Aftonbladet verkar ha startat upp ett samarbete med tv-bolaget VBS.tv och tanken verkar då vara att visa "exklusika dokumentärer" via Aftonbladet-TV-tekniken. Det första de koncentrerar sig på att visa behandlar den extrema metal-subgenren BLACK fuckin' metal och först och främst bandet Gorgoroth. Det är intressant, ty enda anledningen till att Aftonbladet sänder detta är ju givetvis för att oinsatta svenssons ska fasa över vilken hemskhet som finns i vårt grannland. Det är kung tycker jag. Men när man snackar bandet Gorgoroth och ex-sångaren Gaahl så finns det ett klassiskt klipp från dokumentären "Metal, A Headbanger's Journey" som man bara måste se. Om och om igen. It it the shit.
Här är artikeln:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article4951331.ab
Och här är klippet:
30 april 2009
En skadat bra lineup?
Idag kom det jag har väntat och väntat och väntat på så sjukt länge. Alla cockteases heliga moder (om man inte räknar Trent) levererade och ett av världens mest intressanta band ska spela på Roskilde. Faith No More kommer till Roskilde. Det är hur stort som helst för mig, som avgudat detta band sedan... ja tidigt 90-tal? De ligger där uppe hos mig, tillsammas med KoRn, Metallica, NIN och Rage Against The Machine. Att nu få en chans att se dem för första gången känns så stor att jag hade offrat hela min skivsamling för att få göra det. Om det hade behövts. Nu när Pattons överlägset bästa band (ja jag får säga att det är hans band) är klar har vi en bandlista som enligt mig ligger i den absoluta toppen av det jag sett. Kanske inte till mängden, men till kvaliteten på de band som faktiskt är något att ha.
Faith No More, Nine Inch Nails, The Mars Volta, ISIS, Slipknot, Down, Oasis, Social Distortion.
Det där är inga dåliga namn alls. Än fast Erik kommer påstå det, men det är mest för att han numera blivit moderockare och är rädd för allt dom är 30 minuter från hans eget badrum. Jag och andra sidan är så sjukt peppad att det läcker diverse kroppsvätskor ur mig. Om man dessutom är så nördig som jag är så klämmer man in en spelning med KoRn på Vega i Köpenhamn dagen innan Roskildes banddagar börjar och man river även av Metaltown helgen innan. Detta kommer ge mig de överlägset mest musikintensiva dagarna i mitt liv. Och det är exakt ett sådant liv jag värdesätter. Det är exakt så jag vill leva!
25 april 2009
The Stockholm Syndrome
Japp Obama har verkligen fått Amerikanerna att tro att det nya USA:et ska bli som ena Sverige å Stockholm. Fan tycker detta var riktigt bra reklam för Sverige även fast det speglas att vara ett socialistiskt helvette. :)
23 april 2009
Klimatkrisen löst?
Det visar sig nämligen att de har för några år sedan hittat en planet som liknar jorden bara 20 ljusår bort. En planet som ska innehålla vatten. Dock tror de att det kan vara för varmt på planeten. Men genom att de finslipar sin teknik så är de övertygade om att de kommer får svar på fler frågor och även hitta fler jordliknande planeter.
Vem vet vi kanske snart skaffar oss balla rymdskepp och reser vidare för att befolka nya planeter. Precis som i Battlestar Galactica!!!
Viva la resistance!
Tänk om det skulle bli så att riksbanken ser sig tvungna att trycka upp fler papperslappar. Tänk om det skulle bli så att vi får en hyperinflation i Sverige. Vilken lycka för alla skuldsatta människor! Plötsligt så skulle akademikerskatten (studielånet) bli ett minne blott! Snacka om att människor skulle börja genomskåda alla de ockrare som sålde luft. Vari ligger värde, och vari ligger ägandet? Jag tror knappast att de som sitter på flest papperslappar skulle trivas, men de som saknar papperslappar skulle plötsligt bli likställda i sitt människovärde. Kanske skulle man då börja se till människan igen.
You see the distant flamesThey bellow in the night
You fight in all our names,
for what we know is right
And when you all get shot
And cannot carry on
Though you die, La Resistance lives on!
21 april 2009
Sonisphere 2.0
Nu har det släppts ett par nya band till Sonisphere:
Machine Head
Anthrax
The Hives
The (International) Noise Conspiracy
2 band till ska släppas, dock ser det ut som att det ena kommer att vara nåt demoband som vinner nån tävling eller nåt på myspace, men det blir nog bra ändå.
Machine Head
Anthrax
The Hives
The (International) Noise Conspiracy
2 band till ska släppas, dock ser det ut som att det ena kommer att vara nåt demoband som vinner nån tävling eller nåt på myspace, men det blir nog bra ändå.
20 april 2009
THE SYSTEM HAS FAILED
Idag har varit en sådan där jävlig dag... men den började ganska bra ändå. Vaknade upp klockan halv sju och var inte ett dugg trött, och det är ju trots allt måndag till råga på allt! "Vad är det frågan om!? Något måste ju vara diaboliskt fel!", tänkte jag stilla för migsjälv. De senaste veckorna har jag varit på oförskämt bra humör. Jag har inte alls varit bitter och fientlig, som annars har varit min melodi de senaste två åren. I eftermiddag kom det tillbaka... det som förmodligen triggade mig var tanken på att profiten är viktigare än en människas välbefinnande.
Varför rädda ett system som är dömt att förgöra sigsjälvt?
Varför rädda ett system som är dömt att förgöra sigsjälvt?
Det handlar inte om människor... allt handlar om pengar... ekonomisk j*vla vinst. Jag förstår inte hur man kan försvara ett system där skulderna hela tiden skall överstiga det faktiska kapitalet. Så länge det finns skuld så finns det ett värde i de papperslappar vi kallar för "gångbar valuta". Att vara skuldsatt är detsamma som att vara en slav. Detta moderna slaveri är en inbyggd mekanism av det monetära system som all vår konsumtion vilar på... och vi måste hela tiden konsumera mera... annars faller skiten samman. Dumt att göra något nu innan det är försent.
18 april 2009
Some Kind Of Monster - Machine Head-style
Inte nog med att Machine Head har en gitarrist som svimmar lite spontant då och då, som ni kanske vet har bandets två originalmedlemmar Robb Flynn och Adam Duce bråkat med varandra så till den milda grad att de kände sig tvingade att ta terapisessioner tillsammans för att snacka igenom de 17 år som de har spelat i band med varandra. Helt hundra verkar det inte vara men förhållandet är förbättrat. Läs en sjukt intressant intervju (som också har publicerats i Kerrang!) på News-delen på bandets hemsida:
17 april 2009
PRESSMEDDELANDET FRÅN PIRATBYRÅN
Internet är IRL. AFK är en chimär. Domen är LOL. Framtiden är VÅR. Få er dos av 1337 @ http://is.gd/sQ1C !
16 april 2009
Tamaraw twatsplitters!
Hade tänkt att propagera lite för en riktig käftsmäll, nämligen kungbandet Tamaraw! Deras demo Ambience Overload släpptes i typ januari och det är nästan det enda som jag lyssnat på i metalväg den senaste tiden. Jag bara älskar deras musik!! Speciellt kunglåtarna "Sick of Living / Unwilling to Die" där extasen är ett faktum under slayer-riffet ungefär vid 2:40 och "Faith in Deceit" där thrash'andet riktigt kommer igång på allvar efter halva låten. Rekommenderas varmt!
Last FM
Myspace
Last FM
Myspace
Projekt Hellacopters del III
Det rullar på, som de vuxna brukar säga. Sakta men säkert trillar plattorna in. Igår passerade jag en riktig milsten. Projekt Hellacopters klart tyngsta förvärv hittills. Han var inte billig men det är en platta man lätt bygger en gedigen samling kring. Välkommen hem Killing Allan!
MODO anställer Milo som huvudtränare + en målvaktstränare + Melinder tillbaka som rektor!
Det är sjukt spännande att vara MODOit just nu, det händer så extremt mycket! Miloslav Horava, den forna tjeckiska superbacken som spelade i MODO i början av 90-talet, har nu rekryterats som huvudtränare i MODO Hockey. Han har MODO-hjärta och har grymma kontakter nere i Tjeckien. Jag skulle inte förvåna mig om det blir klart med en spännande tjeck framöver. Det kommer också att bli klart med en andretränare snart, det ryktas om Garpenlöv. Exciting!
Dessutom har MODO anställt Tomas Bjuhr som målvaktstränare – hur bra och viktigt som helst!
Och till sist, Melinder är tillbaka där han har varit som viktigast. Nämligen som rektor på hockeygym och dessutom kommer han att jobba inom MODO:s organisation. Fråga MODOS kända 73:or vilken snubbe som har betytt mest för dom i sin utveckling som hockeyspelare och du får samma svar - Anders Melinder. Detta kommer också göra att hockeygymnasiet kan knyta till sig talanger från hela landet som vill få samma utbildning som exempelvis Foppa.
Som sagt, det är grymt spännande tider som MODOit just nu!
MODO HOCKEY!
Dessutom har MODO anställt Tomas Bjuhr som målvaktstränare – hur bra och viktigt som helst!
Och till sist, Melinder är tillbaka där han har varit som viktigast. Nämligen som rektor på hockeygym och dessutom kommer han att jobba inom MODO:s organisation. Fråga MODOS kända 73:or vilken snubbe som har betytt mest för dom i sin utveckling som hockeyspelare och du får samma svar - Anders Melinder. Detta kommer också göra att hockeygymnasiet kan knyta till sig talanger från hela landet som vill få samma utbildning som exempelvis Foppa.
Som sagt, det är grymt spännande tider som MODOit just nu!
MODO HOCKEY!
15 april 2009
Äntligen, Modo Hockey part II - Rawks tankegångar
MO’jävla’DO! Äntligen!
Att Rindell skulle få sparken var en självklarhet och det skedde relativt snabbt.
Men sedan har MODO-ledningen börjat snacka om Revansch 09/10 utan att riktigt dragit några slutsatser eller åtgärder över det som har hänt. Folket har legat på och mer eller mindre krävt VD:ns och Sportchefens avgång men när det har dragit ut på tiden så har jag blivit mer och mer tveksam till att det verkligen skulle hända.
Jag antar att Kent Forsberg och co har sagt sitt och med supportrarnas och hela bygdens missnöje som tryckte på så var det helt enkelt omöjligt att ha kvar Ecke och Jerry. Jag är förbannat glad att detta hände och nu kan man på allvar börja snacka om revansch.
Allt känns plötsligt extremt mycket mer positivt men det är en lång bit kvar att vandra. En ny tränare behövs fort som fan, ty MODO har varit utan en tränare i vadå två månader snart? Och sedan behöver vi säga upp lite kontrakt också. Bort med Snellman och co. Viktigaste punkten efter en ny tränare är dock en ny målvakt.
Imorgon FM ska MODO ha en presskonferens. Jag hoppas att de kan presentera lite nyförvärv då; jag hoppas på en kanadensare som tränare och tror att de offentliggör Bjurling som ny förstamålvakt.
Meriterna som den nya VD:n innehar känns helt klart imponerande men om jag har förstått det hela rätt så kommer det en ny riktig VD framöver.
Angående sportchefen så är jag lite tveksam till Freddan, men även han lär inte bli kvar på sin post i längden. Det som talar för honom är han har stått där nere i skiten och upplevt det hela. Dessutom ville ju Timrå ha honom som sportchef tidigare så helt borta kan han ju inte vara. Men dessutom kommer Freddan att få hjälp av Werner och co i det nya Sportutskottet och i hemlighet tror jag att NHL-veteranerna med Foppa i täten gör mycket.
Helt plötsligt blev Silly Season iaf jävligt mycket mer spännande! Vi har hittills gjort klart med två nyförvärv som inte direkt har någon WOW-känsla över sig. Jag tror att det blir något sådant framöver – om nu inte Färjestad eller LHC eller någon av de andra rövklubbarna viftar för mycket med tusenlapparna.
Men Nordin, att säga att du INTE varit en supporter ett tag pga vad som har hänt är ju skitsnack. Vänd på det istället. Du var en BESVIKEN supporter och har visat ditt missnöje helt enkelt. Och jag är helt övertygad om att anledningen till att det blir förändringar beror på oss supportrar.
Och på tal om oss fans. MODO har bytt namn på sin supporterklubb. Från MODO Support till... Lumberjacks! Jag var lite tveksam först men nu är det kung. Nu kan vi klä ut oss till skogshuggare med yxan i högsta hugg och vråla! På forumet diskuteras olika logo-förslag och jag gillar tanken att göra något liknande denna:
Att Rindell skulle få sparken var en självklarhet och det skedde relativt snabbt.
Men sedan har MODO-ledningen börjat snacka om Revansch 09/10 utan att riktigt dragit några slutsatser eller åtgärder över det som har hänt. Folket har legat på och mer eller mindre krävt VD:ns och Sportchefens avgång men när det har dragit ut på tiden så har jag blivit mer och mer tveksam till att det verkligen skulle hända.
Jag antar att Kent Forsberg och co har sagt sitt och med supportrarnas och hela bygdens missnöje som tryckte på så var det helt enkelt omöjligt att ha kvar Ecke och Jerry. Jag är förbannat glad att detta hände och nu kan man på allvar börja snacka om revansch.
Allt känns plötsligt extremt mycket mer positivt men det är en lång bit kvar att vandra. En ny tränare behövs fort som fan, ty MODO har varit utan en tränare i vadå två månader snart? Och sedan behöver vi säga upp lite kontrakt också. Bort med Snellman och co. Viktigaste punkten efter en ny tränare är dock en ny målvakt.
Imorgon FM ska MODO ha en presskonferens. Jag hoppas att de kan presentera lite nyförvärv då; jag hoppas på en kanadensare som tränare och tror att de offentliggör Bjurling som ny förstamålvakt.
Meriterna som den nya VD:n innehar känns helt klart imponerande men om jag har förstått det hela rätt så kommer det en ny riktig VD framöver.
Angående sportchefen så är jag lite tveksam till Freddan, men även han lär inte bli kvar på sin post i längden. Det som talar för honom är han har stått där nere i skiten och upplevt det hela. Dessutom ville ju Timrå ha honom som sportchef tidigare så helt borta kan han ju inte vara. Men dessutom kommer Freddan att få hjälp av Werner och co i det nya Sportutskottet och i hemlighet tror jag att NHL-veteranerna med Foppa i täten gör mycket.
Helt plötsligt blev Silly Season iaf jävligt mycket mer spännande! Vi har hittills gjort klart med två nyförvärv som inte direkt har någon WOW-känsla över sig. Jag tror att det blir något sådant framöver – om nu inte Färjestad eller LHC eller någon av de andra rövklubbarna viftar för mycket med tusenlapparna.
Men Nordin, att säga att du INTE varit en supporter ett tag pga vad som har hänt är ju skitsnack. Vänd på det istället. Du var en BESVIKEN supporter och har visat ditt missnöje helt enkelt. Och jag är helt övertygad om att anledningen till att det blir förändringar beror på oss supportrar.
Och på tal om oss fans. MODO har bytt namn på sin supporterklubb. Från MODO Support till... Lumberjacks! Jag var lite tveksam först men nu är det kung. Nu kan vi klä ut oss till skogshuggare med yxan i högsta hugg och vråla! På forumet diskuteras olika logo-förslag och jag gillar tanken att göra något liknande denna:
MODO Hockey 4 lifeaaah.
Äntligen, Modo Hockey!
Efter de två skitsäsongerna, som Modo har bakom sig, kunde jag inte fortsätta kalla mig för Modosupporter. Det beror på den i mina ögon uppenbart dåliga sportschefen Erik Holmberg. För vad har han egenligen lyckats med de senaste åren? Just det, han har ju sign:at hur många bra spelare som helst... Därför har jag sedan Modo åkte ur slutspelet -09 officiellt slutat vara Modosupporter till dess att Erik Holmberg blir sparkad från posten som sportchef.
Och nu kan jag med glädje meddela att jag återigen är officiellt en Modosupporter! Styrelsen har äntligen fått tummen ur kakburken och sagt upp VD:n Jerry Häggström samt skiljt Erik Holmberg från rollen som sportchef.
Läs mer: http://www.modohockey.se/nyheter.cfm?nyhet=4185&rows=5
14 april 2009
Kärlek Vs. Musik
Tänkte försöka mig på att söka efter vägledning på den här (mer och mer döda) bloggen för en gång skull. Det är så att jag har ett litet dilemma. Om ni inte suttit inne de senaste åren så vet ni att livemusik är nästan lika viktigt för mig som vatten och syre. Det är lätt viktigare än mat. Nu är det så att en handfull av mina vänner fått för sig att gifta sig i sommar (konspiration?) och det är ju schysst som fan, att de vågar ta det steget och givetvis vill jag vara där och stötta dem och trösta diverse brudtärnor som gråter och suktar efter kärlek. Problemet är bara att det ibland krockar med band jag vill se. I det specifika fallet så rör det sig om ett band jag avgudat i 15-16 år och som jag tyvärr inte sett än. De splittrades för väldigt länge sedan men nu jävlar är de tillbaka (om än tillfälligt). Vi snackar en återförening som slår den RATM gjorde i somras. Så här står jag nu och velar. En möjlig sista och enda chans att se något jag drömt om i 15 år eller en polares första och förhoppningsvis enda bröllop. Ett av de häftigaste banden på planeten vs En av min polares allra viktigaste dagar. Musik vs Kärlek helt enkelt. Vad hade du gjort?
10 april 2009
SM-Guld och en klubb som mår bra!
Oj oj oj så sjukt hysteriskt nervöst det var men det gick vägen. Sagan fick ett sagolikt slut, jag har fått uppleva den bästa veckan i mitt hockeyliv och nu sitter jag här i Malmö och försöker smälta intrycken. De är många och de kommmer vara med mig i många många år. Jag snackar givetvis om SM-finalspelet och de två matcher FBK vann i tisdags och i onsdags. Jag var på plats i LLA för första gången i mitt liv och jag tror inte man kan begära mer av en besök än de jag fått. Färjestads BK vann två högdramatiska matcher mot HiV-71 från sveriges Jerusalem och säkrade sitt åttonde SM-Guld. Det femte sedan 1997 och det tredje på tvåtusentalet. Man gör det dessutom genom att endast tappa en enda match i slutspelet. Totalt vann man 12 av 13 matcher och det saknar motstycke än så länge. Man har helt enkelt varit landets bästa lag. I alla fall under senare halvan av säsongen. Den första halvan gick klart sämre men å andra sidan hade man väl elva nya spelare i truppen från sex olika länder, varav ett par dragits med en hel del skador, så att det skulle räcka med en handfull betydelselösa matcher på försäsongen för att få ihop bygget kan ingen med lite hockeyvett i skallen ha trott.
Jag tänkte lämna guldsnacket där och fokusera lite på framtiden, och vara lite extra dryga i dessa modo-kris-tider. Färjestads BK är inte bara landets bästa hockeylag just nu. Man är dessutom en klubb som har stor respekt med sig i hockeysverige och som i år visat att man mår riktigt riktigt bra. Trots alla så kallade proffstyckares snack om hög svansföring, inavel och svågerpolitik (Det borde lämnas in ett antal uppsägningar till diverse tidningschefer på tisdag tycker jag). Jag ska dra några exempel på detta.
Marcus Paulsson kommer från ett riktigt sagrat och enormt misskött Malmö där det handlat om att vinna eller dö under hela säsongen. Malmö Redhawks modell 2008/2009 var ett sjukt skepp. Ett skepp som får regalskeppet Vasa att framstå som världens mest stabila båt. Han och ett knippe stjärnor till blir mer eller mindre utkastade ur klubben (Percy sa flytta annars dör klubben.) men när han väl kommer till FBK så funkar allt perfekt. Från första nedsläpp visar han en vilja och en inställning som är helt beundransvärld. MoDos egen Ecke borde skicka en DVD med Paulsson till Piere Hedin och Svartvadet.
Dick Axelsson. Påstods vara en diva i DIF och fick tillslut inte ens träna med A-laget utan skickades till juniorerna. Det kan man kalla frysbox. Några telefonsamtal senare, bland annat mellan Detroit Redwings europascout och Peter Nordström så landar Dick i karlstad, får Norda som mentor och resultatet lät inte vänta på sig. Dick har varit fullkomligt lysande och är en stor anledning till jag jag nu varit guldyrig och full i två raka vardagar. Det bästa är att han vill stanna. Han är under kontrakt med Detroit men anser sig själv inte vara redo för NHL än utan han vill stanna i Färjestad en säsong till. Det säger väl en hel del om klubben. Kom till oss, vi vet hur man tar han om unga lovande spelare. Bli inte förvånad om ni får höra ramsan "Våran Dick är störst i hallen" även nästa år.
Det finns även fler exempel om man tittar till andra spelare. Jonas Gustavsson har på två år gått från helt OK allsvensk målvakt i AIK till seriens överlägset bäste, rekordhållare och, om inte BÅ får slag, VM-målvakt och nästa år är han en NHL-målvakt. Tacka bland andra målvaktsgurun och demontränaren Granqvist för det. Just denne Granqvist är en anledning till att Henrik Karlssons uttalande om att det är en dröm för varje målvakt att få spela i Färjestad. Visst var ni peppad på denne Karlsson? Tror att Modo säkerligen kunnat matcha FBKs lön där. Men lön är inte alltid allt.
Vi har även lyckats värva Timrås Johan Andersson och SAIKs Fredrik Lindgren i konkurrens med flertalet andra klubbar och om man ska tro aftonblaskan så är även Sanny Lindström klar. Tunga namn till en redan tung trupp.
Att vi dessutom även säkrade CHL-mästarbacken (2+2 på 7 matcher) Severin Blindenbacher är ju inte dåligt det heller och ett bevis på att varumärket Färjestads BK är starkt även i Europa.
Nu ska jag ta och kolla in den femte finalmatchen igen på min dator och se hur en av sveriges absolut största hockeyspelare får det enda slutet värdigt honom. Kung...nej GUDEN Jörgen Jönsson får avsluta sin enorma karriär med ett femte SM-Guld. Kan en spelare få ett mer värdigt slut?
Jag tänkte lämna guldsnacket där och fokusera lite på framtiden, och vara lite extra dryga i dessa modo-kris-tider. Färjestads BK är inte bara landets bästa hockeylag just nu. Man är dessutom en klubb som har stor respekt med sig i hockeysverige och som i år visat att man mår riktigt riktigt bra. Trots alla så kallade proffstyckares snack om hög svansföring, inavel och svågerpolitik (Det borde lämnas in ett antal uppsägningar till diverse tidningschefer på tisdag tycker jag). Jag ska dra några exempel på detta.
Marcus Paulsson kommer från ett riktigt sagrat och enormt misskött Malmö där det handlat om att vinna eller dö under hela säsongen. Malmö Redhawks modell 2008/2009 var ett sjukt skepp. Ett skepp som får regalskeppet Vasa att framstå som världens mest stabila båt. Han och ett knippe stjärnor till blir mer eller mindre utkastade ur klubben (Percy sa flytta annars dör klubben.) men när han väl kommer till FBK så funkar allt perfekt. Från första nedsläpp visar han en vilja och en inställning som är helt beundransvärld. MoDos egen Ecke borde skicka en DVD med Paulsson till Piere Hedin och Svartvadet.
Dick Axelsson. Påstods vara en diva i DIF och fick tillslut inte ens träna med A-laget utan skickades till juniorerna. Det kan man kalla frysbox. Några telefonsamtal senare, bland annat mellan Detroit Redwings europascout och Peter Nordström så landar Dick i karlstad, får Norda som mentor och resultatet lät inte vänta på sig. Dick har varit fullkomligt lysande och är en stor anledning till jag jag nu varit guldyrig och full i två raka vardagar. Det bästa är att han vill stanna. Han är under kontrakt med Detroit men anser sig själv inte vara redo för NHL än utan han vill stanna i Färjestad en säsong till. Det säger väl en hel del om klubben. Kom till oss, vi vet hur man tar han om unga lovande spelare. Bli inte förvånad om ni får höra ramsan "Våran Dick är störst i hallen" även nästa år.
Det finns även fler exempel om man tittar till andra spelare. Jonas Gustavsson har på två år gått från helt OK allsvensk målvakt i AIK till seriens överlägset bäste, rekordhållare och, om inte BÅ får slag, VM-målvakt och nästa år är han en NHL-målvakt. Tacka bland andra målvaktsgurun och demontränaren Granqvist för det. Just denne Granqvist är en anledning till att Henrik Karlssons uttalande om att det är en dröm för varje målvakt att få spela i Färjestad. Visst var ni peppad på denne Karlsson? Tror att Modo säkerligen kunnat matcha FBKs lön där. Men lön är inte alltid allt.
Vi har även lyckats värva Timrås Johan Andersson och SAIKs Fredrik Lindgren i konkurrens med flertalet andra klubbar och om man ska tro aftonblaskan så är även Sanny Lindström klar. Tunga namn till en redan tung trupp.
Att vi dessutom även säkrade CHL-mästarbacken (2+2 på 7 matcher) Severin Blindenbacher är ju inte dåligt det heller och ett bevis på att varumärket Färjestads BK är starkt även i Europa.
Nu ska jag ta och kolla in den femte finalmatchen igen på min dator och se hur en av sveriges absolut största hockeyspelare får det enda slutet värdigt honom. Kung...nej GUDEN Jörgen Jönsson får avsluta sin enorma karriär med ett femte SM-Guld. Kan en spelare få ett mer värdigt slut?
Ikväll blir det Syntfestival!
För alla Metalfans så kan ni sluta att läsa nu!!!
Ja äntligen kan man få höra lite EBM nu så att man kan klara sig till Arvika Festivalen som jag och Cissi överväger mycket starkt.
Men tillbaka till dagens syntfestival.... På Münchenbryggeriet hålls en 2-dagars synthfestival något av de större eventsen för oss elektroniska apor. TINITUS-FESTIVALEN! Förut var det alltid SEMA/SAMA i Göteborg som var tha shit men denna festival, Tinitus festivalen, har helt enkelt tagit över. Minns fan inte vad som hände med SAMA/SEMA tror det lades ned osv. Det sägs även att detta är den SISTA Tinitus-festivalen men det kan man vara lite skeptiskt till, fast helt klart lär det dra lite mer folk med sånna rubriker.
Men skit i det för nu är ju Tinitus här och nu. Så ikväll samlas väl eliten av syntare för att framförallt se banden Suicide Commando, And One, Combichrist och The Klinik. Ja det är i alla fall vad Jag, Jonathan och Alex tänkt att se. *Host* ja vi kan väl räknas till eliten och därav mitt övre påstående.
380 laxar en dag.. 600 firrar för två dagar. Men utifrån schemat så känner jag att Fredagen är den dag mina band framförallt spelar. Lite surt på Klink som spelar på lördagen, ett band jag gärna sett, men va fan shit happens.
SCHHEEEMA TINITUS!
Friday
20:00 Doors Open
20:20 Noisuf-X
21:20 TraKKtor
22:20 Combichrist
23:50 Suicide Commando
01:10 And One
03:00 Doors Close
Saturday
18:00 Doors Open
19:00 Portion Control
20:00 Northborne
21:00 Spectra Paris
22:10 Die Form
23:30 The Klinik
03:00 Doors Close09 april 2009
Ny Big Brother-Zombie-serie!
Japp ni läste rätt! Detta är en ny brittisk miniserie på 5 delar som jag tänkta ta och plöja igenom.
Äntligen så kan både din tjej och du vara sams om vilken serie ni ska se. Du gillar zombies och hon gillar bigbrother reality shows. Så här är det bara att sätta sig ned och njuda av det bästa av två världar smackade ihop en blodig sörja.
Vad ska man säga men det handlar kort om att massa folk är med i Big Brother och sitter massa jävla dagar i ett hus och har ingen kontakt med omvärlden. Så med denna otroliga osis drabbas samtidigt världen utanför av ett zombie-virus som resulterar i zombieslakt av männskligheten.... Tills den dagen huset släks ned och de står för ett val att döda eller dödas!!! HELL YEAH! Madda Fakker Zombies!
Jag Kan inte vänta på att snart få se alla dessa fjollor och spännarjävlar få sina armar och ben avslitna. Det sägs faktiskt att denna serie inte ska spara in på blodet och vara gore av rätt hög kvalite. Så det återstår att se. Är hoppfull.
Lets sit back and Enjoy!
08 april 2009
Kolla in Trents Reznors nya IPhone-App!
Dags att köpa Iphone?
Men kolla in denna nya Iphone app som Trentan har fixat ut till alla supertokiga fans! Skulle vara helt klart najs att ha. Undrar om Metclub också har sådna här grejer, om inte så borde de ha det.
06 april 2009
Fylle-Salle
Jodå, det står i alla tidningar – Salle körde rattfull i lördags förmiddag med en promillehalt på 0.9 – gränsen för grov rattfylla går vid 1.0 så det är rätt allvarligt. Visst, alla kan göra misstag men om man super halva natten, som han måste ha gjort, så visst fan väntar man med att köra bil då? Inte fan går man upp på förmiddagen och kör. 0.9 känns som sagt ganska högt så han måste ju nästan ha känt att han inte ska köra. Sen har han faktiskt ett helt annat ansvar än en vanlig dödlig, det blir ju ytterst pinsamt för honom som en idrottsman att leva med detta i Ö-vik. Det talas ju t ex fortfarande om att MODO drack på torget när SM-guldet firades för två år sedan och många nykterist-freaks skriver att de inte vill gå på hockey pga detta. Så han lär ha lite ångest. Jaja, inte bra av Salle men min förhoppning är dock att detta för något positivt med sig och att han tränar extra hårt nu under sommaren och är bättre än någonsin till hösten. Och han är fortfarande min favvo-MODOit!
05 april 2009
Metallica - Rock and Roll Hall of Fame
Jag gick och la mig nån gång efter sex imorse efter att ha suttit uppe hela natten och sett på Rock and Roll Hall of Fame. Fuse.tv hade lovat att man skulle kunna se galan direkt från deras hemsida men någon sådan möjlighet fanns inte. Istället lade en Metclub:are upp en stream som gjorde att Metallica-fans världen runt kunde följa galan direkt.
Galan var dock mycket mycket längre än vad jag trodde. Den började kl 3. Och sedan presenterades snubbar och bruttor som Jeff Beck , Little Anthony & the Imperials, Run-D.M.C, Bobby Womack, Wanda Jackson, Bill Black, DJ Fontana och Spooner Oldham. Det var faktiskt inte så tråkigt och ointressant som man kanske kan tänka sig. Istället fick jag lära mig en hel del och fick grym respekt för alla dessa artister och grupper. Men så var det alla dessa tal. Extreeeemt långa tal, hos varje en egentligen. Och reklamavbrott. Men men.. jag satt uppe och var peppad och käkade oliver och offrade nattsömnen. Under nattens gång fick jag också veta att det kommer att bli ett superjam med Metallica och Jeff Beck, Ronnie Wood, Flea, Jason, Joe Perry och… Jimmy Page. Fattar ni? Kung. Så jo, jag höll mig vaken. Men där vid sex-tiden var jag faktiskt hur jävla trött som helst. Och när jag hade glömt bort att även Jeff Beck skulle presenteras och hålla tacktal och jävelskap innan Metallica så tog jag beslutet att gå och lägga mig och se skiten när jag vaknar istället. Ett litet misslyckande javisst men jag hade en trevlig natt ändå.
Så det var så jag gjorde. När jag vaknade sprang jag upp till datorn och sökte upp klippen (som ni kan se nedan). Det var mäktigt och känslosamt måste jag säga. Metallicas tacktal är grymt sevärda och gripande och jag kämpade en hel del för att inte fälla för många tårar från min kind när Linn satt vid min sida. Men hon vet ju vilken Metallica-nörd jag är ändå så det var omöjligt att inte släppa fram känslorna.
Ray Burton, Cliffs farsa höll ett kort men fint tal. Där började det känslosamma för mig.
Jason var märkbart rörd och mycket stolt och jag har all respekt för denna snubbe. Det var så fint så fint.
Rob höll ett skickligt tal han med om än ett litet kortare. Men han tackade bra personer och det var kul att höra honom beskriva all musik som han fick uppleva som barn.
Kirk härnäst då och även om han ofta är en blygis har jag aldrig sett honom så nervös och överväldigad. Och det var mycket fint när han hyllade sin storebror som man även fick se gråtfärdig i bild.
Lars näst sist och vilken mästertalare han är. ”Oförberedd” och utan fusklapp höll han ett genialiskt tal som först och främst hyllade Metallicas fans (JAG!) och sin far. Det var gripande och klassiskt.
Och sist då James Hetfield som var bäst. Full av adrenalin och överpeppad börjar han att hylla sina idoler som Thin Lizzy, Judas och Maiden och försökte öppna dörren för att sådana akter ska väljas in framöver, det är ju faktiskt bara Sabbath och Metallica som tillhör den riktigt tunga eliten i Rock and Roll Hall Of Fame. Bäst var dock att han avslutar med att tacka sin radarpartner och kompanjon Lars Ulrich och gav honom en såndär riktig bamsekram. Det var hur stort som helst och jag blev hur berörd som helst.
Sedan var det dags för att spela. Två basister samtidigt märktes faktiskt. Inte bara visuellt utan även i soundet – Metallica har aldrig haft så mycket bäjjs i sitt sound. Det tyckte jag var roligt. Underbart att se Jason också och höra hans körstämma igen. Fuck!
Och så då ett tufft jam på slutet med en jäkla massa legender.
Detta var någonting helt unikt på många sätt men framförallt gör detta att Metallica för alltid kommer att vara en av de absolut största musikerna i världshistorien.
Ledordet är Familj. Metallica ser alla som har haft något med deras karriär att göra som sin stora familj och framförallt då, som sagt, sina fans. Detta kände man ikväll. En stor gigantisk kraft som inte går att stoppa.
Hail Metallica.
Galan var dock mycket mycket längre än vad jag trodde. Den började kl 3. Och sedan presenterades snubbar och bruttor som Jeff Beck , Little Anthony & the Imperials, Run-D.M.C, Bobby Womack, Wanda Jackson, Bill Black, DJ Fontana och Spooner Oldham. Det var faktiskt inte så tråkigt och ointressant som man kanske kan tänka sig. Istället fick jag lära mig en hel del och fick grym respekt för alla dessa artister och grupper. Men så var det alla dessa tal. Extreeeemt långa tal, hos varje en egentligen. Och reklamavbrott. Men men.. jag satt uppe och var peppad och käkade oliver och offrade nattsömnen. Under nattens gång fick jag också veta att det kommer att bli ett superjam med Metallica och Jeff Beck, Ronnie Wood, Flea, Jason, Joe Perry och… Jimmy Page. Fattar ni? Kung. Så jo, jag höll mig vaken. Men där vid sex-tiden var jag faktiskt hur jävla trött som helst. Och när jag hade glömt bort att även Jeff Beck skulle presenteras och hålla tacktal och jävelskap innan Metallica så tog jag beslutet att gå och lägga mig och se skiten när jag vaknar istället. Ett litet misslyckande javisst men jag hade en trevlig natt ändå.
Så det var så jag gjorde. När jag vaknade sprang jag upp till datorn och sökte upp klippen (som ni kan se nedan). Det var mäktigt och känslosamt måste jag säga. Metallicas tacktal är grymt sevärda och gripande och jag kämpade en hel del för att inte fälla för många tårar från min kind när Linn satt vid min sida. Men hon vet ju vilken Metallica-nörd jag är ändå så det var omöjligt att inte släppa fram känslorna.
Ray Burton, Cliffs farsa höll ett kort men fint tal. Där började det känslosamma för mig.
Jason var märkbart rörd och mycket stolt och jag har all respekt för denna snubbe. Det var så fint så fint.
Rob höll ett skickligt tal han med om än ett litet kortare. Men han tackade bra personer och det var kul att höra honom beskriva all musik som han fick uppleva som barn.
Kirk härnäst då och även om han ofta är en blygis har jag aldrig sett honom så nervös och överväldigad. Och det var mycket fint när han hyllade sin storebror som man även fick se gråtfärdig i bild.
Lars näst sist och vilken mästertalare han är. ”Oförberedd” och utan fusklapp höll han ett genialiskt tal som först och främst hyllade Metallicas fans (JAG!) och sin far. Det var gripande och klassiskt.
Och sist då James Hetfield som var bäst. Full av adrenalin och överpeppad börjar han att hylla sina idoler som Thin Lizzy, Judas och Maiden och försökte öppna dörren för att sådana akter ska väljas in framöver, det är ju faktiskt bara Sabbath och Metallica som tillhör den riktigt tunga eliten i Rock and Roll Hall Of Fame. Bäst var dock att han avslutar med att tacka sin radarpartner och kompanjon Lars Ulrich och gav honom en såndär riktig bamsekram. Det var hur stort som helst och jag blev hur berörd som helst.
Sedan var det dags för att spela. Två basister samtidigt märktes faktiskt. Inte bara visuellt utan även i soundet – Metallica har aldrig haft så mycket bäjjs i sitt sound. Det tyckte jag var roligt. Underbart att se Jason också och höra hans körstämma igen. Fuck!
Och så då ett tufft jam på slutet med en jäkla massa legender.
Detta var någonting helt unikt på många sätt men framförallt gör detta att Metallica för alltid kommer att vara en av de absolut största musikerna i världshistorien.
Ledordet är Familj. Metallica ser alla som har haft något med deras karriär att göra som sin stora familj och framförallt då, som sagt, sina fans. Detta kände man ikväll. En stor gigantisk kraft som inte går att stoppa.
Hail Metallica.
Skaffa IPRED-dödaren OneSwarm du också!
Nämde tidigare att jag kör OneSwarm med några vänner. Jag undrar nu vilka av er som jag ska få bli vänner med i smackebonkgänget?
OneSwarm är en klient som fungerar så att man kan dela ut säkert internt bland sina vänner av de filer man laddat ned via exempelvis torrents. Det känns fruktansvärt beta ännnu tycker jag men det fungerar och det blir som att köra DC bland sina vänner.
Säg till så delar vi.. Mina vänner blir då dina vänner... Och vad jag vet så bör man känna alla i världen i 6-led =). Så nätverket blir stort väldigt fort bara man börjar adda varandra. Ja ni vet ju facebook hur det expanderar =).
Ladda ned OneSwarm: http://oneswarm.cs.washington.edu/download.html
OneSwarm är en klient som fungerar så att man kan dela ut säkert internt bland sina vänner av de filer man laddat ned via exempelvis torrents. Det känns fruktansvärt beta ännnu tycker jag men det fungerar och det blir som att köra DC bland sina vänner.
Säg till så delar vi.. Mina vänner blir då dina vänner... Och vad jag vet så bör man känna alla i världen i 6-led =). Så nätverket blir stort väldigt fort bara man börjar adda varandra. Ja ni vet ju facebook hur det expanderar =).
Ladda ned OneSwarm: http://oneswarm.cs.washington.edu/download.html
04 april 2009
03 april 2009
Pappa tipsar om en cancerdrabbad fladdermus.
Det finns få saker som ger mig sån pepp som att "upptäcka" ny musik. Nya grupper och nya låtar är guld. När de är bra förståss. Jag upptäcker väldigt mycket nytt under festivalsäsongen och det är lite av tjusningen med just festivaler. Man utsätts för musik man kanske inte riktigt har järnkoll på. Jag brukar numera alltid ladda ner massor med musik (FUCK IPRED) från de artister jag inte känner till och som medverkar på festivaler jag ska vara på, just för att jag vill hitta ett par guldkorn och det blir även en hel del chansningar när man väl är där. Ni vet, när man sitter där och bläddrar i programmet och läser de korta beskrivningarna om band från all världes hörn och sänker en öl eller sju. Hur som helst, igår gick jag igenom Roskildeprogrammet för säkert 20:e gången i ordningen och nu fastnade för namnet Cancer Bats. Det låter coolt och beskrivningen av bandet skvallrade om hardcore, fast med lite mer metal i sig och det kan man ju inte säga nej till. Så vida man inte tycker att Kent är ryggraden i svensk kultur. Nu har jag lyssnat en hel del på de här herrarna igår och idag och de är riktigt riktigt bra. Förjävla bra, om jag tillåts svära lite såhär på fredagslunchen. Spontant känns det som att de låter som Haunted hade låtit om de varit ett hardcoreband, tror jag. Nästa skrivbeställning kommer definitivt innehålla deras plattor. Nedan är videon Hail Destroyer från plattan med samma namn och som släpptes förra året. Enjoy! Det har jag gjort många gånger om redan.
02 april 2009
Medverka i Danko Jones Nya Video?
Fick nyss Danko Jones nyhetsbrev och där berättare han att man kan skicka in ett läpp-synkat videoklipp till låten "My Problems (are your problems now)". Så tänkte på hur grymma läppsynkningar erik och kriz redan gjort på youtube. =) Sedan slog det mig att fan vad rolgit om vi kunde supa ihop och ta fram våra riktiga och plastguror och läppsynka i fyllan med total headbang. Nästa fest Erik vad säger du? hell yeah! Vi hade ju som sagt jävligt kul sist vi kareokade =p
Danko Jones - My Problems Lipsync from Danko Jones on Vimeo.
Typ göra nått i stil med Meshuggah soft. =)
Nått i stil med detta....
eller detta kanske?
Hello Everyone!
Here's a whole bunch of news for you so sit tight.
Star in the upcoming Video!
Do you wanna be in the New Danko Jones video? Just record your lipsync to the new Danko Jones single "My Problems (Are Your Problems Now)".
Instructions:
A free Mp3 download can be found here.
Lipsync video with lyrics: www.vimeo.com/3969853
Lipsync video without lyrics: www.vimeo.com/3970754
When you are done, upload your clip to vimeo.com and mail the link to: lipsync@dankojones.com
If your performance makes it to the video, we will send you some Danko Jones goodies, so please include your name and postal adress in the mail.
NOTE: By sending us your lipsync we have the right to use and edit your video. It will only be used for promotion of Danko Jones.
Danko Jones Official Forum
An official Danko Jones Forum is long over due, but it's finally up! Head over to dankojones.com/forum, register and start making posts. We've included a section called "Ask The Band", where the band will try to answer any of your questions as often as possible.
Tour Blogs
For those of you who've missed it, you can follow the band's tour blog at Sweden's biggest newspaper, Aftonbladet. Click here.
We are now also a part of the "Royal Artists Club". Check it out here.
Spotify
For those of you who use the new streaming music service "Spotify", we have now uploaded B-Sides. Click here to open the album in Spotify. The whole Danko Jones catalogue will be available very soon.
Remaining Tourdates:
2009.04.02 Lyon (France) Ninkasi Kao
2009.04.03 Marmande (France) Garorock Festival
2009.04.04 Rennes (France) L'Antipode
2009.04.06 Glasgow (UK) Garage
2009.04.07 Nottingham (UK) Basement
2009.04.08 London (UK) Underworld
2009.04.09 Manchester (UK) Academy 3
2009.04.10 Birmingham (UK) Academy 2
dankojones.com
itunes.com/dankojones
myspace.com/dankojones
Danko Jones - My Problems Lipsync from Danko Jones on Vimeo.
Typ göra nått i stil med Meshuggah soft. =)
Nått i stil med detta....
eller detta kanske?
01 april 2009
Dagens sämsta "aprilskämt" - Meshuggah ställer in?!
Utifrån den info som ges på Meshuggah.net så ser det ut som att Haake har fått ryggproblem och Meshuggah har ställt in hela Skandinavien-turnén. Läs själv på:
http://www.meshuggah.net/news/
http://www.meshuggah.net/news/
... Eller så är det bara ett väldigt osmakligt första april-skämt. Man vet aldrig men så taskigt får man inte bete sig.
Jaha, vad säger man om det då? Ja, det var extremt tråkigt, speciellt eftersom JAG KOMMER HEM TILL Ö-VIK TILL PÅSK! Men va fan, jag har sett dom nyligen så det gör inte lika mycket för mig som får er andra som har tänkt att gå på denna turné. Men de kommer nog tillbaka så snart som möjligt antar jag.
Hursomhelst, jag kommer hem till påsk och ser gärna att nån (Kriz, Nordin, Hugo, Joke?) vill umgås lite granna, förslagsvis över en bägare eller två. Vad säger ni om detta? Och ifall du undrar Kriz så åker jag direkt till Foppaland. Umeå är soo last year för mig.
Crack The Skye-news!
Medan Crack The Skye fortfarande växer kraftigt för mig har skivan sålt i 41 0000 exemplar första veckan i USA. Detta gjorde att skivan hamnade på 11:e plats på Billboardlistan. Det är fan jävligt bra!
Nedan är länken till ett klipp från när Mastodon spelade lite på skivbutiken Criminal Records i Atlanta. Det låter väl sådär, men det är som sagt i en skivbutik och en liten skitscen! Men det är fan ballt att Brann sjunger. Fan vad jag svär! Mastodon kräver dock svordomar - positiva sådana! Kuken i fittan.
http://thesilvertongueonline.com/?p=3535
IPRED suger
Fick detta tips av Jonas. För att cracka WEP lösenord för att komma åt andras trådlösa nätverk kan man använda ett program som heter Backtrack 3. Har själv inte testat detta men det ska vara ruskigt enkelt har jag fått höra. Alltså om man nu kan cracka andras trådlösa nätverk och tanka film och musik via det så vet vi alla att IPRED kommer ha mycket svårt med bevisning att du tankat ned materialet när det faktiskt går så här lätt att bli hackad av andra. Så vi lär ju se en hel del som lär hacka varandras trådlösa anslutningar för att kunna fortsätta fildela. Jag frågade i mitt senaste inlägg efter Vägar ur detta skit men inser nu att det kommer finnas så många vägar att en lag inte äns på något sätt har något att sätt upp mot detta. Vi lever i ett viralt nätverksamhälle där man inte kan sätta dit en person utan att sätta dit hundratusentals.
Metallica (+Machine head och The Sword) live på Globen 7 mars 2009
Det var dags att uppleva Metallica live för tolfte gången i mitt liv. Jag brukar alltid reagera på samma sätt timmarna innan jag ska se Metallica live. Jag blir nervös och har lite småångest och blir tystlåten. Metallica live i Sverige är alltid en enorm folkfest men för mig är det mer än så. Det är religion! Även om jag dock inte blir lika störd och berörd som jag brukade bli förr i tiden tänder jag alltid till extremt mycket när Metallica väl uppenbarar sig på en scen. Då släpps allt och man ger järnet i två timmar.
Väl på plats på Globen och nere på parkett får jag nästan en chock över hur nära man står scenen trots att jag ändå står längst bak på långsidan. Förutom att alla på ståplats har en möjlighet att komma väldigt långt fram ger denna scen alla chansen att se Metallica lika bra från alla olika vinklar. Att placera scenen mitt på golvet är helt enkelt ett genidrag.
Innan Metallica dock går upp på scenen var det två förband som hade fått äran att värma upp åt världens bästa band. Först ut var The Sword som måste betraktas som rookies i sammanhanget. I mörk och blå belysning inleder de att spela sin doom/stoner/old school-metal och det känns ganska tufft. Men sen inser jag snabbt att det enda man egentligen hör är ett muller. Det är extremt svårt att höra detaljer i låtarna och förutom det värdelösa ljudet känns ungtupparna alldeles för oerfarna för att ha någon chans att fylla ut den stora scenen. Jag går omkring lite för att jämföra (o)ljudet på olika ställen men man skulle lätt kunna sammanfatta ljudbilden som katastrofal och därmed blir också betyget på hela spelningen, tyvärr, detsamma.
Efter The Sword är det dags för Machine Head som är ett av mina absoluta favoritband. Kriz och jag tränger oss långt fram bland publiken (det är ju ändå Machine Head för helvete!) och vet inte riktigt vad vi ska vänta oss; kommer det att bli ett jävla ös eller kommer publiken stå stilla? Och ljudet måste väl vara bättre än när T
he Sword spelade? Tyvärr blev det bara negativa svar. Ljudet är fortfarande värdelöst och långt fram går det i stort sett inte att urskilja nånting. Låtarna försvinner bort helt enkelt. Jag backar längst bak och där är ljudet bättre men långt ifrån bra. Besviken och lite oroad för vad som komma skall springer jag och nervositetspissar och upplever Descend The Shades Of Night och Davidian från sittplats. Där är ljudet betydligt bättre än på ståplats men inte så bra som det bör vara på en Machine Head-konsert. Det är dock en njutelse av att uppleva Davidian live igen men samtidigt känns det väldigt konstigt att se hur obrydd ståplatspubliken är under denna låt. Robb Flynn ger järnet och svär på som vanligt i mellansnacket men hans ”Fuck yeah!” känns lite spelat. Detta band har upplevt betydligt bättre publik. Men nej, publiken är självklart inte här för att se förbanden. Samtidigt vet jag också att ljudet aldrig brukar vara särskilt bra för förbanden och att det kommer att bli betydligt bättre när Metallica går upp på scen. Men lite oroad är jag ty såhär dåligt har det aldrig varit förut.
Väl tillbaka hos de andra står jag lugnt stilla och lyssnar och tittar på soundcheck. När Ulrichs trumtech testar kaggen så låter det dock högt som fan och jag återfår lite förlorad pepp som jag tappat tidigare pga det risiga ljudet hos förbanden. Sedan dröjer det inte länge förrän jag, Kriz och Färne tar beslutet att vi måste ta oss längre fram. Vi tränger oss fram några meter, ungefär halvvägs till kravallstaketet, och avvaktar - av erfarenhet vet vi att när Metallica äntrar scenen så blir det ett helt annat tryck och då kan man plocka flera meters placering på några sekunder.
Osäkerheten kring ljudet är dock kvar och jag är tveksam om jag kommer att pressa mig långt fram eller om jag kommer att stå längre bak. Men plötsligt, utan förvarning, sätts The Ecstas
y of Gold igång (tidigare har AC/DC-dängan It’s A Long Way To The Top… spelats innan introt men denna har ersatts med Saxons Heavy Metal Thunder vilket jag hade noll koll på) och adrenalinet maxas. Chocken blir också total när väl riffet till That Was Just Your Life sätts igång. Ljudet är dubbelt så högt och det låter också extremt mycket bättre än när förbanden spelade. Lasershowen under den första låten har jag spanat in många gånger på Youtube-klipp men väl på plats är det ändå hur chockerande mäktigt som helst. Samtidigt känns det konstigt att scenen ändå är relativt nedsläckt och James bara får en strålkastare på sig när han står vid micken. Men det är coolt. Och trycket i publiken är rätt hårt men jag, Färne och Kriz kämpar oss framåt under de första låtarna tills vi hamnar längst fram. Eller… Kriz står längst fram och tar stryk och jag och Färne står alldeles bakom honom.
Väl längst framme ser man hur bra som helst och det är nästan sjukt hur nära man hamnar när väl en Metallica-medlem ställer sig mitt emot och blänger ögonen på publiken och på mig, ungefär en meter ifrån. Metallica bemästrar denna typ av scen till fullo och står aldrig stilla utan rör sig från sida till sida och möter upp i mitten vid Lars då och då. Det blir aldrig tråkigt att titta på och när man spanar in Kirk några meter bort så kan Robert Trujillo plötsligt stå framför mig nerhukad och spela bas med fingrarna som en idiot. Jag har stått nära på Metallicakonserter och har stått längst fram några gånger men jag har ändå aldrig varit så nära Metallica-medlemmarna förut under en konsert. Underbart!
Där vi stod (i mitten fast lite åt höger tror jag) hade vi Kirks förstärkare riktade mot oss vilket gjorde att det var först och främst hans gitarr vi hörde. Visst är Kirk Hammett en slarver här och där men det är underbart att få Kirks solon högt som fan rakt in i örat. Han är också charmig att titta på och när han är lite otajt vänder han sig om för att titta på Lars och James för att komma in i rytmen igen. Sedan är Kirk den medlem som det faktiskt är tråkigast att titta på. Han går omkring och headbangar lite lätt på hans så karaktäristiska sätt. Men han är en jävel på att spela sologitarr och har blivit bättre på det än vad han var för några år sedan då han kunde slarva bort en del solon. Under ett s k doodle någon gång under konserten går han förbi rakt framför mig och när jag skriker ”KIIIIIIIRK!” vänder han sig mot mig och ger mig ett ”Yeah” och nickar. Det är sådant man lever för.
Det är dock Lars jag spanar in mest eftersom han sitter fast på samma position konserten igenom. Trumsetet snurrar dock runt under konsertens gång och under en större del av konserten får man njuta av Lasses lilla röv. Och när han gör sina klassiska utsprång fram till publiken fascineras man alltid vilken liten skit han egentligen är. Och jag älskar honom.
Robert Trujillo är ett monster att observera live och jag tycker att han passar mycket bättre på denna typ av scen i jämförelse med de vanliga utomhusscenerna. På sådana har han en förmåga att backa bakåt och försvinna lite grann. Detta kan han dock inte göra på denna scen eftersom publiken ser honom från alla håll (no place to hide!) vilket tvingar honom att ösa på mer. Och när han stannar framför en och spelar bas á la Cliff Burton-style så inser man vilken jävel till basist han verkligen är.
Men självfallet är det James som är mest sevärd live. Hans utstrålning och pondus är enorm och man verkligen ser hur han njuter när han får spela live. Sen gillar jag hans mohikanfrilla också. Den klär honom och får honom att se lite yngre ut.
Metallica byter ju som bekant numera ut flertalet låtar för varje spelning vilket gör att varje konsert faktiskt kan var väldigt unik (vilket argumenterar för varför man faktiskt vill se dem två kvällar i rad). Detta gör konserten också väldigt annorlunda eftersom publiken inte vet (förutom vissa klassiker) vilka låtar som kommer att spelas och alla hoppas just på sin personliga favorit. Att de byter låtar mellan varje spelning tvingar bandet själva också att vara taggade och vakna samtidigt som de älskar det. Jag har aldrig sett Metallica vara så glada och peppade tidigare. De har helt enkelt sjukt kul numera ute på turné och det är underbart att se detta.
Metallica live i Sverige är alltid speciellt. Jag har upplevt Metallica i sex olika länder och svenska Metallica-fans är helt enkelt bättre än andra. Allsången konserten igenom är ofta extrem och jag blir glad när jag ser en grabb i 14-årsåldern headbanga frenetiskt och vara i ett totalt lyckorus under hans första Metallica-konsert. Och när jag tittar upp på läktaren ser jag folk långt upp stå och headbanga. Det är en folkfest som sagt. Och jag blir rörd. Det är kärlek.
Metallicakonserter brukar vara en liten dimma och ibland kan det vara svårt att minnas hela konserten låt för låt. Speciellt med all svett, allt knuffande, headbangande, allt ljus och ljud. Men jag ska göra ett försök. Här kommer låtgenomgången!
1. THAT WAS JUST YOUR LIFE (3 likkistor av 5 möjliga!)
Det blir som vanligt en extrem chock när Metallica stiger upp på scenen och jag hinner egentligen inte uppleva så mycket av låten. Istället koncentrerar jag mig på att tränga mig långt fram, headbanga när jag står stilla för ögonblicket och att försöka få en skymt av någon av medlemmarna som är svåra att upptäcka när scenen fortfarande är ganska mörk och bara lyses upp av laserljus. Det är en bra låt och det är tufft och helt rätt att inleda med den men samtidigt så skulle t ex Creeping Death, Blackened, eller Battery totalt krossa detta som inledningslåt.
2. THE END OF THE LINE (3/5)
Hela ljusriggen tänds upp och jag har kommit så pass långt fram att jag kan börja koncentrera mig mer på bandet. Jag älskar låten men det är fortfarande lite för tidigt under konserten för att jag ska ha lugnat ned mig lite och verkligen kunna njuta.
3. HARVESTER OF SORROW (5/5)
Klassikern har aldrig låtit bättre i mina öron. Krossande tung och allsången är grym. Nu inser man på allvar att det är Metallica man tittar och lyssnar på. Likkistorna sänks ned mot scenen. Tufft!
4. NO REMORSE (4/5)
Underbart att slänga in denna så tidigt och att de spelar den överhuvudtaget. En låt som visar spelglädjen hos bandet. Rob ställer sig på knä en meter framför och spelar med fingrarna fort som fan.
5. ONE (5/5)
Klassikernas klassiker. Denna är alltid hur bra som helst live och så även denna gång. Explosionerna är borta och har ersatts med extremt mycket eld. Scenen brinner och under Lasses dubbelkagge-kulspruteparti sprutas eld upp som belyses i olika färger – hur snyggt som helst.
6. BROKEN, BEAT AND SCARRED (3/5)
På förhand trodde jag denna skulle funka bäst live men kändes inte helt klockren ändå. Dock gillar jag att den blir mer punkig live än på skiva, mycket pga att Kirk och Rob tvingas köra mycket. ”We die hard!”
7. CYANIDE (4/5)
Om jag måste välja är denna låt sämst på DM men live är den ett monster och fungerar oväntat bra. Folk klappar takt och sjunger med och jag headbangar.
8. SAD BUT TRUE (3/5)
Totalt sönderspelad på skiva men live är den alltid en koloss. Dock så har jag märkligt nog knappt några minnesbilder av denna låt från denna konsert vilket därmed sänker betyget.
9. TURN THE PAGE (2/5)
En nödvändig temposänkare där jag passar på att dricka vatten. Kvällens tråkigaste stund. Jag blir inte berörd och det finns betydligt bättre låtval (Bleeding me, Fade To Black!).
10. ALL NIGHTMARE LONG (4/5)
En mastig låt som de spelar bättre och bättre. Jag kommer mest ihåg Kirks underbart skärande solon. Låten känns hård och thrash som fan och jag står mest och headbangar.
11. THE DAY THAT NEVER COMES (4/5)
Visst känns den som en lite sämre variant av One, speciellt när man upplever den bättre av de två några låtar tidigare. Men låten fungerar ändå mycket bra live och jag njuter av låtens mångsidighet och slutpartiets smittande spelglädje och jammkänsla.
12. MASTER OF PUPPETS (5/5)
Jag har upplevt Metallica-konserter där denna låt kastas bort lite grann mitt bland alla andra hitar. Ikväll är dock Master Of Puppets det totala monster och mästerverk låten alltid kommer att vara. Mer Metallica än såhär blir det inte. Jag befinner mig i total fanatism.
13. FIGHT FIRE WITH FIRE (5/5)
Jag hade hoppats på denna och fick den! En minst sagt svettig låt, både till hastighet och sett till hur mycket eld som sprutar upp hur scenen. Jag är helt inne i min totala Metallica-pepp. Lars är gud.
14. NOTHING ELSE MATTERS (4/5)
Allsången är som vanligt övermäktig. Jag passar på att dricka och lyssnar istället för att sjunga med och tittar runt och njuter på något sätt desto mer då.
15. ENTER SANDMAN (3/5)
Jag drömmer om en konsert då Metallica vågar peka finger åt denna låt och inte spela den. Visst är den mäktig och allsången är total men en del av mig blir lite anti när jag ser Svenssonfansen ställa sig upp på sittplats med bärsen i högsta hugg och vråla. Jag är helt enkelt less på den.
EXTRANUMMER
16. HELPLESS (3/5)
Allvaret är över och nu börjar partyt. Tufft coverval men majoriteten av publiken verkar inte riktigt kunna låten. Jag blir förbannad och skriker med i refrängen.
17. JUMP IN THE FIRE (3/5)
Fantastiskt kul att få höra denna låt live som egentligen är den sämsta från Kill ’em All och känns mer disco än rock. Men Metallica tycker det är roligt och jag också. Och Kirks slutsolo är en killer.
18. SEEK AND DESTROY (4/5)
Ljuset tänds upp och svarta badbollar som det står Metallica på faller ner från taket och sen inleds denna avslutnings- och allsångsklassiker. Jag har varit småirriterad över att de har kört denna som avslutning så länge men denna kväll fungerar det hur bra som helst.
Bilder från rockfoto.nu tagna av Annika Berglund.
Väl på plats på Globen och nere på parkett får jag nästan en chock över hur nära man står scenen trots att jag ändå står längst bak på långsidan. Förutom att alla på ståplats har en möjlighet att komma väldigt långt fram ger denna scen alla chansen att se Metallica lika bra från alla olika vinklar. Att placera scenen mitt på golvet är helt enkelt ett genidrag.
Innan Metallica dock går upp på scenen var det två förband som hade fått äran att värma upp åt världens bästa band. Först ut var The Sword som måste betraktas som rookies i sammanhanget. I mörk och blå belysning inleder de att spela sin doom/stoner/old school-metal och det känns ganska tufft. Men sen inser jag snabbt att det enda man egentligen hör är ett muller. Det är extremt svårt att höra detaljer i låtarna och förutom det värdelösa ljudet känns ungtupparna alldeles för oerfarna för att ha någon chans att fylla ut den stora scenen. Jag går omkring lite för att jämföra (o)ljudet på olika ställen men man skulle lätt kunna sammanfatta ljudbilden som katastrofal och därmed blir också betyget på hela spelningen, tyvärr, detsamma.
Efter The Sword är det dags för Machine Head som är ett av mina absoluta favoritband. Kriz och jag tränger oss långt fram bland publiken (det är ju ändå Machine Head för helvete!) och vet inte riktigt vad vi ska vänta oss; kommer det att bli ett jävla ös eller kommer publiken stå stilla? Och ljudet måste väl vara bättre än när T
he Sword spelade? Tyvärr blev det bara negativa svar. Ljudet är fortfarande värdelöst och långt fram går det i stort sett inte att urskilja nånting. Låtarna försvinner bort helt enkelt. Jag backar längst bak och där är ljudet bättre men långt ifrån bra. Besviken och lite oroad för vad som komma skall springer jag och nervositetspissar och upplever Descend The Shades Of Night och Davidian från sittplats. Där är ljudet betydligt bättre än på ståplats men inte så bra som det bör vara på en Machine Head-konsert. Det är dock en njutelse av att uppleva Davidian live igen men samtidigt känns det väldigt konstigt att se hur obrydd ståplatspubliken är under denna låt. Robb Flynn ger järnet och svär på som vanligt i mellansnacket men hans ”Fuck yeah!” känns lite spelat. Detta band har upplevt betydligt bättre publik. Men nej, publiken är självklart inte här för att se förbanden. Samtidigt vet jag också att ljudet aldrig brukar vara särskilt bra för förbanden och att det kommer att bli betydligt bättre när Metallica går upp på scen. Men lite oroad är jag ty såhär dåligt har det aldrig varit förut.Väl tillbaka hos de andra står jag lugnt stilla och lyssnar och tittar på soundcheck. När Ulrichs trumtech testar kaggen så låter det dock högt som fan och jag återfår lite förlorad pepp som jag tappat tidigare pga det risiga ljudet hos förbanden. Sedan dröjer det inte länge förrän jag, Kriz och Färne tar beslutet att vi måste ta oss längre fram. Vi tränger oss fram några meter, ungefär halvvägs till kravallstaketet, och avvaktar - av erfarenhet vet vi att när Metallica äntrar scenen så blir det ett helt annat tryck och då kan man plocka flera meters placering på några sekunder.
Osäkerheten kring ljudet är dock kvar och jag är tveksam om jag kommer att pressa mig långt fram eller om jag kommer att stå längre bak. Men plötsligt, utan förvarning, sätts The Ecstas
y of Gold igång (tidigare har AC/DC-dängan It’s A Long Way To The Top… spelats innan introt men denna har ersatts med Saxons Heavy Metal Thunder vilket jag hade noll koll på) och adrenalinet maxas. Chocken blir också total när väl riffet till That Was Just Your Life sätts igång. Ljudet är dubbelt så högt och det låter också extremt mycket bättre än när förbanden spelade. Lasershowen under den första låten har jag spanat in många gånger på Youtube-klipp men väl på plats är det ändå hur chockerande mäktigt som helst. Samtidigt känns det konstigt att scenen ändå är relativt nedsläckt och James bara får en strålkastare på sig när han står vid micken. Men det är coolt. Och trycket i publiken är rätt hårt men jag, Färne och Kriz kämpar oss framåt under de första låtarna tills vi hamnar längst fram. Eller… Kriz står längst fram och tar stryk och jag och Färne står alldeles bakom honom.Väl längst framme ser man hur bra som helst och det är nästan sjukt hur nära man hamnar när väl en Metallica-medlem ställer sig mitt emot och blänger ögonen på publiken och på mig, ungefär en meter ifrån. Metallica bemästrar denna typ av scen till fullo och står aldrig stilla utan rör sig från sida till sida och möter upp i mitten vid Lars då och då. Det blir aldrig tråkigt att titta på och när man spanar in Kirk några meter bort så kan Robert Trujillo plötsligt stå framför mig nerhukad och spela bas med fingrarna som en idiot. Jag har stått nära på Metallicakonserter och har stått längst fram några gånger men jag har ändå aldrig varit så nära Metallica-medlemmarna förut under en konsert. Underbart!
Där vi stod (i mitten fast lite åt höger tror jag) hade vi Kirks förstärkare riktade mot oss vilket gjorde att det var först och främst hans gitarr vi hörde. Visst är Kirk Hammett en slarver här och där men det är underbart att få Kirks solon högt som fan rakt in i örat. Han är också charmig att titta på och när han är lite otajt vänder han sig om för att titta på Lars och James för att komma in i rytmen igen. Sedan är Kirk den medlem som det faktiskt är tråkigast att titta på. Han går omkring och headbangar lite lätt på hans så karaktäristiska sätt. Men han är en jävel på att spela sologitarr och har blivit bättre på det än vad han var för några år sedan då han kunde slarva bort en del solon. Under ett s k doodle någon gång under konserten går han förbi rakt framför mig och när jag skriker ”KIIIIIIIRK!” vänder han sig mot mig och ger mig ett ”Yeah” och nickar. Det är sådant man lever för.
Det är dock Lars jag spanar in mest eftersom han sitter fast på samma position konserten igenom. Trumsetet snurrar dock runt under konsertens gång och under en större del av konserten får man njuta av Lasses lilla röv. Och när han gör sina klassiska utsprång fram till publiken fascineras man alltid vilken liten skit han egentligen är. Och jag älskar honom.
Robert Trujillo är ett monster att observera live och jag tycker att han passar mycket bättre på denna typ av scen i jämförelse med de vanliga utomhusscenerna. På sådana har han en förmåga att backa bakåt och försvinna lite grann. Detta kan han dock inte göra på denna scen eftersom publiken ser honom från alla håll (no place to hide!) vilket tvingar honom att ösa på mer. Och när han stannar framför en och spelar bas á la Cliff Burton-style så inser man vilken jävel till basist han verkligen är.
Men självfallet är det James som är mest sevärd live. Hans utstrålning och pondus är enorm och man verkligen ser hur han njuter när han får spela live. Sen gillar jag hans mohikanfrilla också. Den klär honom och får honom att se lite yngre ut.
Metallica byter ju som bekant numera ut flertalet låtar för varje spelning vilket gör att varje konsert faktiskt kan var väldigt unik (vilket argumenterar för varför man faktiskt vill se dem två kvällar i rad). Detta gör konserten också väldigt annorlunda eftersom publiken inte vet (förutom vissa klassiker) vilka låtar som kommer att spelas och alla hoppas just på sin personliga favorit. Att de byter låtar mellan varje spelning tvingar bandet själva också att vara taggade och vakna samtidigt som de älskar det. Jag har aldrig sett Metallica vara så glada och peppade tidigare. De har helt enkelt sjukt kul numera ute på turné och det är underbart att se detta.
Metallica live i Sverige är alltid speciellt. Jag har upplevt Metallica i sex olika länder och svenska Metallica-fans är helt enkelt bättre än andra. Allsången konserten igenom är ofta extrem och jag blir glad när jag ser en grabb i 14-årsåldern headbanga frenetiskt och vara i ett totalt lyckorus under hans första Metallica-konsert. Och när jag tittar upp på läktaren ser jag folk långt upp stå och headbanga. Det är en folkfest som sagt. Och jag blir rörd. Det är kärlek.Metallicakonserter brukar vara en liten dimma och ibland kan det vara svårt att minnas hela konserten låt för låt. Speciellt med all svett, allt knuffande, headbangande, allt ljus och ljud. Men jag ska göra ett försök. Här kommer låtgenomgången!
1. THAT WAS JUST YOUR LIFE (3 likkistor av 5 möjliga!)
Det blir som vanligt en extrem chock när Metallica stiger upp på scenen och jag hinner egentligen inte uppleva så mycket av låten. Istället koncentrerar jag mig på att tränga mig långt fram, headbanga när jag står stilla för ögonblicket och att försöka få en skymt av någon av medlemmarna som är svåra att upptäcka när scenen fortfarande är ganska mörk och bara lyses upp av laserljus. Det är en bra låt och det är tufft och helt rätt att inleda med den men samtidigt så skulle t ex Creeping Death, Blackened, eller Battery totalt krossa detta som inledningslåt.
2. THE END OF THE LINE (3/5)
Hela ljusriggen tänds upp och jag har kommit så pass långt fram att jag kan börja koncentrera mig mer på bandet. Jag älskar låten men det är fortfarande lite för tidigt under konserten för att jag ska ha lugnat ned mig lite och verkligen kunna njuta.
3. HARVESTER OF SORROW (5/5)
Klassikern har aldrig låtit bättre i mina öron. Krossande tung och allsången är grym. Nu inser man på allvar att det är Metallica man tittar och lyssnar på. Likkistorna sänks ned mot scenen. Tufft!
4. NO REMORSE (4/5)
Underbart att slänga in denna så tidigt och att de spelar den överhuvudtaget. En låt som visar spelglädjen hos bandet. Rob ställer sig på knä en meter framför och spelar med fingrarna fort som fan.
5. ONE (5/5)
Klassikernas klassiker. Denna är alltid hur bra som helst live och så även denna gång. Explosionerna är borta och har ersatts med extremt mycket eld. Scenen brinner och under Lasses dubbelkagge-kulspruteparti sprutas eld upp som belyses i olika färger – hur snyggt som helst.
6. BROKEN, BEAT AND SCARRED (3/5)
På förhand trodde jag denna skulle funka bäst live men kändes inte helt klockren ändå. Dock gillar jag att den blir mer punkig live än på skiva, mycket pga att Kirk och Rob tvingas köra mycket. ”We die hard!”
7. CYANIDE (4/5)
Om jag måste välja är denna låt sämst på DM men live är den ett monster och fungerar oväntat bra. Folk klappar takt och sjunger med och jag headbangar.
8. SAD BUT TRUE (3/5)
Totalt sönderspelad på skiva men live är den alltid en koloss. Dock så har jag märkligt nog knappt några minnesbilder av denna låt från denna konsert vilket därmed sänker betyget.
9. TURN THE PAGE (2/5)
En nödvändig temposänkare där jag passar på att dricka vatten. Kvällens tråkigaste stund. Jag blir inte berörd och det finns betydligt bättre låtval (Bleeding me, Fade To Black!).
10. ALL NIGHTMARE LONG (4/5)
En mastig låt som de spelar bättre och bättre. Jag kommer mest ihåg Kirks underbart skärande solon. Låten känns hård och thrash som fan och jag står mest och headbangar.
11. THE DAY THAT NEVER COMES (4/5)
Visst känns den som en lite sämre variant av One, speciellt när man upplever den bättre av de två några låtar tidigare. Men låten fungerar ändå mycket bra live och jag njuter av låtens mångsidighet och slutpartiets smittande spelglädje och jammkänsla.
12. MASTER OF PUPPETS (5/5)
Jag har upplevt Metallica-konserter där denna låt kastas bort lite grann mitt bland alla andra hitar. Ikväll är dock Master Of Puppets det totala monster och mästerverk låten alltid kommer att vara. Mer Metallica än såhär blir det inte. Jag befinner mig i total fanatism.
13. FIGHT FIRE WITH FIRE (5/5)
Jag hade hoppats på denna och fick den! En minst sagt svettig låt, både till hastighet och sett till hur mycket eld som sprutar upp hur scenen. Jag är helt inne i min totala Metallica-pepp. Lars är gud.
14. NOTHING ELSE MATTERS (4/5)
Allsången är som vanligt övermäktig. Jag passar på att dricka och lyssnar istället för att sjunga med och tittar runt och njuter på något sätt desto mer då.
15. ENTER SANDMAN (3/5)
Jag drömmer om en konsert då Metallica vågar peka finger åt denna låt och inte spela den. Visst är den mäktig och allsången är total men en del av mig blir lite anti när jag ser Svenssonfansen ställa sig upp på sittplats med bärsen i högsta hugg och vråla. Jag är helt enkelt less på den.
EXTRANUMMER
16. HELPLESS (3/5)
Allvaret är över och nu börjar partyt. Tufft coverval men majoriteten av publiken verkar inte riktigt kunna låten. Jag blir förbannad och skriker med i refrängen.
17. JUMP IN THE FIRE (3/5)
Fantastiskt kul att få höra denna låt live som egentligen är den sämsta från Kill ’em All och känns mer disco än rock. Men Metallica tycker det är roligt och jag också. Och Kirks slutsolo är en killer.
18. SEEK AND DESTROY (4/5)
Ljuset tänds upp och svarta badbollar som det står Metallica på faller ner från taket och sen inleds denna avslutnings- och allsångsklassiker. Jag har varit småirriterad över att de har kört denna som avslutning så länge men denna kväll fungerar det hur bra som helst.
Bilder från rockfoto.nu tagna av Annika Berglund.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)