis.

Den stora södra trend-dödar'n med Trent

... Eller Trent-dödar'n kanske man skulle ha skrivit.

Kriz skrev följande info till mig på msn:

"
satt o bläddrade i bookleten till the great southern trendkill. jag visste att musiken spelades in i texas medan phil la all sång i new orleans. men det jag inte visste var följande:
Vocals Recorded at Nothing Studios, New Orleans, LA
Special thanks to Trent Reznor"

Cool info! Hade jag ingen aning om. Detta är exempel på info som är så oviktig men samtidigt så inihelvete viktig och tuff att veta.

Trent + Phil = Sant.

Det är dääärför sången är så jävla Pantera-bäst på denna skiva. För övrigt ett av de coolaste albumtitlarna någonsin också: The Great Southern Trendkill. Nu snackar vi 1996 då Nu-metal'n är som mest jävla på med ADIDAS-Davis och Rollin'-Durst och när Metallica släpper Load och METAL överhuvudtaget inte är så jävla häftigt för skivbolagsfolket alls längre. Jag läste nyligen en intervju med Scott Ian om denna tidsålder då metal ansågs död och totalt ute och aldrig skulle komma tillbaka och så... Skit samma! Det tuffa i detta är som sagt att Pantera rövknullade precis alla och släppte detta fenomenala album med denna extremt uppkäftiga albumtitel. Och ett sjukt snyggt skivomslag! Och ett av de brutalaste intron som har spelats in! Och Trentan var minsann med på ett hörn.

Trent och co som för övrigt verkar göra sjukt bra ifrån sig i staterna för tillfället. Spana in vad folket tycker och tänker på Echoing the sound och spana in bilder och liveklipp. De får minst sagt bra recensioner. Satan vad jag vill uppleva denna turné!