Nu är det 45 minuter tills IPRED börjar gälla i Sverige

Snart börjar Sveriges drygaste lag gälla, alltså IPRED!

Vilket jävla skit det där är. Jag inser ju att det finns bra tankar med upphovsrätt och det har jag förståelse för, men problemet är ju att hela världen inklusive Sverige är ju som hög på fildelning. Har man väl börjat är det ju fan omöjligt att tänka sig vara utan fildelning. Fan finns ju inte lagliga alternativ som kan få mig att sluta. FAN kommer ju ta livet av mig om jag inte kan fildela!

Spotify har ju helt klart gjort att jag nu slutat ladda ned för att provlyssna på musik. Jag är fan så jävla retro och köper fortfarnde ändå min förbannade gamla CD-skivor som enligt mig är idag föråldrat medium. Nu när jag skriver om skivor så blir jag också så lack på att folk nu hellre föredrar kvantite framför kvalite på musiken. I helgen jämförde jag och Erik Meshuggas skiva mot likvärdig på Spotify och fan det är ju som en grötig hinna på mp3 och streamad musik. Sånt gör att har lust att slita bort diskanterna på ens feta dyra jävla högtalare och pissa i membranen!

Åter till Ipred.... Ja det jag stör mig på är ju att det inte finns något bra alternativ för att kunna se amerikanska serier på ett lagligt sätt. Ska man få tag i alla amerikanska serier finns det ju ingen möjlighet helt enkelt. Att jag ska mejla TV4 och Kanal 5 att ta hem det åt mig så att jag kan se den på TV kan man ju bara dömma om. Nääääe jag tvingar mig själv, i mitt tv-serieberoende, att ladda ned och nu i denna stund kallas jag för brottsling i vårt land. 

Fan vart är sammhället på väg...  Vart är de vettiga medielagarna!!  Fan serie går ju inte få tag i om man inte laddar ned. Utbudet krymper när det gäller musik film och allt om man inte kan ladda ned. Samt krossar utbudet på internet intesset för kvaliten på musiken när folk hellre streamar i 192 kbps än köper skivor med bra ljudkalite'. Å inte fan har jag hittat bra tjänster för okompirmerad musik och film på nätet heller. Blir så förbannad på hur allt som jag tycker är ett måste för att överleva går åt helvette. Internet fuckar upp med dessa lagar samt så stänger butiker som säljer filmer och cd-skivor.. Va fan!!! Ska fan kosta på mig 25 cent och ställa mig i kö till ett självmords-kiosk precis som i futurama.

Funderar tom för att betala för att kunna fortsätta med mitt beroende även fast det rent teoretiskt gör mig till brottsling idag. Tänkte kolla in https://www.relakks.com/ och se om det är vägen nu.. VAD FAN ÄR DEN RÄTTA VÄGEN IDAG? 

Idag tycker jag synd om er!

För ni kommer inte fatta hur jävla bra det här är.





Som kidsen skulle säga. La Coka Nostra up in this BIATCH!

Religionsvetande av allmänt intresse

Religionen är ett j*vla mörker. De dogmer, trossatser och absoluta sanningar som ständigt ges grogrund i religiösa föreställningar förblindar människors liv och är av ondo. Den ger förutsättningar och främjar en anti-intellektualitet av ett sådant slag som förmodligen bara konsumtionshetsen och psykoser kan jämföra sig med. Det är väl därför som man egentligen inte skall bry sig så j*vla hårt om sanningsanspråk som är baserat på vanföreställningar och fantasier. Tyvärr så är det inte så människor fungerar...

Hade Paulus sett en nyårsraket så hade han förmodligen trott att det var ett gudomligt ingripande, och hade han fått se Slayer live så hade han säkert trott att apokalypsen var nära och att de mörka krafterna just bjudit in helvetets eldar till jorden. Skulle du som läser detta gå ut i öknen i fyrtio dagar och nätter så skulle du nog också se syner och inte bli vid dina sinnes fulla bruk. Detta förklarar tyvärr inte varför vissa människor tycker att Maud Olofsson är intelligent. Numera när människor hör röster och får allvarliga vanföreställningar så ordineras vanligtvis terapi i bästa fall, men troligast starka anti-psykosa medikamenter. Känner du att du kanske lider av sådana symptom så ta en tripp till Östra Station och uppsök psykolog snarast.

Vissa människor vill bestämt hävda att utan religionen så skulle livet bli både värde- och meningslöst. Det roliga är att dessa människor har fullständigt rätt i sina antaganden, men dom har även en bristande fantasi och är totalt främmande för att själva komma fram till ett självförverkligande livsmål.

Hur kommer det sig att man inte lyssnar på relevant och bevistyngd argumentation, när man gladeligen omfamnar tanken att en talande snok lurade en dum brud och hennes blåsta pojkvän att sätta löv på snorre och murra?

Jag finner inget vettigt svar på denna fråga, men jag drar ändock den slutsatsen att av någon outgrundlig anledning så finns det ingen hejd på mänsklig dumhet och anti-intellektualitet.



Meningen med detta inlägg var egentligen att uppmärksamma dem som läser detta att det finns tydliga kopplingar mellan den uråldriga egyptiska mytologin och det som sedan skapades att bli myten om Jesus. Jag råkade bara bli lite irriterad på vägen... Hursomhelst så snodde man helt enkelt en massa mytologiska och astroteologiska föreställningar och inkorporerade sedan detta i sitt eget kristna sanningsanspråk. Detta förklaras på ett utomordentligt sätt i den bok som finns på bild här ovan. Är det nu så att du är kristen och känner att detta inte duger så kan du ju alltid trösta sig med att läsa Lukas 10:21 där det tydligt står att sanningen bara är uppenbarad för de enfaldiga (läs; dom som är dumma i huvudet).

Om inte annat så kan man ju hålla till godo med detta resonemang...

"Förnuftet är den största fiende som tron har.
Den som är kristen bör klösa ögonen ur sitt förnuft."

- Martin Luther, reformator och judehatare

Apokalypsen

Fuck. Varför behövde Jaymz gå och bli matförgiftad? Tänk om dom hade rivit av den här den 8:e. Förmodligen inte, men ändå.

FUUUUUUUUUUCKK!!!!

Metallica har nu släppt Broken, Beat and Scarred-videon på sin hemsida (). Att den skulle komma är ju ingen nyhet, men att ljudspåret skulle vara en liveupptagning... det är ta mig fan en överraskning för mig. Hur jävla kung som helst.

Sen att det är Wayne Isham, gjorde några videos till Black Album och till exempel CUNNING STUNTS!!!), som spelat in/gjort videon gör ju att hela grejen stinker Live-DVD. Jag har längtat efter en ny Metallica-DVD hur länge som helst och nu finns det hopp!

Crack The Rawk

Skickat 22.30 nu ikväll. Fan vad de jobar över för oss skivköparnördar! CDON var nära att missta en av sina bästa kunder till andra sidan (Ginza) men nu fortsätter jag att vara en CDON:are! Fuck yeah!

Lite snack kring våra 2008-års-bästa-skivor-listor

Jag är både förbannad och kåt på dig just nu Kizzelizz.

Anledning till Förbannad: Du har varit en b*g som hållit dig undan från bloggen mer eller mindre i två år och sagt ca 82,5 ggr att du "ska" börja blogga igen eller så skyller du på att du inte har tid vilket är världens sämsta ursäkt. Det handlar om prioritering. Nu har du kommit igång på allvar och skriver finfina inlägg. Dock så varnar jag dig – skriv inte för intensivt för då kan du börja komma med ursäkter igen och tappa tid och din mor.

Anledning till kåt: En förbannat välskriven årsbästaskivorlista uppdelat på tre inlägg. Du skriver som man ska skriva; dvs pang på rödbetan och skriver det du känner och tycker. Detta fångade du upp briljant i dessa inlägg. Total ärlighet. Och lite flum. Som det ska vara. Watch and learn. Allt är förlåtet. Flytta ner till Sthlm nu. Jag bjuder på whiskey och så kan vi se på musikdvds hela natta och sen skämma ut oss och sen starta upp Dirty Mischief 2.0.

I övrigt: Vi (jag, Nördin, Kriz) är för lika varandra i vår musiksmak. För en utomstående ser det lite barnsligt ut fast samtidigt är det ju fint också. Självklart påverkar vi varandra. Men vi hjälper varandra också; ”lyssna på det här”, ”det här är skitbra!” osv… Det är bra. Men eftersom jag skrev min lista före er så är det ju dock ni två som har härmat mig! Men jag tror ändå att nästa års lista kommer att se lite annorlunda ut ändå eftersom vi inte umgås lika mycket som vi brukade. Men det ger nog inga större pengar om man satsar på att Crack The Ass kommer att ligga högt på samtliga våra listor nästa år. Jaja.

Sen känner jag din musiksmak rätt bra Kriz och lyckades pricka in vilka fem du skulle ha med på topp fem. Inte rätt placering dock men va fan, jag underskattade helt enkelt din äckliga kärlek till både Daron och Volta.

Och avslutningsvis vill jag också säga att både Nordin och Kriz är skittöntiga som har snackat om att inte ha DM på förstaplatsen. Skittöntiga. Det är ju tragiskt men jag känner er musiksmak bättre än er själva. Fittor.

Och en sista reflektion; Fredde hade sämsta listan eftersom han hade hip-hop på sin. Å andra sidan tackar jag extremt mycket för Airbourne-tipset (jag hade smålyssnat lite innan men lyssnade på allvar när den låg på din lista – så jävla cp-bra)

Och en sistsista reflektion: Nordins Baloo-citat var inte kul, bara tråkigt och tydde snarare på att han inte orkade kommentera sina val.Detsamma gäller Svenke. Skärp er till nästa gång. Ge ett argument annars är det inte intressant. Inte alls lika intressant iaf.

Och en sistsistsista reflektion: när får vi övriga skribenters listor? Färne?

2008 års bästa skivor #1-5

5. Satyricon – The Age Of Nero

Det här är en skiva som jag blev sjukt peppad på efter att ha läst det stora reportaget om Satyr i ett nummer av Close-Up som kom i höstas. Trots detta så blev det aldrig att jag köpte skivan, och när det började närma sig jul så ville jag inte heller köpa den eftersom jag visste att chansen var stor att jag skulle få just denna av Erik-jävel i julklapp. Och det fick jag. Tack! Jag har aldrig varit ett stort fan av black metal. Eller rättare sagt så har jag aldrig gett denna genre en ärlig chans. Nu vet jag inte om man kan kalla det här för riktig black metal heller, men satan så bra det är! Kan mycket väl tänka mig att det är en lämplig inkörsport till hela genren, och det blir kul att lyssna in sig på äldre grejer bandet gjort nu innan konserten i Umeå i slutet av april. Och sedan därefter kanske lyssna på grejer som är mer ”true” mot genren (som Mayhem och Gorgoroth?). ”The Age Of Nero” är snuskigt bra, men det är samtidigt en skiva som inte kräver ett otal genomlyssningar för att greppa, vilket gör att det inte håller i längden. Eller det gör den ju egentligen så kanon som den är, men ni förstår? Satyricon är väl för black metal vad AC/DC är för rock’n’roll, kanske man kan säga. Enkel låtuppbyggnad, starka hookar, ett jävla driv och satan så bra!

Lyssna på: Commando, The Wolfpack och The Sign of the Trident

4. Scars On Broadway – Scars On Broadway

Jag minns när förstasingeln “They Say” lades ut på nätet i god tid innan albumet skulle släppas. Jag gav den en genomlyssning och sedan dömde jag tyst ut Daron för mig själv som en man rädd för förnyelse och med avsaknad av musikalisk substans. Fan vad jag fick äta upp mina egna tankar angående honom. Jag har länge hyllat Tankian/Malakian som 2000-talets Lennon/McCartney, och denna skiva bevisar så tydligt att min jämförelse inte är helt skev. Serj Tankian visade med 2007 års solosläpp vad hans del i System var. Serj var (likt Lennon i Beatles) den som skrev de mer skruvade, innovativa och komplicerade styckena, medan Daron var (likt McCartney) den ansvarige för alla Systems trallvänliga, melodiösa och vackra hitsinglar. Med det menar jag dock inte att Daron inte kan skriva bisarra låtar, för det har han verkligen gjort sig skyldig till, både då och nu. Scars On Broadway blev en direkt favorit för mig. En skiva som man kan sjunga med till efter en enda genomlyssning, men som har så sjukt bra melodier att man aldrig ledsnar på den. Mer än någon annan skiva så har denna verkligen varit ledmotivet för min höst, och gud vilket ledmotiv. Vem saknar System nu när man kan få det bästa med det bandet högkoncentrerat i två olika band?

Lyssna på: Hela skivan utan paus!

3. Burst – Lazarus Bird

Det här var också en sådan där skiva som jag visste att jag bara måste ha, men som jag aldrig köpte. Jag älskade det förra släppet (enastående ”Origo”) och visste på förhand att jag även skulle älska detta, oavsett hur det lät. Trots detta så köpte jag inte skivan förrän i januari i år. Sedan dess har den gått sjukt varm, och efter noggrant nötande så kan jag bara konstatera att jag är helt såld: det här är det bästa bandet någonsin gjort! Till en början var jag dock skeptisk. Likheterna med ”Origo” är inte så många och för mig var detta till en början en besvikelse. Denna besvikelse övergick rätt fort i något som kan klassas som ren eufori. Det här är någonting nytt! Någonting jävligt spännande och något som känns helt rätt. Ni vet den där känslan man ibland får när man lyssnar på musik och under något för stunden extra bra parti helt plötsligt får lust att skratta av ren glädje över hur underbar musik kan vara? Exakt den känslan får jag i stort sett varje gång jag lyssnar på den här skivan, och det bästa är att det varje gång är olika partier som får mig att känna som jag gör. Hade det inte varit för att två andra band släppt snuskiga skivor under 2008 så hade Burst regerat årets lista. Helvete så bra ni är. Grabbar som ni gör att jag känner mig stolt över att vara svensk.

Lyssna på: I Hold Vertigo, I Exterminate The I och framför-jävla-allt Cripple God. Årets låt!

2. The Mars Volta – The Bedlam In Goliath

När jag satt och skulle börja sammanställa denna lista så glömde jag för ett ögonblick bort denna skiva. Anledningen: den släpptes i januari. Idag är det mer än fjorton månader sedan denna skiva sparkade arslet av mig, och infriade alla mina önskningar om hur den nya Volta-skivan skulle låta. Jag kan till och med gå så långt som att säga att det här är den absolut bästa skivan som bandet någonsin släppt, och det är att säga väldigt mycket men det är sant. Jag älskar ”De-Loused” för att den fick mig att upptäcka bandet, men när jag lyssnar på den idag så känns den för enkel på något sätt. Jag fullkomligt avgudar ”Frances” och de känslor den ger mig och länge trodde jag att ingenting någonsin skulle bräcka denna. Med 2006 års ”Amputechture” så svalnade mitt intresse för The Mars Volta. Förutom spåret ”Tetragrammaton” så var det egentligen ingen låt från den skivan som fick mig att riktigt gå igång. Skivan var för lugn och tråkig, och alldeles för utsvävande på fel sätt. Där bandet tidigare svävat ut i komplexa, svängiga jam-partier så svävades det här istället ut i utdragna, långsamma och ambientliknande partier. Jag efterlyste mer röj och kortare låtar och gud hör fan i mig bön! Röjet och kaoset är tillbaka och variationen på plattan är enorm. Från tokröj i ”Aberinkula” och ”Wax Simulacra”, sanslöst groove i ”Goliath” och ”Ouroborous” till det lugna och bitvisa tillbakadragna soundet som visar sig i låtar som ”Ilyena” och ”Torniquet Man” så bevisar Omar och Cedric än en gång för alla tvivlare att The Mars Volta är ett band att räkna med. Mikrofonfrillor är the shit och hade jag haft generna hade jag också odlat en sån. I salute you!

Lyssna på: Aberinkula, Ilyena, Wax Simulacra och Ouroborous

1. Metallica – Death Magnetic

Vad hade ni väntat er? Överraskning? Nej. Metallica är fan Metallica är fan i mig Metallica. Släpper Metallica en skiva så ÄR det årets skiva. Man ska inte ens behöva lyssna på någonting annat under det året. Så resonerade jag definitivt innan släppet av dödsmagneten, men en månad efter releasedagen så var jag inte lika säker längre. Vad hade hänt? Jag lyssnade aldrig på skivan längre. Hade jag ledsnat på Metallica? Det fick inte vara sant. Varför kunde jag inte leva på denna skiva längre än vad jag hade gjort? När det kommer till Metallica så är det fan i mig oundvikligt för mig att det efter vägen kommer bli något form av antiklimax när det gäller ett nytt skivsläpp. Jag har så oerhört stora förväntningar, höga förhoppningar och lägger ner så enormt mycket känslor, tankar, kärlek och LIV i detta band så det är på gränsen till sinnessjukt. När de i ett fall som detta levererar exakt det som alla vi die-hardfans trånat efter i vad som känns som en livstid så borde man känna sig som om man just dött och kommit till himlen. Problemet, i alla fall för mig, är bara det att det aldrig kommer hända igen. Vad än Metallica släpper så kommer jag aldrig igen att kunna få samma känsla som jag fick första gången jag hörde ”Battery”, ”Creeping Death” eller ”One”. För att kunna få den känslan igen så måste man gå in i hjärnan och radera så oändligt mycket information om annan musik man samlat på sig genom åren. Om Metallica som i detta fall ska gå tillbaka och på något sätt återskapa ett sound de tidigare haft så vet man ju som ett fan på ett ungefär vad man kommer få, och därför menar jag att det är ett ouppnåeligt mål att tro att man kommer känna samma saker man gjorde när man var 15 och för första gången slog igång ”Ride The Lightning” på pojkrumsstereon.

MEN.

Efter många funderingar fram och tillbaka så har jag kommit fram till att jag inte på något sätt är besviken på denna skiva. Jag är snarare besviken på att jag aldrig kommer få känna den där känslan igen som man kände när den här typen av musik var helt ny och fräsch i ens medvetande. Bortser man från det och snackar rent musikaliskt så är den här skivan löjligt bra. Det är ju fan Metallica! Men å andra sidan skulle Lars kunna bajsa på en bit plast och jag skulle älska det. Om ni vill veta rent specifikt vad det är med skivan som är så jävla bra, så är det bara att läsa de punkter som Erik listat i slutet av sitt inlägg som behandlar 2008 års bästa skivor. Jag skriver under på allt.

MEN IGEN.

Angående den där känslan av att vara femton och få höra någonting för första gången som man får en cp-kick av. ”That Was Just Your Life” live i Globen 7/3. Det kändes som om jag skulle gråta. Där och då förstod jag att Metallica trots allt alltid på någon medvetandenivå kommer ge mig de kickar jag söker hos dem. Bara man inte anstränger sig så hårt för att hitta tillbaka till de gamla känslorna så kommer de att komma.

Fy fan vilket gay och flummigt inlägg det här blev. Ni kommer misstolka vad jag skrivit, och kanske inte ens förstå det. Jag förstår det knappt. Kommentera så ska jag försöka bena ut vad jag egentligen skrivit. Äh.

Lyssna på: That Was Just Your Life, Suicide & Redemption och My Apocalypse

När senaste LEVEL är lika viktigt att äga som senaste CUM...

To die for!

Jag är galet musikpeppad idag. Festivalsäsongen är nära nu. Rock am Ring mönstrar stort och är redan slutsålt och årets Roskilde ser ut att kunna matcha Hultan 05. Det blir man bara helt galet pepp av.

Snubblade över detta klipp när jag läste igenom babbelmunnen och tyckte det var bloggvärt. Från Morellos Justice-turné och på scenen har han sällskap av Kim Thayil, Ben Shepherd och Matt Cameron samt grungelegenden Tad Doyle på sång. Jag får fan stånd och tänker, Chris Cornell, ditt jävla stolpskott. Sluta vara så jävla omogen och fara runt och spela in plattor folk hatar. Det kvittar hur jävla mycket du måste uttrycka dig artisktiskt. Det är skitsnack Cornell. Det finns bara en sak du MÅSTE och du vet vad det är.

Command Performance promo trailer!

Ni har väl inte missat/glömt denna redan klassiska trailer från Dolphs kommande rulle Command Performance?
http://smackebonk.blogspot.com/2008/09/command-performance-teaser-trailer.html

Här är en lång "promo trailer". Man får se en jäkla massa från den kommande filmen så ni som inte gillar att se för många scener från en film kanske ska avstå. Fast gör inte det. Han sticker bl a gitarren i magen på en skurk.

Dolph = kung.

Ginza shall NOT die.

Igår var jag så förbannad på Ginza att jag ville skicka dem en bomb. Med en stor lapp på som säger "Sug på den här!". Jag hade förhandsbokat Deluxe-snusk-utgåvan och LP-utgåvan av Crack The Skye och var grymt peppad. Jag har inte ens laddat ner plattan än, fatta hur stor det är för att vara mig. Döm om min förvåning och mitt hat då jag igår får jag ett mail från Ginza där de skriver att de restnoterat båda varorna. Hur fan låter man folk förhandsboka stuff när man inte kan leverera? Idioter! Brinn i helvetet! Jag gick i riktiga hattankar även idag ända tills jag fick ett trevligare mail.



Tyvärr lär de vänta in LP-utgåvan några dagar innan de skickar. Kul att de har koll på när de får in sina saker. IDIOTER! BRINN! Men jag antar att jag får klara mig utan Mastodon i helgen och försöka hålla mig några dagar till från att tjuvlyssna. Bättre sent än aldrig men märk mina ord Ginza. Det var fan i mig på håret!

Crack The Nordin – pt.II

För att göra min pina ännu värre så har någon/några vald att göra Crack the Skye tillgänglig att ladda ner via torrent. Förutom en mp3-version (320kbit/s) finns även det en flac-version. Personligen är jag ju ett fan av flac, som några av er kanske redan förstått, men inte fan ska man piratkopiera för det.

Crack the Skye släpps i Svenska butiker imorgon! Så istället för att sjunka så lågt att stjäla musik, vänta istället till imorgon och köp den i butik som vanligt folk.

Ska bli jävligt spännande att få höra Brann (trummis i Mastodon) sjunga på den nya skivan. Hur låter det? Kommer trumspelet vara lika komplext och engagerande som på tidigare plattor, eller tar han det lite lugnare för att klara av sången? I och för sig spelar han ju inte in sången och trummorna samtidigt. Men det kanske finns en vilja hos bandet att de ska kunna spela låtarna live, som de låter på skivan, utan att göra förändringar. För Mastodon har pratat om att de skulle vilja spela Crack the Skye i sin helhet under vissa livespelningar och sätta ihop någon form av teater-/performanceshow att spela upp under giggen. Utöver det har de också snackat om att spela in en kortfilm till varje låt. Gitarristen Bill Kelliher säger att det här förmodligen blir Mastodons motsvarighet till Pink Floyds The Wall.

Kommer bli riktigt, riktigt, riktigt intressant att se vad Mastodon bjuder på för show när de besöker Sverige till sommaren… Men förmodligen kommer de inte lägga så mycket krut på gigg de själv inte headline:ar , men jag/vi kan ju alltid hoppas.

Jason + Metallica = sant?!

Här är ett ytterst spännande citat från en intervju med allas vår favoritgitarrist angående Hall of Fame-galan:

"Hammet also revealed that Jason Newstead would
be on hand for the induction, and will “most likely” perform with the band.

He put in 14 years with Metallica, so I
think there’s no reason for him not to be there."

Och såhär säger Lasse om frågan om Metallica kommer att behöva ett skivbolag i framtiden:

"We're doing a bunch of shows with Trent [Reznor,
NINE INCH NAILS] this summer in Europe. I look forward to sitting down and
talking to him about what's on his radar."

En hyllning till Werner

Herr Svaneby är fenomenal på att göra sina olika typer av hyllningsfilmer för MODO Hockey. Hans senaste behandlar ingen mindre än självaste Magnus Wernblom som slutade med hockey denna märkliga säsong. Spana in denna mästerliga film och få en ännu större förståelse varför detta är den största spelaren i MODO Hockeys historia.

Omdömesavgrunden

Sitter här och ska skriva omdömen inför stundande utvecklingssamtal. På denna skola har jag drygt 140 elever och alla ska dom bedömas utifrån de mål som gäller för deras årskurs. Jag ska även lyfta fram saker som eleverna gjort bra, och runt vilka mål som de kan utvecklas. Det är inte lätt. Inte lätt alls. Vissa elever vet man helt klockrent var man har, men den stora grå massan i mitten av kunskapsstegen är den som är svårast att bedöma. Tack gode gud att jag inte är mentor och slipper hålla i själva utvecklingssamtalen. Har till torsdag på mig och har börjat lite smått. Känner jag mig själv rätt kommer jag börja på allvar på onsdag eller torsdag eftermiddag.

Redan från och med i år ska elever bedömas skriftligt från årskurs 3 och uppåt. Betyg kommer inom en snar framtid delas ut från årskurs 6, och redan höstterminen 2010 ska betygsskalan göras om från fyrgradig som vi har nu, till sexgradig där (som jag förstått det) en trea i princip kommer räknas som G+ och en femma som VG+. Visst kan det underlätta för oss lärare att få fler steg att gå efter, men studier visar att det egentligen inte spelar någon roll. I slutändan blir det ändå lika svårt och lärare kommer ändå säga saker i stil med "Du får en femma, men det är en stark femma med plus i kanten". Är betyg rätt system att bedöma elever efter? Är det inte vettigare att skippa alla betyg och endast köra på skriftliga omdömen? Varför är vi så beroende av att ranka elevers prestationer och ställa dom mot varandra? Vad säger egentligen ett VG om vad eleven kan? Alltså verkligen?

Tänk om det vore som på den här bilden i dagens skola. På den här tiden visste lärarna exakt vad de skulle gå igenom för varje läsår. Man hade böcker för varje ämne där det fanns innehåll för t ex Lektion 1, höstterminen i sexan upp till Lektion 162, vårterminen i nian. Innehållet var förutbestämt och läraren, förutsatt att han eller hon kunde sitt ämne, kunde i princip komma oförberedd till klassrummet, bläddra fram rätt sida och bara köra. Man hade även kvoter gällande hur många elever som fick vissa betyg. En lärare kunde alltså säga åt en elev att "tyvärr så har jag redan delat ut alla femmor, så du får en fyra". Lärare hade även under denna tid sjukt mycket högre status i samhället, och fick mycket större respekt av sina elever. Gud så mycket enklare det vore än för oss som är verksamma idag, eller hur? Frågan är bara om det vore så jävla roligt i längden? Var finns utmaningen?

Nu har jag gjort mina timmar för idag. Nu blir det till att dra hem och skaka av sig stressen genom att läsa volym 3 av Preacher som jag kommer inhandla på Åkerbloms om cirka 40 minuter. Varför jag börjat bli comic-nörd, vad Preacher är och varför den är bäst kommer att besvaras i ett senare inlägg. Säger bara: läs Watchmen innan du ser filmen.

Ha det gott!

Lars Ulrich

Sitter här och peppar inför kommande lördagsfest och får plötsligt en uppenbarelse: FAN VAD JAG ÄLSKAR LARS ULRICH! Hatad må han vara och dryg verkar han ju faktiskt vara... stundvis i alla fall. Men fan så älskad lill-dansken är av mig.

Det han är mest avskydd för är ju sitt stela, odynamiska och taffliga trumspel, men när jag nu sitter här och lufttrummar till en massa gamla Metallicaspår så slås jag av hur jävla roligt det är att spela Larsas trumkomp. Ni trummisar som läser det här må slå mig när vi ses, men det finns inga trumkomp som är roligare att lira än Metallica-trumkomp. Nu är jag ju å andra sidan ingen supertrummis själv, så min åsikt väger väl inte så jävla tungt när allt kommer omkring. Å andra sidan kan ni som inte håller med mig dra åt helvete. Metallica for life!

Bara lite funderingar så här på en lördagskväll.

Fundering nr 2: någon annan än jag som reagerade på Lars enorma jeansbula i Globen för två veckor sen? Med tanke på bildbeviset nedan så misstänker jag att Lars kör en Spinal Tap-bula. Vad tror ni? Lämna kommentar, gärna med motivering och egna tankar. =P

Välj en Metalli-MILF!

Metallicamedlemmarna har några fruar och ex-fruar och nedan har jag lagt upp några bilder på varje en. Nu vill jag att DU ska välja vem du skulle välja. Kravet var att de ska ha minst ett barn med någon Metallica-medlem och därför är inga andra flickvänner eller ex-fruar med.

Kom igen, vem av dessa är DITT val? Du MÅSTE välja! Smacka en kommentar med ditt val och ett litet argument.

Lani Hammett
Gift med Kirk och har två barn tillsammans med honom. Tatuerad. Har tidigare jobbat som bartender och enligt rykten träffades de på en gayklubb.

Francesca Hetfield
Kommer ursprungligen från Argentina. Har tre barn och är gift med James. Har tidigare jobbat som garderobsbrutta åt Metallica.

Skylar Satenstein (fd Ulrich)
Lasses ex-fru. Född 1971. Har två barn tillsammans med Lars. Har tidigare dejtat Matt Damon. Jobbar som medicinläkare i San Fransisco.

Chloe Trujillo
Härstammar från Paris. Har rest jorden runt några gånger. Konstnär och artist. Man kan köpa hennes konst här: http://chloeinart.com/.

Connie Nielsen

Lars nuvarande flickvän som han har ett barn tillsammans med. Dansk skådespelerska (mest känd från Gladiator och Djävulens advokat). Född 1965.

2008 års bästa skivor #6-10

Here goes...

10. Guns N’ Roses – Chinese Democracy

Plattan som varit mer mytomspunnen än Loch Ness-odjuret. Plattan som alla hade skyhöga förväntningar på. Plattan som var ett av världens största skämt under mer än ett decennium. Hur är den då? Den är bra. Topp 5-bra som vissa verkar tycka? Inte en chans. Jag har gett skivan fruktansvärt många genomlyssningar och den är bra, och det är fan Axl, men det är ändå på gränsen att den ens tar sig in på Topp 10 för mig. Visst, Axl har tagit ut svängarna och experimenterat en jävla massa, men samtidigt som den känns lite spännande och fräsch så känns den även slätstruken och daterad. Hade det inte stått Guns N’ Roses på skivomslaget så hade jag nog inte gett den så många genomlyssningar som jag gjort, men jag är ändå glad att jag ändå gjort det för efter ett tag så upptäcker man många bra saker bland all menlös musik. Nu låter det här lite som en toksågning, men det är det inte. Det är ju lättast i världen att såga en skiva som haft så här stora förväntningar på sig, och i ljuset av det tycker jag att den står sig rätt bra. Inte Guns N’ Roses som jag vill ha dom, men det hade jag heller inte väntat mig.

Lyssna på: Better och Riad N’ The Bedouins

9. Cult Of Luna – Eternal Kingdom

Hur bra som helst, men ändå plats nio? Japp. Ni som lyssnat på den här skivan vet vad jag menar. Ni som inte lyssnat på den: lyssna på den!

Lyssna på: Following Betulas och Ghost Trail

8. Opeth – Watershed

OMG!!1 HUR KAN HAN PLACERA DETTA MÄSTERVERK SÅ LÅNGT NER PÅ LISTAN?!?!!!! AAAAAAAH! N00BLOL1137ROFL… Jag hade sjuka förväntningar på den här skivan, och det är en sjukt bra skiva men jag efterlyser fler kontraster mellan hårt och mjukt. Större delen av skivan är alldeles för soft, och Opeths storhet ligger enligt mig i Åkerfeldts styrka att snabbt kunna växla mellan growl och skönsång, mellan blytungt och melodiskt och göra detta på ett balanserat sätt. På den här skivan tycker jag att det väger över mer åt det lugna och melodiska hållet, och ja jag är lite besviken. En bra skiva, men den slår inte något som Opeth släppt de senaste sju åren.

Lyssna på: Heir Apparent och The Lotus Eater

7. The Sword – Gods Of The Earth

Det här är en skiva som jag smackade en order på så fort jag hörde att de skulle vara förband till Metallica, och att Lars uppenbarligen fick stånd varje gång han lyssnade på dem. Jag blev inte besviken. Även fast det här är fruktansvärt old-school, både soundmässigt och musikaliskt så känns det ändå nytt och spännande. Jag håller absolut inte alls med Erik om att det låter som ett ”light-Mastodon”, det ska i så fall vara det faktum att sångaren inte låter som en riktig sångare, men i övrigt förstår jag inte riktigt jämförelsen. The Sword är helt klart 2008 års nykomlingar i min värld, och det ska bli riktigt spännande att se hur de kommer utvecklas de närmsta åren. Tack och bock!

Lyssna på: How Heavy This Axe och Maiden, Mother & Crone

6. Meshuggah – ObZen

Meshuggah är ös, och Meshuggah är till viss del bäst. Det finns trots detta ändå fem skivor som släppts under 2008 som jag håller högre än denna. Hade skivåret varit svagare så hade Meshuggah förmodligen dominterat min lista, men så är inte fallet denna gång. Det här är förmodligen den bästa skiva som Meshuggah någonsin släppt, och eventuellt den bästa skiva som de någonsin kommer släppa. Från det frenetiska thrashandet i Combustion, genom de vildsinta kaggerytmerna i Bleed, fram till de avslutande cp-riffen i Dancers To A Discordant System så visar Meshuggah varför de är det mest spännande och innovativa metalbandet som någonsin kommit från kalla lilla skit-Sverige. Ö-vik regerar! Umeå rockar! Jag är stolt och jag headbangar som satan.

Lyssna på: Öppningstrion med Combustion, Electric Red och Bleed så blir du fast


Stay tuned for #1-5

'Tallica: Hall Of Fame- och singelnyheter

Tredjesingeln från Death Magnetic blev som jag hade förutspått och hoppats Broken, Beat & Scarred. Här har ni lite tuff info om vad som måste inhandlas:

CD 1 DIGI PACK (With two clear trays to allow additional CD's)

BROKEN, BEAT & SCARRED
BROKEN, BEAT & SCARRED (live)
END OF THE LINE (live)

CD 2 J CARD (To be collected and to insert into CD 1)

BROKEN, BEAT & SCARRED
STONE COLD CRAZY (live)
OF WOLF AND MAN (live)

DVD Single (To be collected and to insert into CD 1)

BROKEN, BEAT & SCARRED - PROMO VIDEO
THE DAY THAT NEVER COMES - PROMO VIDEO
DEATH MAGNETIC EPK (Electronic Press Kit - running time - 17:25)

CD MAXI SINGLE

BROKEN, BEAT & SCARRED
BROKEN, BEAT & SCARRED (live)
END OF THE LINE (live)
STONE COLD CRAZY (live)
OF WOLF AND MAN (live)

Som ni vet så kommer Metallica att bli invalda i Rock and Roll Hall of Fame 4 april och pga detta har FUSE gjort en liten dokumentär där de har intervjuat snubbarna och tagit pulsen. Se ett klipp från dokumentären nedan.

Världens bästa frontman säger förresten såhär om känslan av att gå upp på scen:

"That's the ultimate drug, the ultimate dream, the ultimate feeling, and we are addicted to it."

"Metallica: In Their Own Words" Documentary - Mar30th at 9pm on FUSE @ Yahoo! Video

Nordin listar 2008 års bästa skivor

Okej, nu var det dags för mig att dra mitt strå till stacken och lista 2008 års bästa skivor. Känns faktiskt bra att jag väntat längre än tidigare år innan jag satt listan i print. Det har gett mig mer tid att smälta och få distans till de plattor man avverkat under året som gått.

Listan är en klassisk Topp 10-lista. Visst skulle jag kunna utöka antalet platser med 5-10 stycken till, men för mig känns det inte rätt. Färre platser är hårdare, så är det bara. Inga bubblare, inga mjäkerier utan bara de absolut bästa skivorna. Sen har jag varit jävligt kluven hur jag ska göra med Airbournes Runnin’ Wild, den gavs ju faktiskt ut redan år 2007 i USA, men eftersom andra på denna blogg verkar struntat i det faktum har även jag valt att göra så. Med det säger jag inte att den finns med på Top 10-listan bara att jag valt att inkludera den bland kandidaterna. Slut på snicksnacket.

#10. Airbourne – Runnin’ Wild
- Come on katten, det svänger ju.

#9. Satyricon – Age of Nero
- Det var allt ett hålligång-party!

#8. Kings of Leon – Only by the Night
- Kittlar dödsskönt i kistan.

#7. Intronaut – Prehistoricisms
- Men du. Vad är det här? Vilken lattjo liten pryl!

#6. Cult of Luna – Eternal Kingdom
- Jag tänder på den här låten, ös på grabbar!

#5. The Haunted – Versus
- Jag ähhhhh... tänkte inte ...klämma till honom så hårt.

#4. Opeth – Watershed
- Jag ska slita'n i stycken och jag ska klå han så att
...Åh, åh, oj oj oj. Ah, du sån skön låt.

#3. Burst – Lazarus Bird
- Du har en skön stajl!

#2. Meshuggah – Obzen
- Mitt i nyllet!

#1. Metallica – Death Magnetic
- ... Oboj, det här är livet.

2008 års bästa skivor #11-15

Mars månad anno 2009 är snart till ändå och först NU så kommer här äntligen min lista över 2008 års bästa album. Sent? Japp. Bra? Japp.

Min är inte en Topp 10 eller Topp 20, utan en Topp 15-lista. Kommer dock att vara en större ”tease” än Fredde och endast lägga upp fem av dessa listplaceringar i taget.

Jag har köpt på mig 17 skivor släppta 2008, och av dessa platsar 15 på listan. De två skivor som hamnade utanför listan var ”Bullet For My Valentine – Scream Aim Fire” som är kanon och värdelös på en och samma gång, vilket får mig att headbanga och spy samtidigt vilket sällan är en bra kombination. Och den andra skivan var ”Slipknot – All Hope Is Gone”, ett album som har sina enorma glimtar här och var, men som är mesigare än Stone Sour vid de flesta tillfällen.

Så. Nu kommer plats 11-15 på min lista. Är ni med? Kung.

15. Danko Jones – Never Too Loud

Danko kommer aldrig att bli som han en gång var. Borta är det råa och här för att stanna är det ”slicka” och tillrättalagda… verkar det som i alla fall. Detta är dock en BRA skiva, men inte om man jämför med deras tidigare alster.

Lyssna på: Forest For The Trees (med underbar sånginsats av bl a John Garcia) och Code Of The Road.

14. Nine Inch Nails – The Slip

”Ja! Trent har släppt nytt igen! Gud vad skönt, jag som började ledsna på hans senaste platta som kom förra månaden”. Som föregående talare så instämmer jag. Det här känns inte som ett riktigt NIN-släpp, utan mer som någon form av Kick-Off EP som släpptes i samband med den nya turnén. Hur som helst så är det ändå en stabil samling låtar, även om några skulle kunna skippats.

Lyssna på: Head Down och The Four Of Us Are Dying

13. The Haunted – Versus

En skiva som jag beställde och började lyssna på väldigt sent, men som sitter precis som den ska: som en knytnäve mellan ögonen. The Haunted är ett band jag lyssnar på lite sådär halvt som halvt. Jag äger endast ”Made Me Do It” från Aro-perioden, och av de skivor som släppts under de båda Dolving-erorna så är det innan denna endast ”rEVOLVEr” som prytt min skivsamling. Har lyssnat extremt lite på det senaste släppet ”The Dead Eye”, men att döma av det lilla jag hört från den skivan så känns ”Versus” jävligt mycket starkare, och som en tillbakagång till det The Haunted som jag gillar bäst: det kompromisslösa, manglande bandet. Kan dock känna att The Haunted under de sista åren rent soundmässigt kommit att försvinna in bland den mängd amerikanska ”ny vågs-metalband” som är så stora nu (Lamb Of God, Chimaira osv). Det är feta gitarrer, men inte så mycket riff utan snarare Panteraliknande tugg- och rytm-figurer, vilket är kanon i sig men inte hela tiden. Och inte för er pojkar, The Haunted! Jag efterlyser härmed fler thrashosande riff som ni tidigare skrivit till låtar som ”Bury Your Dead” och ”Trespass”. Tack.

Lyssna på: Moronic Colossus och Imperial Death March

12. AC/DC – Black Ice

AC/DC är tillbaka och gör knappast någon förvånad med soundet på skivan. Tillbaka är rocken som gör AC/DC till AC/DC, och borta är bluestendenserna från de senaste släppen (även fast de också är jävligt bra). Enda låten som känns lite ovanlig för AC/DC är titelspåret, där bandet verkligen rör sig utanför sin invanda mall vilket känns coolt men samtidigt helt fel, och även den nya singeln ”Anything Goes”, som mer låter som en rockig låt av Springsteen eller något. I övrigt låter det som det ska, och det är väl kanske just därför som skivan inte får en högre placering av mig. Å andra sidan skulle jag heller inte vilja att skivan lät på något annat sätt än vad den gör. Let there be rock!

Lyssna på: Big Jack och War Machine

11. Nine Inch Nails – Ghosts I-IV

Det känns fel att kalla denna skiva för ett NIN-album, men star det så på omslaget så är det väl bara att finna sig i det. Fyra instrumentala ”skivor” innehållandes totalt 36 spår uppdelade på två CD låter som sjukt mycket musik att ta in. Att spåren har titlar som ”31 Ghosts IV” eller ”3 Ghosts I” gör det inte heller lättare att acceptera detta som ett vanligt album. Men det ska man inte heller göra, för då kommer man att hata skivan. ”A soundtrack to your day-dreams” har skivan beskrivits som, och exakt som Eschken tidigare skrivit så är det precis på det sättet som skivan gör sig bäst. Ghosts I-IV är ett exempel på ett album som legat på min telefon eller mp3-spelare enda sedan releasen, och som jag konstant slår igång när jag inte är sugen på att lyssna på någonting speciellt. Framför allt när jag åker buss till jobbet, då är den makalös. Vill även flagga för att den fungerar utmärkt att vila, städa, diska eller sitta vid datorn till. Fungerar förmodligen inte lika bra på förfesten eller i bilen, men vad vet jag?

Lyssna på: Ingen vits att säga något för jag vet ändå inte vilken som är vilken, men okej. Öööh…6 Ghosts I, 15 Ghosts II, 24 Ghosts III och 32 Ghosts IV.

Sådär ja. Inom kort är jag tillbaka och då är det placering 6-10 som gäller. Tills dess!

Och ja, en HoM-recension + Metallica-recension kommer inom kort.