Tisdagar är alltid den drygaste dagen på veckan. Oftast iaf. Har man klarat av den dagen så brukar resten av veckan flyta på smidigare. Idag gick tisdagen ovanligt segt och jävligt, trots att jag hade smackat i mig hela 2 st PowerPoint-burkar (en billigare variant av Red Bull/Burn) för att hålla mig speedad och glad. Trött som ett cp efter jobbet gick jag av nån anledning in till Hemköp vid Åhléns för att köpa smör till middags-palten. Men jag var som lite borta och hittade fan inte smöret! Så jag stod där med Neurosis i hörlurarna och bara kollade en liten stund på när folk gick och handlade. Sen tänkte jag att jag skulle köpa en mozarella-pizza i ren frustration men just då hittade jag rätt. Nä, det var inte svårt, jag var bara helt enkelt på fel sida av butiken. Men grejen var att jag var trött och efter en seg promenad hem i duggregnet så tänkte jag som bara lägga mig i soffan och däcka till Roomservice. Av nån anledning har jag blivit helt fast i det programmet. En av de bästa programmen som går på TV just nu. Ja, förutom nyhetsprogrammen då givetvis. Jag vet inte varför jag tycker så riktigt. Jag vill minnas att jag hade en dröm att bli snickare där nån gång i mellanstadiet men gav upp det när jag insåg att jag inte var så jäkla praktiskt lagd ändå. Och nu tror jag att intresset har uppkommit igen eftersom jag har flyttat och tror mig ha blivit lite inredningsexpert. Skit samma, Roomservice är kung. Kung.
Men nu tappade jag tråden.. jag kom hem och var jävligt less och checkade posten. Och där låg den – senaste numret av Close-Up Magazine! Usch och fy vad glad jag blir varje gång och så även denna gång. Men den här gången blev jag ovanligt glad för när jag vände på den inplastade skönheten såg jag att det var självaste Trent Reznor på omslaget – kanske snyggare än någonsin. Och all småångest och trötthet försvann på en gång.
Så detta är alltså min lilla enkla kärleksförklaring till denna eminenta tidning. Jag har säkert skrivit något liknande blogginlägg förut. Men det kvittar. Denna tidning förtjänar all respekt som finns. Det finns vissa saker man borde göra för att hålla koll på den riktiga musiken i denna värld. Först och främst bör man ju ha ett intresse av rock och metal överhuvudtaget men för att dyka djupare in i den häftiga djungeln så gäller det att utforska. Och det gör man med bra musiknördpolare som man kan diskutera musik med på en hög nivå. Det gör man också genom att hellre lägga pengar på sin skivsamling än mat och hyra (ok, hyran går väl före men maten brukar i 9 fall av 10 komma på andra plats efter musiken). Det gäller också att dra på häftiga metalkonserter hela sommaren istället för att dra på störtlöjliga chartersemestrar för att ytterligare öka sin medvetenhet om hårdrockens överlägsenhet. Håkan Persson på P3 Rock skall man lyssna på varje torsdag natt, och ni som inte gör det pga tidsbrist eller glömska eller liknande kan med dagens moderna teknologi lyssna på det senaste avsnittet i efterhand. Självfallet ska man klä sig som en hårdrockare. Nä, man behöver inte gå omkring med t-shirts med Slayer-tryck jämt men det räcker med de där små detaljerna som gör att den gamle tanten i kön på ICA hellre byter till den andra kassan eftersom hon anar onda makter. Håret är viktigt. Där behöver man heller egentligen inte ha ett långt svall ner till rumpan. Men detaljerna måste finnas där såsom förslagsvis svartfärgat hår… eller headbangarlångt hår… eller Vulgar Display Of Power-rakat Philip Anselmo-hår osv… Men viktigast av allt detta är att man måste ha en prenumeration av Världens bästa tidning alla kategorier Close-Up Magazine!
Det är helt sjukt vad den tidningen ger mig pepp och fördjupning inom den tyngre musiken. Oftast när jag läser artiklar i den tidningen så ryser jag av välbehag och välbefinnande. Det spelar ingen roll om jag inte ens vet vilka bandet är som just den specifika artikeln behandlar. Det är oftast hur intressant som helst ändå. Och om man ska kika bakåt i CUM-historien och redogöra för de fantastiska artiklar som har skrivits om alla mina favvoband de senaste åren så är det helt fantastiskt.
Close-Up Magazine-skribenterna gör ett gudomligt jobb och chefredaktören Robban och världens bästa journalist Martin Carlsson dyrkar jag fan nästan lika mycket som Hetfield själv. Nästan. Ta intervjun med Trent Reznor som exempel som avslutar det senaste numret.. den intervjun är så givande och intressant att den krossar allt annat jag läst om Nine Inch Nails angående Year Zero med hästlängder! Överdriver jag? Nä, jag tror inte det. Men jag är peppad. Och intervjuerna med Chris Cornell, Ozzy och Paradise Lost håller också skyhög kvalité.
Så.. ni som tycks vara en slav under hårdrocken och som ännu inte är prenumeranter… Skärp er! Och smacka in en autogiro-prenumeration redan idag!
