Året i skivor

1. Nine Inch Nails - Year Zero
En framtidsvision som slår Orwell på fingrarna.
2. Down - III Over the Under
Talibanjävlar! Anselmo är tillbaka.
3. Kongh - Counting Heartbeats
Svenskar kan också spela hårt och långsamt.
4. Neurosis - Given to the Rising
Likaså gamla gubbar från USA.
5. Big Business - Here Comes the Waterworks
Rockpunkgung.
6. Tomahawk - Anonymous
Patton är nog kvarts-Apache
7. High on Fire - Death is this Communion
Nio strängar.
8. Dillinger Escape Plan - Ire Works
Ny trummis, ny ilska.
9. Machine Head - The Blackening
Kortare solon och det hade varit årets skiva.
10. Sällskapet - S/T
Järnstaden.

Grandpa Page sammanfattar liveåret 2007 (1/3)

Då var det dags för ännu en sammanfattning, fast till skillnad från Erik så fungerar inte jag som skatteverket utan jag sammanfattar faktiskt det nyss avslutade året och inget annat. Jag hade först en något naiv plan att ta allt i ett enda inlägg men det blir helt enkelt för mycket. För mycket ångest. Mina listor måste få mogna i några dagar till känner jag. Jag börjar således med en uppvärmning. Här är del ett av "Grandpa Page sammanfattar liveåret 2007"

Årets låt:
Davidian av och med Machine Head - Rock am Ring
"I wanna see a circle pit there, there, there, everywhere! Circle pit! Move it!"
http://www.youtube.com/watch?v=Z10qjQn9tfM

Årets överraskning:
Marilyn Manson - Hovet
Efter det sura skämt till spelning Manson gav på Hultan 2005 så var förväntningarna låga. När jag lämnade Hovet hade jag gåshud. GOD DAMN vilken revansch.

Årets musikögonblick:
Machine Head - Rock am Ring
När Robert Flynn kliver på scenen är det första gången i hela mitt liv som jag ser honom live. Jag fick gåshud och stånd på samma gång. Mannen har en scennärvaro man sällan får uppleva. Det var stort! Lätt årets musikögonblick och ett av de starkaste sådana i mitt liv.

Årets moshpit:
KoRn - Rock am Ring
Hela spelningen var ett stort jävla moshpitchaos. Det är hit moshpits hamnar när de dör. Jag hade ont överallt. Jag blödde från läppar och näsa och ibland var det närmare upplopp än en spelning. Men stämningen var helt underbar. Alla älskade alla i detta våldschaos. Mellan två låtar behövde jag knyta mina skor och gick ner på knä. På en sekund hade tre personer ställt sig runt mig och gav mig skydd ifall helvetet skulle braka loss igen innan jag var klar. Vackert på alla tänkbara sätt. Kultmen nåddes i "Blind". Det var SJUKT! Kolla in, räds, längta, dö lite inombords för att ni inte var där.
http://www.youtube.com/watch?v=HWUjLRZAaC4

Årets besvikelse/Citronpriset 2007:
Donnas/Kulturbolaget - Malmö
Här blir det minsann delat citronpris för delat fuckup. Donnas i sig gjorde en bra spelning (av det vi såg) men den stora besvikelsen låg i att bandet gick på exakt kl 21:00. Då förbandet skulle gått på. Detta gjorde att vi missade nära halva spelningen och priset för årets besvikelse går härmed till Donnas och kulturbolaget för detta jävla övertramp. Skäms!

Kommentera och kritisera. Nästa del blir en top-5-lista över årets bästa liveartister.

2006 (!) års bästa skivor enligt Erik A Persson

När jag sitter här i Ö-vik och försöker göra en topplista av mina 25 st 2007-skivor så inser jag att jag aldrig skrev klart listan över 2006 års bästa skivor. Jag hittade min gamla bloggtext och såg att jag skrivit klart till ungefär 75 %. Så jag skrev helt enkelt klart det som fattades. Jag fick också lov att byta plats på några skivor men i det stora hela så känner jag likadant nu som jag gjorde i januari i år när jag påbörjade denna lista.

Jag har haft svår ångest (nästan) att komma fram till denna lista. Först höll jag på med en tio-i-topp-lista men det höll på att ta döden på mig eftersom det helt enkelt inte gick. Jag ville ju nämna för många skivor. Det är för många skivor som har påverkat mig 2006 som jag kände att jag bara måsta nämna. Därför kom jag fram till denna lösning: jag nämner de (enligt mig) 15 bästa skivorna 2006 + fem ”bubblare” som inte riktigt kom ända fram.

Ha en trevlig läsning era sons of bitches.


# 15. Tool – 10.000 Days

Tool har ett mycket karaktäristiskt sound och det är inget snack om att man känner igen bandet från första tonen. Jag har haft lite svårt för Tool på grund av fansen som älskar bandet över allt annat och höjer allt de gör till skyarna. Det gör inte jag, men jag är grymt fascinerad av bandet och hur svårt det är att komma in i deras skivor. Och det ser jag inte som en nackdel. Bra skivor ska vara svårare att komma in i. Öppningslåten Vicarious är bäst och sätter ribban högt. Sen tycker jag att den blir sämre på slutet och håller inte riktigt hela skivan igenom. Eller är det helt enkelt att det blir för svårt att koncentrera sig. Lateralus håller jag högre men det har nog att göra med att det var min första riktiga seriösa bekantskap med Tool också. Men 10.000 days är helt klart värd att köpa men då ska man kunna offra x antal timmar för att ta sig in i deras musik.

# 14. Intronaut – Void

Ah, ett band som ploppar ut och är förvånansvärt bra. Void går lättast att beskriva som en tuff blandning mellan Neurosis och Mastodon och det kan inte vara dåligt. Skivan är en resa mellan lugnt och hårt. Drömskt och rakt på, på samma gång.

# 13. Isis - In The Absence Of Truth

Förra skivan Panopticon gav mig extremt mycket. Jag vet inte hur många gånger jag har svävat iväg och drömt mig bort med den plattan. En av 2000-talets mest förtrollande plattor. Så mina förväntningar på In The Absence Of Truth var gigantiska. Den här skivan är dock tyvärr inte lika bra. Det var dock nästan lite väntat. Låtarna är inte lika varierande och dynamiska som Panopticon. Istället är de lite mer rakt på. De har dock blivit hårdare och vissa partier när de lägger på tusen tunga gitarrer så känns det som att bli överkörd. Eller nåt. Många ser sångaren som nackdelen med ISIS pga av att han har en rätt skör stämma egentligen. Jag ser honom dock som charmen med ISIS. Och han skönsjunger faktiskt på några låtar. Och när han growlar på de tyngsta partierna - ja, då är det sanslöst tungt. Men det är ingen skiva man ska lyssna på på ett normalt sätt egentligen. Den är istället som bäst att slumra till. Bakissöndagsmusik när det är som bäst.

# 12. The Haunted – The Dead Eye

Förra plattan rEVOLVEr är enligt mig det bästa The Haunted har släppt, den skivan var så fullkomligt makalöst hård och perfekt att jag tror att de kände det som nödvändigt att göra något annorlunda inför The Dead Eye. För den här skivan är mycket annorlunda jämfört med vad de har gjort förut. Tidigare skivor har varit pang-på-thrash medan the dead eye är betydligt mer dynamisk och experimentell. Och jag gillar det. Dolving märks självklart mest. Han har en av metalvärldens coolaste röster och han tar i och varierar sig mycket med olika röstlägen och dyligt. Låtarna har bra variation men de riktigt hårda bitarna når inte ändå upp som tidigare skivors toppar. Och det är väl det som är det negativa då. I övrigt är det en svinbra platta och tufft av The Haunted att de vågar göra en sådan platta, sådant välkomnar jag. Dessutom har de som vanligt ett skitsnyggt skivomslag. 2006 års snyggaste?

# 11. In Flames - Come Clarity

Gitarrerna har fått en betydligt mer framträdande roll och det är riffen som talar. Dock har de behållit en del av de elektroniska inslagen och det är bra, jag gillar, till skillnad från många andra, de två tidigare skivorna som fan. Fridén sjunger bättre än någonsin och det märks att In Flames överhuvudtaget har ett grymt självförtroende. Visst är skivan kommersiell, de har ju t o m skrivit riktig powerballad, men det är ändå hårt och som sagt mer riffbetonat än på länge. In Flames bästa platta enligt mig.

# 10. Audioslave – Revelations

Audioslave har egentligen två problem som jag ser det. Först och främst kommer de alltid att jämföras med vad medlemmarna har gjort förut. Och de kan aldrig någonsin göra något lika inflytelserikt och bra som musiken som skrevs under åren i Rage Against The Machine eller Soundgarden. Dock så spöar de skiten ur en massa yngre rockband som finns på marknaden. Det andra problemet som jag ser det är att Audioslaves skivor inte håller som helhet. Det finns alltid några låtar som inte riktigt håller måttet, där de kanske har lekt lite för mycket (lite som Kastrullica gjorde under Load-eran). Det finns ett par bottennapp på Revelations också. Exempelvis Broken City. Det var svagheterna. Styrkan i Revelations är dock många. Audioslave har aldrig känts mer som ett band än nu. På Audioslaves första platta kändes det precis som att det var en blandning mellan RATM och Soundgarden. Nu känns det som att alla har hittat sin plats och vågat variera sig lite mer. Det finns några helt fantastiska låtar på denna skiva som man helt enkelt inte kan värja sig ifrån. Och hur mycket jag än försöker så lyckas Chris Cornell ALLTID förtrolla mig med hans gudomliga sångröst. Bäst är de tre avslutande spåren där avslutande Moth är helt fantastisk.

# 9. Iron Maiden - A Matter Of Life And Death

Iron Maiden. Iron Gayden. Så har jag ofta sett på detta fenomenala band. När jag var ung och lyssnade på Metallica och vissa käftade emot och sa att Maiden var bättre så tyckte jag att de var dumma i huvudet (det tycker jag fortfarande). Iron Maiden hade en fjollig maskot och var så gubbiga och spelade på Söndagsöppet och var helt enkelt löjligare än hårda tuffa Hetfield och co. Det är egentligen först på 2000-talet som jag har gått tillbaka i deras skivkatalog och börjat lyssna mycket på tidiga Maiden och helt enkelt insett att Iron Maiden är och förblir ett av världens största hårdrocksband. Kriz var väl en av snubbarna som fick mig att inse detta också på allvar OCH ”comebackplattan” Brave New World. Den är hur bra som helst. Men den förra plattan Dance Of Death blev jag besviken av. Den var tråkig och betydligt mer intetsägande än Brave New World. Så jag hade inte så stora förväntningar på A Matter of Life And Death. Men ack så fel man kan ha! Senaste Maiden-skivan är en av 2006 års bästa skivor. Skivan består i stor del av långa episka låtar (det som jag gillade mest med Brave New World) och texterna är mörka och det är krig och fanskap. Låten For The Greater Good Of God får mig att rysa varje gång. Iron Maiden är kungar.

# 8. Danko Jones - Sleep Is The Enemy

Jag gillar alltid förändringar hos band, små som stora. Och Danko Jones har försökt att ändra sig lite för varje ny skiva de släpper. I grund och botten så kör de samma enkla rock and roll men deras skivor blir mer och mer förfinade och producerade och Sleep is The Enemy är det mest radiovänligaste de har gjort. Tyvärr måste jag säga för jag gillar tidiga Danko mest. Men det är inget snack om att detta är en jävligt bra platta ändå där Invincible är höjdpunkten. Tyvärr så är några låtar lite fööör radiovänliga. Det är nackdelen. Och att skivomslaget är alldeles för vitt och gay. I övrigt är Danko Jones kåtast som vanligt i rockvärlden.

# 7. Slayer - Christ Illusion

Lombardo är gud och tillbaka. Och hela skivan utstrålar extrem självsäkerhet – ”vi är Slayer och vi började med det här när NI hade blöjor eller inte ens fanns!”. Men skivan är på något konstigt sätt för bra. För klassiskt. De har gått tillbaka så mycket de kan till 80-talet och det låter som Slayer och det låter som man hoppades att det skulle göra men det är också det som blir lite av nackdelen. Efter att ha tokdiggat den i några veckors tid så lessnade jag ganska snabbt på den. Men det är inget snack om att Christ Illusion är det bästa Slayer har släppt sen Seasons in the Abyss. Och Lombardo är gud.

# 6. Satyricon - Now, Diabolical

Sjukt svängigt och storslaget. Rock. Grymma riff. Malande långa låtar. Framförallt blev jag impad av hur rockigt det låter. Blacknroll har folk skrivit om den här skivan, dvs som en blandning mellan rock och black metal. Och jag kan bara hålla med. Sen ska det medges att Satyricons konserter på Close-Up Festivalen och Umeå Open har bidraget till att jag verkligen gillar den här plattan så mycket. Soundet på skivan är väldigt avskalat och rent och detta gör också att skivan skiljer sig från många andra. Hitarna är många men det är den avslutande lång malande och cp-tunga To The Mountains som jag ändå gillar mest. Smack.

# 5. Death Breath - Stinking Up The Night

Nicke jävla Andersson är äntligen tillbaka där han hör hemma! The Hellasnoppers i all ära men det är med death’n’rollen han är som bäst. Jag får en kick av att lyssna på den här skivan eftersom det verkligen låter som old school-Entombed, dvs Deathnroll när det är som bäst. Det är skitigt och svängigt och headbangarvänligt och allt görs med glimten i ögat. Och man bara njuter. Och det känns som att Nicke känner så också, jag får känslan av att de har spelat in skivan med ett konstant leende på läpparna. Stinking Up The Night är bra, jävligt bra. Och jävligt mycket nostalgi.

# 4. Celtic Frost – Monotheist

Inflytelserika så inihelsicke på 80-talet men aldrig något band som jag egentligen tagit mig tid att lyssna på. Men CUM och resten av hårdrockstidningarna har ju höjt den till skyarna och dessutom har Peter Tägtgren producerat så det var omöjligt att på något sätt undgå denna platta. Med facit i hand är det inget jag ångrar heller för den här plattan är hur jävla bra som helst. Framförallt skulle man kunna sammanfatta den med ordet Ondska. Det var längesen jag hörde något som verkligen var så imponerande mörkt och fyllt av ondska. Gitarrerna låter förvridna och sjuka på ett djävulskt coolt sätt och sammantaget låter det som om man tagit och blandat Black Sabbath och satan själv. Typ. Inledande Progeny, Domain Of Decay och Synagoga Satanae är några av de många höjdpunkterna. Ondska, mörker, tyngd och djävulskt bra.

# 3. Khoma - The Second Wave

Egentligen var The Second Wave något av en besvikelse för mig. Khomas första skiva, Tsunami, var, och är fortfarande, något av det vackraste jag någonsin har hört och musiken nådde rakt in i min själ. Jag fick bokstavligt talat tårar i ögonen Och nu när andraplattan skulle släppas inför hela världen kan jag inte annat än konstatera att mina förväntningar var gigantiska. Besvikelsen ligger först och främst i att de har valt att spela in några av låtarna från deras första skiva igen. Grejen är att de bästa låtarna på The Second Wave består av just dessa nyinspelningar; Stop Making Speeches, Like Coming Home och One Of Us Must Hang. Sen kunde ju givetvis inte denna ”uppföljare” ge mig samma positiva chock som deras tidigare eftersom man på något sätt visste vad man skulle få. Men där ska jag sluta gnälla för det är inget snack om att The Second Wave är klart uppe i toppen av 2006 års bästa skivor. De nya låtarna håller faktiskt också måttet och låtmaterialet är jämnt skivan igenom. Framförallt är det dynamiken mellan det lugna och det tunga som är så perfekt och så snyggt och med Jämtes röst över allt detta så kan man inte stå emot, det blir för mäktigt. Soundet är betydligt mer förfinat än den förra plattan också. Snuskigt nära perfektionism.

# 2. Cult of luna – Somewhere Along The Highway

Denna skiva är utan att tveka den skiva som berörde mig mest av alla 2006. Jag har lyssnat på den konstant när jag har varit ute och gått, åkt buss och lagt mig för att sova. Jag hade mina perioder i inledande 2006 då jag var betydligt mer deppig än glad och då har den här skivan fungerat som en samtalspartner för mig - musiken är den bästa terapin såklart. Jag trodde aldrig att Somewhere Along The Highway kunde komma upp i samma kvalitet som förra plattan Salvation. Salvation var en temaplatta som kändes så genomtänkt och genomarbetad att jag trodde toppen var nådd hos Cult Of Luna. Och när jag fick höra låten Back To Chapel Town från nya skivan så kändes det som att jag skulle ha rätt. Denna låt är inte dålig på något sätt men påminner mycket om mycket annat de har skrivit förut. Men resten av skivan är helt underbar. Deras sound är mer ”levande” och direkt än tidigare på något sätt. Och det svänger hela tiden från det lugna vackra till det tunga mörka. Lyssna bara på Finland eller Dim. Eller 2006 års bästa låt: Dark City Dead Man. Musik blir inte mäktigare än så.

# 1. Mastodon – Blood Mountain

Jag känner mig faktiskt lite tråkig att jag också (precis som Kriz och Nordin) har valt denna platta som 2006 års bästa platta. Men vad ska man göra? Blood Mountain VAR bäst 2006. Det var längesen jag fick en sådan kick av att lyssna på en ny platta för första gången. Jag och Kriz satt i varsitt rum och skickade sms till varandra i total pepp. Blood Mountain är en underbar musikalisk resa från inledande The Wolf is Loose till avslutande Pendulous Skin. Enough!


2006 års bästa skivor enligt Erik Persson:

1. Mastodon – Blood Mountain
2. Cult Of Luna – Somewhere Along The Highway
3. Khoma - The Second Wave
4. Celtic Frost – Monotheist
5. Death Breath - Stinking Up The Night
6. Satyricon - Now, Diabolical
7. Slayer - Christ Illusion
8. Danko Jones - Sleep Is The Enemy
9. Iron Maiden - A Matter Of Life And Death
10. Audioslave – Revelations
11. In Flames - Come Clarity
12. The Haunted – The Dead Eye
13. Isis - In The Absence Of Truth
14. Intronaut – Void
15. Tool – 10.000 Days




Fem Bubblare:
Skivor som var bra och på gränsen till att hamna på topp 15.

Lamb of god – Sacrament
The Mars Volta – Amputechture
Deftones - Saturday Night Wrist
Vader – Impressions In Blood

Katatonia – The Great Cold Distance

God Jul & Gott Nytt År!!!

Så var det åter igen den tiden på året som vi kallar jul. I år känns det extra välkommet. En termin som musiklärare har gått väldigt, väldigt fort och det har varit riktigt roligt. De sista två veckorna har dock varit enormt jobbiga, med luciatåg och julavslutning och hela fadderullan. Typiskt att man blir förkyld nu så fort man får chans att koppla av. Blä.

Sitter här och peppar Max. Dags att dra inom en halvtimme och träffa alla man inte träffat på länge. Det som känns sjukt är att vi som bor i Umeå knappt ses nu för tiden... Erikarna träffar jag väldigt sällan, fastän vi bor på så gott som samma adress. Eftersom rep med Dirty minst sagt ligger på is så blir det extremt sällan, och Nordin den jäveln ser jag ju nästan bara när vi festar. Sen har ju jag inte varit så jävla aktiv på Modo-fronten efter uppehållet för Karjala Cup. Har fan inte haft sug efter att se matcherna, och jag känner mig som en jävla fejk-supporter, men så är det. Nya friska tag till nästa termin.

För er som är i Ö-vik: missa inte den årliga Julfesten på Sliperiet 27-28/12. Megaleif lirar i vanlig ordning på torsdagen, so be there!

Nu orkar jag inte skriva nåt mer. Vill bara hälsa alla ni som läser detta en riktigt god jul. Se till att ta det lugnt och koppla av från allt det helvete som är jobb och skola och stressa inte upp er i onödan. Umgås och ha det gött. Käka skinka och drick must. Bli feta(-re). Gud är god.

Vi syns, mina älsklingar!

Vad har dessa skivtitlar gemensamt?

bruce dickinson - "chemical wedding"
clawfinger - "deaf, dumb, blind"
coal chamber - "chamber music"
cradle of filth - "dusk and her embrace"
crowley's band - "demo"
entombed - "uprising"
filmmusik - "the matrix"
filmmusik - "m:i-2"
foo fighters - "there is nothing left to loose"
iron maiden - "ed hunter"
kent - "hagnesta hill, "isola"
kittie - "spit"
korn - "issues", "follow the leader", "life is peachy", "family values"
limp bizkit - "three dollar bill yall$", "significant other"
lok - "naken, blästrad och skitsur", "sunk 500"
machine head - "the burning red"
misery loves co. - "not like them", "your vision was never mine to share"
nine inch nails - "the fragile"
nutmeg - "demo"
orgy - "candy ass"
pain - "rebirth"
psycore - "i'm not one of us"
ray j parker - "ghostbusters"
red hot chili peppers - "californication"
sahara hotnights - "c'mon let's pretend
slipknot - "slipknot"
sepultura - "chaos ad."
system of a down - "system of a down"
the cranberries - "bury the hatchet"
white zombie - "astro creep 2000"

McDonald's steals artwork from Nine Inch Nails

"I was fetching a burger from a McDonald's near me just outside Warren Street tube station, when I noticed that the new "upmarket" McDonald's design they'd set up in there was... well, vaguely reminiscent of the art from The Fragile."

Stumblade på detta idag. Tyckte man att Macdonalds var MCsugiga redan förut så blir man inte förvånad nu. Som grafiker borde man spikas upp på en vägg och skämmas av en sådan där uppenbar stöld. Sno Fragile-designen rakt av är fan riktigt illa. Detta hittades bland annat på theninhotline och diggit.

Dziendobry & Volgende halte: Nederland

Detta är rubrikerna på Metclubs två senaste nyheter. Que? Men tittar man lite noggrannare på det hela förstår man snart att det är polska respektive nederländska, och efter några sekunder ser jag att Metallica kommer till dessa länder och lirar i slutet av maj. 2008 års Metallicaresa börjar alltså att växa fram. Blir det dags att besöka Metallica i Polen 2008 kanske? :)

May 28 - Chorzow, Poland @ Slaski Stadium
May 30 - Landgraaf, The Netherlands @ Pinkpop
Jun. 07 - Nürburgring, GER @ Rock am Ring
Jun. 08 - Nürnberg, GER @ Rock im Park

Kul som fan att läsa reaktionerna på Metforumet, speciellt från amerikanerna. De blir helt galna över att Metallica inte väljer att spela i staterna. Fast sydamerikanerna är ännu galnare; Metallica har inte lirat där sen 99 och när de skulle ha spelat där 2003 så ställde de in. Kung. Pung.

Något annat jävligt viktigt är att MAMMAS NYA KILLE är tillbaka nästa år. 9 januari 2008 smäller det och det kommer att sändas under hela året. Ni som inte har nån koll på vad det är för något får googla på det!

En vecka kvar till jullov nu. Eller ännu mindre egentligen. Skönt som fan. Vi har tänt ljus på jobbet här idag och lyssnar på julmusik. Allt för att försöka få lite julstämning. Jag längtar som fan att få komma hem och käka morsans mat och inte göra ett smack på ett par dagar. Jä. och sen kommer nyår och då blir jag ju påmind om att det måste styras upp. FÖR HELVETE liksom.

En andra chans.

Då var det tid för Pappa att säga några väl valda ord igen då. Jag har ofta fått höra att det är mänskligt att fela och att man alltid ska ge folk en andra chans och runt om i världen ser vi ju väldigt bra exempel på just detta. Det var fel av Zach att satsa på en solokarriär och det var rätt att ge Rage Agains The Machine en andra chans för att bara nämna ett exempel. Nu ska jag förlåta felandet och ge en andra chans. Därför kommer jag befinna mig på Hovet på lördag. Marilyn Manson ska få en andra chans efter det fruktansvärt tama spektakel han bjöd på där på Hultan för över 2 år sedan. Det var en av mina största musikaliska besvikelser och maken till brist på yrkesstolthet har jag sällan skådat. Men nog om det. Jag förlåter dig Manson. Du får en andra chans.

Min vana trogen har jag nu peppat med musik och horat i diverse forum i jakt på spellistor. Vad fan kan karln tänkas spela på lördag. Ja, jag hittade det här och hoppas att han träffar någorlunda nära i helgen.


If I Was Your Vampire
Disposable Teens
(m)obscene
Torniquet
Irresponsable Hate Anthem
Sweet Dreams
Lunchbox !!!
The Fight Song
Putting Holes In Happiness
Heart-Shaped Glasses
Rock Is Dead
The Dope Show
The Reflecting God
Antichrist Superstar
The Beautiful People


Redan nu tycker jag det ser intressant ut. Spellistan är från den 5/12 och fokus ligger givetvis på nya plattan MEN karln har kulor nog att ha aningen större fokus på arga, tunga, hårda, superba Antichrist Superstar. Det är coolt och det bådar gott. Jag är försiktigt optimistisk och hoppas att Mr Manson himself med flera ska blåsa det där tragiskt tråkiga från 2005 av banan för gott. Jag hoppas dessutom att när han gör det så är avslutningen lika jävla tung som den femte december. The Reflecting God, Antichrist Superstar, The Beautiful People. I rest my case! Som det så fint heter på utrikiska.

Rock am FUCK!!!!

Helvetet! Jag skakar i hela kroppen. Jag är fucked up. Det här är för stort för mig att hantera.
Jag håller på att bryta ihop av längtan till dagarna 6,7 och 8 i juni månad.
Satt och tänkte kolla in lite om Rock am Ring hade uppdaterat sin hemsida och kanske kastat upp nått band. Roskilde har ju släppt sitt första. Föga peppande Radiohead.

Sagt och gjort. Smackar in Rock-am-ring.com i browern och börjar läsa. Jag stakar mig genom den oerhörda mängd tyska innan den uppenbarar sig för mig. Bandlista! De första släppen. Och likt messias, brinnande buskar och andra profeter och gudar uppenbarar där sig ett första namn och jag tror knappt det är sant.

M E T A L L I C A

Jag börjar fan svettas. JAMES! Jag är så yr att jag knappt lyckas ta mig genom resten av bandlistan och noterar lite snabbt i sammanhanget dussinband som typ Hellacopters, Motörhead och nått mer skit innan jag ser ytterliggare ett namn som ger mig känslor som ligger bortom eufori. Jag blir helt enkelt kåt!

RAGE AGAINST THE MACHINE.

Rage agains the machine spelar i europa för första gången på åtta år! Det här är fan hur stort som helst och det om något är fan i mig ett tecken på att grabbarna är tillbaka på banan. Parentesen Audioslave är och förblir ett blekt minne. Nu jävlar ska det rasas mot maskineriet och det ska göras på Nurburgring tillsammans med James, Lars, Kirk och Robert. Fyra snubbar jag aldrig kan få nog av.
Jag kommer vara där. Jag bokar in semestern redan nu. Ni som inte gör det är och förblir Jocke Berg för resten av era liv.

De förlorade styckena

För ett tag sedan satt jag och skrev ett inlägg som spårade ur totalt. Jag svamlade runt både hit och det utan att hålla mig till ämnet så att säga. Kan man jämställa musik med religion? Det va kring den frågan jag diskuterade den där ödesdigra kvällen och det här är vad jag kom fram till (fast jag kom inte fram till så mycket egentligen)…



Vad är då religion och hur kan man dra kopplingar till musik? Jag skull vilja säga att en religion står på sex delar: Lära, Mytologi, Etik, Ritualer, Upplevelsen och Det Sociala.

Lära – Det är ju egentligen en förklaring/beskrivning av den verkligheten i lever i. Man skulle kunna säga att det är själva ramen eller duken som man målar sin religion på. Här kan man ju säga att de olika musikstilarna representerar olika läror. Precis som de olika världsreligionerna finns det i grunden likhet mellan musikstilarna men deras mytologi, etik, ritualer mm skiljer dem åt och därigenom också gör dem så olika.

Mytologi – Här snackar vi berättelser om Gud/gudar, skapelseberättelse och andra händelser i historien. Här är ju parallellen väldigt uppenbar mellan musik och religion. Inom varje musikstil, eller lära om man så vill, finns det gudar och historia som är viktig att kunna. Precis som vissa religionerna delar historia gör även olika musikstilar det. Och precis som protestanterna har sitt ursprung i kristendomen har hårdrocken sitt ursprung i Rock n Roll. Parallellerna är många om även ibland en aning långsökta. När det kommer till gudar så är ju Metallica definitivt gudar inom Metal. Precis som Elvis är Gud inom Rock n Roll och Timberland är det inom Hip-Hop (även om jag ibland har svårt att klassa Hip-Hop som musik).

Etik – Varje musikstil har, precis som olika religioner, sina egna värderingar och regler för beteenden. Tänk bara på skillnaderna mellan en hårdrockare och en Hip-Hoppare eller en Jazzälskare. Vad man i hårdrockskretsar skiljer sig ju avsevärt från till exempel Hip-hopkretsar. Den som varit på en spelning med Metallica eller Entombed vet vad jag snackar om. Det kan vara ett jävla röj och aggressivitet under spelningen men när den är slut vill man bara krama om dem man moshat med och tacka dem för en oförglömlig upplevelse.

Ritual –Tillbedjan, högtider och ritualer skiljer sig ju skiljer sig ju kanske inte så mycket mellan de olika religionerna. Men det gör det ju inte mellan de olika religionerna heller. Man kan säga att grunderna är de samma men vi utformar våra ritualer på olika sätt. När man går på en Machine Head konsert gör man så här och när man ser 50 cent går det till så här. Man headbangar till Metallica och man… jag vet inte riktigt vad man gör på en 50 cent konsert. Man kanske skjuter varandra, vad vet jag. Det finns Jazzklubbar och det finns Hårdrockskrogar precis som det finns kyrkor och det synagogor. Det finns jazzfestivaler och det finns hårdrocksfestivaler precis som det finns påsk och jom kippur.

Upplevelsen– Här handlar det ju egentligen hur vi upplever våran religion, hur vi överlåter oss till den och upplever något som är större än en själv. När man står och mosas mot kravallstängslet medan James och 30-75 tusen runt om dig skanderar; DIE, DIE, DIE, DIE! Då känner man sig ju verkligen som att man upplever och deltar i något som är så mycket större än en själv. Fast samtidigt känner man än närhet och väldigt personlig kontakt med Guden som står där på scenen och är större än själva människan James.

Socialt – Att vara religiös eller musikälskare är ju långt ifrån en antisocial syssla. Man diskuterar, debatterar, tillbedjes, utför högtider tillsammans mm. Det finns ju även en trygghet i att möta en person av samma religion/musiksmak. Man känner direkt en tillit och trygghet i personen eftersom man delar något så stark som kärleken till samma musik/religion.

Sen kommer ju det här med kopplingen mellan organiserad religion och fan clubs, munkar och musiknördar. (Vad fan håller jag på med nu, det här håller ju på att spåra ur totalt om det inte har gjort det redan) Men skulle jag, som den musiknörd jag är, kunna avlägga ett kyskhetslöfte precis som munkarna gör? Det där var en jävligt svår fråga att svara på. Skulle jag för min kärlek till musiken kunna avstå från sex för all framtid? Äh, det här börjar ju bli helt stört...


Det där va de ”förlorade styckena” som jag valde att ta bort från ett tidigare inlägg. Visst märks det att jag skrev texten väldigt sent, tror klockan va runt fyra på natten, eftersom jag inte kunde sova på grund av en enorm Metallica-pepp. Naturligtvis ska texten ses som ren underhållning och inte alls som någon form av manifest a la Luther.

Ha en bra helg, om det är något kvar av den när ni läser detta, så ses vi i framtiden.

Idag är det fredag

Igår bokade jag och brorsan resa till Stockholm för att se Motörhead och The Black Crusade-turnén. Det blir nattåg ner och flyg hem till norrland. Har inte riktigt fått igång peppen än men det kommer... För vi ska ju för fan se Machine Head, mosha och springa runt runt i den största circle piten Arenan någonsin skådat! Hur som helst är det underbart att man har polare, i det här fallet Färne, som man får sova hos.

Det är i alla fall fredag, jag har tvättid och jag är sjuk. Som vanligt är det Henrik ”Quislingen” Fahlén och hans jävla flickväns fel att jag är sjuk. Det slår aldrig fel. Först är Jennie sjuk, veckan efter är Henrik sjuk och veckan efter det är det min tur. Fy fan. Men nog om det.

Helgen verkar bli lugnt och slapp. Inget speciellt är planerat men jag kan tänka mig att det blir en kombination av MoDo och film i tv-soffan. Jag och Marie kanske ska spela färdigt Soul Calibur 2. Alla ni killar som har mött en tjej i ett fighting-spel vet hur svårt det är. Det finns ingen som helst logik i deras knapptryckningar och ibland sitter man mest bara och gapar för man kan inte förstå hur de lyckas göra alla coola kombinationer. Och Marie är inget undantag från den stereotypen. Vi spelar i och för sig Weapon Master-mode, så vi har aldrig mött varandra i en match, men när hon spelar sitter jag med hakan i knäet. Fattar inte hur hon kan spöa vissa av motståndarna.

Det jag egentligen ville med detta inlägg va att påminna er alla om att det börjar bli dags för Top-10-Skivor-2007-Listan. Så sätt er ner, gnugga geniknölarna och plita ner vad ni anser vara de tio bästa albumen som släppts under 2007.

PS. Det är i skrivande stund 54 personer som svarat på min ”svanksvackor? ja eller nej”-undersökning. Hur kung som helst. Ja-sidan har en förkrossande ledning med 78% av rösterna. DS.

Down - On March The Saints

Världens snyggaste video just nu med världens tuffaste band med världens tuffaste gitarrist. Fuuuuuuck..

Jag är och förblir kär i DOWN och minns tillbaka på 6/6/6-spelningen ifjol. Kriz, vi är DOWN-konsertbröder!

A rock and roll moment...

Det finns gudar och så finns det Dave Wyndorf! Och så finns det drömmar. Jag vet inte vad ni drömmer om. Mycket pengar kanske? En häftig bil? Paris Hilton? Din mamma?

Detta är min ultimata dröm. Den ultimata rockdrömmen - Stå på scen och svinga en brinnande gitarr på detta sätt. Det här är fan bland det snyggaste jag sett! Haha!

Dave Wyndorf, lägg ner din Örebro-flickvän, lägg ner ditt "less på att spela live"-snack. DRA UT PÅ TURNÉ!

Strage räddar dagen!

Jag gillar inte Fredrik Strage egentligen. Han är oftast lite bögi och för pretto och hans recension av årets spelning (Neurosis) var tråkig. Men ibland är han duktig. Han har skrivit en lista på ” De 100 största rockögonblicken på Youtube”. Hur klockrent som helst. Han har hittills listat från 100 till 78. Många klassiker men många klipp jag inte sett heller.

Watch it!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2964&a=685865

2008, eller visst fan ser det bra ut i år igen.

Musikpeppen är sjukt stor nu. Har suttit i några dagar och funderat på vad som kan tänkas vänta mig musikmässigt 2008. 2007 har ju som bekant varit ett bra år. Ett sjukt jävla grymt år med Metallica, Nine Inch Nails, Machine Head, Korn, Queens of the Stone Age, Fu Manchu med mera. Många har jag dessutom sett fler än en gång. Svårslaget? Ja. Värt att försöka slå? Defintivt. Så därför ska jag fortsätta med "Flytta ner till Malmö"-kampanjen. I morgon får jag lön. Då kommer jag köpa mig (och min polare Ulrika) lite konsertbiljetter till det som kommer sätta nivån för året 2008. Staden är Köpenhamn. Plasterna är Vega och KB Halle. Datumen är fredagen den 22:a och söndagen den 24:e februari. Banden...

The Mars Volta och Queens of the Stone Age.

Säg det för er själva.

The Mars Volta OCH Queens of the Stone Age.

Pepp!

Svettstänkavstånd

1. Det avstånd från en person inom vilket risken för luftburen svettöverföring är överhängande.

2. Avtånd mellan publik och band på Loppen.

Helgens musikupplevelser var perfekta så när som på det inställa förbandet som skulle öppna för Donnas vilket resulterade i att vi missade ett gäng låtar. (Mer om det sen.)

Pelican och High on Fire på loppen under fredagn var lika bra som jag hade hoppats på. Jag har inte sett nått av banden tidigare men nu ligger båda på listan över band jag ska försöka se så fort jag får chansen. Sen gör iof den där lokalen, med sitt låga tak, underbara ljud och CBGBs-känsla en vanlig enkel spelning till något speciellt. Men båda banden gav gärnet och ett tag kändes det som man stod framför ett inkommande godståg.

Söndagens Donnas-spelning (*dreggel*) blev kanske inte så klockren som jag hoppats på. Damerna var visseligen grymt bra och KB gör dom klart mer rättvisa än vad Pampas-scenen på hultsfred gjorde klockan tre på eftermiddagen. Det som störde mig var att förbandet lyste med sin frånvaro och av nån jävla anledning gick Donnas upp kl 21 (biljettttid) i stället för förväntade 21:45 så vi missade några låtar i början. Varför man som konsertarrangör gör så det vet jag inte och jag tyckte nästan lite synd om stackars entrévärden som såg ut att skämmas ögonen ur sig när jag frågade vad fan dom gjorde på scenen så tidigt. Annars har jag inte mycket att säga. Donnas är bra live och när Allison Robertson lira dyngan ur sin svarta Gibson X-plorer, ja då har jag svårta att tänka mig något sexigare. Damen är grym och får gifta sig med mig precis när hon vill.

Erik har köpt Super Mario Galaxy!

Jag och Linn var på Ersboda för att söndagsshoppa och besökte Boom, Barnens hus, Rusta, Mio och OnOff. Väl på OnOff var det kört och nya Super Mario Galaxy inhandlades. Ett nytt Mario-spel för helvete! Liksom.

Första 20 minuterna var väl sådär. Det känns lite löjligt och starten är ganska seg. Och det känns ganska förvirrande att springa upp och ner och på sidan. Man har en tendens att vicka på skallen om man säger så. Men sen efter att man klarat de första banorna så händer det grejor. Man fattar hur det är uppbyggt och börjar hänga med. Bandesignen är verkligen helt insane och det händer nåt nytt och unikt hela tiden. Och det är sjukt kul. Jag och Linn spelade varannan "galax" och satt resten av dagen/kvällen.

Införskaffa Super Mario Galaxy!

har du ingen Wii?

Införskaffa en Wii + Super Mario Galaxy!

Un-i-denti-fied!

Zimmermans stämma ekar fortfarande i mitt huvud. "Un-i-denti-fied, Un-i-denti-fied". Jag har fortfarande gåshud. Att se undergroundrockens hårdast jobbande band är ett privilegium varje gång. Det är en ära och när Fu Manchu är på allra bästa humör är det en nära religös upplevelse. När dom dessutom dessutom river av en extra tung Grendel, Snowman och som avslutning plockar fram den längsta Godzilla jag hört, ja då har jag fan stånd.

Det är bara synd att inte fler i den här jävla stan kan fatta vad dom missade igår.

Det känns hur bra som helst att sitta här med hög musik i lurarna. Varvar hänsynslöst Pelican, High on Fire och Fu Manchu. Donnas får vänta. Gårdagens show var ett grymt tight Fu Manchu som levererade som dom alltid gör och peppen på Pelican och High on Fire är nu ännu större.

Musiknördslivet är ett jävligt bra liv.

Rockrebus

Jag sitter här och lyssnar på en kvartett coola donnor och
tänkte passa på att roa er med en dryg rockrebus.

Lös den eller va Jocke Berg!

+

+

+

=

???

Erik Freeman

Mitt kära Command & Conquer 3 (som fortfarande är sjukt kul, jag vill möte er Online så jag slipper de tyska snorungarna!) har fått stenhård konkurrens av ett visst FPS-spel, nämligen Half-Life! Jag har bara tidigare spelat ettan lite för en herrans massa år sedan så jag kände att det var dags att verkligen sätta sig in i Half-Life-universumet. Jag läser konstant speltidningar som GameReactor, Level, Gamespot.com, Super PLAY m fl och all denna pepp i form av recensioner och artiklar om Half-life-spelen och framförallt Half-life 2: Episode 2 har fått mig på fall. Jag har därför bestämt mig för att lira igenom hela skiten! Och är på god väg. Sömn har kommit lite i andra hand.

Jag är helt såld på Half-Life. Jag skippade att lira igenom det första spelet, jag lirade det lite granna för en massa år sedan som sagt så jag har istället ”pluggat” igenom det genom speedruns och texter. Istället kör jag Half-Life 2 med dess efterföljande episoder 1 & 2. Och jag har totalt gått in i spelet. Totalt insöad. Jag har en Half-life-wallpaper som skrivbordsinlägg både här på jobbet och hemma! Jag ÄR fysikforskaren Gordon Freeman som var med då ett forskningsprojekt gick åt helvete och utomjordingar invaderade. Nu 20 år senare kontrollerar den utomjordiska makten The Combine jorden och jag befinner mig i en av de få städerna som finns kvar, den östeuropiska staden City 17 där deras högkvarter finns. Jag spelar en av huvudrollerna som en av de betydande rollerna i motståndsrörelsen.. och jag har coola militärbrillor. Satan vilket coolt spel det är. Grymt välgjort med detaljer, grymma karaktärer, grymt tempo och grym handling. GRYMT! Vilka andra av er speldjävlar har lirat igenom Half-life-liren? Shake? Svenke? Jaja.

Ikväll är det fest. Vi på jobbet och några numera f d anställda tänkte supa hemma hos farsan Mange och lyssna på Spinal Tap. Det ser jag fram emot.

Trevlig helg! Sup och svälj!

Viktig undersökning

Ikväll hade jag egentligen tänkt posta de där styckena med text jag va tvungen att kapa från mitt förra inlägg men det är viktigare saker som har kommit upp.

Jag och Olov hade tidigare under kvällen en diskussion över MSN. Vad var det vi diskuterade som nu va så viktigt? Existentiell filosofi, världsfreden, växthuseffekten…? Svar; nej, nej och nej.

Vi diskuterade nämligen hur vidare det är sexigt när en tjej har ”skrattgropar” i svanken. För att få lite fakta om ämnet gav jag mig ut på Internet. Men det enda jag kom fram till va att det finns skitbra namn för ”skrattgroparna” på engelska men inte ett enda på svenska. Dimples of Venus till exempel, det namnet är ju skitbra. Det va då det slog mig vad vi ska kalla dem på svenska… Svanksvackor. Smaka på det ordet.

Jag anser att det är sexigt som fan med svanksvackor medan Olov påstår att jag är knäpp. För att bevisa för honom att jag inte är knäpp och att det finns fler som delar min uppfattning startade jag en liten undersökning på msn. Resultatet blev 7-4 till svanksvackornas fördel.

Min undersökning via MSN hade ett väldigt litet och begränsat urval. Det gör det ju väldigt svårt att dra några statistiska slutsatser så nu gör jag en undersökning här på bloggen. Svara på frågan och be dina polare att göra det samma. Sprid budskapet!

Old!

Old är inte bara namnet på en av världens bästa Machine Head-låtar, det är också den engelska översättningen på ordet 'gammal'. Och gammal börjar jag bli. Fast allt är ju relativt, jag är ju inte jättegammal. Många är äldre än mig och jag har egentligen ingen ångest (inte just nu iaf) över att jag är fyllda 26. Jag känner mig också ganska ung och barnslig i sinnet. Speciellt när folk runt omkring mig köper hus och pippar till sig en unge medan jag fortfarande gråter av Hetfields sångröst. Jä.

Men jag börjar dock bli gråhårig. Jag var och klippte mig idag på lunchen och hittade ovanligt många fler gråhår än jag brukar hitta. Fascinating shit måste jag säga. På ett ställe på mitt hår har jag en bunt hårstån som är kritvita, de har jag haft så länge jag kan minnas och enligt expertis har jag slagit mig där så att allt pigment har försvunnit från dessa hårstrån. De är dock jävligt långa numera och jag har en hårslinga som är helt vit därunder nånstans. Coolt och stört som fan. Men att börja bli gråhårig är mindre coolt kanske. Eller så är det helt enkelt väldigt manligt. Jag verkar inte bli tunnhårig iaf. Inte just nu åtminstone. Så då är det bättre att bli gråhårig.

MACHINE HEAD!

Jag höll på att glömma, så jag skriver ett nytt inlägg. För det här är alldeles för viktigt för att inte nämnas i ett eget fint blogginlägg:

Jag har nu köpt en Black Crusade-biljett. 11 december så kommer det att spåra ur.

MACHINE HEAD, TRIVIUM, DRAGONFORCE, ARCH ENEMY OCH SHADOWS FALL.

smack.

Jag har biljett. Jonas Nordin har biljett. Suckü har biljett.

Kriz har ingen biljett, men han leker vuxenliv som låtsas-lärare och ska arrangera Luciatåg eller liknande så han slipper faktiskt.

Lillerik mumlar något, ingen godtagbar ursäkt än så länge har jag hört om varför han inte ska dra och se sitt absoluta favoritband live när de turnerar med sin bästa skiva de någonsin släppts. Men han är nog på gång.

Färne? Han hänger nog på.
Shake? Ska jag ge en bitchslap och dra upp honom ur Svenssonträsket. Det är dags att börja mosha!
Jag kommer att ringa er båda.


Svenkes inställning vet jag, för många band. Jag ska ta ett snack till.

Ang. Fredde, jag kan inte tänkte mig något annat än att vi springer och jagar varandras rumpor runt runt runt runt runt i en circle pit, styrd av herr Flynn.

Machine head.

Magnet & pepp'n

Har man varit borta från bloggen en längre tid så brukar man alltid börja med att beklaga sig och be om ursäkt. Det är standard. Du är standard. Jag har varit lite less och inte så jättepeppad, jag har varit bögen som vi säger. Det är dock en ursäkt som alla ni andra kör med konstant så ni måste verkligen vara totalt nere i skiten konstant. Därför tycker jag att ni alla bör sätta igång att knapra Prozac.

Vad fick mig att skriva nu då plötsligt. Monster Magnet. Nya skivan släpps om nån dag. Jag får den hemskickad En ny skiva med magnet är för heligt för att man ska lyssna i förväg. Nä, istället väntar man tills det släpps officiellt och först då får man lyssna. Skivan blir bättre då. Jag är för trött för att orka beskriva detta mer ingående, jag har också säkert gjort det tusen ggr förut. Nån gång förut iaf, så jag gör det inte nu. Ni som känner mig vet hur jag menar. Jaja. Svenke och Fredde har redan lyssnat på skivan för typ två månader sen och mumlat fram kommentarer som ”äh, inte alls som Powertrip” och bla bla bla. Fuck you! Monster Magnet för mig är religion. CP-religion. Jag har haft en ovanlig Monster Magnet-pepp senaste veckorna också och varit totalt insnöad på Magnets två första skivor. Riktiga knarkskivor. Hur bra som helst. Det bästa hittils i år. Nästan…

Magnet släppte låtarna på sin myspace-sida förra veckan och då är det tillåtet att lyssna. Men man ska inte lyssna för mycket ändå. Bara lite är tillåtet. Eller så gör man en Nordin och blir förbannad om man skickar länken på hans msn och vägrar klicka och lyssna. Men han är ovanligt hård också. Jag valde att lyssna på låtarna ”4 way diablo” och ”wall of fire” tidigare för nån dag sen. Kanske var i det i fredags.. kommer inte ihåg. Jag lyssnade på de låtarna och blev helt tagen. Hur bra som helst och jag ville bara gå hem från jobbet och plugga in guran och skriva 666 äckligt coola rockriff. Jag blev vad jag skulle vilja beskriva som rocklycklig. Fast jag orkar inte definiera det.

Nu ikväll smackade jag in myspace.com/monstermääägnet igen och valde lite på måfå att lyssna på ”Freeze and Pixelate”, ett instrumentalt stycke som fick mig att tokle och som påminner som fan om old school-magnet. KUNG! Sen, utifrån CUM-recensionen, så lyssnade jag på ”Little Bag of Gloom” och jag blev tagen. Bland det vackraste Wyndorf har framkallat. Jag älskar Dave Wyndorf, jag ska skicka blommor till hans Örebroiska flickvän och berätta. Och du Nils Daniel Shake Nilsson – du vet vad DU ska göra! Sätt igång och var en detektiv.


Enough med Magnet nu, jag hade bara tänkt skriva cirka fem meningar i detta inlägg.

Hugo var på besök idag. Han, jag och Kriz hann med att snacka giftermål, flickvänner, pension och jobb innan han tog bilen söderut igen. Det var trevligt men oj vilka vuxna samtalsämnen!


Jag spelar mest C&C nuförtiden. ONLINE. Och det är hur kul som helst och speldjävulen har tagit mig till 100 % just nu. Det har gått så långt att jag kan skriva på vilket Erik-du-är-en-patetisk-spelnörd-kontrakt närsomhelst. Jag är orolig att Linn ska se igenom den coola rockattityden och inse att jag är i grund och botten en total spelnörd. Men det har hon nog redan insett.

Haha, jag och Nordin har roat oss med att jävlas med Kickelåffen lite nyss på msn. Men han får skylla sig själv. Anledningen till mobbningen är att han inte förrän nu (flera dagar sent!) upptäcker att Metallica har lirat två akustiska gig i helgen och börjar peppa youtube-klipp. Youtube-klippen smackade jag som en dåre redan i måndags och man kan kalla att kriz är minst sagt efter. Så vi jävlades lite innan vi skickade livemetallica.com-låtarna över msn. Samtidigt hade jag lite dåligt samvete att jag inte diskuterat låtarna med honom. Men han har ju varit i Sundsvall och mitt i all jävulsk Metallica-pepp så glömdes han helt enkelt bort. Jag tycker också synd om honom, den stackars saten. Men han kommer att dö av pepp ikväll. Det gjorde jag tidigare i veckan. Nordin hann skriva ett inlägg före och hans inlägg beskriver mycket hur jag kände också när jag lyssnade igenom låtarna. Tilläggas kan att jag fick en tår i ögat när jag lyssnade på All Within my Hands. Sista sekunderna där.. underbart.

Metallica lever, Monster Magnet lever, Dirty Mischief lever, jag lever, din mamma lever, jag käkar lever.


För övrigt tycker jag att vi ska döpa om den här bloggen till typ Peppen eller liknande. För det är i princip bara då vi skriver; då vi ska peppa nåt. Pepp.

Peppen är gigantisk

Timmar sedan Jonas Nordin sov senast: 24
Anledning: Läs resten av inlägget för att få svar

Det hela började mer eller minde med följande MSN-konversation mellan mig och erik för ca 10 timmar sedan(i urval och lite censurerad):
nordin - ” vilken ska köpa vilken?”
erik – ”jag smackar första… så får du, din lille *fultord* , köpa #2”
nordin – ” kung!”
erik – ”den totala peppen… känns som en ny metallicaplatta:)”
nordin- ” FUCK YES!”
erik – ” kriminellt skön kvalla… ett brott!... metallicabrottslighet!”
nordin – ”det är det som är så bra med livemetallica, alltid bra ljud”
erik – ”det bästa med dig brorsan är att du är en sån jävla metallicabög… DET är det bästa med dig”
nordin – ”haha, mitt hjärta slår skitfort”
erik - "haha"
erik – ”å fy fan… lyssna på all within my hands… jag börjar nästan gråta”
nordin – ” jag blev tårögd bara av intron... fy FAN!”
erik – ” grymma stämmor!”
nordin – ” på i just wanna sjöng ju till och med kirk bra”
nordin – ” fan vad please dont judas... är cool”
erik – ” ja”
nordin – ” alltså det är ju fan lika bra kvalla på den här spelningen som på garage inc plattan… kung!”
erik – ”haha… ja… snuskigt bra kvalla
erik – ” kirk är kungen”
nordin – ” yes!”
erik – ” kirk briljerar… med sepiga coola cp-ljud”
erik – ” nu köper vi machine head-biljetter!”

Metallica blir man aldrig, jag repeterar, aldrig besviken på. För er som inte är lika stora Metallica-nördar som vissa andra av oss kan jag berätta att de i helgen gjorde två spelningar för välgörenhet i San Fransisco. Spelningen va akustisk och de bjöd på en sjukt cool setlist.

De hade ju kunnat nöjt sig med att harva ihop några versioner av de gamla klassikerna och köra dem akustiskt. Men sånt gör inte Metallica. Setlisten innehöll några riktigt oväntade covers; I Just Want To Celebrate (Rare Earth), Please Don't Judas Me (Nazareth), Only Happy When It Rains (Garbage)… Om inte det vore nog så bjöd de också på helt sjukt coola versioner av All Within My Hands och Disposable Heroes.

Personligen tycker jag att den akustiska versionen av All Within My Hands är bättre än studioversionen som finns på St.Anger. Och för att ingen ska tvivla på att det är en Metallica-spelning ser James till att sjunga fel i tredje versen av The Unforgiven: ”The time the child their lives”. Fast kan James sjunga fel text i en Metallica låt? Jag menar det är ju han som har skrivit dem så vem är jag att säga vad som är rätt och fel. Han sjöng i alla fall inte den text som finns på Black Album.

Jag är peppad som satan på den nya plattan. Kriz snackar om att skivpan förmodligen inte kommer för än i april men han är bara feg och vågar inte släppa fram peppen. Jag och Erik är helt inställda på ett släpp i februari 2008. Precis när man behöver en ny Metallica-platta som mest, när det är vinter och jävligt.

Tänk er bara att få komma hem från skivbutiken med den nya skivan i handen, öppna plasten, lukta på konvolutet, bläddra i konvolutet, smacka i skivan i cd-spelaren och sen bara njuta till 110 procent.

Jag blev så peppad av att lyssna på Bridge School-spelningarna att jag inte har kunnat sova en blund i natt. Jag och peppen har levt i en vacker symbios hela natten lång. Skaffa dig en flickvän eller i alla fall ett liv istället för att sitta och tänka på Metallica hela nätterna, kanske du nu säger för dig själv. Snick snack, säger jag! Det kanske skulle hjälpa mot mycket men inte fan skulle det hjälpa mot Metallica-pepp.

…Här va det egentligen några stycken text som jag va tvungen att ta bort. Det är egentligen emot mina bloggprinciper, för enligt dem får man inte gå tillbaka och ändra text, men inlägget blev så jäkla långt att jag spara de styckena till nästa gång. Kanske imorgon…

Nu ska jag avsluta detta inlägg och göra lite frukost. Men först vill jag bara säga att alla borde skriva mer på bloggen. Vad tycker ni till exempel om att Peter Forsberg ska spela Karjala Cup, hur känner ni inför Black Crusade-turnén, vilken är eran favoritkaraktär i Reservoir Dogs (motivera varför), mm?

Pepp på er och på återseende

Det är krig!

Jag sitter här hemma i lägenheten och pluggar för 4:e dagen i rad. Anledningen till att jag sitter hemma och pluggar är egentligen inte att jag har mycket att göra i skolan utan att jag har varit småsjuk sedan i söndags.

Även om jag sitter och pluggar så hindrar inte det min fantasi och mina tankar från att löpa amok. Briljanta idéer och filosofiska insikter poppar upp i min hjärna i samma takt som spammailen i min inbox. Jag har bland annat kommit fram till att en förkylning kan liknas vid ett krig, ett krig mellan mig/dig och de onda mikroorganismerna. Och det är alltid mikroorganismerna som börjar, varenda jävla gång.

På ett av följande sätt kommer din kropp att bli attackerad:

• Frontoffensiv – Du blir smittad vi ett dörrhandtag, en nysning… det gamla vanliga.
  

• Matta Hari – Du blir smittad vi hångel eller att någon av det motsatta könet erbjuder dig att smaka av deras drink/öl.
  

• Quisling – Någon i din närhet ger dig smittan och innan du vet ordet av så har du en förkylning i kroppen.
  

Och när de små rackarna väl har kommit så följer ett av följande scenarier:

• Utnötningskriget – Förkylningen bryter sakta men säkert ner dig tills du ligger i sängen och ropar på mamma.
  

• Blitzkrieg – BOOM! På fem minuter går man från frisk till sängliggande grönsak.
  

I mitt fall va det Henrik ”Quislingen” Fahlén som tog med sig skiten från sin flickvän. Men jag kommer att vinna utnötningskriget. Jag måste vinna utnötningskriget för till helgen väntar fest och hockey. JÄÄ!

Jag är JÄÄÄVLIGT pop!

Kanske inte, men kolla in pop.nu. Underbar sida när det gäller att briljera med sin skivsamling. Har just lagt in allting, och det coolaste är att browsa igenom skiten då skivomslagen syns. En annan kung funktion är önskelistan, som jag håller på att fixa till för fullt. Bara att gå dit och kolla sen när nästa order från CDON ska läggas, för oftast missar man ju en massa som man kommer på först i efterhand.

Ja, just det. Här är min samling: http://www.pop.nu/show_collection.asp?user=9983

Fan. Hade ju bara tänkt skriva om det där lite kort, men ok då. Kan väl passa på att blogga lite mer nu när jag ändå sitter här. Länge sedan sist som jag verkligen skrev här vilket är kasst, men så är det... som vanligt. Börjar komma in i lunket på jobbet i alla fall, även om det är sjuuukt många prylar att tänka på. Har just börjat sätta betyg på en klass, eftersom jag inte kommer ha dom något mer denna termin. Jääävligt lätt ska ni veta... sätta betyg på en klass efter FEM lektioner. Wouldn't wanna be in my shoes. Det här är ren och pur ångest. Faktiskt.

I lägenheten trivs jag som en firre. Avslutar just min första helt lediga helg sen jag började jobba, vilket känns extremt skönt. Har varit i Ö-vik de senaste fem helgerna, så att bara chilla i Umeå har varit nyttigt för mig. Goddamn my man.

Dirty-demon borde vara relativt färdig typ när som helst. Väntar fortfarande på att Långvall ska skicka låtarna så att vi får lyssna igenom och kolla hur dom känns. Än har dock ingenting dykt upp. I förrgår sa han att han i stort sett var klar, så jag vet inte vad det sitter i riktigt. Nu gäller det iaf för oss att (så fort vi fått låtarna) lyssna igenom dom på en massa olika anläggningar och se till att vi är nöjda med exakt alla detaljer. "Basen kanske e lite för låg i den där låten", "Baskaggen hörs knappt", "I den där låten kanske det är ett 'Wooho' för mycket" osv osv. "Gitarristen låter gay", men det visste ni ju alla sen förut.

Låtarna vi spelat in är som följer. Ordningen är inte nödvändigtvis korrekt. (GODDAMN VAD JÄVLA EXCLUSIVE!!!)

1. Little Creatures (Ej säker titel)
2. She's Smoke
3. Cold Black Heart Of Ice
4. Can't Make You Slip
5. Brand New Bag
6. Hell Of A Good Time
7. Ego Trip (The Story Of The Captain)

Och vi är riktigt peppade på skiten. Så vänta ni bara. Inom kort kommer ni få höra den.

Övriga skivor som för tillfället får mig att bli hård:

Down - Over The Under
High On Fire - Death Is This Communion
Foo Fighters - Echoes, Silence, Patience & Grace
Temple Of The Dog - S/T

Sådär ja. Regga er på pop.nu och fixa upp er samling PRONTO. Han som ligger etta på topplistan har över 8000 skivor, så börja köp nu. World Domination!

Och just det... till alla ni som läser det här och har en användare på Facebook, men FORTFARANDE inte har gått med i mitt cause Rock Appreciation... DO IT! DO IT NOW! Drygt 90 medlemmar nu. Kung.

Hejjra!

//Kriz

A life too quiet.

Mitt liv är så jävla tyst just nu. Riktigt, riktigt tyst. Och det suger (Man får börja en mening med "och" nu för tiden. Tack för den Svenska skitakademi). Jag tror jag har åkt på nån form av post-rock-waste-sommar-depp här nu när den ständigt blöta och fuktiga sydsvenska hösten från helvetet är på ingång. Det kanske inte är så kontigt iof, när man tar en titt på hur min vår och sommar varit. Tillåt mig smacka upp en dryg toplista av det mest delikata i rockväg denna sommar.

5. Nine Inch Nails på Hovet i augusti.
- Den perfekta spellistan och den perfekta ljusshowen. Att få höra Dead Souls var sjukt stort. Nästan lika stort som att senare få vidröra Erik efter att han sjungit/skrikit (Skrik-Erik) med Trent.

4. Nine Inch Nails dubbeln i april.
- Första gången jag ser NIN sen den magiska kvällen på Hultsfred. Två grymma spelningar i två rätt olika lokaler. Första gången jag får höra Last och första gången jag hör talas om "Comfort Quest".

3. Rock am Ring i juni
- Machine Head, Slayer, Korn, Megadeth... FUCK!!!!

2. Waste Boat II - What would Justice James Do i juli
- Att få se Metallica är stort, mycket, mycket stort! Att få se Metallica två gånger innom loppet av fyra dagar är enormt. Att dessutom få göra ännu en Wasteboat-resa gör ju inte saken sämre på något vis. Snarare nästan oslagbart!

1. Roskildefestivalen i juli.
- Det var lerigt. Det var blött och media här hemma hade varnat för dödsfall, svält och inbördeskrig. (missade jag nått?) Men det enda vi riskerade att dö av var enorma mängder öl, sprit, devils drop, calimucho samt pepp. Man kan dö av pepp. Får man under 8 wastedagar bland annat se Queens of the Stone Age, Machine Head och Mastodon så dessa nyss släppt deras bästa jävla plattor nånsin så kan man dö av pepp. Vi kunde verkligen inte bry oss mindre om det där jävla regnet.

Ni ser, inte så jävla dåligt va? Sen kan man ju kasta in lite random-gigg jag sett både i östra och västra danmark. Asta kask, Haunted, Melvis och Fu Manchu så förstår ni kanske att det känns rätt jävla dött nu då jag eg inte har mycket mer att se fram emot den närmsta tiden. Jag är dessutom hemlös och har alla mina skivor nerpackade i ett dammigt förråd. Röven.

Vad fan ska jag göra nu? Mögla fram till jul?

Världens bästa högtid... nästan i alla fall.

Den 4:e oktober är en av mina absoluta favoritdagar på året. Varför? Det är ju kanelbullens dag! För att förtydliga så snackar jag om det svenska bakverket och inte om Linns polare som jag tidigare i denna blogg kallade Kanelbullen (se länk). Hur trevlig hon än må vara så tror jag inte att hon förtjänar en egen dag.

Det som är så bra med kanelbullens dag är att den, precis som den judiska högtiden Chanukká, inte bara varar i en dag. Även om det är den 4:e som är själva ”högtiden” så räcker ju kanelbullarna man bakar i minst en vecka. Hur bra är inte det?

Hur bakar man då den perfekta kanelbullen, kanske du undrar? Jag tänker inte avslöja mitt personliga recept men personligen tycker jag att en kanelbulle måste innehålla kardemumma och äppelmos eller riven mandelmassa. Det både piffar till smaken en aning och hindrar dem från att bli torra. En annan grej ni bör tänka på är att inte låta degen jäsa för länge. Då äter jästen upp för mycket av sockret vilket gör bullarna mindre söta och inte lika smaskiga.

Men något som kanelbullens dag saknar det är ju en ikon. Påsken har haren, julen har tomten osv. Därför tycker jag att kanelbullens dag borde få sin egen ikon, Bullfen. En liten varelse som flyger runt i världen och delar ut kanelbullar till de behövande. Vem vet några av er där ute kanske får besök av Bullfen imorgon.

...fortsättning på "Kanon"-historien!

Ni som läste mitt senaste inlägg vet ju historien; jag och lilläschk har slagit vad med hundra spänn om vad Glenn Hysén ska ha sagt när Sverige åkte ur VM i Italien 1990. Jag var övertygad om att det han säger "Det här var ju kuken, nu får man bli kanon på midsommar" och Lillen har trott att han sagt "... kanon på fredag".

Jag har mailat med Kanal5 som skickat vidare till Filip&Fredrik-Fredrik och här är hans svar, skickat måndag 1 oktober kl. 19.10:

Dear! Vi är fan hundra på att det är midsommar. Detta från en expressenjournalist som var med. så lita på oss. Och grattis till hunkan!
& tack för de snälla orden. Mycket trevligt.
/fredo

HA! Jag förtjänar härmed en hundring från Lillerik. Det blir extra kul när man spanar in Lilleriks självsäkra kommentar från förra inlägget:

Pecke sa...
Ja jag vann vadet det är bara att erkänna loosers. Ingen ide att ni ältar detta mer utan bara tar skamen som en man och gå ner på knäna och be om förlåtelse för att ni slösat min dyrbara tid.

Loooooser var ordet!

Grande rock!

Tjao!
Jag ska fatta mig kort. Det är dax för er att åka ner till Malmö och hälsa på Pappa! Så här lyder planen:

Torsdag 15:e Nov: Fu Manchu på KB i Malmö
Fredag 16:e Nov: High of Fire + Pelican på Loppen i Christiania
Söndag 18:e Nov: Donnas på KB i Malmö

Det kommer finnas duktigt med plats att bo hos mig ifall nån är peppad!