De ultimata "motsatta" coverbandnamnen

Jag sitter och tokdiggar Mustasch suveräna hitsingel från senaste plattan. Ja ni vet vilken - Double Nature. Fan vad bra den är, speciellt på riktigt hög volym i mina lurar. Baskaggeljudet är perfekt!

Och när jag sitter där så får jag en vilja att spontanstarta ett coverband som lirar Mustasch-låtar och kommer då på det perfekta namnet på detta coverband: Skägg. Man kommer in på scenen och skriker:

"HEJ! DET ÄR VI SOM ÄR SKÄGG OCH VI LIRAR MUSTASCH!"

Nordin fattar vinken och kommer med följande kontring:

"DET ÄR VI SOM ÄR UP... OCH VI LIRAR DOWN!!!"

Jag avvaktar nån minut och smackar följande:

"TJENA! DET ÄR VI SOM ÄR LIFE FROM BELOW 2079.... OCH VI LIRAR DEATH FROM ABOVE 1979!"

Nordin smackar efter en stund det fantastiska coverbandnamnet:

"DET ÄR VI SOM ÄR LOW ON WATER -

OCH VI LIRAR HIGH ON FIRE!!!"

Haha, onsdagskvällspepp!

Nu är det er tur;)

Världens tuffaste rockband inleder en konsert på världens coolaste sätt

Metal up your butt!

Jag har bestämt mig för att alltid köra min metclub-nyköpta Metal Up Your Ass-t-shirt varje gång jag festar tills Metallicas nya skiva släpps. Jag ska försöka iaf. Det hade 83-James gillat! Nä, det hade han inte - han hade stått utanför mitt jobb på morgonen, direkt från efterfesten, hoppat på en bil och skrikit "go to work, go to work!".

Jonas North belyste det härliga på hans inlägg nedan men eftersom han var kass och inte smackade upp bilder på det hela så får jag göra det. Det finns inget härligare än att komma till jobbet trött som fan på morgonen och sen upptäcka att det är uppdaterat på Metclub. Så här delar jag med er till er icke-metclubare (och därmed är ni inte på något sätt fullblodiga Metallica-fans egentligen...). Se bilder på när Papa Het lägger tuff sång och Kirk lägger snabba cp-solon till den nya plattan!

Länge sedan sist...

…men nu är det dags för en uppdatering. Jag kan ju börja med att James Hetfield har börjat lägga sång på den kommande plattan! Det gör ju att framtiden helt plötsligt blev ljusare. Från ”60-wattslampa”-ljus till supernovaljus.

Sen vill jag påminna alla att Modo nu har tolv matcher kvar av elitserien. Det ser lite oroande ut på backsidan just, på grund av en del skador, men jag ser ändå ljust på framtiden… Supernovaljust närmare bestämt.

Rock Am Ring 2008

Då var jag igång igen. Satt och kollade "onsdagssläppet" från Roskilde och insåg att de än en gång släppt dynga så vad gör man då? Man vänder sig till sin kära vän Rock Am Ring. Världens hårdate festival. Vännen som aldrig sviker och nog fan hade man släppt en handfull band som körde över allt vad Roskilde hade att komma med. Nu börjar det nästan bli sjukt. SJUKT! Inte sådär klassiskt freddeöverdrivet sjukt som vissa saker har en tendens att vara. Att jag är så pepp att jag kallar saker sjuka, störda och enorma bara för att utan det här är jävlar i min lilla låda allvar enligt konstens alla regler. Kolla in helvetet neda och inse att helvetet egentligen är himmelrike. 55.000 plåtar är redan sålda (RaR & RiP tillsammans) och det är fan dax att dra igång snacket nu. Vilka ska med och vilka kommer för all framtid vara "popkentarkhåkanhellströmalcazarschlagerfestival"? Vilka kommer kunna säga "Jag var där" och vilka av er stackare kommer tvingas inse att ni faktiskt tycker att "Du och Jag Döden" är bättre än "Master of Puppets"

2007 års bästa spel enligt Erik A Persson

I väntan på 2007 års bästa skivor, här kommer 2007 års bästa spel!


# 5. Portal

På en hedrande femte plats, Portal. Spelet ingår som ett av fem spel i samlingen The Orange Box men är ett så coolt och udda extraspel att det fungerar som ett helt fristående spel. Portal är ett slags pusselspel i förstaperson där man med hjälp av sin Portal Gun försöker ta sig från punkt A till punkt B. Portal Gun fungerar som så att man med denna kan skapa två sammanlänkande portaler, en blå och en gul, och kan gå emellan dessa. Svårt att förklara, men det är hur häftigt som helst och på något sätt känns det som att man har skapat en ny dimension i dessa typer av spel. Sen är det kusligt som fan också, sterilt och jävligt och en dataröst som pratar med en konstant och är psycho. Måste upplevas!

# 4. Super Mario Galaxy

Nytt Mario-spel, i rymden bland galaxer och planeter. Man springer upp och ner, möter fiender från alla gamla spel, ny och gammal musik och är sjukt underhållande och beroendeframkallande. Mario is back!

# 3. Command & Conquer III: Tiberium Wars

Usch och fy, jag vågar inte tänka på hur många speltimmar jag har lagt ner på detta spel 2007 (och fortsätter 2008). Konceptet är ju i stort detsamma som de tidigare Command & Conquer-spelen men det är betydligt snyggare och bättre balanserat. Men anledningen till att det är så fantastiskt kul är ju möjligheten att spela Online mot andra. Jag är uppe i 400 matcher snart med 50/50 på vinst och förlust. Det finns inget bättre att förnedra en kaxig tysk snorunge som kallar sig nightmare_alles_klar eller liknande genom att utplåna hans skitbas med mina Mammoth Tanks! Jag väntar fortfarande på att Färne, eller någon annan av er, ska våga möta mig någon jävla gång. Mesar.

# 2. Final Fantasy XIII

När man har spelat i stort sett alla FF-spel sen sjuan så är man beroende. Och Final Fantasy XII var utan tvekan det överlägset bästa liret någonsin. Hur snyggt och stort som helst med ett revolutionerande och nödvändigt nytt stridssystem och en fantastisk handling. Sidouppdragen med att döda massa farliga monster var för en gångs skull rätt kul men när jag såg att min save-fil låg på 100 speltimmar så kände jag att det var dags att klara spelet.

# 1. Half-Life 2: Episode 2 (Half-life 2, Half-life 2: Episode one)

Jag har aldrig tidigare knappt spelat något Half-life-lir. Ettan spelade jag lite grann för en massa år sedan men satte mig aldrig in i det. Men när Orange Box-boxen släpptes så kände jag att det var dags att ta igen lite förlorad spelhistoria. Egentligen är det här lite fuskigt eftersom jag har lirat igenom tre spel på en och samma gång (Half-life 2 och Episode one har ju släppts tidigare år) men när alla tre half-life 2-spelen har släppts i en och samma box år 2007 så anser jag att man ändå kan räkna alla spelen i ett och samma smack. Därmed är detta det mest överlägset mäktigaste spelet 2007, make till spelupplevelse får man leta efter. Jag var i princip Gordon Freeman under några intensiva veckor och blev helt uppslukad av atmosfären i spelet. Speldesignen, handlingen, karaktärerna och actionscenerna. Gordon Freeman for president!

Metallica släpper nytt i... SEPTEMBER?!

Min "comeback" till denna blogg tänkte ju handla om balla 2007-listor och om allmän pepp hittan och dittan. Först och främst tänkte jag skriva om nya Meshuggah som jag råkade tanka från Svenkes eminenta cp-ftp, jag fick en tokadrenalinpepp när jag hörde första spåret. Och jag fortsätter att lyssna nu högt som fan i mina hörlurar. Meshuggah!

Men nu till de där förjävliga nyheterna. Svenke, som ska vara först med allt den jävla metallica-nörden, msn:ar följande:

"svenke säger:
försenad metallica alltså"

Jag går in på Blabbern och läser följande:
"The release of Metallicas new album has been delayed again, sources from the band's record label told Stereo Warning.
The album is now expected to hit the stores in September. Originally Lars Ulrich said it would be out in February, then the release was delayed till April. With the band still in the studio, it was clear that April was not gonna happen."

Om detta stämmer så är det ett jävla helvete. Godkänner inte Rick Rubin ett jävla skit eller? Är ungarna mer än första prioritet. Har inte Het hittat nåt tufft röstläge som är värt att spela in? Lirar Kirk bara Load-solon, kan Lars inte överhuvudtaget spela in dubbelrövar längre? Suger Trujillo egentligen och är egentligen bara en cool snubbe? I don't know.. Deprimerande skit hursomhelst. Fan också.

EDIT
... och nu har jag haft terapi med mina metallica-vänner på metclub-forumet i 20 minuter och jag har inte tappat hoppet ännu. Vi får helt enkelt vänta på att Metallica bekräftar det hela eller helt enkelt förnekar. För om man tittar på en massa spännande detektiv-fakta så talar det mesta fortfarande för att ett nytt Metallica-album släpps i vår. Gaah

Twiggy är tillbaka.

Twiggy Ramirez är tillbaka! Tillbaka för alltid om man får tro Manson själv. Efter ett år som Twiggy själv beskriver som fyllt av sådan smärta inte ens Manson i sina absolut värsta stunder kunde åstadkomma honom så är han alltså tillbaka i bandet. B.F.F. typ. Bizarre Friends Forever. För enligt Manson själv så tog det inte lång tid innan Twiggy började maila honom bilder på sin egen kuk. Vilket Manson uppskattar väldigt mycket. Tillsammans med Chris Vrenna, Rob Holliday och Ginger Fish kommer de slutföra den sista vändan av turnén Rape of the World Tour. Sen har de snackat om en ny platta och att de ska ta hela jävla skiten till en helt ny nivå. Manson och Twiggy level 2 typ. Offensiveness!

Grandpa Page sammanfattar liveåret 2007 (3/3)

Årets spelning:
Det här var fan i mig svårt. Hur ska man egentligen ranka en spelning? Är det orättvist att jämföra bandet/artisten med spelningar från tidigare år?

10. Marilyn Manson – Hovet, december
Årets revanch måste bara få hamna på top 10. Manson ÄR bra live. I alla all när han vill.

9. Metallica – Olympic Stadium Helsingfors, juli
Metallicas spelning i finland är endast min 9:e bästa spelning jag varit på i år. Jag vet egentligen inte varför de hamnar här nere. Kanske är jag lite väl hård mot metallica nu efter att ha sett dem fem gånger sedan 2003 men va fan. Låt mig ångra den här placeringen lite då.

8. Queens of the Stone Age – Roskilde Festival, juli
Med en av årets bästa plattor i bagaget river Queens of the Stone Age av en riktigt grym spelning. Vilket annat normalt år som helst så hade en sådan spelning dominerat men nu får Josh och grabbarna nöja sig med en åttondeplats. Jag höll denna spelning grymt högt just när jag kom hem från Roskilde men nu med lite perspektiv på saken så känns det som det finns en handfull bättre jag sett. Det borde väl säga allt om mitt musikår.

7. Fu Manchu – Loppen Christiania, maj
Fu Manchu har länge varit en favoritgrupp och ingen lokal passar bättre till underground/stoner rock som just Loppen.

6. Machine Head – Roskilde Festival, juli
Machine Head levererade igen. Jag hade iof inte räknat med något annat. Inte riktigt samma enorma eufori som när jag såg de på Rock am Ring men nu spelar de lite väl tidigt på dagen och i ett tält där ljudet inte är det bästa.

5. Nine Inch Nails – Vega Köpenhamn, april
Det är första gången jag ser NIN sen den magiska hultsfredskvällen för över två år sedan.
En helt fantastisk setlist med personliga favoriten ”Last” som topp och detta i en lokal som tar 1500 personer. Annas tårar sa allt.

4. Metallica – Stockholm Stadion, juli
Det går inte att ha metallica utanför top fem. Tyvärr faller de lite på grund av den legendariska (i mina ögon) spelningen i Tallin’ samt att det är andra året i rad jag ser dem utan att de har något nytt material ute. Metallica har helt enkelt höjt sin egen ribba oerhört högt. Men revanchen kommer redan nästa år. Då ska det mycket till för att de inte ska ligga högre upp.

3......
Det blir fan ingen trejdeplats på den här listan? Varför? Jo för att det är min lista först och främst och för att jag nu bytt plats på de två kommande spelningarna 10 gånger de senasta dagarna. Vi snackar dött lopp här.

2. Nine Inch Nails – Hovet Stockholm, augusti
Inte för den smått slöa publiken eller för den halvtomma lokalen. Det här tar NIN hem helt själva. Den perfekta setlistan tillsammans med en ljusshow jag aldrig någonsin varit närheten av att se (och då har jag sett U2). Allt från NIN´s sida var briljant. Det enda tråkiga är att det var sista gången jag såg just den uppsättningen av NIN på en scen.

2. KoRn - Rock am Ring, juniRock am Ring, uppskattningsvis 70 000 i publiken (man såg inte vart folket tog slut), Joey Jordison på trummor och en publik som skulle kunna riva städer. Jag hade inte sett koRn på två år, aldrig sett dem utomhus och endast inför ca 10 000 tidigare

1. Machine Head - Rock am Ring, juni
Att se Machine Head för första gången är sjukt jävla stort.
Att se dem framför 25.000+ fans på(!)en Formel 1 - bana är gigantiskt.
Att gruppen sedan gör en sådan spelning, med sådant härj att jag bitvis var säker på att dö.
Ja då kan det inte bli annat än en förstaplats. Gamla husgudar som KoRn och Metallica får helt enkelt ursäkta. Look into my eyes! And let freedom ring with a shot gun blaaaaaast!

Bubblare
Fu Manchu – Kulturbolaget Malmö, november
Mastodon – Roskilde Festival, juli
Pelican – Loppen Christiania, november
Beastie Boys – Roskilde Festival, juli

Då var det klart. Musikåret 2007 är det överlägset fetaste i mitt liv. Nu får vi se hur bra året 2008 kan bli. Mycket tyder på att jag kommer ha än svårare att sammanfatta det.

Fast...

Det är ju en kategori kvar.

Årets 3 bogen:
På begäran. ;)

1. Anna

2. Wille

Gott nytt jävla musikår på er! :)

Grandpa Page sammanfattar liveåret 2007 (2/3)

Då var man tillbaka på jobbet igen och då passar det väl bra att riva av den andra delen i "Grandpa Page sammanfattar liveåret 2007"

Årets liveartist/liveband:
Här väger jag in vad ett band gett mig under ett helt år. Hårt arbetande band jag lyckats se fler gånger får naturligtvis lite fördel av det och därför kan även listan framgå som förutsägbar.

1. Machine Head
Premiären på Rock am Ring och spelningen på Roskilde räcker. Machine Head är de ohotade kungarna år 2007.

2. Nine Inch Nails
Att se NIN tre gånger är stort. Att de dessutom gör tre riktigt bra spelningar är större. Jag utnämner NIN till 2007 års hårdast arbetande grupp och det ger dom en andraplats på denna lista.

3. Metallica
Hade James, Lars, Kirk och Robert haft en platta ute under året och haft möjligheten att blanda in lite nytt material i de två grymt bra shower jag såg hade nog förstaplatsen kunnat vara deras. Nu faller de lite på detta men att på ren rutin knipa tredjeplatsen detta år kanske hintar lite om vad vi har att vänta oss under 2008.

4. KoRn
Brian Welch blev råkristen, hittade en gud som inte finns och klädde ut sig till Jesus. David Silveira blev grymt hungrig, tog långledingt och öppnade en restaurang. Då lånar KoRn in en av hårdrockens vassaste trummisar, ger sig ut på turné och visar vart skåpet ska stå. KoRn visade år 2007 att "More is more".

5. Fu Manchu
Garagerockarna från USA river av två grymma spelningar 2007. Den ena på underbara Loppen och den andra på alltid lika populära Kulturbolaget i Malmö. Jag är glad att jag var där.

Ingen lista är komplett utan...

Bubblare
Queens of the Stone Age
Marilyn Manson
Mastodon

Året i skivor

1. Nine Inch Nails - Year Zero
En framtidsvision som slår Orwell på fingrarna.
2. Down - III Over the Under
Talibanjävlar! Anselmo är tillbaka.
3. Kongh - Counting Heartbeats
Svenskar kan också spela hårt och långsamt.
4. Neurosis - Given to the Rising
Likaså gamla gubbar från USA.
5. Big Business - Here Comes the Waterworks
Rockpunkgung.
6. Tomahawk - Anonymous
Patton är nog kvarts-Apache
7. High on Fire - Death is this Communion
Nio strängar.
8. Dillinger Escape Plan - Ire Works
Ny trummis, ny ilska.
9. Machine Head - The Blackening
Kortare solon och det hade varit årets skiva.
10. Sällskapet - S/T
Järnstaden.

Grandpa Page sammanfattar liveåret 2007 (1/3)

Då var det dags för ännu en sammanfattning, fast till skillnad från Erik så fungerar inte jag som skatteverket utan jag sammanfattar faktiskt det nyss avslutade året och inget annat. Jag hade först en något naiv plan att ta allt i ett enda inlägg men det blir helt enkelt för mycket. För mycket ångest. Mina listor måste få mogna i några dagar till känner jag. Jag börjar således med en uppvärmning. Här är del ett av "Grandpa Page sammanfattar liveåret 2007"

Årets låt:
Davidian av och med Machine Head - Rock am Ring
"I wanna see a circle pit there, there, there, everywhere! Circle pit! Move it!"
http://www.youtube.com/watch?v=Z10qjQn9tfM

Årets överraskning:
Marilyn Manson - Hovet
Efter det sura skämt till spelning Manson gav på Hultan 2005 så var förväntningarna låga. När jag lämnade Hovet hade jag gåshud. GOD DAMN vilken revansch.

Årets musikögonblick:
Machine Head - Rock am Ring
När Robert Flynn kliver på scenen är det första gången i hela mitt liv som jag ser honom live. Jag fick gåshud och stånd på samma gång. Mannen har en scennärvaro man sällan får uppleva. Det var stort! Lätt årets musikögonblick och ett av de starkaste sådana i mitt liv.

Årets moshpit:
KoRn - Rock am Ring
Hela spelningen var ett stort jävla moshpitchaos. Det är hit moshpits hamnar när de dör. Jag hade ont överallt. Jag blödde från läppar och näsa och ibland var det närmare upplopp än en spelning. Men stämningen var helt underbar. Alla älskade alla i detta våldschaos. Mellan två låtar behövde jag knyta mina skor och gick ner på knä. På en sekund hade tre personer ställt sig runt mig och gav mig skydd ifall helvetet skulle braka loss igen innan jag var klar. Vackert på alla tänkbara sätt. Kultmen nåddes i "Blind". Det var SJUKT! Kolla in, räds, längta, dö lite inombords för att ni inte var där.
http://www.youtube.com/watch?v=HWUjLRZAaC4

Årets besvikelse/Citronpriset 2007:
Donnas/Kulturbolaget - Malmö
Här blir det minsann delat citronpris för delat fuckup. Donnas i sig gjorde en bra spelning (av det vi såg) men den stora besvikelsen låg i att bandet gick på exakt kl 21:00. Då förbandet skulle gått på. Detta gjorde att vi missade nära halva spelningen och priset för årets besvikelse går härmed till Donnas och kulturbolaget för detta jävla övertramp. Skäms!

Kommentera och kritisera. Nästa del blir en top-5-lista över årets bästa liveartister.

2006 (!) års bästa skivor enligt Erik A Persson

När jag sitter här i Ö-vik och försöker göra en topplista av mina 25 st 2007-skivor så inser jag att jag aldrig skrev klart listan över 2006 års bästa skivor. Jag hittade min gamla bloggtext och såg att jag skrivit klart till ungefär 75 %. Så jag skrev helt enkelt klart det som fattades. Jag fick också lov att byta plats på några skivor men i det stora hela så känner jag likadant nu som jag gjorde i januari i år när jag påbörjade denna lista.

Jag har haft svår ångest (nästan) att komma fram till denna lista. Först höll jag på med en tio-i-topp-lista men det höll på att ta döden på mig eftersom det helt enkelt inte gick. Jag ville ju nämna för många skivor. Det är för många skivor som har påverkat mig 2006 som jag kände att jag bara måsta nämna. Därför kom jag fram till denna lösning: jag nämner de (enligt mig) 15 bästa skivorna 2006 + fem ”bubblare” som inte riktigt kom ända fram.

Ha en trevlig läsning era sons of bitches.


# 15. Tool – 10.000 Days

Tool har ett mycket karaktäristiskt sound och det är inget snack om att man känner igen bandet från första tonen. Jag har haft lite svårt för Tool på grund av fansen som älskar bandet över allt annat och höjer allt de gör till skyarna. Det gör inte jag, men jag är grymt fascinerad av bandet och hur svårt det är att komma in i deras skivor. Och det ser jag inte som en nackdel. Bra skivor ska vara svårare att komma in i. Öppningslåten Vicarious är bäst och sätter ribban högt. Sen tycker jag att den blir sämre på slutet och håller inte riktigt hela skivan igenom. Eller är det helt enkelt att det blir för svårt att koncentrera sig. Lateralus håller jag högre men det har nog att göra med att det var min första riktiga seriösa bekantskap med Tool också. Men 10.000 days är helt klart värd att köpa men då ska man kunna offra x antal timmar för att ta sig in i deras musik.

# 14. Intronaut – Void

Ah, ett band som ploppar ut och är förvånansvärt bra. Void går lättast att beskriva som en tuff blandning mellan Neurosis och Mastodon och det kan inte vara dåligt. Skivan är en resa mellan lugnt och hårt. Drömskt och rakt på, på samma gång.

# 13. Isis - In The Absence Of Truth

Förra skivan Panopticon gav mig extremt mycket. Jag vet inte hur många gånger jag har svävat iväg och drömt mig bort med den plattan. En av 2000-talets mest förtrollande plattor. Så mina förväntningar på In The Absence Of Truth var gigantiska. Den här skivan är dock tyvärr inte lika bra. Det var dock nästan lite väntat. Låtarna är inte lika varierande och dynamiska som Panopticon. Istället är de lite mer rakt på. De har dock blivit hårdare och vissa partier när de lägger på tusen tunga gitarrer så känns det som att bli överkörd. Eller nåt. Många ser sångaren som nackdelen med ISIS pga av att han har en rätt skör stämma egentligen. Jag ser honom dock som charmen med ISIS. Och han skönsjunger faktiskt på några låtar. Och när han growlar på de tyngsta partierna - ja, då är det sanslöst tungt. Men det är ingen skiva man ska lyssna på på ett normalt sätt egentligen. Den är istället som bäst att slumra till. Bakissöndagsmusik när det är som bäst.

# 12. The Haunted – The Dead Eye

Förra plattan rEVOLVEr är enligt mig det bästa The Haunted har släppt, den skivan var så fullkomligt makalöst hård och perfekt att jag tror att de kände det som nödvändigt att göra något annorlunda inför The Dead Eye. För den här skivan är mycket annorlunda jämfört med vad de har gjort förut. Tidigare skivor har varit pang-på-thrash medan the dead eye är betydligt mer dynamisk och experimentell. Och jag gillar det. Dolving märks självklart mest. Han har en av metalvärldens coolaste röster och han tar i och varierar sig mycket med olika röstlägen och dyligt. Låtarna har bra variation men de riktigt hårda bitarna når inte ändå upp som tidigare skivors toppar. Och det är väl det som är det negativa då. I övrigt är det en svinbra platta och tufft av The Haunted att de vågar göra en sådan platta, sådant välkomnar jag. Dessutom har de som vanligt ett skitsnyggt skivomslag. 2006 års snyggaste?

# 11. In Flames - Come Clarity

Gitarrerna har fått en betydligt mer framträdande roll och det är riffen som talar. Dock har de behållit en del av de elektroniska inslagen och det är bra, jag gillar, till skillnad från många andra, de två tidigare skivorna som fan. Fridén sjunger bättre än någonsin och det märks att In Flames överhuvudtaget har ett grymt självförtroende. Visst är skivan kommersiell, de har ju t o m skrivit riktig powerballad, men det är ändå hårt och som sagt mer riffbetonat än på länge. In Flames bästa platta enligt mig.

# 10. Audioslave – Revelations

Audioslave har egentligen två problem som jag ser det. Först och främst kommer de alltid att jämföras med vad medlemmarna har gjort förut. Och de kan aldrig någonsin göra något lika inflytelserikt och bra som musiken som skrevs under åren i Rage Against The Machine eller Soundgarden. Dock så spöar de skiten ur en massa yngre rockband som finns på marknaden. Det andra problemet som jag ser det är att Audioslaves skivor inte håller som helhet. Det finns alltid några låtar som inte riktigt håller måttet, där de kanske har lekt lite för mycket (lite som Kastrullica gjorde under Load-eran). Det finns ett par bottennapp på Revelations också. Exempelvis Broken City. Det var svagheterna. Styrkan i Revelations är dock många. Audioslave har aldrig känts mer som ett band än nu. På Audioslaves första platta kändes det precis som att det var en blandning mellan RATM och Soundgarden. Nu känns det som att alla har hittat sin plats och vågat variera sig lite mer. Det finns några helt fantastiska låtar på denna skiva som man helt enkelt inte kan värja sig ifrån. Och hur mycket jag än försöker så lyckas Chris Cornell ALLTID förtrolla mig med hans gudomliga sångröst. Bäst är de tre avslutande spåren där avslutande Moth är helt fantastisk.

# 9. Iron Maiden - A Matter Of Life And Death

Iron Maiden. Iron Gayden. Så har jag ofta sett på detta fenomenala band. När jag var ung och lyssnade på Metallica och vissa käftade emot och sa att Maiden var bättre så tyckte jag att de var dumma i huvudet (det tycker jag fortfarande). Iron Maiden hade en fjollig maskot och var så gubbiga och spelade på Söndagsöppet och var helt enkelt löjligare än hårda tuffa Hetfield och co. Det är egentligen först på 2000-talet som jag har gått tillbaka i deras skivkatalog och börjat lyssna mycket på tidiga Maiden och helt enkelt insett att Iron Maiden är och förblir ett av världens största hårdrocksband. Kriz var väl en av snubbarna som fick mig att inse detta också på allvar OCH ”comebackplattan” Brave New World. Den är hur bra som helst. Men den förra plattan Dance Of Death blev jag besviken av. Den var tråkig och betydligt mer intetsägande än Brave New World. Så jag hade inte så stora förväntningar på A Matter of Life And Death. Men ack så fel man kan ha! Senaste Maiden-skivan är en av 2006 års bästa skivor. Skivan består i stor del av långa episka låtar (det som jag gillade mest med Brave New World) och texterna är mörka och det är krig och fanskap. Låten For The Greater Good Of God får mig att rysa varje gång. Iron Maiden är kungar.

# 8. Danko Jones - Sleep Is The Enemy

Jag gillar alltid förändringar hos band, små som stora. Och Danko Jones har försökt att ändra sig lite för varje ny skiva de släpper. I grund och botten så kör de samma enkla rock and roll men deras skivor blir mer och mer förfinade och producerade och Sleep is The Enemy är det mest radiovänligaste de har gjort. Tyvärr måste jag säga för jag gillar tidiga Danko mest. Men det är inget snack om att detta är en jävligt bra platta ändå där Invincible är höjdpunkten. Tyvärr så är några låtar lite fööör radiovänliga. Det är nackdelen. Och att skivomslaget är alldeles för vitt och gay. I övrigt är Danko Jones kåtast som vanligt i rockvärlden.

# 7. Slayer - Christ Illusion

Lombardo är gud och tillbaka. Och hela skivan utstrålar extrem självsäkerhet – ”vi är Slayer och vi började med det här när NI hade blöjor eller inte ens fanns!”. Men skivan är på något konstigt sätt för bra. För klassiskt. De har gått tillbaka så mycket de kan till 80-talet och det låter som Slayer och det låter som man hoppades att det skulle göra men det är också det som blir lite av nackdelen. Efter att ha tokdiggat den i några veckors tid så lessnade jag ganska snabbt på den. Men det är inget snack om att Christ Illusion är det bästa Slayer har släppt sen Seasons in the Abyss. Och Lombardo är gud.

# 6. Satyricon - Now, Diabolical

Sjukt svängigt och storslaget. Rock. Grymma riff. Malande långa låtar. Framförallt blev jag impad av hur rockigt det låter. Blacknroll har folk skrivit om den här skivan, dvs som en blandning mellan rock och black metal. Och jag kan bara hålla med. Sen ska det medges att Satyricons konserter på Close-Up Festivalen och Umeå Open har bidraget till att jag verkligen gillar den här plattan så mycket. Soundet på skivan är väldigt avskalat och rent och detta gör också att skivan skiljer sig från många andra. Hitarna är många men det är den avslutande lång malande och cp-tunga To The Mountains som jag ändå gillar mest. Smack.

# 5. Death Breath - Stinking Up The Night

Nicke jävla Andersson är äntligen tillbaka där han hör hemma! The Hellasnoppers i all ära men det är med death’n’rollen han är som bäst. Jag får en kick av att lyssna på den här skivan eftersom det verkligen låter som old school-Entombed, dvs Deathnroll när det är som bäst. Det är skitigt och svängigt och headbangarvänligt och allt görs med glimten i ögat. Och man bara njuter. Och det känns som att Nicke känner så också, jag får känslan av att de har spelat in skivan med ett konstant leende på läpparna. Stinking Up The Night är bra, jävligt bra. Och jävligt mycket nostalgi.

# 4. Celtic Frost – Monotheist

Inflytelserika så inihelsicke på 80-talet men aldrig något band som jag egentligen tagit mig tid att lyssna på. Men CUM och resten av hårdrockstidningarna har ju höjt den till skyarna och dessutom har Peter Tägtgren producerat så det var omöjligt att på något sätt undgå denna platta. Med facit i hand är det inget jag ångrar heller för den här plattan är hur jävla bra som helst. Framförallt skulle man kunna sammanfatta den med ordet Ondska. Det var längesen jag hörde något som verkligen var så imponerande mörkt och fyllt av ondska. Gitarrerna låter förvridna och sjuka på ett djävulskt coolt sätt och sammantaget låter det som om man tagit och blandat Black Sabbath och satan själv. Typ. Inledande Progeny, Domain Of Decay och Synagoga Satanae är några av de många höjdpunkterna. Ondska, mörker, tyngd och djävulskt bra.

# 3. Khoma - The Second Wave

Egentligen var The Second Wave något av en besvikelse för mig. Khomas första skiva, Tsunami, var, och är fortfarande, något av det vackraste jag någonsin har hört och musiken nådde rakt in i min själ. Jag fick bokstavligt talat tårar i ögonen Och nu när andraplattan skulle släppas inför hela världen kan jag inte annat än konstatera att mina förväntningar var gigantiska. Besvikelsen ligger först och främst i att de har valt att spela in några av låtarna från deras första skiva igen. Grejen är att de bästa låtarna på The Second Wave består av just dessa nyinspelningar; Stop Making Speeches, Like Coming Home och One Of Us Must Hang. Sen kunde ju givetvis inte denna ”uppföljare” ge mig samma positiva chock som deras tidigare eftersom man på något sätt visste vad man skulle få. Men där ska jag sluta gnälla för det är inget snack om att The Second Wave är klart uppe i toppen av 2006 års bästa skivor. De nya låtarna håller faktiskt också måttet och låtmaterialet är jämnt skivan igenom. Framförallt är det dynamiken mellan det lugna och det tunga som är så perfekt och så snyggt och med Jämtes röst över allt detta så kan man inte stå emot, det blir för mäktigt. Soundet är betydligt mer förfinat än den förra plattan också. Snuskigt nära perfektionism.

# 2. Cult of luna – Somewhere Along The Highway

Denna skiva är utan att tveka den skiva som berörde mig mest av alla 2006. Jag har lyssnat på den konstant när jag har varit ute och gått, åkt buss och lagt mig för att sova. Jag hade mina perioder i inledande 2006 då jag var betydligt mer deppig än glad och då har den här skivan fungerat som en samtalspartner för mig - musiken är den bästa terapin såklart. Jag trodde aldrig att Somewhere Along The Highway kunde komma upp i samma kvalitet som förra plattan Salvation. Salvation var en temaplatta som kändes så genomtänkt och genomarbetad att jag trodde toppen var nådd hos Cult Of Luna. Och när jag fick höra låten Back To Chapel Town från nya skivan så kändes det som att jag skulle ha rätt. Denna låt är inte dålig på något sätt men påminner mycket om mycket annat de har skrivit förut. Men resten av skivan är helt underbar. Deras sound är mer ”levande” och direkt än tidigare på något sätt. Och det svänger hela tiden från det lugna vackra till det tunga mörka. Lyssna bara på Finland eller Dim. Eller 2006 års bästa låt: Dark City Dead Man. Musik blir inte mäktigare än så.

# 1. Mastodon – Blood Mountain

Jag känner mig faktiskt lite tråkig att jag också (precis som Kriz och Nordin) har valt denna platta som 2006 års bästa platta. Men vad ska man göra? Blood Mountain VAR bäst 2006. Det var längesen jag fick en sådan kick av att lyssna på en ny platta för första gången. Jag och Kriz satt i varsitt rum och skickade sms till varandra i total pepp. Blood Mountain är en underbar musikalisk resa från inledande The Wolf is Loose till avslutande Pendulous Skin. Enough!


2006 års bästa skivor enligt Erik Persson:

1. Mastodon – Blood Mountain
2. Cult Of Luna – Somewhere Along The Highway
3. Khoma - The Second Wave
4. Celtic Frost – Monotheist
5. Death Breath - Stinking Up The Night
6. Satyricon - Now, Diabolical
7. Slayer - Christ Illusion
8. Danko Jones - Sleep Is The Enemy
9. Iron Maiden - A Matter Of Life And Death
10. Audioslave – Revelations
11. In Flames - Come Clarity
12. The Haunted – The Dead Eye
13. Isis - In The Absence Of Truth
14. Intronaut – Void
15. Tool – 10.000 Days




Fem Bubblare:
Skivor som var bra och på gränsen till att hamna på topp 15.

Lamb of god – Sacrament
The Mars Volta – Amputechture
Deftones - Saturday Night Wrist
Vader – Impressions In Blood

Katatonia – The Great Cold Distance

God Jul & Gott Nytt År!!!

Så var det åter igen den tiden på året som vi kallar jul. I år känns det extra välkommet. En termin som musiklärare har gått väldigt, väldigt fort och det har varit riktigt roligt. De sista två veckorna har dock varit enormt jobbiga, med luciatåg och julavslutning och hela fadderullan. Typiskt att man blir förkyld nu så fort man får chans att koppla av. Blä.

Sitter här och peppar Max. Dags att dra inom en halvtimme och träffa alla man inte träffat på länge. Det som känns sjukt är att vi som bor i Umeå knappt ses nu för tiden... Erikarna träffar jag väldigt sällan, fastän vi bor på så gott som samma adress. Eftersom rep med Dirty minst sagt ligger på is så blir det extremt sällan, och Nordin den jäveln ser jag ju nästan bara när vi festar. Sen har ju jag inte varit så jävla aktiv på Modo-fronten efter uppehållet för Karjala Cup. Har fan inte haft sug efter att se matcherna, och jag känner mig som en jävla fejk-supporter, men så är det. Nya friska tag till nästa termin.

För er som är i Ö-vik: missa inte den årliga Julfesten på Sliperiet 27-28/12. Megaleif lirar i vanlig ordning på torsdagen, so be there!

Nu orkar jag inte skriva nåt mer. Vill bara hälsa alla ni som läser detta en riktigt god jul. Se till att ta det lugnt och koppla av från allt det helvete som är jobb och skola och stressa inte upp er i onödan. Umgås och ha det gött. Käka skinka och drick must. Bli feta(-re). Gud är god.

Vi syns, mina älsklingar!

Vad har dessa skivtitlar gemensamt?

bruce dickinson - "chemical wedding"
clawfinger - "deaf, dumb, blind"
coal chamber - "chamber music"
cradle of filth - "dusk and her embrace"
crowley's band - "demo"
entombed - "uprising"
filmmusik - "the matrix"
filmmusik - "m:i-2"
foo fighters - "there is nothing left to loose"
iron maiden - "ed hunter"
kent - "hagnesta hill, "isola"
kittie - "spit"
korn - "issues", "follow the leader", "life is peachy", "family values"
limp bizkit - "three dollar bill yall$", "significant other"
lok - "naken, blästrad och skitsur", "sunk 500"
machine head - "the burning red"
misery loves co. - "not like them", "your vision was never mine to share"
nine inch nails - "the fragile"
nutmeg - "demo"
orgy - "candy ass"
pain - "rebirth"
psycore - "i'm not one of us"
ray j parker - "ghostbusters"
red hot chili peppers - "californication"
sahara hotnights - "c'mon let's pretend
slipknot - "slipknot"
sepultura - "chaos ad."
system of a down - "system of a down"
the cranberries - "bury the hatchet"
white zombie - "astro creep 2000"

McDonald's steals artwork from Nine Inch Nails

"I was fetching a burger from a McDonald's near me just outside Warren Street tube station, when I noticed that the new "upmarket" McDonald's design they'd set up in there was... well, vaguely reminiscent of the art from The Fragile."

Stumblade på detta idag. Tyckte man att Macdonalds var MCsugiga redan förut så blir man inte förvånad nu. Som grafiker borde man spikas upp på en vägg och skämmas av en sådan där uppenbar stöld. Sno Fragile-designen rakt av är fan riktigt illa. Detta hittades bland annat på theninhotline och diggit.

Dziendobry & Volgende halte: Nederland

Detta är rubrikerna på Metclubs två senaste nyheter. Que? Men tittar man lite noggrannare på det hela förstår man snart att det är polska respektive nederländska, och efter några sekunder ser jag att Metallica kommer till dessa länder och lirar i slutet av maj. 2008 års Metallicaresa börjar alltså att växa fram. Blir det dags att besöka Metallica i Polen 2008 kanske? :)

May 28 - Chorzow, Poland @ Slaski Stadium
May 30 - Landgraaf, The Netherlands @ Pinkpop
Jun. 07 - Nürburgring, GER @ Rock am Ring
Jun. 08 - Nürnberg, GER @ Rock im Park

Kul som fan att läsa reaktionerna på Metforumet, speciellt från amerikanerna. De blir helt galna över att Metallica inte väljer att spela i staterna. Fast sydamerikanerna är ännu galnare; Metallica har inte lirat där sen 99 och när de skulle ha spelat där 2003 så ställde de in. Kung. Pung.

Något annat jävligt viktigt är att MAMMAS NYA KILLE är tillbaka nästa år. 9 januari 2008 smäller det och det kommer att sändas under hela året. Ni som inte har nån koll på vad det är för något får googla på det!

En vecka kvar till jullov nu. Eller ännu mindre egentligen. Skönt som fan. Vi har tänt ljus på jobbet här idag och lyssnar på julmusik. Allt för att försöka få lite julstämning. Jag längtar som fan att få komma hem och käka morsans mat och inte göra ett smack på ett par dagar. Jä. och sen kommer nyår och då blir jag ju påmind om att det måste styras upp. FÖR HELVETE liksom.

En andra chans.

Då var det tid för Pappa att säga några väl valda ord igen då. Jag har ofta fått höra att det är mänskligt att fela och att man alltid ska ge folk en andra chans och runt om i världen ser vi ju väldigt bra exempel på just detta. Det var fel av Zach att satsa på en solokarriär och det var rätt att ge Rage Agains The Machine en andra chans för att bara nämna ett exempel. Nu ska jag förlåta felandet och ge en andra chans. Därför kommer jag befinna mig på Hovet på lördag. Marilyn Manson ska få en andra chans efter det fruktansvärt tama spektakel han bjöd på där på Hultan för över 2 år sedan. Det var en av mina största musikaliska besvikelser och maken till brist på yrkesstolthet har jag sällan skådat. Men nog om det. Jag förlåter dig Manson. Du får en andra chans.

Min vana trogen har jag nu peppat med musik och horat i diverse forum i jakt på spellistor. Vad fan kan karln tänkas spela på lördag. Ja, jag hittade det här och hoppas att han träffar någorlunda nära i helgen.


If I Was Your Vampire
Disposable Teens
(m)obscene
Torniquet
Irresponsable Hate Anthem
Sweet Dreams
Lunchbox !!!
The Fight Song
Putting Holes In Happiness
Heart-Shaped Glasses
Rock Is Dead
The Dope Show
The Reflecting God
Antichrist Superstar
The Beautiful People


Redan nu tycker jag det ser intressant ut. Spellistan är från den 5/12 och fokus ligger givetvis på nya plattan MEN karln har kulor nog att ha aningen större fokus på arga, tunga, hårda, superba Antichrist Superstar. Det är coolt och det bådar gott. Jag är försiktigt optimistisk och hoppas att Mr Manson himself med flera ska blåsa det där tragiskt tråkiga från 2005 av banan för gott. Jag hoppas dessutom att när han gör det så är avslutningen lika jävla tung som den femte december. The Reflecting God, Antichrist Superstar, The Beautiful People. I rest my case! Som det så fint heter på utrikiska.

Rock am FUCK!!!!

Helvetet! Jag skakar i hela kroppen. Jag är fucked up. Det här är för stort för mig att hantera.
Jag håller på att bryta ihop av längtan till dagarna 6,7 och 8 i juni månad.
Satt och tänkte kolla in lite om Rock am Ring hade uppdaterat sin hemsida och kanske kastat upp nått band. Roskilde har ju släppt sitt första. Föga peppande Radiohead.

Sagt och gjort. Smackar in Rock-am-ring.com i browern och börjar läsa. Jag stakar mig genom den oerhörda mängd tyska innan den uppenbarar sig för mig. Bandlista! De första släppen. Och likt messias, brinnande buskar och andra profeter och gudar uppenbarar där sig ett första namn och jag tror knappt det är sant.

M E T A L L I C A

Jag börjar fan svettas. JAMES! Jag är så yr att jag knappt lyckas ta mig genom resten av bandlistan och noterar lite snabbt i sammanhanget dussinband som typ Hellacopters, Motörhead och nått mer skit innan jag ser ytterliggare ett namn som ger mig känslor som ligger bortom eufori. Jag blir helt enkelt kåt!

RAGE AGAINST THE MACHINE.

Rage agains the machine spelar i europa för första gången på åtta år! Det här är fan hur stort som helst och det om något är fan i mig ett tecken på att grabbarna är tillbaka på banan. Parentesen Audioslave är och förblir ett blekt minne. Nu jävlar ska det rasas mot maskineriet och det ska göras på Nurburgring tillsammans med James, Lars, Kirk och Robert. Fyra snubbar jag aldrig kan få nog av.
Jag kommer vara där. Jag bokar in semestern redan nu. Ni som inte gör det är och förblir Jocke Berg för resten av era liv.

De förlorade styckena

För ett tag sedan satt jag och skrev ett inlägg som spårade ur totalt. Jag svamlade runt både hit och det utan att hålla mig till ämnet så att säga. Kan man jämställa musik med religion? Det va kring den frågan jag diskuterade den där ödesdigra kvällen och det här är vad jag kom fram till (fast jag kom inte fram till så mycket egentligen)…



Vad är då religion och hur kan man dra kopplingar till musik? Jag skull vilja säga att en religion står på sex delar: Lära, Mytologi, Etik, Ritualer, Upplevelsen och Det Sociala.

Lära – Det är ju egentligen en förklaring/beskrivning av den verkligheten i lever i. Man skulle kunna säga att det är själva ramen eller duken som man målar sin religion på. Här kan man ju säga att de olika musikstilarna representerar olika läror. Precis som de olika världsreligionerna finns det i grunden likhet mellan musikstilarna men deras mytologi, etik, ritualer mm skiljer dem åt och därigenom också gör dem så olika.

Mytologi – Här snackar vi berättelser om Gud/gudar, skapelseberättelse och andra händelser i historien. Här är ju parallellen väldigt uppenbar mellan musik och religion. Inom varje musikstil, eller lära om man så vill, finns det gudar och historia som är viktig att kunna. Precis som vissa religionerna delar historia gör även olika musikstilar det. Och precis som protestanterna har sitt ursprung i kristendomen har hårdrocken sitt ursprung i Rock n Roll. Parallellerna är många om även ibland en aning långsökta. När det kommer till gudar så är ju Metallica definitivt gudar inom Metal. Precis som Elvis är Gud inom Rock n Roll och Timberland är det inom Hip-Hop (även om jag ibland har svårt att klassa Hip-Hop som musik).

Etik – Varje musikstil har, precis som olika religioner, sina egna värderingar och regler för beteenden. Tänk bara på skillnaderna mellan en hårdrockare och en Hip-Hoppare eller en Jazzälskare. Vad man i hårdrockskretsar skiljer sig ju avsevärt från till exempel Hip-hopkretsar. Den som varit på en spelning med Metallica eller Entombed vet vad jag snackar om. Det kan vara ett jävla röj och aggressivitet under spelningen men när den är slut vill man bara krama om dem man moshat med och tacka dem för en oförglömlig upplevelse.

Ritual –Tillbedjan, högtider och ritualer skiljer sig ju skiljer sig ju kanske inte så mycket mellan de olika religionerna. Men det gör det ju inte mellan de olika religionerna heller. Man kan säga att grunderna är de samma men vi utformar våra ritualer på olika sätt. När man går på en Machine Head konsert gör man så här och när man ser 50 cent går det till så här. Man headbangar till Metallica och man… jag vet inte riktigt vad man gör på en 50 cent konsert. Man kanske skjuter varandra, vad vet jag. Det finns Jazzklubbar och det finns Hårdrockskrogar precis som det finns kyrkor och det synagogor. Det finns jazzfestivaler och det finns hårdrocksfestivaler precis som det finns påsk och jom kippur.

Upplevelsen– Här handlar det ju egentligen hur vi upplever våran religion, hur vi överlåter oss till den och upplever något som är större än en själv. När man står och mosas mot kravallstängslet medan James och 30-75 tusen runt om dig skanderar; DIE, DIE, DIE, DIE! Då känner man sig ju verkligen som att man upplever och deltar i något som är så mycket större än en själv. Fast samtidigt känner man än närhet och väldigt personlig kontakt med Guden som står där på scenen och är större än själva människan James.

Socialt – Att vara religiös eller musikälskare är ju långt ifrån en antisocial syssla. Man diskuterar, debatterar, tillbedjes, utför högtider tillsammans mm. Det finns ju även en trygghet i att möta en person av samma religion/musiksmak. Man känner direkt en tillit och trygghet i personen eftersom man delar något så stark som kärleken till samma musik/religion.

Sen kommer ju det här med kopplingen mellan organiserad religion och fan clubs, munkar och musiknördar. (Vad fan håller jag på med nu, det här håller ju på att spåra ur totalt om det inte har gjort det redan) Men skulle jag, som den musiknörd jag är, kunna avlägga ett kyskhetslöfte precis som munkarna gör? Det där var en jävligt svår fråga att svara på. Skulle jag för min kärlek till musiken kunna avstå från sex för all framtid? Äh, det här börjar ju bli helt stört...


Det där va de ”förlorade styckena” som jag valde att ta bort från ett tidigare inlägg. Visst märks det att jag skrev texten väldigt sent, tror klockan va runt fyra på natten, eftersom jag inte kunde sova på grund av en enorm Metallica-pepp. Naturligtvis ska texten ses som ren underhållning och inte alls som någon form av manifest a la Luther.

Ha en bra helg, om det är något kvar av den när ni läser detta, så ses vi i framtiden.